Månad: maj 2019

Strokkur

Jag ligger i min bassäng och njuter. Månen lyser över mig. De varma strömmarna underifrån kittlar och får mig att springa till väders i ren fröjd. Jag sneglar bort på grannen, som är min före detta överordnade. Där finns ingen aktivitet längre.

Dagen gryr. Sysslorna runt mig kommer i gång. Jeepar med höga välpumpade hjul glider bullrande in på parkeringen. Personalen i turistbutiken och caféet förbereder sig för den kommande kommersen. Allt här är uppbyggt på grund av mig och mina kolleger. Människorna här lever av min aktivitet.

De första turistbussarna stånkar och väser och tystnar sedan. Turisterna börjar samlas runt mig. De är förväntansfulla. Jag springer upp och levererar. Ja, det är så att jag hoppar upp en extra gång, men inte så högt nu innan jag får samlat mera kraft. Det utlöser applåder. Inte för att det betyder något för mig, min natur är att springa upp och agera.

Jag sjunker ner i bassängen igen och samlar krafter. Efter fem minuter känner jag den välkända kittlingen under mig och kan inte stå emot. Jag springer till väders igen. Nya applåder.

Efter denna utlösning sjunker jag ner i en lång vila. Mitt vilotillstånd är så djupt att jag knappt känner nästa kittling som uppmanar mig att springa. Denna gång blir inte språnget så högt som väntat. Turisterna skrattar. Deras reaktion betyder inget för mig, inte alls. Det är något annat som betyder mera. Jag sneglar neråt mot en ny granne som håller på och växer upp. Litli Geysir. Så som jag tog kraft från min granne Geysir, håller den litle på att suga åt sig min kraft för att i sinom tid ersätta mig? Det möjliga faktum får mig att koka. Nästa gång kittlandet från underjorden stimulerar mig att springa, är jag så uppjagat att det blir ett extra stort språng, så högt och brett att det inte ryms i en enda bildruta i turisternas videokamera.

Där fick ni!

Länkar:

Thomas Grundbergs bildspel:
http://grundberg.se/album/Island_2019
Stefan Nilssons film:
https://youtu.be/sFThiFLPYRI

Jag deltog i Litteraturrundan under två dagar, 4 – 5 maj. Jag är medlem av KKV Textil, och hade lånat deras galleri. Där hängde jag en utställning med bilder från böckerna i Siriuskrönikan.

Första dagen var vi två, Dennis Renfors och jag. Det kom besökande helt från Stockholm, och plötsligt var lokalen full. Runt tio personer fyller en så liten lokal. Både Dennis och jag läste från våra böcker.

För min del blev det mera läsning från en av böckerna ”under bordet”, nämligen Hammerslag. En av recensenterna beskriver den som feelgoodsciencefiction och läsningen drog ner några skratt. Dennis läste mycket livfullt från sin senaste bok Botemedel mot hästkurer. Vi fick sporadiska besök inifrån själva ateljén av folk som arbetade där. Då dagen var slut hade vi skrattat mycket. Vi sålde just de böckerna vi läste ifrån, så läsning boostar försäljningen. Dennis och jag pratade om att vi skulle ha uppträdanden på vernissager, för även han gillade lokalen. Efteråt pratade jag med en del av de andra KKV-medlemmerna, och de menade att vi borde dra igång utställningsverksamheten på riktigt igen och inte bara ha fönsterutställningar. Då kunde ett samarbete med författare vara trevligt.

Andra dagen var jag ensam i galleriet. Det blev en lugnare dag utan uppläsning. Besökarna var mera intresserade av konstverken, som de trodde ingick i kampanjen ”öppna ateljéer”. Jag fick öppna dubbeldörren mot ateljén där ett antal tjejer jobbade. Det blev mycket prat om vävtekniker och konstverk, och besökarna drog iväg med konstvykort.

Två helt olika dagar!

Tora Greve.