Är jag en förmedlare av idéer från universum?
Vissa gånger får jag känslan av att det inte är jag som hittar på det jag skriver om. I början blev det kaotiska berättelser, men nu tar jag mig an både huvudkaraktärer och bikaraktärer från Siriuskrönikan och försöker bena ut deras liv från flera synvinklar. Det är som att jag har växlat ner i mitt författarskap. Världen växer eftersom jag bekantar mig med den, men samtidigt koncentrerar jag mig på ett fåtal personer i taget. Det är som att göra en resa i okänt terräng. Vissa personer kommer jag närmare än andra, och då skriver jag en jag-bok. Det tycks vara en tvåvägs kommunikation, så jag har tillägnat mig erfarenheter från samhällen som är främmande för jordmänniskorna. Jag insåg nödvändigheten av att skriva en fackbok om Sirius, för den verkar ha påverkat fler än mig genom mänsklighetens historie.
