Ett återkommande tema både i min konst och mitt författarskap är Sirius, som är den ljusaste stjärnan på himlavalvet. Den ligger i förlängningen från Orions bälte och är en dubbelstjärna.
Enligt vetenskapen kan inte Sirius solsystem hysa liv.
Jag började fantisera om Sirius redan som barn på 1950-talet. I början var sirianerna de elaka, som ville erövra jorden tillsammans med skumma typer som Hitler. Jag hade ingen klar bild av deras samhälle, då de spelade en underordnad roll gentemot biotronerna från Orion. Sedan utvecklades sirianernas samhälle och världen där de hade sitt ursprung.
Ett sammandrag av världsbyggandet följer nedan.
Sirianerna bebor en planet som rör sig i oregelbundna banor mellan de två stjärnorna. Det var svårt att få till en stabil bana för en sådan planet. Det löste jag med den kvantmekaniska magi Svarte Nairobi tillhandahåller, som bygger på sammanflätning, det vill säga oberoende partiklar som står i telepatisk kontakt. De två partiklarna är ett system. Svarte Nairobi använder dessutom överlagring för att kunna finnas på fler platser samtidigt. Genom att använda parallellbearbetning kan han även lösa många olika problem samtidigt och hålla planeten i en stabil bana.
Den livgivande zonen ligger på 4,47 AU från Sirius A vilket motsvarar vår sols avstånd till planeten Jupiter. Då Sirius A är dubbelt så stor som vår sol, skulle den se mindre ut från ett avstånd motsvarande Jupiters. Men då den är mycket ljusare, skulle ljuset upplevas som mer intensivt. Den livgivande zonen ligger på bara 0,1 AU från Sirius B, vilket skulle förorsaka bunden rotation. Det vill säga att planeten hela tiden vänder samma sida mot solen. 1 AU är avståndet mellan solen och jorden.
I mina historier räknade jag med att ett normalt sirianliv är omkring 50 år, samma tid som det tar för Sirius B att göra en runda runt Sirius A. Då året har olika längd, är tideräkningen ganska komplicerad och sköts av folk utbildade för detta. Med vissa mellanrum upprepas årscyklerna, och dessa kallas en tidsålder. Denna har namn efter den stjärnbild Sirius A just då befinner sig i. Sirius A räknas som den viktigaste solen. Precis som på jorden hittar man mytologin på himlavalvet. Men istället för att ge stjärnbilderna namn, används substantiv.
Sirianernas matematik bygger på ett femsiffrigt system. Ekliptikan är indelad i fem stjärnbilder: Guden, Mannen, Djuret, Kvinnan och Barnet. Konstellationerna är inte så olika de vi ser från jorden. Stjärnbilden Orion, till exempel, är nästan likadan. Vår egen sol återfinns som en stor stjärna i svansen på Djuret. Hos oss motsvarar det stjärnbilden Herkules, enligt simuleringar av hur stjärnbilderna ser ut från olika ställen i vår galaktiska närhet. Numera kan man simulera det med ett enkelt datorprogram. Förr fick man hänga pärlor i en tråd från en ram och gå runt den för att se hur de olika stjärnorna låg i förhållande till varandra, enligt astronomen Marjorie Fish som gjorde den första kartan av dubbelstjärnan Zeta Reticuli.
Sirianerna fortplantar sig som däggdjur, och delas in i tre raser efter hårfärgerna svart, brunt och gult. De föds med ljus hy och lockigt hår. Barnen kan gå med en gång när de föds, men är beroende av modersmjölk under ett år. Huden mörknar med åldern, för att bli helt blå efter puberteten vid 4 – 5 års ålder. Detta pigment är nödvändigt för att skydda mot den starka ultravioletta strålningen från de två solarna.
Deras planet har oregelbunden form, i stora drag som en tärning. Den är lite större än Mars. Djunglerna förser atmosfären med syre. De olika hålen i tärningen bildar dalar där de olika klanerna har sitt tillhåll. Runt hålen finns höga berg som ofta är oöverstigliga. Det finns inga hav på planeten. Det är en bergig stenplanet med floder som kommer upp som källor från underjorden.
Gränserna mellan de olika klanerna är naturliga och består av höga fjäll.
Frukt måste ätas samma dag som den plockas på grund av stark ultraviolett strålning. All mat växer vilt och måste skördas.
Sirianerna är vegetarianer. Några samhällen, där det är svårt att få tag i färsk frukt, har lärt sig att torka frukten. Det odlas spannmål där detta är lämpligt. Vissa samhällen försöker styra vilka frukter som ska tillåtas växa nära deras byar.
Sirianerna har ingen religion som lovar ett liv efter detta. När individen dör är den borta för alltid.
Endast Svarte Nairobi som behärskar kvantmekaniken med layayogiska tekniker har bildat en religion.
Sirianerna är nöjda så länge de kan äta sig mätta, fortplanta sig och arbeta med ett skapande hantverk efter eget val. Det finns ingen skillnad på arbete och fritid, folk arbetar när de är inspirerade. En populär fritidssyssla är att ha sex. Alla män utbildas i krigskonst för att kunna försvara byarna mot vilda djur. I tillägg till soldatträning, lär sig alla män något yrke.
Den materiella tekniken är begränsad, mest hantverkstekniker på bronsålderns nivå. De måste ta sig fram till fots. Det finns inga riddjur eller transportmedel.
Kulturens främsta egenskaper är skapandet, som tar sig uttryck genom främst guldsmedshantverk och textil.
Pengar finns inte. Betalning sker genom guldstycken av en viss vikt, som bitar från betalsmycken, eller gulddamm. Den som har många smycken räknas som rik. Det finns inga riktigt fattiga sirianer, då alla kan gå ut i skogen och plocka mat, förutsatt att de kan försvara sig mot vilda djur.
Folk arbetar med att producera textilier, hus, smycken och förädling av mat. Dessutom finns kvinnohandlare som drar omkring och säljer kvinnor mot guld. Det motverkar ingifte.
Alla fastboende sirianer bor i bastanta hus av sten och/eller trä på grund av vilddjursfaran. Endast Nairobistammen är nomadisk och bor i tält. På resa har andra sirianer med lättare tält och reser i grupper för att de behöver bytas om att hålla vakt när de övernattar.
Alkolodjuren lever vilt i alla dalar. De är asätare, lever på sopor nära byarna och rutten frukt i skogarna. När deras ull blir för varm, fäller de den genom att gnida sig mot träd eller gå genom svårforcerade snår. Alkolodjurens ull samlas in av experter som tillverkar textilier. Djurens mjölk är också populär. Alkolojägare är en speciell yrkesgrupp. Dessa jägare fångar in levande alkolodjur, mjölkar dem och kammar av lös ull innan de släpps lösa. Mjölken säljs obehandlad på marknader. Det är populärt att fermentera den till en alkoholhaltig dryck. Under varma år är det inte svårt att fånga in ett alkolodjur då de har lärt sig att de kan bli av med besvärlig ull genom att samarbeta med jägarna.
De vilda djuren, netromiterna, bor i skogarna och är halvintelligenta rovdjur och kannibaler. Dessutom är de hermafroditer. Det behövs tre individer när de ska fortplanta sig. De är uppdelade i stammar och drar omkring i djungeln. När de möter en fientlig stam, går drottningarna i envig. Vinnaren äter förlorarens hjärta och hjärna och matar resten av stammarna med kroppen. Netromiterna äter inte enbart varandra, de jagar också sirianer. De ser ut som sirianer med rött hår och jagar främst yngre män, som tror de är riktiga kvinnor.
Projektet Utanför gränserna
Böckerna i Siriuskrönikan är resultat av ett konstprojekt som KHVC initierade. De tryckta böckerna innehåller bilder på konst i färg.
Se mer på siriussolarsystem.se
Tora Greve.