Ett återkommande tema både i min konst och mitt författarskap är Sirius, som är den ljusaste stjärnan på himlavalvet. Den ligger i förlängningen från Orions bälte och är en dubbelstjärna.
Enligt vetenskapen kan inte Sirius solsystem hysa liv.
Jag började fantisera om Sirius redan som barn på 1950-talet. I början var sirianerna de elaka, som ville erövra jorden tillsammans med skumma typer som Hitler. Jag hade ingen klar bild av deras samhälle, då de spelade en underordnad roll gentemot biotronerna från Orion. Sedan utvecklades sirianernas samhälle och världen där de hade sitt ursprung.
Sirianerna bebor en planet som rör sig i oregelbundna banor mellan de två stjärnorna. Det var svårt att få till en stabil bana för en sådan planet. Det löste jag med den kvantmekaniska magi Svarte Nairobi tillhandahåller. Den livgivande zonen ligger på 4,47 AU från Sirius A och på 0,1 AU från Sirius B. 1 AU är avståndet mellan solen och jorden.
Ett normalt sirianliv är omkring 50 år, samma tid som det tar för Sirius B att göra en runda runt Sirius A. Då året har olika längd, är tideräkningen ganska komplicerad och sköts av folk utbildade för detta. Med vissa mellanrum upprepas årscyklarna, och dessa kallas en tidsålder. Denna har namn efter den stjärnbild Sirius A just då befinner sig i. Sirius A räknas som den viktigaste solen. Precis som på jorden hittar man mytologin på himlen. Men istället för att ge stjärnbilderna namn, nyttjas substantiv.
Sirianernas matematik bygger på ett femsiffrigt system. Ekliptikan är indelad i fem stjärnbilder: Guden, Mannen, Djuret, Kvinnan och Barnet. Konstellationerna är inte så olika de vi ser från jorden. Stjärnbilden Orion, till exempel, är nästan likadan. Vår egen sol återfinns som en tydlig stjärna i svansen på Djuret, hos oss stjärnbilden Herkules.
Sirianerna delas in i tre raser efter hårfärgerna svart, brunt, gult. De föds med ljus hy och lockigt hår. Barnen kan gå med en gång när de föds, men är beroende av modersmjölk i ca ett år. Huden mörknar med åldern, för att bli helt blå efter puberteten vid 4 – 5 års ålder. Detta pigment är nödvändigt för att skydda mot den starka ultravioletta strålningen från de två solarna.
Det finns sex vedertagna klaner bland den svarthåriga befolkningen, som är i flertal och betraktar sig som bättre än de andra. Dessa klaner är: Cibia, Kali, Mazo, Kaksidi, Sothis, Tishtryia,
Det räknas som perverst att vilja ha en partner av en annan ras.
Deras planet har oregelbunden form, i stora drag som en tärning. Den är lite större än Mars. Djunglarna förser atmosfären med syre. De olika hålen i tärningen representerar olika klaners tillhåll. Runt hålen finns höga berg som ofta är oöverstigliga. Det finns inga hav på planeten. Det är en bergig stenplanet med floder som kommer upp som källor från underjorden.
Invånarna påverkas av den svåra geografin med många isolerade dalar.
Sirianerna har ingen religion. När individen dör är den borta för alltid, det finns ingen tro på liv efter detta.
Sirianerna är nöjda så länge de kan äta sig mätta och fortplanta sig och bygga stadiga hus som skydd mot vilda djur. De bor glest och tävlar inte om mat eller utrymme. Vissa individer längtar efter mer och räknas som udda.
Sirianerna fortplantar sig som däggdjur. Det finns olika regler för detta inom matriarkat, patriarkat eller samhällen med fri sex. Kusingifte är vanligt endast inom härskarklassen i patriarkaten. Matriarkaten har inga regler och drabbas ofta av ärftliga sjukdomar på grund av incest.
Den materiella tekniken är begränsad, mest hantverkstekniker på bronsålderns nivå, men Svarte Nairobi behärskar kvantmekaniken med layayogiska tekniker.
Sirianerna måste ta sig fram till fots. Det finns inga riddjur eller transportmedel. Det närmaste är en bärstol som bärs av fyra eller åtta män.
Frukt måste ätas samma dag som den plockas på grund av stark ultraviolett strålning. Sirianerna är vegetarianer. Några samhällen, där det är svårt att få tag i färsk frukt, har lärt sig att torka frukten. Det odlas spannmål där detta är lämpligt. Annars växer all mat vilt och måste skördas. Vissa samhällen försöker styra vilka frukter som ska tillåtas växa nära deras byar.
Härskaren i patriarkaten är egentligen en samordnare som sköter tideräkningen i samhället. Ställningen ärvs inom samma familj, helst från far till son. Krig förekommer sällan, oftast när bröder slåss om vem som ska bli härskare efter fadern. Alla män utbildas till krigare för att kunna försvara sig mot vilda djur.
Gränserna mellan dalarna är naturliga och består av höga fjäll.
Kulturens främsta egenskaper är skapandet, som tar sig uttryck genom främst guldsmedshantverk, då varje individs identitet är beroende av armringar som anger deras klantillhörighet. Vuxna fria män måste bära nosring, medan straffångarna i gruvdalarna berövas allt guld, även nosringen.
Pengar finns inte. Betalning sker genom guldstycken av en viss vikt, som bitar från betalsmycken, eller gulddamm. Den som har många smycken räknas som rik. Det finns inga riktigt fattiga sirianer, då alla kan gå ut i skogen och plocka mat.
Folk arbetar med att producera kläder, hus, smycken och förädling av mat. Dessutom finns kvinnohandlare som drar omkring och säljer kvinnor mot guld. Det motverkar ingifte.
I tillägg till soldatträning, lär sig alla män något yrke.
Alla fastboende sirianer bor i bastanta hus av sten och/eller trä på grund av vilddjursfaran. Endast Nairobistammen bor i tält. På resa har sirianerna med lättare tält och reser i grupper som håller vakt när de övernattar.
Det finns ingen skillnad på arbete och fritid, folk arbetar när de är inspirerade. En populär fritidssyssla är att ha sex.
Tärningssidan med ett hål är den största dalen som har tropisk regnskogsmiljö. Där härskar Cibiaklanen sen urminnes tider, ledd av härskaren Eros i många generationer. Samhället är patriarkalisk. Kvinnor köps och säljs som gods på en etablerad kvinnomarknad. Befolkningen har svart hår och bor i en stenstad som kan försvaras mot djungelns vilda djur. Cibia har handelsutbyte med Kalidalen och Nairobidalen.
Cibiadalens språk är dominerande på planeten. Det betyder att de andra dalarnas medborgare måste ha sitt urprung därifrån. Nairobidalens två folkslag har samma språk, som ligger långt ifrån cibianskan, och det samma gäller Robesdalens befolkning.
Tärningssidan med två hål innehåller två dalar med helt olika klimat och samhällssystem.
Nairobidalens byar bebos av sirianer med brunt hår. Samhället är patriarkalisk och styrs av en härskare som åker runt till alla byar med jämna mellanrum. Men en fjärdedel av invånarna föds med svart hår. Flickorna behålls, då de kan säljas i en annan dal. Pojkarna sätts i skogen för att ätas av vilda djur.
I Nairobidalen bor även Svarte Nairobi som behärskar universums kvantmekaniska system. Det är universums kraft som väljer vem som ska bli denne mästare och när han behöver byta till en yngre kropp. Svarte Nairobi har bildat en nomadisk stam bestående av svarthåriga individer. I Nairobistammen är män och kvinnor likställda. Både män och kvinnor är krigare. Svarte Nairobi är allvetande, och räddar de små svarthåriga pojkarna som satts i skogen. Stammens kvinnor är ofta rövargods, som de svarthåriga manliga soldaterna hämtar i byarna. Det är mycket sällan den brunhåriga befolkningen lyckas föra ut sina svarthåriga döttrar. Nairobistammen räknar Svarte Nairobis kraft som enda religion. Det finns vissa ritualer som måste följas för att kraften ska verka för att styra planetens bana mellan de två solarna, till exempel valet av översteprästinna och dansen som Mästaren och översteprästinnan måste fullfölja.
De brunhåriga i Nairobidalen förföljer de svarthåriga i Nairobistammen. De drabbar ofta samman när stammen anfaller byarna för att ta de svarthåriga döttrar som föds i de brunhårigas samhälle.
Klimatet i Nairobidalen är snarlikt mellaneuropeisk med fyra årstider.
Robesdalen bebos av gulhåriga individer. Där är styrelseformen matriarkat. Varje hushåll består av kvinnor som är släkt med varandra. De lever i enheter med fyra hus runt en innergård där många kvinnor delar på en man för gemensamt nöje och fortplantning. Husen har knappt någon öppning utåt, på grund av den ständiga faran från vilda djur, vars främsta byte är sirianer. Det finns inga soldater i Robesdalen.
De män som inte är medlemmar av ett kvinnokollektiv som kallas ormbo, bildar egna kollektiv bestående av män. Alla medlemmar i varje manskollektiv arbetar med samma hantverk, därför har deras kollektiv namn efter yrket de utövar. De har tillgång till kvinnor som har rymt från sina ormbo för att vara självständiga och bor i en speciell del av byn. Dessa kvinnor försörjer sig med att kräva betalning för sexuella tjänster. Men drömmen för alla män är att kunna flytta in i ett ormbo när mannen där är förbrukad.
Klimatet i Robesdalen är milt, subtropiskt.
Tärningssidan med tre hål bebos av svarthåriga sirianer. I Kalidalen odlas spannmål. Genom sina kontakter med Cibia har de upprättat patriarkat med en härskarfamilj. Där är klimatet behagligt och motsvarar norra sydeuropa.
De två små bergsdalarna där Mazoklanen bor, ligger högt och har små resurser. De är höljda i fuktig dimma. Där finns två partier som kämpar om makten, de turkosa och de orange.
Tärningssidan med fyra dalar bebos av två klaner. På ena sidan bor Kaksidiklanen, och deras ena dal är fruktbar med mellaneuropeisk klimat. Den andra dalen består av en kylig öken.
På andra sidan bor Sothisklanen, som har två fruktbara dalar med mellaneuropeiskt klimat. Där finns en härskare, eller snarare en planerare som styr över handelskaravanerna mellan de två dalarna. Låga bergspass förbinder dessa fyra dalar, och det förekommer handel dem emellan.
Sysslorna i dessa fyra dalar är uppdelade enligt kön, men de har inte ett uttalat patriarkat. Cibiadalen kan endast nås via den ena Sothisdalen.
Tärningssidan med fem dalar tillhör Tishtryiaklanen. Även Tishtryiadalarna är karga bergsdalar, men där finns ingen snö. De fem små dalarna är isolerade från omvärlden av höga berg med endast ett smalt brant pass mot Cibiadalen. Tishtryiaklanen hämtar frukt i Cibiadalen och torkar denna. Hos Tishtryiaklanen är könen likställda, och deras styrelseform är demokratisk. Där är det förbjudet att gifta sig med nära släktingar.
Tärningssidan med sex hål är bergslandskap där mineralerna och metallerna kommer upp i dagen. Där bedrivs gruvverksamhet, men endast Cibia har slavar som arbetar i gruvorna. Dessa är förbrytare som fått det hårdaste straffet. Besökare från de andra dalarna bryter mineraler när de behöver, men har ingen fast verksamhet i gruvdalarna.
De vilda djuren, netromiterna, bor i skogarna och är halvintelligenta rovdjur och kannibaler. Dessutom är de hermafroditer. De är uppdelade i stammar och drar omkring i djungeln. När de möter en fientlig stam, går drottningarna i envig. Vinnaren äter förlorarens hjärta och hjärna och matar resten av stammarna med kroppen. Netromiterna äter inte enbart varandra, de jagar också sirianer. De ser ut som sirianer med rött hår och jagar främst yngre män, som tror de är riktiga kvinnor.
Projektet Utanför gränserna
Böckerna i Siriuskrönikan är resultat av ett konstprojekt som KHVC initierade. De tryckta böckerna innehåller bilder på konst i färg.
Se mer på siriussolarsystem.se
Tora Greve.