Jag har valt att ha med böcker som kan inspirera till vandringar i miljön runt Villa Vandra i Snogeholm.
Referat från Litteraturrundan i Villa Vandra maj 2026
Efter det vällyckade mötet dagen innan på Tycho Brahe Observatoriet uttryckte jag mina farhågor i bilen på väg till Villa Vandra. Först skulle vi hämta Barbro i Västra Hamnen, och därifrån tog det 35 minuter att bara hitta en framkomlig väg ut på E65. En av mina vänner som bor i Malmö centrum, säger att de har blivit isolerade i staden, överallt pågår vägarbeten eller kloakarbeten. Vi som bor ute på Limhamn, känner oss mera centraliserade, vi tar oss lätt ut på Inre eller Yttre Ringvägen.
Vädret var åtminstone vackert. Vi har ofta vandrat i området och bland annat stött på vildsvin, så Torsten gick en tur innan lunch.
Då Barbro och jag kom fram med skrindan, möttes vi av bord som var uppradade utomhus med dukar utlagda. Bra, då jag fått besked om att det inte var lönt att ha med duk. Det var stora bord, så platsen var riklig. Vi kunde bre ut oss riktigt. Sedan kom musikerna och ställde upp sig vid väggen. Det var enkelt, en gitarrist och en sångerska som sjöng franska chansoner, som passade ihop med en av förlagets klassiska science fiction titlar: Voltaire: Micromegas. Vandrare kom och gick och åt i caféet, tittade på böcker, fick broschyrer och handlade sparsamt, då de inte var beredda på vår utställning.
Vi åt lunch som vi hade beräknat, lika gott som under planeringsmötet. Torsten undrade om det verkligen gick att äta blomman som låg på måfflan med lax. På toppen av måfflan med Skagenröra tronade också en ramslöksblomma, som jag slök först. Efteråt hade vi kaffe och morotskaka.
Det var dålig planering med hänsyn till läsning. Flera sa att vi inte kunde hoppa på människorna som åt och erbjuda att läsa en snutt. Vi skulle haft en tidtabell för alla författarna med läsning under 10 minuter, med vissa intervall. Inomhus kunde vi ha stått mellan lokalerna. Utomhus kunde vi ha stått på samma ställe som orkestern. Marianne Gunve och jag läste spontant 10 minuter vardera, stående bakom bordet, och det väckte intresse.
Då vi skulle gå, skänkte jag en bok till Pernilla som tack för att vi fick vara där. Det var en novellsamling som hade titeln Leva din dröm, och det var precis det hon hade pratat om med en annan besökare.
Science fantasyböckerna iSiriuskrönikan diskuterar en möjlig civilisation i Sirius solsystem, och hur varelserna använder kvantmekanik för att klara av problemen med två solar. Det enda sättet att ta sig runt på planeten, är vid att vandra. Vandringarna är inspirerade av mina egna vandringar på alla kontinent över hela jorden.
Mästaren: En omvandrande kvinnohandlare önskar att han kunde upptas i sin mors stam, men han har inte de rätta förutsättningarna. Han träffar mannen han tillber flera gånger och blir besviken. Vad han inte vet, är att Mästaren känner till hans hemlighet.
Washta: Wassar Tishtryia är ett barn när Kaksidiklanen väljer honom att ta upp arvet efter hans bästa vän, som omkommit i en lavin. Fylld av sorg bestämmer han sig för att förverkliga deras gemensamma drömmar och accepterar sin nya ställning under namnet Washta Kaksidi. Hans vandring till Kaksididalen, bortom hovets bekvämlighet, beskrivs.
Eva Ullerud skriver: Att skriva denna typ av fantasy, där en hel värld ska uppfinnas och presenteras för läsaren, ställer stora krav på författaren. Världen har vanligen regler som skiljer sig från våra men hur konstig den än kan te sig måste den vara konsekvent och logisk för att läsaren ska kunna ta den till sig. Detta behärskar Tora Greve till fullo.
Faktaboken Om Sirius blev snabbt populär. Det visar att det behövs en bok som kan reda ut problemen mellan vetenskap och New Age. Den finns i två upplagor, den ena i A5 för att passa in tillsammans med Siriuskrönikan, den andra i A6, som är en uppslagsbok man kan ta med i fickan.
Stefan Dahlström skriver: Boken knyts ihop snyggt med hennes egen relation med Sirius och jag lockas att läsa mer av Toras skönlitterära verk. Det är en lättläst bladvändare med en personligt tilltal som jag uppskattar och är en bra inkörsport till hennes övriga böcker.
En oscariansk steampunkroman om hur satelliten Smart-1 kunde ha skickats till månen 1903 istället för 2003 med den teknik som fanns redan då. Inspirerad av egna vandringar på Hardangervidda och i Rjukanområdet. Gaustatoppen spelar en stor roll i boken. Boken kan även läsas som en arbetarroman från industrialiseringen av Norge-Sverige på 1800-talet. Vid djupdykning av arbetarlitteraturen på Rjukan bibliotek, kom jag över det faktum att de hade ovärderligt material från Lenin, där han själv hade valsat fram spritkopior på en mimeograf av sina tankar och spritt i Europa. Detta material hade arbetarna gömt under kyrkogolvet i Rjukan kyrka under andra världskrig – det minst sannsynliga ställe att gömma kommunistlitteratur.
Recensioner: Cecilia Wrige i Populär Astronomi:
Det bästa med boken är att författarinnan lyckas skildra både den tekniska sidan av ingenjörernas arbete med acceleratorn samt karaktärernas inre liv på ett intressant sätt. Både den som tycker om rymdfysik och den som gillar att läsa om människoöden kommer att hitta något här. Den är en perfekt kombination av relationsdrama och sci-fi som jag rekommenderar till alla som vill krypa upp i soffan med mysig rymdläsning. Till det bör här tilläggas att den här boken är väldigt bra!
Yvonne Waern skriver om Hammerslag på sin blogg:
Tora Greve har skänkt oss en intressant och mystisk historia, berättad i ett oerhört vackert, skimrande språk. Med glimten i ögat berättar hon om både forskare och teosofer. Därtill presenterar hon tekniska problem och deras lösningar på ett skickligt sätt. Vid sidan av själva berättelsen gör detaljrika skildringar av miljö, inredningar och arkitektur i Norge boken mycket läsvärd.
Delad vårdnad är fortsättningen på Hammerslag, där jag går närmare in på teosofins inflytande i Skandinavien vid århundraskiftet 1800-1900. Novellen publicerades i New Nordic Steampunk Stories, Köpenhamn 2018.
Handlar bland annat om egna vandringar i Himalaya. Jag räknar boken som min andliga biografi efter mötet med Shiva, men även andra kommer till tals. Bland annat återger jag en dråplig historia om Guru Dattatreya. Dåvarande överstepräst i templet i Chidambaram får berätta sin historia, samt en munk från Saraswati-orden får berätta om sitt möte med Shiva. Jag har själv skrivet novellen om Vasugupta, inspirerad av min egen vandring till Hareswargrottan. Bertil Falk skriver i tidningen Kulturen: Tora Greve är också en duktig gångare, vilket hon demonstrerade för några årtionden sedan då hon gjorde den pilgrimsfärd som kallas Amar Nath Yatran till en grotta på 4008 meters höjd i Himalaya i Kashmir. Otränade Bertil Falk från Västra Alstad, som också var med, fick släpa sig uppför den branta pilgrimsvägen medan Tora lugnt och metodiskt med sina erfarenheter från norsk ”på tur” gick sin zenlunk utan att förtröttas.
Här kommer jag att publicera nyheter om vad vår författare Tora Greve kommer att göra under Litteraturrunda på Villa Vandra 15 maj kl. 11-15.
Jag har valt att ha med böcker som kan inspirera till vandringar i miljön runt Villa Vandra i Snogeholm.
