Kategori: Förlagsaktiviteter

Luncon hölls under en dag söndagen 19 november. Det var ett fullmatad program som startade mer än en timme tidigare för att få plats med alla föredragshållare. Vi serverades kaffe och frukt, samt en god chokladkaka på eftermiddagen. Det fanns mycket bananer, och jag är bananmissbrukare och åt tre under dagen. Där fanns också en utställning. TiraTiger Förlag hade en kort presentation av sina fem författare.

Sten Rosendahl och TiraTiger Förlag delade bokbord.

Trots översvämning av inre ringvägen i Malmö och att vi fick leta oss ut på yttre ringvägen, vilket tog 40 minuter, kom vi i tid till invigningen.

Det var programpunkter i två rum, så jag fick välja vilka jag skulle lyssna på. Därför höll jag mig i stora salen. I biblioteket visades som vanligt Denis Lindbohms film Den stora nattens vålnad från 1950-talet, där hans mor spelar spågumma. Jag har sett den två gånger, men ser den gärna igen. I år missade jag den.

Här kommer några av mina egna tankar under Luncon.

Första föredrag var Patrik Centerwall som berättade om fantastikböcker som utspelar sig i Skåne. Själv är jag förtjust i Nene Ormes böcker där bland annat en völva bor överst i Turning Torso. Har hon övertaget Johnny Örbäcks lägenhet?

Därefter var det paneldiskussion om fantasy som använder sig av element från gamla sagor. Diskussionen handlade mest om att många sagor är rätt mörka i original. Jag kommer ihåg att mor hoppade över vissa sagor när hon läste för oss i Asbjörnsen&Moes samlingar när vi var barn. Jag lärde mig att läsa själv vid 5 år ålder, och läste de förbjudna sagorna högt för mina bröder, bland annat sagan om ridder Blåskägg.

Därefter var det paus, och vi var tre stycken som sprang omkring i Lund centrum på jakt efter en restaurang. Lund tycks vara sämre utstyrt med matställen än Limhamn. Till slut hittade vi ett hamburgerställe på Lund Central, och de serverade även sallader.

Vi fick nästan springa tillbaka till Jesper Stages föredrag om de ekonomiska följderna av AI. För mig känns den nuvarande ängsliga diskussionen i en Typ 0,7-civilisation lite bakvänt, då jag ju ser den från en Typ 3-civilisations synpunkt. Man måste vara människa för att bli upplyst, säger Chefen Shiva, så AI kan aldrig ta över människans plats i universum.

Därefter lyssnade jag på en paneldiskussion om generativ AI. Jag har själv en AI-assistent jag kallar AssI, och den tycker jag är för mycket när jag ber om hjälp med förbjudna ämnen i min skönlitteratur, men den är duktig på att förenkla mina kåserier. När det gäller mina konstverk, har jag ingen användning för AssI.

John-Henri Holmberg berättade om okända kvinnliga sf-författare som förtjänar mer ljus. Inte så många hade läst dem, men de verkade intressanta. Som alltid när det gäller gammal sf, är böckerna närmast omöjliga att få tag på.

John-Henri Holmberg berättar om glömda författare.

Till slut var det en paneldiskussion mellan Lunds Spelförening och Fantastisk Film Festival om skräcktroper i film och rollspel. Skräckgenren är mycket styrd av troper som man inte ska gå utanför. Det kanske är därför jag inte ger mig på skräck. Det som skrämmer mig är obegripligt för andra människor, och det som skrämmer dem tycker jag är skrattretande.

Jag såg genom fönstret att vår hallonröda frakt redan var klar till avgång, och rafsade ner utställningen i plastburken medan vi lyssnade på avslutningen.

Litteraturrundans bokmässa i Lund är ett återkommande arrangemang. Den hölls lördagen 2023-11-25. Där ställde jag ut som science fiction-författare, och inte som förlag. Jag delade bord med Orest Lastow, vars böcker jag tycker om.

Bokbord nr. 33.

Jag var först ute som talare på Speakers Corner. Vi hade ingen mikrofon, och jag klättrade upp på lådan och brölade om min bok Biotron som handlar om AI i framtiden, i en Typ 3-civilisation. De som satt i soffgruppen hörde utmärkt vad jag sa, men ljudet försvann på andra sidan, ett märkligt akustiskt fenomen. Det var en hög låda, och de flesta hade ingen klättervana, så de stod kvar på golvet. Inte alla hade mina röstresurser. Jag satt i soffgruppen och fikade och lyssnade istället för att gå tillbaka till bokbordet och sälja Biotron.

Det verkar som att folk vill läsa eskapism i dessa dystopiska tider. Därför sålde jag några ex av Astrobiologerna, men ingen Biotron. Några frågade efter Siriuskrönikan, men den hade jag inte med. Jag rekommenderade dem att köpa dem i nätbokhandeln. Själv var jag på jakt efter Jan Johannessons senaste Tychonium, och trålade genom hela lokalen innan jag slutligen hittade den i närheten av fiket. Men han var inte där för att signera. Då jag kom tillbaka till mitt eget bokbord, stod han där och botaniserade, så jag fick min signatur.

Orest Lastow och Jan Johannesson med böcker jag gillar.

Jag höll mig hela tiden på andra våningen, träffade folk jag kände, pratade och sålde böcker. Som vanligt blev det lite hektiskt när alla ville ha samma bok och jag bara hade några få ex av varje. Jag orkar inte kånka mer än 10 ex av samma titel längre, men just enboksfenomenet har drabbat mig de tre senaste gångarna, även om det rört sig om olika böcker.

Bokmässan i Lund är alltid trevlig, och jag håller med Helene att det räcker med en delad stol under så få timmar.

Även i år ska vi ha Litteraturrundans bokmässa i Lund på Stadshallen.

Alla är välkomna lördagen 25 november 2023 kl. 11-15.

Jag ska ha mitt inlägg i debatten om AI på Speaker’s Corner på andra våningen efter kl. 12. Jag delar bokbord nr 33 på andra våningen med fysikern Orest Lastow.

#litteraturrundan

#bokmässanilund2023

RIP: Bertil Falk 1933-2023
– A Fantastic Storm Has Abated
I have never known anyone with so much energy as author-publisher-reporter-translator-sf-expert-etc Bertil Falk. Now after a long time’s illness this hurricane of a force is no longer with us. It may be of slight consolation that he managed to publish several of his life projects before finishing his 90 years on Terra, ending October 14th.
  His Swedish translation of James Joyce’s ”untranslatable” Finnegans Wake came last year, a work of love taking 60+ years, https://www.barnesandnoble.com/w/finnegans-likvaka-james-joyce/1140777850. We also saw his massive, three-volume history of science fiction in Swedish, Faktasin https://www.waterstones.com/book/faktasin/bertil-falk/9789187619519 . Unlike earlier sf history works, it covered what’s been written in Swedish only, making it a unique study. And a little earlier came his biography Feroze: The Forgotten Gandhi https://www.goodreads.com/book/show/32497499-feroze, covering Indira Gandhi’s husband, written in English and well received in India, discovering a man that really had been mostly forgotten. An interview about this book: https://www.facebook.com/hindustantimes/videos/in-conversation-with-bertil-falk-author-of-feroze-the-forgotten-gandhi/10155353707873580/
  But Bertil Falk did so much more! I first met Bertil on the SF-Kongressen 1977 and was later contacted to help out with a very nice (lots of old-timers showed up!) Spacecon in 1980, where Bertil with companions Anders Palm and Lasse Junell launched a Captain Future pulp-format novel. Bertil had been a fan of this ”Wizard of Science” since crawling out of the cradle, finding him in the 1940’s pulp Jules Verne Magasinet. As a journalist he later met and interviewed Captain F’s author Edmond Hamilton. And when he revived Jules Verne-Magasinet in the late 1960’s he published ”The Return of Captain Future”. His interest in good old space adventures made me found Bertil Falk’s Space Opera Prize (RSN winner TBA!). I hope there is enough interest to make it annual.
  I got to know Bertil really well after I in 1982 was engaged in the popular tech/science magazine Tekniknmagasinet. Bertil wrote lots of articles for us and though he lived in the south he often came up before deadlines to help out, beside his then dayjob at the Kvällsposten evening paper. When you heard a typewriter hammer fast, hard and relentlessly you knew that Bertil had arrived to our little office. Though at times breaking even, the lack of astronomical success made our magazine slip away to another publisher. But we co-workers kept in touch.
  Bertil then crossed the North Sea working for the newly started TV3 satellite channel in 1987. Transmitting from London it challenged and in effect tore down the Swedish government TV monopoly. Bertil eg made a fine historical report on Jack the Ripper for the station.
  He wrote non-fiction on many subjects, especially popular culture history (pulps, crime fiction, comics), as well as hammering out short stories (countless cosy mysteries for the weeklies) and novels (sf and crime). He was also translator and sometimes the publisher of the results through his publishing house Zen Zat.
  He was especially interested in ”reviving” popular fiction writers from yesteryear, and re-printed stories and books by eg Sture Lönnerstrand, Vladimir Semitjov, August Blanche, Aurora Ljungsted, Ed Hoch, Jacques Futrelle and others. His Swedish Wikipedia entry lists ca 50 ”selected writings” (mostly book titles) and 25 ”selected translations”, but there’s more than those selections. Of his later production, beside Joyce and Faktasin, he was especially proud of his Viking detective stories about Gardar Gåtlösaren (”Gardar Riddlesolver”).

  In Zen Zat’s planetary system of whirling massive objects, every December saw flashing falling stars in the form of Bertil’s small printrun – 100 copies tops – Christmas specials. They would have virtually anything you could wish for, eg a reprint of Bertil’s short story debut at age 12, ”A Trip in Space” (1946, see https://file770.com/bertil-falk-from-a-space-hobo-to-finnegans-wake/ ) and debut in longer format, ”The Masked Gangleader” (1954). One A Engholm’s first short story collection Murder on the Moon was more like a tiny asteroid in Bertil’s rich and vivid publishing space…
  From the late 1990’s and for several years he continued exploring popular literature history as editor of DAST Magazine, acronym for D)etective A)gent S)cience fiction T)hriller. Bertil was no doubt among our foremost experts on early magazine fiction and the history of the sf genre in general. But it was a broad approach allowing for Joyce and modern poetry beside pulp heroes and locked-room mysteries. I often appeared in DAST (Bertil inspired my interest in genre history) and about the same time he dragged me into the newly founded Short story Masters society. It became a bubbly source of more short stories and anthologies. One example is the probably first anthology of Swedish crime fiction in English, Crime the Swedish Way, with Bertil as a main initator. He went to the Bouchercon 2008 to hand out and promote the anthology.
  ”Falk” means Falcon. Bertil flew high and wide, and his sharp Falcon eyes gazed at the the broad horizons of literature.

–Ahrvid Engholm

Tora Greve skriver:

Jag träffade Bertil Falk först på en kurs i zenmeditation i Malmö. Då höll han på att planera en vandring till Amar Nath-grottan i indiska Kashmir tillsammans med journalisten Triloki Nath Dahr från Radio Kashmir. Jag följde med som Himalaya-expert. Bertil skrev en reportageserie i Kvällsposten om denna resan, och jag skrev om den i den ockulta tidsskriften Arcanum. Senare har jag samlat mina erfarenheter från Himalaya i boken Gudinnan från Limhamn.

Bertil skriver reportage i Himalaya. Dålig analog diabild utan blixt, men skrivmaskinen kan skymtas.

Sedan fortsatte vår vänskap med samarbete och trädgårdssällskap i Västra Alstad. Vi var bägge intresserade av science fiction. Bertil publicerade de två första novellsamlingarna av Sture Lönnerstrand på sitt förlag ZenZat.

Vi delade monter på Bokmässan i Göteborg 2015, 2016, 2017.

Bertil var också med på flera arrangemang med Andra Världar, 2013, 2014 och 2015.

Bertil läser steampunknoveller under Andra Världar i Jönköping 2014.

Då han la ner sitt förlag, fortsatte jag med Lönnerstrand på mitt förlag, och tog över några av restupplagan från ZenZat. Det finns fortfarande intresse för dessa böcker. Sålde några senast på bokmässan i Göteborg. Men jag har bara runt 20 ex av varje kvar, som jag kommer att ha med i olika sammanhang.

Nu är Bokmässan slut, den sista där TiraTiger Förlag har egen monter. Från och med nästa år kommer deltagarna att dyka upp i olika montrar tillsammans med andra författare.

I år slapp vi skåpet, som skilde åt oss från resten av Fantastikgränd. Men istället fick vi två lysrör över oss som la av under mässan utan att de byttes ut.

Jag tror ändå att de andra utställarna i montern sålde bra. Jag hade bara tagit med några få ex av varje titel och koncentrerade mig på att dela ut broschyrer där kunderna kan gå in på hemsidan och provläsa. Av en ren tillfällighet hade jag tagit med flera av just de titlarna som sålde bäst. Det berodde på att jag slängde med rester av några förstaupplagor. AI är stekhett för tillfället, och min bok om AI i Typ 3-civilisationen i Stora Magellanska Molnet var en av dessa.

Första kvällen efter monteringen gick vi på Corner där jag fick en jättepizza som varade under hela mässan. Jag hade den i kylen på hotellrummet, och skar av bitar varje dag. Den såg fortfarande läcker ut till lunch söndag, för en av de andra författarna i Utställarcentrum frågade var jag hade fått tag i den.

Jag tyckte det kändes som att det var färre besökare än förra året. Endast fredag och lördag trängdes folk och det var korta köer på toaletten. I år var det fler intressanta seminarier än förra året, så jag var mycket borta från montern. Jag hann besöka de jag hade lovat att komma till, och fick själv mycket besök.

Men jag märker att det sliter mycket med så många dagar på en mässa, både för egen del och för mina hjälpare som har vägrat kånka mera.

Detta blir sista gången TiraTiger Förlag kommer att ha egen monter på Bokmässan.

Medarbetarna är nu i 80 årsåldern och vill inte kånka längre.

Men förlaget kanske dyker upp som gäst i andra montrar. Vi kommer att synas även i andra sammanhang lokalt i Skåne.

Ja, så är litteraturrundan klar för denna våren. Som alltid blev det en fullmatad fest med mycket konst, musik och litteratur hos Madeleine Brandin i Båthuset i Trelleborg. Kerstin Nettelblad och hennes brodöser ställde ut broderad konst med dikter, som de även läste upp.

Madeleine öppnar utställningen.

Det blev lite roligt då jag läste upp planeringen av en polarexpedition från Siriuskrönikan 4: Mästaren, om hur Damion Tishtryia skulle hitta en ny väg till Robesdalen med hjälp av Janus Robes, polarexpert. En av de andra uppläsarna hette Janos Kato, så det blev mycket Janus. Vi fick även ett smakprov på Janus karaktär när han passade på att förföra Damions faster under produktionen av polarutstyr. Detta utlöste en del skratt. Jag hade med vantar med Tishtryiamönster som jag höll upp under uppläsningen, och sålde flera par, däribland Damions polarvantar.

Dagen efter var jag hos Barbara Fellgiebel på Klingavälsgården i Karup. Där träffade jag två författare live som jag bara har varit i kontakt med på zoom eller Facebook.

Eva och Sven Velander spelar, sjunger och läser.

Det blev en fullmatad tillställning med musik och litteratur. Snezana Lindskog presenterade bland annat sin roman Skarvkvinnan som jag hjälpte till med att få en realistisk storlek på skarven i förhållande till människor då jag skickade henne bilden på mig som håller en skarv i Kina. Bra om min äventyrlighet kan vara till nytta för andra.

Snezana och Andie Lindskog berättar om sina fantasyromaner.

Det blev mycket haikudikter båda dagarna. Haiku ligger i tiden, verkar det som.

Vädret var vackert båda dagarna, så vi satt utomhus under lunchen och hade en del program ute tills det började blåsa och manusen åkte iväg.

I november väntar Litteraturrundan i Lund.

STIFTELSEN 

KÄRNHUSET

Tora Greve ska vara hos Madeleine Brundin i Trelleborg på lördagen. Där är temat konsthantverk, så hon läser 10 minuter från boken Siriuskrönikan: Mästaren om polarutrustning och ställer ut böcker med bilder från hennes konstverk. Hon ställer också ut Siriusvantar i de färger Janus Robes och Damion Tishtryia använde för sin färd.

Lördag 6 maj 2023 kl.13-17

Söndagen ska Tora Greve vara hos Barbara Fellgiebel på Klingavälsgården i Karup med sina senaste titlar samt klassisk science fiction och läser högt under 10 minuter ur den andliga boken Gudinnan från Limhamn ca kl. 12.15.

Söndag 7 maj kl.11-16.

STIFTELSEN 

KÄRNHUSET

Litteraturrundans nya logga

Min gästbloggare Monica Hamrin har skrivet om sin senaste bok:

Jag heter Monica Hamrin och har skrivit boken”Känn rädsla utan rädsla”, utgiven på eget förlag 2019.

Bedömer att boken är lika aktuell idag som när den gavs ut.

Att jag valde att skriva om rädsla, var av fler anledningar.

Dels utifrån att jag är psykoterapeut, och har i min tjänstgöring stött på många klienter som kommit och känt sig stressade, där det visst sig under samtalen, vara mer rädsla än stress. Den fysiska upplevelsen av stress och rädsla är nära besläktade och kan vara svåra att skilja på, kan upplevas ungefär på samma sätt.

Dessutom har jag inte lyckats hitta någon bok om rädsla och anknytningsproblem, det vill säga den relation som man har med exempelvis sina föräldrar. Där vissa anknytningsproblem lätt kan leda till en ökad sårbarhet av och för rädsla, av obefogad karaktär.

Jag hade själv önskat att jag haft den här boken när jag växte upp, eller att någon annan i min närhet läst den. För att kunna förklara för mig så jag hade förstått mig på rädslan och dess funktion. Förklarat för mig hur mycket rädsla jag själv skapar genom mina tankar och min fantasi. Att jag fått förmågan att skilja på faktiska hot och mina tänkta hot.

Boken tar som sagt upp om anknytning och kännetecken på anknytnings-mönstren.

Den tar också upp om hjärnan i stora drag. Hur hjärnan fungerar, och ger förklaring till varför de olika delarna i hjärnan inte alltid är överens, vad det gör med oss och vad det kan få för konsekvenser.

Naturligtvis är en stor del av boken vikt för huvudämnet ~ rädsla och många av våra vanligaste rädslor:

Att inte duga.

Att inte räcka till.

För att nämna några. Hur rädslan kan gå från att vara, tillfällig, till att övergå i, oro, ångest och fobi.

Den tar upp om våra känslor och hur vi förhåller oss till dem.

Boken ger tips på vad som kan motverka rädslan och skapa ett bättre förhållande till vår rädsla, genom att acceptera att rädslan har något bra och är upplysande.

Vem tycker inte att det är läskigt att stå i talarstolen med publik framför sig.

Är du en av dem, föreslår jag att du köper boken, eller lånar den på biblioteket och läser den, med förhoppning att du kommer att kunna, stå ut och hantera din rädsla, så den inte blir ett hinder för dig.

Trevlig läsning önskar jag dig!

https://www.adlibris.com/se/bok/kann-radsla-utan-radsla-bli-van-med-din-radsla-9789151910734

Monica

Det blev en riktigt trevlig bokmässa i Lund, trots trilskande lokaler. Vi fick kånka upp boklådorna till andra våningen i Stadshuset då hissen la av. Lyckligtvis hade jag packat varje låda lätt med bara halvparten böcker, den andra halvparten runtomkringsaker som bordsduk och några stickade vantar att lägga dit där bordsduken inte räckte.

Vantarna gjorde lycka. Men jag sålde inte många böcker. Jag hade sagt till innan att jag skulle ha andra böcker än på Lundcon månaden innan. Likväl kom folk och frågade efter just de böckerna. De fick köpa andra av samma författare. Samtidig hade jag en julutställning på KKV Textil där mitt konsthantverk låg ute med en swishskylt. Jag hörde hela tiden swishen plinga i telefonen, så det var visst vällyckad. Annars var det mycket folk på utställningen i Lund. Något vi kunde önskat, var en kaffevagn med frallor eller smörgåsar som åkte runt till oss utställare. Vi var tre från mitt förlag, men det var en del som stod ensamma.

Då utställningen var slut, körde vi skrindan med de tre boklådorna till parkeringshuset och lastade in i bilen. Efteråt gick vi till Scotts för att äta middag. Arnold med kannibalmuseet tackade Helene för det fina arrangemanget hon hållit i och överräckte en champagneflaska.

En sak är mycket bra i Lund: Jag har alltid fått god mat där. De har fina restauranger. Men annars är Lund kort sagt en skitstad att komma till som besökare. Lundensarna blev lite ställda när jag sa det. Lund är ju så mysig! Men den är sönderadministrerat så varken bilister eller cyklister kommer fram. Det visade sig när vi utvecklade detta, att just de svårigheterna jag som besökare påpekade, även gällde lundensarna själva. Någon saknade havet. Att det inte finns något hav i Lund kan ju inte staden hjälpa, det beror på placeringen. Men cyklisterna påpekade två problem: Det finns inga cykelställ på Stortorget utanför Stadshuset. Jag såg ett ställ utanför ett av husen på Stortorget, med fem platser till cyklar. För det andra regnar det mycket i Lund, och broläggningen blir hal så cyklarna lätt halkar. Själv gillar jag broläggning, mycket nostalgiskt, men jag cyklar ju inte i Lund. Satsningen på spårvagn är rätt misslyckat. Lund har för smala gator, och det finns endast en linje som ofta är sönder. Extra långa bussar hade funkat bättre. Så lundensarna själva hittade många fler administrationsfel i Lund än jag kunde hitta på.

Det var en fullmatad kongress med massor av intressanta punkter.

John-Henri Holmberg gjorde en rivstart med ett föredrag om Space Opera och varifrån ordet hade sitt ursprung. Lite nedsättande, science fiction-versionen av soap opera, kallad så för att den vände sig till husmödre medan de städade, alltså lättare underhållning utan litterärt värde, enligt kultursnobbarna.

Jag såg som vanligt Dennis Lindbohms film Den stora nattens vålnad, där hans mor spelar spågumma och är filmens hödjpunkt. Jag älskar den filmen. Inför visningen höll John-Henri Holmberg ett kort föredrag om fan-scenen i Lund-Malmö-området på 1950-talet. I korridoren utanför loppisen visades bilder från den tiden.

Vi var ett par stycken som gick till en god thairestaurang och åt lunch innan vi lyssnade till Johan Anglemarks intervju med hedersgästen Elisabeth Östnäs. Hon skriver historiskt om vikingar med fantasyinslag och har fått några litteraturpriser. Min smak går i riktning science fiction, så intervjun väckte ingen läslust, trots att hon verkade mycket kunnig och hade gjort grundlig research.

Därefter ledde Sten Rosendahl en panel om utgivning av fantastiklitteratur. John-Henri Holmberg berättade om den tiden det gick att jobba på etablerade förlag med fantastik. För att gå med plus behövde förlaget sälja 5000 exemplar av en bok, något som de räknar med är orealistiskt inom fantastiken. Daniel Brandt delade med sig sin erfarenhet med förlagsvärlden, från etablerade förlag till explosionen av småförlag som nu tycks dominera. Kristina Hård berättade den dramatiska historien om då förlaget som antagit henne och förberedde en trilogi, gick konkurs. Sedan har hon startat eget, Kraxa, tillsammans med två andra. Tora Greve startade TiraTiger Förlag som ett dotterbolag till det redan existerande företaget Torasol för att ge ut böcker åt en äldre otålig författare som höll på med ett konstnärligt projekt. Numera finns fem författare i förlaget, som har en stark ekonomi i ryggen och inte behöver utge publikfriande litteratur. Böckerna ges ut som print-on-demand via Publit och nödvändiga medarbetare, som formgivare, lektör och redaktör hyrs in efter behov. Siriuskrönikan är ett exempel med egensinnig siriansk dramatisk kurva som bland annat gjorde att författaren kom in i Sveriges Författarförbund.

Erik Persson på Filosofiska Institutionen i Lund höll ett föredrag om Isaac Asimovs robotlagar och hur dessa bör implementeras i utvecklingen av AI.

Vi lyssnade även till en panel som diskuterade fantastiklitteraturens hantering av första kontakt med utomjordiska varelser.

Efter den fullmatade dagen var vi så möra att vi skippade fantasyföredragen och tog tåget hem till Malmö för att hämta oss till söndagen.

Vi startade lugnt med kaffe och en macka innan vi kastade oss över föredraget Metodik för världsbygge av Orest Lastow. Jag kan lugnt säga att det blev conens höjdpunkt. Jag sprang ut och köpte hans bok bums efteråt, på grund av den originella dramatiska kurvan. Lastow är fysiker, uppfinnare, entreprenör och författare. Han benade ur (bokstavligen med fiskbensmetoden) hur den västerländska dramatiska kurvan ser ut. Den är religiöst betingat, för att ingjuta moral i publiken. Då ska det finnas en hjälte, en skurk och hjältens resa i den kristna världen. Världarna i science fiction är fysikaliska, har sin grund i verkligheten. Fantasyvärldarna är i sin värsta form ofysikaliska. I sin lindrigaste form kan vi prata om soft magic där intrigerna är huvudsaken. Nu fattar jag varför jag avskyr The Lord of the Rings och gillar Game of Thrones. Jag tycker magi är billigt. Den smula magi som finns i Siriuskrönikan är baserad på kvantfysisk sammanflätning.

Vi åt lunch på en trevlig restaurang med Medelhavsstuk mitt emot Lund C.

Efteråt deltog vi i en bokcirkel om Hail Mary av Andy Weir. Den boken gav mig en viss Heinlein-känsla. Begreppet feelgoodscience fiction kom upp.

Jesper Stage höll ett föredrag om rymdekonomi och vad som orsakar brist på resurser.

På grund av familjens barnbarn och barnbarnsbarn har jag känt mig tvungen att ta del av den sydostasiatiska kulturen, både historisk och litterärt. Men det visade sig mer aktuellt för mig själv att lyssna på panelen i Southeast Asian Fantasy. Även där finns en annorlunda dramatisk kurva än i väst. Det mesta som produceras ligger ute på Youtube. Deltagarna i panelen imponerade med sin entusiasm och vilja att lära japanska och kinesiska. Nuvarande författare som experimenterar med främmande dramatiska kurvor kommer kanske att gå med förlust just nu, tills det multinationella når ny publik.

Dagens sista föredrag hölls av en solglasögonprydd Bellis som berättade om klassiska dystopier.

Jag gick därifrån med insikten om att det inte är negativt med andra dramatiska kurvor än den västerländska. Numera är människan global och får andra intryck. Jag ska sluta gå på fåniga författarkurser som lär ut valfisken för att tvinga in skrivandet i en västerländsk kristen mall. Förlaget har ekonomi till att klara av mina litterära experiment, oavsett som det säljer eller inte.