Kategoriarkiv: Recensioner

Sovjetisk systervälde

Framsidan Systervälde av Stefan Dahlström.

Systervälde av Stefan Dahlström. 394 sidor. Fantasiförlaget 2021. ISBN-978-91-986021-2-8.

Huvudpersonen är en invitro som heter Elin Inanna Oriopato. Det vill säga, hennes riktiga namn är DRF-288. Hon är odlat i en tank för att bli soldat. Mänskligheten består av två distinkta grupper, sioraander och dionesser. Sioranderna är kvinnor som förtrycker dionesserna som är män. Perspektivet är hela tiden Elins. Det är hennes personliga utveckling och kamp mot invitroprogrammering vi får följa.

Redan i början får vi intryck av att matriarkatet är på dekis. Byggnaderna i staden Themiskyra är förfallna. Vi får följa Elin som rekryt. Även hos militären är allt i förfall, det finns inte uniformer till alla, materielet fungerar halvdant och ledningen är otydlig i allt undantaget att förtrycka rekryterna. En talande detalj är att modeller klädd i fina uniformer kallas in för att posera för pressen efter ett slag där trasiga soldater har kämpat sig till en seger.

Vi får veta att det snart ska vara val. Det finns olika grupper i samhället som är kritiska till Themiskyras ledning. I sann sovjetisk anda förtrycks dessa och skickas i värsta fall till fronten i Lawn.

Är detta planeten jorden? Det har ingen betydelse. Miljön utanför staden består av odlade fält, skogar och öken, inga hav. Det finns flera planeter bebodda av människor, så de måste ha rymdfart. Jag får en känsla av Sydafrika under apartheid när det gäller de boerska namnen på landområden, så kallade hemländer åt dionesserna och beteckning på djur. Djuren är mer eller mindre skuggor som rör sig i periferin. Författaren använder flera lokala ord som inte förklaras, men det gör inget. Vi förstår vad det rör sig om genom dialogerna. En annan språklig grej är att ordet ”att” inte förekommer, några gånger utbytt mot ”och”. En annan fascinerande sak är dessa ständiga menstruationssmärtor. Lider hela folket av endometrios? Är det därför det föds så få barn ur kvinnor och de flesta odlas fram som invitros? Efter nästan femtio år som smärtfritt menstruerande kvinna men omgiven av släktingar som kämpat mot endometrios undrar jag bara. Efter vad jag förstått föds barnen som provrörsbarn. Endometrios kan också vara orsak till att överklasskvinnorna i hemlighet kan ha dionesser som leksaker utan att bli gravida.

Boken är tänkvärd. Stämningen och atmosfären är mörk. Jag ser för mig protesterna i Belarus, Ryssland, Hongkong och Burma. Kanske även den så kallade arabiska våren. Om jag gillar boken? Jag vet inte, min smak kanske går mer åt feelgoodhållet. Rent objektivt tycker jag det är en mycket bra bok som berörde mig djupt. Jag hade mardrömmar efter att ha läst den. För de som tycker om dystopiska skildringar är det en fullmatad bok som kan rekommenderas. Dessutom är Elins personliga utveckling och tillkortakommanden som invitro spännande.

Flickebarnet Signe

Flickebarnet Signe av Ragnar A. Söderling

Videpro förlag 2019

Författaren kallar boken ”historisk roman”. Det tycker jag är att förminska den.

Ellinor Skagegård skriver i sin artikel Sakprosan tar plats i akademin i Författaren nr. 1, 2020: ”Sakprosa bygger på research som håller akademisk klass, där man lägger till ett litterärt berättande som också bygger på forskning.” Detta kallas gestaltande sakprosa. Sedan räknas upp vilka ämnen som räknas till denna genre. Författarförbundet tillsammans med Linnéuniversitetet arbetar för att inrätta en professur i ämnet.

Därför tycker jag att Flickebarnet Signe är mer biografi än roman. Just gestaltningen gör berättelsen mera intressant än en rakt upp-och-ner beskrivning av ett liv. Därför vill jag ge boken genrebeteckningen ”gestaltande biografi”. Jag sträckläste boken och fick avbryta bara när något yttre hände.

En del korrespondens återges, samt flera personers bakgrund. Även dessa originalbrev är riktigt spännande. Vi får följa Signes kamp för en utbildning, hennes engagemang i kvinnorörelsen och ekonomiska vedermödor.

Vi får ta del av en parallell berättelse om den norska Marna och hennes festman Gunnar. Jag misstänkte att dessa två parallella spår skulle stråla samman, och det gör de.

Gunnar blir Signes förste man.

Jag ser fram emot att läsa fortsättningen av ett intressant och omväxlande liv.

Bohuslänsk 1800-tal

Fiskarens dröm av Viveca Österman. JV Publishing 2019. 408 sidor.

En beskrivning av fattiga människors öde runt Göteborg från 1850 och 40 år framåt.

Bokens huvudperson är Christoffer, som gärna vill bli fiskare och torpare, men som tvingas ut i arbetslivet vid 17 års ålder och börjar arbeta på ett båtvarv på Lindholmen. Men Christoffer är en orolig själ som provar på både sjömansliv och smuggling, samt havsfiske utanför Danmarks kust innan hans dröm om ett eget torp infrias.

Författaren har utgått ifrån sin egen släkthistoria, men boken är en roman, inte en biografi. Vi får möta ett stort persongalleri då familjerna är stora med många barn. Kvinnorna föder barn vartannat år, men är samtidigt starka och arbetsamma. Männen som jobbar på varvet har en tendens till att dricka och spela bort lönen, och kvinnorna får ta till olika tricks för att få ut åtminstone lite pengar, samtidigt som de strävar efter att få egna inkomster vid att utföra kvinnoarbeten åt andra.

Jag sträckläste boken, den var så spännande med alla dessa människoöden från Bohuslän. Speciellt kvinnorna fascinerade mig. Det skandinaviska 1800-talet påminner om det nutida Afrika, med många starka kvinnor. Skillnaden är att även männen slet tungt för svältlöner och försökte organisera sig i arbetarrörelser. Men tiden var inte mogen än.

Författaren har en imponerande kunskap om olika fiskemetoder, redskap och båttyper som användes under senare hälft av 1800-talet. Därtill beskriver hon detaljerat hur arbetet med byggandet av metallskrov försiggick på varven, det hårda slitet som bröt ner arbetarna till missbruk och för tidigt åldrande. Miljön är beskrivit så man tycker att man är där.

I dialogerna används ett avslipat dialektalt språk som framhäver personernas bakgrund men inte är störande dialekt.

Språket flyter lätt.

Strukturen är klart framåtdrivande utan tillbakablickar, så vi hela tiden har koll på det växande persongalleri eftersom kvinnorna vartannat år föder det ena barnet efter det andra och familjen växer.

Några ”tangentbordsfel” har slunkit igenom korrekturläsarens falköga.

Jag kan absolut rekommendera denna boken även för de som inte räknar sig som målgrupp då det helt enkelt är spännande livsöden som beskrivs.

Andra delen av diskbänksthriller

Om du bara vågar av Sylvia Lidén Nordlund

I andra boken har Mia flyttat in i en tvåa och hoppas dottern vill flytta med. Men hon väljer att stanna hos fadern. Både Mia och Frida har behov av sin frihet. Mia börjar i terapi hos en kvinna som faktiskt hennes exman rekommenderar, och det visar sig vara positivt. Det händer spännande saker med väninnorna runt henne. Mia träffar sin stora kärlek Ola som vi fick se en glimt av i förra boken och de inleder en kärleksrelation. Sexscenerna är fina och realistiska. Mia har klarat av att lämna sin man, men jag tycker hon måste lära sig att hon har rätt till ett eget liv oavsett vad dottern tycker. Hon måste bli mera öppen mot dottern och inte låtsas vara någon annan än den hon är. Hon behöver lära att en mera otillgänglig mamma är mera spännande för en tonåring än en som hela tiden lägger sig platt. Den efterhängsne exmannen som håller på att gå ner sig i alkoholism tar tag i sina problem och hittar en ny kvinna. När det gäller jobbet verkar det gå bra för Mia. Hon har lärt sig att ta plats och stiger uppåt i hierarkin. Nu måste hon bara lära sig att sätta gränser gentemot dottern, att inse att Frida är en egen människa och inte bara hennes dotter. Det kan vara sårbart, men nödvändigt. Annars riskerar hon bli en gammal bitter kvinna som offrat allt för sitt barn utan att ha något igen för det. Det kanske vi får se i nästa bok, som jag ser fram emot.

Kort sagt, detta är en diskbänksthriller!

Håkans hylla om Ett slags frihet

Håkan skriver bland annat:

Detta är den mycket produktiva författaren KG Johansson senaste bok. Han rör sig bland olika genre, dock brukar de flesta röra sig inom fantastiken. Denna är en science fiction och är en uppföljare på hans tidigare bok, Beatrice. Det är planerat att bli en trilogi.

Det är som sagt andra delen i en serie och jag rekommenderar alltid att man skall läsa en serie i rätt ordning. Denna är rätt så fristående då den utspelar sig långt efter första boken och att det är nya karaktärer som vi möter. Dock så för att förstå denna värld bättre så är det bra att ha läst första boken.

Boken följer två tidslinjer som hänger ihop. Huvudberättelsen handlar om en grupp amerikaner som kommer till ett litet samhälle i Sverige för att studera för att se hur de har återhämtat sig efter katastroferna och kanske se om de kan hjälpa till med kunskaper för att förbättra för dem. Den andra berättelsen är en tillbakablick som handlar om kvinnor flera generationer som har levt i detta samhälle och fört en dagbok på en dator för att bevara för eftervärlden vad som har hänt.

Språket är bra och lätt att ta till sig, det är målande och karaktärerna för liv. Det är just i delarna som är tillbakablickar som vissa karaktärer verkligen får en egen röst. De olika kvinnorna som har använt datorn som dagbok har olika röster och det märks verkligen när en ny kvinna har tagit över rollen att föra berättelsen vidare. Detta är riktigt skickligt gjort.

Boken har även ett djup i sig. Precis som den tidigare boken så tar den upp frågor om att låta tekniken ta över ens egen fria vilja och ens privata tankar. Det går även att dra liknelser med internet och att vi lägger ut allt möjligt om oss själva utan att tänka på vem det är som kan ta del av detta.

Istället för att slå på det storskaliga så väljer denna bok att stanna i det lilla samhället och tillsammans med invånarna där. Det blir en nära bild på hur just en liten del av världen kan se ut efter en världsomfattande katastrof. Hur återhämtar man sig när allt som heter regering och ordning har fallit och försvunnit? Hur fungerar människor och vem är det som tar över att styra?

En bra andra bok i serien och intressant att den skiljer sig en del från första boken fast den håller samma grundstolpar. Det skall bli intressant att se vad som händer i den tredje och sista delen i serien och när den kommer att utspela sig. 

Bokhyllan om Ett slags frihet

En recension där Bokhyllan ger boken 5 poäng av 5 och bland annat skriver såhär:

Det centrala i Noisytrilogin rör en extrem framtida klimatkris och därefter dess återhämtning i olika delar av världen, så här långt har man fått ett scenario för hur denna kris och återhämtning varit i framförallt USA, Sverige och även lite Norge. Tredje och sista delen… behöver jag nämna att den redan är hett efterlängtad?

Miljöerna kommer till liv med alla sinnen, man förflyttas dit med lätthet. Uppskattade landsbygdsperspektivet. Karaktärerna är komplexa och trovärdiga, språket anpassas smidigt efter tid och karaktär. Det framtida världsbygget upplevde jag följdriktigt genom sin dramatiska utveckling, som tyvärr inte är helt orealistisk med vår nuvarande verkliga situation. Tyckte om hur tankarna kring religion och filosofi vävdes in i handlingen. Inget i övrigt att önska.

Dagboksanteckningarna gick bara rakt in… vet inte hur jag bättre kan formulera det. Två generationer, mor och därefter dotter, deras personliga röster är äkta, följer tanken och känslorna; raka, öppna och ärliga. Beskrivningarna av det kaotiska tillståndet i världen och händelser i deras egna hårda liv, den närmsta omgivningen; allt såsom det uppfattas, utan förskönande omskrivningar.
Ska inte rabbla en massa namn på karaktärer, men gillade relationsutvecklingen mellan Will och Tova i nutid (2200-talet), deras dialog. Gillade hur boken slutade… ja, ganska uppenbart gillade jag helt enkelt allt med Ett slags frihet. Eftersom jag sätter betyg ger det logiskt toppbetyg och såklart till sist mina bästa och varmaste rekommendationer.

btj om Ett slags frihet

Precis som i Beatrice spelar ”noisyn” en viktig roll, den apparat som gör det möjligt att läsa andras känslor och tankar. Men hur likriktade blir vi när vi försöker anpassa oss efter alla andra? Och hur lättstyrda? KG Johansson fångar som vanligt sina läsare, språket är tydligt och medryckande. De existentiella frågorna är relevanta och karaktärerna känns trovärdiga.

Serandos förbannelse

Serandos förbannelse av Nathalie Sjögren. 200 sidor. ISBN 978-91-981602-7-7

Jag har tidigare skrivit om Nathalie Sjögrens bok I nattens mörker. Den var mycket blodig. Serandos förbannelse är nyutgåvan. Den är en klar förbättring. Handlingen är samma som i förstautgåvan, men själva romanen har genomgått en metamorfos. Den har förvandlats från splatterskräck till tragedi med alla den gotiska skräckromanens ingredienser. Även jag, som egentligen inte gillar skräck, njöt av denna utgåvan. Boken rekommenderas alla som vill läsa en klassisk skräckroman med både skräck och kärlek.

Kanarieöarnas gåtfulla historia

Kanarieöarnas gåtfulla historia av Yvonne Wærn. Fabelfarmor förlag 2019. ISBN 978-91-984431-4

Detta är en faktabok om Kanarieöarnas historia och passar som uppslagsbok för de som vill tränga djupare in i öarnas historia än till solsängens yta.

Texten är djupgående och ger många historikers synpunkter på öarna. En välmatad litteraturlista finns bakerst. Boken är uppdelad i olika ämnen med underrubriker, till exempel Tidiga skrifter, Geologi, Öarnas yttre karaktär, Olika studier av människorna, Olika benämningar på öarna, Namn på de tidiga öborna, Livsvillkor för de tidiga öborna, Bostäder och andra byggnader, Samhällsliv, Familjeliv, Lagar, Fester och sporter, Sjukdomar och botemedel, Andligt liv, Erövringen (eller rovet) av Kanarieöarna. Varje kapitel är indelade i underrubriker. I eboken kan man klicka sig direkt in i önskat kapitel.

Yvonne skriver fängslande om hur Hesiodos och Platon kanske redan som barn hört om de lyckliga öarna, samt sagan om Atlantis. Hon går därefter in på öarnas geologi. Kanarieöarna steg upp ur havet som vulkaner från en så kallad hotspot och är förhållandevis unga, geologiskt sett.

I den översiktliga historian nämns att Fenicier kommer 5000 före Kristus och Cromagnon 3000 år före Kristus. Vad menas? Fanns Fenicier som begrepp för så länge sedan? Och är vi inte alla ättlingar till Cromagnon, även Fenicierna? Jag vet inte om det är helt rätt att dra in rasbiologernas forskning i detta sammanhang. Det är bra att Yvonne beskriver rasbiologerna med ett skeptiskt tonfall ”tyckte han sig se”… Jag köper inte att vissa forskare påstår att visselspråket uppstod för att romarna skar tungorna av folk de senare forslade till Kanarieöarna för att bli av med dem. Just tungan är väsentlig för att framkalla det karaktäristiska visselljudet som numera lärs ut på skolor på La Gomera. Yvonne ställer frågan om inte Kanarieöarna befolkades från olika håll, en spännande tanke. Det bringar mig vidare till nästa fråga: Yvonne nämner inte med ett ord det stora pyramidfältet på Tenerife, som Heyerdahl nosade på och som jag själv besökt två gånger. Det har varit lite hysch-hysch runt pyramiderna, och det görs ingen reklam för dem. Jag köpte en souvenir där, en liten grå värdeväska med en numera knappt tydbar text Piramides de Guiy…a samt en bild på sol, pyramid och segelskepp.

Det finns bilder i den tryckta boken. Köp den. En del tangentbordsfel förekommer i eboksversionen.

Ny recension av KG Johanssons bok

Började se mini-serien Childhood’s End vid samma tid då den här boken lästes och kunde inte undgå att till vissa delar se några likheter, bara i positiva bemärkelser, ett gångbart grundtema som funkar fantastiskt bra! Beatrice är en sådan science fiction-roman som håller internationell klass, borde rimligtvis bli översatt och läst förbi landets gränser, precis såsom författarens Googolplex tycks ha blivit.
Så förutom mina små personliga anmärkningar ovan, som bara kan vara utifrån eget perspektiv och egna åsikter, helt suveränt, igen. Nope! Tycks aldrig få nog av att läsa den här författarens romaner, och rekommenderar dem såklart alltid till alla andra bokläsare, gång på gång… så även nu ännu en gång.?