Referat från Koncentrat Malmö mars 2026
Det var utlyst som en sf-kongress. Men då vi kom dit, visade det sig vara en litterär salong i ett privat hem, precis som Barbro Ring och Sigrid Undset berättade om under 1920 och 30-talet. Johan Jönsson, som är förläggare på Vendels förlag, hade en fantastisk lägenhet i tre våningar på Dalaplan. Det var lite känsligt med fotograferandet, så jag avstod från det, med undantag av en bild där jag behöver göra det klart vad jag menar. Den intellektuella nivån var hög. För att tala i klartext, det var namnen på föredragshållarna som lockade Erik Johansson och mig.
Först ut var Jesper Stage, som pratade om Imperiets logik: Kolonins ekonomi i fantastiken. Där utgick han från ekonomin i verkliga kolonialimperier och jämförde med några utvalda kolonialimperier från fantastiken. Den krassa frågan var: Vad önskar kolonialherrarna få ut ekonomiskt från sina kolonier?
Anna Bark Persson var hedersgäst och höll ett tal om kvinnliga hbtq-civilisationer på Mars, som är det senaste nya inom Mars-mytologin.
Det var den tredje föredragshållaren Johanna Koljonen som triggade min känsla av vad den litterära salongen egentligen hade som underliggande tema. Hon berättade om fanfiction. Det fick mig att tänka på att det främsta kriteriet för att kalla sig människa, är förmågan till kreativitet, och att historien är full av fanfiction.
Knud Larn och Johan Jönsson hade ett samtal om fansin och den tryckta texten som fortfarande spelar roll inom science fiction-rörelsen. Statistiken visar att den tryckta boken ökar efter en tids uppgång för den digitala. När vi tänker framåt, kommer vår tid att minnas på grundlag av tryckta texter, då det digitala medium på grund av ständiga uppdateringar och sin känslighet kommer att vara utdaterat i framtiden. Jag var i kontakt med Knud Larn för några år sedan i förbindelse med en skandinavisk steampunkantologi där Eva Holmqvist och jag fick representera Sverige. Knud Larn ger ut en vacker tryckt fansin.
Lunch intog vi på olika restauranger runt Dalaplan. Besökarna utifrån fick rådet att följa efter oss Malmöbor för att hitta de bästa matställena, och vi var några som intog en god lunch på en thairestaurang. Det var stora portioner, så vi gick tillbaka med magen på knäna.
Den första föredragshållaren efter lunch var Ola Wikander som skulle berätta om drakar. Det hördes inte så frestande ut för mig, som har noll intresse av drakar. Men det visade sig bli det bästa föredraget den dagen. Han berättade om sin forskning av gamla skrifter från de äldsta tiderna människan började skriva ner sina berättelser. Kaosgudinnan Tiamat var en undflyende orm, och det fick mig att tänka på kaoslagen, som egentligen styr i materien. Under hans föredrag fick jag intryck av att de gamle myterna är en fanfiction av berättelser runt lägerelden från tiden innan människan skrev ner sina historier. Är hela Gamla Testamentet egentligen en fanfiction av äldre myter? Detta var så intressant att jag inte kunde stå emot att köpa två av föredragshållarens böcker.
Samtalet mellan Anna Davour och Torill Kornfeldt som pratade om vetenskapsjournalistik blev ett antiklimax efter det lysande föredrag innan. De har båda ett gediget arv inom sf, så jag hade väntat mig mera av deras samtal.
Kristina Hård kom jag först i kontakt med då hon gav ut böcker på Kabusa förlag och blev inblandad i konkursen mitt i en trilogi. Sedan startade hon Kraxa förlag tillsammans med två vänner. Hennes samtal med Johan Jönsson om fantastikutgivning bekräftade bara vad författarförbundets tidning Författaren redan skrivet om: Förlagen har blivit strängare när det gäller vilken litteratur som det är kommersiellt lönsam att ge ut, och att även kända författare numera riskerar att bli refuserade av sina mångåriga förlag. Min magkänsla och mitt ofantliga kontrollbehov göra att jag ger ut mina böcker på eget förlag, efter tveksamma utgivningar på andra.
Efter en paus introducerades Thomas Lennartssons konstutställning, som hängde på en av väggarna i vardagsrummet. Det gick att se att konstnären var naturvetare. Konstverken var matematiskt uppbyggda. Endast ett konstverk, nr. 13: Geometriska mönster, hade formar som kunde påminna om kaoslagen.
Som avslutning intervjuade Maria Nygård den litterära salongens hedersgäst Anna Bark Persson. Det var ett lätt intervjuobjekt, bara att trigga henne med några få ord, så berättade hon om vikingaidealet inom action, där den muskliga hannen var huvudperson, långt från verklighetens människor som levde i norden på vikingatiden.
Efter avslutningen skulle stolarna bäras upp på vinden, vilket Erik och jag avstod från, kloka av tidigare erfarenheter av överansträngning av 80-åriga kroppar.
Detta var den bästa conen jag varit på, rent intellektuellt.
