Kategoriarkiv: Recensioner

Håkans hylla om Ett slags frihet

Håkan skriver bland annat:

Detta är den mycket produktiva författaren KG Johansson senaste bok. Han rör sig bland olika genre, dock brukar de flesta röra sig inom fantastiken. Denna är en science fiction och är en uppföljare på hans tidigare bok, Beatrice. Det är planerat att bli en trilogi.

Det är som sagt andra delen i en serie och jag rekommenderar alltid att man skall läsa en serie i rätt ordning. Denna är rätt så fristående då den utspelar sig långt efter första boken och att det är nya karaktärer som vi möter. Dock så för att förstå denna värld bättre så är det bra att ha läst första boken.

Boken följer två tidslinjer som hänger ihop. Huvudberättelsen handlar om en grupp amerikaner som kommer till ett litet samhälle i Sverige för att studera för att se hur de har återhämtat sig efter katastroferna och kanske se om de kan hjälpa till med kunskaper för att förbättra för dem. Den andra berättelsen är en tillbakablick som handlar om kvinnor flera generationer som har levt i detta samhälle och fört en dagbok på en dator för att bevara för eftervärlden vad som har hänt.

Språket är bra och lätt att ta till sig, det är målande och karaktärerna för liv. Det är just i delarna som är tillbakablickar som vissa karaktärer verkligen får en egen röst. De olika kvinnorna som har använt datorn som dagbok har olika röster och det märks verkligen när en ny kvinna har tagit över rollen att föra berättelsen vidare. Detta är riktigt skickligt gjort.

Boken har även ett djup i sig. Precis som den tidigare boken så tar den upp frågor om att låta tekniken ta över ens egen fria vilja och ens privata tankar. Det går även att dra liknelser med internet och att vi lägger ut allt möjligt om oss själva utan att tänka på vem det är som kan ta del av detta.

Istället för att slå på det storskaliga så väljer denna bok att stanna i det lilla samhället och tillsammans med invånarna där. Det blir en nära bild på hur just en liten del av världen kan se ut efter en världsomfattande katastrof. Hur återhämtar man sig när allt som heter regering och ordning har fallit och försvunnit? Hur fungerar människor och vem är det som tar över att styra?

En bra andra bok i serien och intressant att den skiljer sig en del från första boken fast den håller samma grundstolpar. Det skall bli intressant att se vad som händer i den tredje och sista delen i serien och när den kommer att utspela sig. 

Bokhyllan om Ett slags frihet

En recension där Bokhyllan ger boken 5 poäng av 5 och bland annat skriver såhär:

Det centrala i Noisytrilogin rör en extrem framtida klimatkris och därefter dess återhämtning i olika delar av världen, så här långt har man fått ett scenario för hur denna kris och återhämtning varit i framförallt USA, Sverige och även lite Norge. Tredje och sista delen… behöver jag nämna att den redan är hett efterlängtad?

Miljöerna kommer till liv med alla sinnen, man förflyttas dit med lätthet. Uppskattade landsbygdsperspektivet. Karaktärerna är komplexa och trovärdiga, språket anpassas smidigt efter tid och karaktär. Det framtida världsbygget upplevde jag följdriktigt genom sin dramatiska utveckling, som tyvärr inte är helt orealistisk med vår nuvarande verkliga situation. Tyckte om hur tankarna kring religion och filosofi vävdes in i handlingen. Inget i övrigt att önska.

Dagboksanteckningarna gick bara rakt in… vet inte hur jag bättre kan formulera det. Två generationer, mor och därefter dotter, deras personliga röster är äkta, följer tanken och känslorna; raka, öppna och ärliga. Beskrivningarna av det kaotiska tillståndet i världen och händelser i deras egna hårda liv, den närmsta omgivningen; allt såsom det uppfattas, utan förskönande omskrivningar.
Ska inte rabbla en massa namn på karaktärer, men gillade relationsutvecklingen mellan Will och Tova i nutid (2200-talet), deras dialog. Gillade hur boken slutade… ja, ganska uppenbart gillade jag helt enkelt allt med Ett slags frihet. Eftersom jag sätter betyg ger det logiskt toppbetyg och såklart till sist mina bästa och varmaste rekommendationer.

btj om Ett slags frihet

Precis som i Beatrice spelar “noisyn” en viktig roll, den apparat som gör det möjligt att läsa andras känslor och tankar. Men hur likriktade blir vi när vi försöker anpassa oss efter alla andra? Och hur lättstyrda? KG Johansson fångar som vanligt sina läsare, språket är tydligt och medryckande. De existentiella frågorna är relevanta och karaktärerna känns trovärdiga.

Serandos förbannelse

Serandos förbannelse av Nathalie Sjögren. 200 sidor. ISBN 978-91-981602-7-7

Jag har tidigare skrivit om Nathalie Sjögrens bok I nattens mörker. Den var mycket blodig. Serandos förbannelse är nyutgåvan. Den är en klar förbättring. Handlingen är samma som i förstautgåvan, men själva romanen har genomgått en metamorfos. Den har förvandlats från splatterskräck till tragedi med alla den gotiska skräckromanens ingredienser. Även jag, som egentligen inte gillar skräck, njöt av denna utgåvan. Boken rekommenderas alla som vill läsa en klassisk skräckroman med både skräck och kärlek.

Kanarieöarnas gåtfulla historia

Kanarieöarnas gåtfulla historia av Yvonne Wærn. Fabelfarmor förlag 2019. ISBN 978-91-984431-4

Detta är en faktabok om Kanarieöarnas historia och passar som uppslagsbok för de som vill tränga djupare in i öarnas historia än till solsängens yta.

Texten är djupgående och ger många historikers synpunkter på öarna. En välmatad litteraturlista finns bakerst. Boken är uppdelad i olika ämnen med underrubriker, till exempel Tidiga skrifter, Geologi, Öarnas yttre karaktär, Olika studier av människorna, Olika benämningar på öarna, Namn på de tidiga öborna, Livsvillkor för de tidiga öborna, Bostäder och andra byggnader, Samhällsliv, Familjeliv, Lagar, Fester och sporter, Sjukdomar och botemedel, Andligt liv, Erövringen (eller rovet) av Kanarieöarna. Varje kapitel är indelade i underrubriker. I eboken kan man klicka sig direkt in i önskat kapitel.

Yvonne skriver fängslande om hur Hesiodos och Platon kanske redan som barn hört om de lyckliga öarna, samt sagan om Atlantis. Hon går därefter in på öarnas geologi. Kanarieöarna steg upp ur havet som vulkaner från en så kallad hotspot och är förhållandevis unga, geologiskt sett.

I den översiktliga historian nämns att Fenicier kommer 5000 före Kristus och Cromagnon 3000 år före Kristus. Vad menas? Fanns Fenicier som begrepp för så länge sedan? Och är vi inte alla ättlingar till Cromagnon, även Fenicierna? Jag vet inte om det är helt rätt att dra in rasbiologernas forskning i detta sammanhang. Det är bra att Yvonne beskriver rasbiologerna med ett skeptiskt tonfall ”tyckte han sig se”… Jag köper inte att vissa forskare påstår att visselspråket uppstod för att romarna skar tungorna av folk de senare forslade till Kanarieöarna för att bli av med dem. Just tungan är väsentlig för att framkalla det karaktäristiska visselljudet som numera lärs ut på skolor på La Gomera. Yvonne ställer frågan om inte Kanarieöarna befolkades från olika håll, en spännande tanke. Det bringar mig vidare till nästa fråga: Yvonne nämner inte med ett ord det stora pyramidfältet på Tenerife, som Heyerdahl nosade på och som jag själv besökt två gånger. Det har varit lite hysch-hysch runt pyramiderna, och det görs ingen reklam för dem. Jag köpte en souvenir där, en liten grå värdeväska med en numera knappt tydbar text Piramides de Guiy…a samt en bild på sol, pyramid och segelskepp.

Det finns bilder i den tryckta boken. Köp den. En del tangentbordsfel förekommer i eboksversionen.

Ny recension av KG Johanssons bok

Började se mini-serien Childhood’s End vid samma tid då den här boken lästes och kunde inte undgå att till vissa delar se några likheter, bara i positiva bemärkelser, ett gångbart grundtema som funkar fantastiskt bra! Beatrice är en sådan science fiction-roman som håller internationell klass, borde rimligtvis bli översatt och läst förbi landets gränser, precis såsom författarens Googolplex tycks ha blivit.
Så förutom mina små personliga anmärkningar ovan, som bara kan vara utifrån eget perspektiv och egna åsikter, helt suveränt, igen. Nope! Tycks aldrig få nog av att läsa den här författarens romaner, och rekommenderar dem såklart alltid till alla andra bokläsare, gång på gång… så även nu ännu en gång.😊

Ännu en höjdarbok från KG Johanssons sida

Varje ras i universum som når så högt att de kan kontrollera sin omgivning, först genom eld, kläder och hyddor eller grottor, så småningom med datorer och konstgjorda intelligenser, kommer åtminstone under en period att använda en stor del av sina framsteg som vapen. Ni minns hur hackerattacker förstörde kärnkraftverk och släckte ned storstäder eller fick trafikflygplan att flyga rakt in i varandra? Tror ni att den första yxan skapades för att hugga ner träd? Hur som helst dröjde det inte länge förrän någon högg sin granne i huvudet med den.”

Vid 2000-talets slut är världen ett knappt kontrollerbart kaos. Israel är sedan länge borta, tredje världen bortkopplad och resterna av västvärlden är förändrad. I Förenta Staterna styr tre presidenter, men inte efter meritokratiska principer utan kvoterade efter ras och kön. Stora delar av mänskligheten är sammankopplad digitalt genom vad som kallas Noisy, ett slags internetsystem i hjärnan. Tanken var att genom sammanlänka folk så skulle förståelsen för varandra öka och mängden kravaller och terrordåd minska. Det stämmer bara delvis, istället fungerar Noisy ibland som rena raketbränslet i konflikthärdar då känslostormar ännu lättare än förut överförs från en individ till nästa. 
För att skänka hopp om samarbete och framtidstro sänds ett rymdskepp med internationellt blandad besättning ut på uppdrag. Vi får i synnerhet följa Ana och Chris, ett par som skiljs åt av expeditionen där den ena får stanna och den andra får åka. Rymdskeppet kontaktas under sin färd av något som kallar sig Beatrice, en utomjordisk hyperintelligens som säger sig vara på väg att rädda mänskligheten. Men talar hon sanning?

Stewe Sundin.

För stort för att prata om

För stort för att prata om. Novellsamling av Anna-Carin Svanå.

Brage Böcker. 110 sidor.

Förutom titelnovellen finns sex noveller till. Den röda tråden är tillkortakommanden, en känsla av otillräcklighet, stress och hämningar. Alla historierna är rappt skrivna med en extra knorr. Många borde känna igen sig under läsandet

I En liten tromb skulle sitta fint möter vi den undertryckta medelålders Marina och hennes dominerande mor som hon känner sig tvungen att ta sig an. De ska fira midsommar i sommarstugan och bestämmer sig för att vara med på ett knytkalas. I ett möte med en gammal vän öppnas Marinas ögon och hon inser att hon skulle kunna ha ett helt annat liv.

I Knäppgöken och hans syster firar den medelålders nyskilda Veronica nyår med sin udda granne och hans syster istället för att gå på en raggningsfest med sin bästa väninna. Hon lär sig att man inte behöver gå över bäcken efter vatten.

I Egentid tar Sandras omtänksamme man hand om barnen en förmiddag för att hon ska få lite egentid. Men denne kokar bort i en massa sysslor som hon tycker att hon måste göra först innan hon setter sig med den efterlängtade romanen och en kopp kaffe. Då hon äntligen tycker att hon kan sitta ner, kommer familjen hem och tror att hon suttit ner och haft det bra hela tiden de varit borta.

För stort för att prata om beskriver manlig vänskap. Två grannar, Arman och Petter, möts i sitt ointresse för fotboll. Arman är hemmaman och passar barnet. Så småningom framkommer att Petter och hans fru har drabbats av en tragedi. Samtidigt känner Arman en viss dragning till Petter. Samspelet mellan de två familjerna är fint skildrat.

Knips handlar om en man som går runt i trädgården och klipper mördarsniglar. Förhållandet till grannarna är spänt och komplicerat. Så småningom får vi veta varför, och en tragedi spelas upp. Han kan inte göra mera än att hämnas på mördarsniglarna.

I Ett främmande barn hamnar en äldre barnlös kvinna ofrivilligt mitt i en demonstration och får panikångest. Samtidigt tvingas hon ta hand om ett okänt barn för att det inte ska råka illa ut.

I Vända sitt ansikte till sitter den stressade Karolin vid sin mors sjukbädd och minns alla gånger modern inte hade tid med henne som barn. Det går upp för henne att hon själv beter sig likadant mot sina egna barn då karriären krockar med familjelivet.

Välputsad flygofficer

Ur askan av Gallus av Eva Holmquist. Ordspira förlag.

Detta är tredje delen av Gallustrilogin. Jag har inte läst de två första, men ett sammandrag i början av boken förklarar vad som hänt. Mathilda har blivit utbytt mot Hanna från Gallus. Tillsammans med vänner från olika folk av de nio folkslagen som finns på Gallus försöker hon stifta fred i riket. Alla dessa beskrivs med sina säregna drag. Det härskande folket är gallus, fågelvarelser som håller koll på de andra med sitt luftvapen. Vad annars? De är ju fåglar. De burrar upp sig och skjuter fram bröstet när de står i givakt, sysslar med ett evigt putsande och vård av fjädrar. Den jag gillar bäst är kattvarelsen Tekel. Den är lika kattig som gallus är fåglig. Jag kan inte låta bli skratta när jag ser bilderna framför sig. Det är ingen lätt uppgift att försöka ena så olika folkslag som människor, fåglar och tentakelförsedda sjödjur. Både Mathilda och hennes vänner angrips och stängs in och måste befrias. De får klättra både i friskluftsintag och avloppsrör, utförligt beskrivet. Inte nog med det, andra varelser försöker ta över deras kroppar och styra dem. Det är ett sammelsurium av intriger mellan olika folkslag. Boken är skriven för ungdomar som säkert kommer att uppskatta spänningen och det klara budskapet. För en äldre läsare är det mest budskapet och beskrivningarna av varelsernas särdrag som fastnar.

Rappt tempo

En droppe i rymden av Lisa Rodebrand. 362 sidor. Fantasiförlaget.

Detta är en ungdomsbok inom vad jag skulle kalla science fiction mer än fantasy. Texten är rapp, koncentrerad och glider fram. Strukturen är klar och tydlig.

Huvudpersoner: Diez Thomas, kallad Dito, son till befälhavaren på militärbasen på planeten Kyofanis. André, flykting från jorden. Caroline, flicka från Kolonierna.

Alla dessa är tonåringar. Jag får intryck av en hård värld där barn tvingas bli vuxna tidigt, en riktig nybyggarkultur.

Miljön: Planeten Kyofanis. En ökenliknande värld där natt och dag är mycket längre än på jorden. Urinnevånarna är maskliknande djur som kallas ozriiter. De är telepatiska. Ditos syster får god kontakt med dessa varelser. Människornas koloni där vattentornen spelar stor roll är noggrant beskrivet.

Handlingen: André och Caroline nödlandar på Kyofanis och Dito skickas ut för att ta reda på vem de är. Han blir snart indragen i en konflikt som sträcker sig helt till jorden, där genmanipulerade människor kallad klykoner har tagit makten. På Kyofanis är klykonerna människornas tjänare och hjälpare. Framåtrörelsen är snabb, koncentrationen tät, vilket gör boken till en slukarhistoria. Dito och hans vänner träffar både de olagliga, kriminella som förvisats till en av Kyofanis månar, samt Mark Keyel, en skum typ med oklar agenda som är ute efter Caroline och André. De stackars tonåringarna får fly och rädda varandra hela tiden. Och de kriminella, vad har de egentligen gjort för att förvisas? Svaret är överraskande.

Perspektivet växlar mellan olika personer i olika kapitel, vilket gör det översiktligt. Vi tvivlar aldrig på vem som har perspektivet.

Dialogerna är trovärdiga på tonåringars nivå.

Detaljerna är väl valda, beskrivningarna av de olika hinder i miljön huvudpersonerna måste ta sig igenom är tillräckligt beskrivet till att vi ser utrymmena tydligt för oss.

Jag läste boken på en flygning mellan Malmö – Kiruna turochretur. Den var så spännande att jag inte kunde sluta läsa. Kan absolut rekommenderas!

En kul grej: Jag känner en man som heter Thomas Diez, måste vara den vanligaste namnet i den spansktalande världen.