Kategori: Förlagsaktiviteter

Ja, så är litteraturrundan klar för denna våren. Som alltid blev det en fullmatad fest med mycket konst, musik och litteratur hos Madeleine Brandin i Båthuset i Trelleborg. Kerstin Nettelblad och hennes brodöser ställde ut broderad konst med dikter, som de även läste upp.

Madeleine öppnar utställningen.

Det blev lite roligt då jag läste upp planeringen av en polarexpedition från Siriuskrönikan 4: Mästaren, om hur Damion Tishtryia skulle hitta en ny väg till Robesdalen med hjälp av Janus Robes, polarexpert. En av de andra uppläsarna hette Janos Kato, så det blev mycket Janus. Vi fick även ett smakprov på Janus karaktär när han passade på att förföra Damions faster under produktionen av polarutstyr. Detta utlöste en del skratt. Jag hade med vantar med Tishtryiamönster som jag höll upp under uppläsningen, och sålde flera par, däribland Damions polarvantar.

Dagen efter var jag hos Barbara Fellgiebel på Klingavälsgården i Karup. Där träffade jag två författare live som jag bara har varit i kontakt med på zoom eller Facebook.

Eva och Sven Velander spelar, sjunger och läser.

Det blev en fullmatad tillställning med musik och litteratur. Snezana Lindskog presenterade bland annat sin roman Skarvkvinnan som jag hjälpte till med att få en realistisk storlek på skarven i förhållande till människor då jag skickade henne bilden på mig som håller en skarv i Kina. Bra om min äventyrlighet kan vara till nytta för andra.

Snezana och Andie Lindskog berättar om sina fantasyromaner.

Det blev mycket haikudikter båda dagarna. Haiku ligger i tiden, verkar det som.

Vädret var vackert båda dagarna, så vi satt utomhus under lunchen och hade en del program ute tills det började blåsa och manusen åkte iväg.

I november väntar Litteraturrundan i Lund.

STIFTELSEN 

KÄRNHUSET

Tora Greve ska vara hos Madeleine Brundin i Trelleborg på lördagen. Där är temat konsthantverk, så hon läser 10 minuter från boken Siriuskrönikan: Mästaren om polarutrustning och ställer ut böcker med bilder från hennes konstverk. Hon ställer också ut Siriusvantar i de färger Janus Robes och Damion Tishtryia använde för sin färd.

Lördag 6 maj 2023 kl.13-17

Söndagen ska Tora Greve vara hos Barbara Fellgiebel på Klingavälsgården i Karup med sina senaste titlar samt klassisk science fiction och läser högt under 10 minuter ur den andliga boken Gudinnan från Limhamn ca kl. 12.15.

Söndag 7 maj kl.11-16.

STIFTELSEN 

KÄRNHUSET

Litteraturrundans nya logga

Min gästbloggare Monica Hamrin har skrivet om sin senaste bok:

Jag heter Monica Hamrin och har skrivit boken”Känn rädsla utan rädsla”, utgiven på eget förlag 2019.

Bedömer att boken är lika aktuell idag som när den gavs ut.

Att jag valde att skriva om rädsla, var av fler anledningar.

Dels utifrån att jag är psykoterapeut, och har i min tjänstgöring stött på många klienter som kommit och känt sig stressade, där det visst sig under samtalen, vara mer rädsla än stress. Den fysiska upplevelsen av stress och rädsla är nära besläktade och kan vara svåra att skilja på, kan upplevas ungefär på samma sätt.

Dessutom har jag inte lyckats hitta någon bok om rädsla och anknytningsproblem, det vill säga den relation som man har med exempelvis sina föräldrar. Där vissa anknytningsproblem lätt kan leda till en ökad sårbarhet av och för rädsla, av obefogad karaktär.

Jag hade själv önskat att jag haft den här boken när jag växte upp, eller att någon annan i min närhet läst den. För att kunna förklara för mig så jag hade förstått mig på rädslan och dess funktion. Förklarat för mig hur mycket rädsla jag själv skapar genom mina tankar och min fantasi. Att jag fått förmågan att skilja på faktiska hot och mina tänkta hot.

Boken tar som sagt upp om anknytning och kännetecken på anknytnings-mönstren.

Den tar också upp om hjärnan i stora drag. Hur hjärnan fungerar, och ger förklaring till varför de olika delarna i hjärnan inte alltid är överens, vad det gör med oss och vad det kan få för konsekvenser.

Naturligtvis är en stor del av boken vikt för huvudämnet ~ rädsla och många av våra vanligaste rädslor:

Att inte duga.

Att inte räcka till.

För att nämna några. Hur rädslan kan gå från att vara, tillfällig, till att övergå i, oro, ångest och fobi.

Den tar upp om våra känslor och hur vi förhåller oss till dem.

Boken ger tips på vad som kan motverka rädslan och skapa ett bättre förhållande till vår rädsla, genom att acceptera att rädslan har något bra och är upplysande.

Vem tycker inte att det är läskigt att stå i talarstolen med publik framför sig.

Är du en av dem, föreslår jag att du köper boken, eller lånar den på biblioteket och läser den, med förhoppning att du kommer att kunna, stå ut och hantera din rädsla, så den inte blir ett hinder för dig.

Trevlig läsning önskar jag dig!

https://www.adlibris.com/se/bok/kann-radsla-utan-radsla-bli-van-med-din-radsla-9789151910734

Monica

Det blev en riktigt trevlig bokmässa i Lund, trots trilskande lokaler. Vi fick kånka upp boklådorna till andra våningen i Stadshuset då hissen la av. Lyckligtvis hade jag packat varje låda lätt med bara halvparten böcker, den andra halvparten runtomkringsaker som bordsduk och några stickade vantar att lägga dit där bordsduken inte räckte.

Vantarna gjorde lycka. Men jag sålde inte många böcker. Jag hade sagt till innan att jag skulle ha andra böcker än på Lundcon månaden innan. Likväl kom folk och frågade efter just de böckerna. De fick köpa andra av samma författare. Samtidig hade jag en julutställning på KKV Textil där mitt konsthantverk låg ute med en swishskylt. Jag hörde hela tiden swishen plinga i telefonen, så det var visst vällyckad. Annars var det mycket folk på utställningen i Lund. Något vi kunde önskat, var en kaffevagn med frallor eller smörgåsar som åkte runt till oss utställare. Vi var tre från mitt förlag, men det var en del som stod ensamma.

Då utställningen var slut, körde vi skrindan med de tre boklådorna till parkeringshuset och lastade in i bilen. Efteråt gick vi till Scotts för att äta middag. Arnold med kannibalmuseet tackade Helene för det fina arrangemanget hon hållit i och överräckte en champagneflaska.

En sak är mycket bra i Lund: Jag har alltid fått god mat där. De har fina restauranger. Men annars är Lund kort sagt en skitstad att komma till som besökare. Lundensarna blev lite ställda när jag sa det. Lund är ju så mysig! Men den är sönderadministrerat så varken bilister eller cyklister kommer fram. Det visade sig när vi utvecklade detta, att just de svårigheterna jag som besökare påpekade, även gällde lundensarna själva. Någon saknade havet. Att det inte finns något hav i Lund kan ju inte staden hjälpa, det beror på placeringen. Men cyklisterna påpekade två problem: Det finns inga cykelställ på Stortorget utanför Stadshuset. Jag såg ett ställ utanför ett av husen på Stortorget, med fem platser till cyklar. För det andra regnar det mycket i Lund, och broläggningen blir hal så cyklarna lätt halkar. Själv gillar jag broläggning, mycket nostalgiskt, men jag cyklar ju inte i Lund. Satsningen på spårvagn är rätt misslyckat. Lund har för smala gator, och det finns endast en linje som ofta är sönder. Extra långa bussar hade funkat bättre. Så lundensarna själva hittade många fler administrationsfel i Lund än jag kunde hitta på.

Det var en fullmatad kongress med massor av intressanta punkter.

John-Henri Holmberg gjorde en rivstart med ett föredrag om Space Opera och varifrån ordet hade sitt ursprung. Lite nedsättande, science fiction-versionen av soap opera, kallad så för att den vände sig till husmödre medan de städade, alltså lättare underhållning utan litterärt värde, enligt kultursnobbarna.

Jag såg som vanligt Dennis Lindbohms film Den stora nattens vålnad, där hans mor spelar spågumma och är filmens hödjpunkt. Jag älskar den filmen. Inför visningen höll John-Henri Holmberg ett kort föredrag om fan-scenen i Lund-Malmö-området på 1950-talet. I korridoren utanför loppisen visades bilder från den tiden.

Vi var ett par stycken som gick till en god thairestaurang och åt lunch innan vi lyssnade till Johan Anglemarks intervju med hedersgästen Elisabeth Östnäs. Hon skriver historiskt om vikingar med fantasyinslag och har fått några litteraturpriser. Min smak går i riktning science fiction, så intervjun väckte ingen läslust, trots att hon verkade mycket kunnig och hade gjort grundlig research.

Därefter ledde Sten Rosendahl en panel om utgivning av fantastiklitteratur. John-Henri Holmberg berättade om den tiden det gick att jobba på etablerade förlag med fantastik. För att gå med plus behövde förlaget sälja 5000 exemplar av en bok, något som de räknar med är orealistiskt inom fantastiken. Daniel Brandt delade med sig sin erfarenhet med förlagsvärlden, från etablerade förlag till explosionen av småförlag som nu tycks dominera. Kristina Hård berättade den dramatiska historien om då förlaget som antagit henne och förberedde en trilogi, gick konkurs. Sedan har hon startat eget, Kraxa, tillsammans med två andra. Tora Greve startade TiraTiger Förlag som ett dotterbolag till det redan existerande företaget Torasol för att ge ut böcker åt en äldre otålig författare som höll på med ett konstnärligt projekt. Numera finns fem författare i förlaget, som har en stark ekonomi i ryggen och inte behöver utge publikfriande litteratur. Böckerna ges ut som print-on-demand via Publit och nödvändiga medarbetare, som formgivare, lektör och redaktör hyrs in efter behov. Siriuskrönikan är ett exempel med egensinnig siriansk dramatisk kurva som bland annat gjorde att författaren kom in i Sveriges Författarförbund.

Erik Persson på Filosofiska Institutionen i Lund höll ett föredrag om Isaac Asimovs robotlagar och hur dessa bör implementeras i utvecklingen av AI.

Vi lyssnade även till en panel som diskuterade fantastiklitteraturens hantering av första kontakt med utomjordiska varelser.

Efter den fullmatade dagen var vi så möra att vi skippade fantasyföredragen och tog tåget hem till Malmö för att hämta oss till söndagen.

Vi startade lugnt med kaffe och en macka innan vi kastade oss över föredraget Metodik för världsbygge av Orest Lastow. Jag kan lugnt säga att det blev conens höjdpunkt. Jag sprang ut och köpte hans bok bums efteråt, på grund av den originella dramatiska kurvan. Lastow är fysiker, uppfinnare, entreprenör och författare. Han benade ur (bokstavligen med fiskbensmetoden) hur den västerländska dramatiska kurvan ser ut. Den är religiöst betingat, för att ingjuta moral i publiken. Då ska det finnas en hjälte, en skurk och hjältens resa i den kristna världen. Världarna i science fiction är fysikaliska, har sin grund i verkligheten. Fantasyvärldarna är i sin värsta form ofysikaliska. I sin lindrigaste form kan vi prata om soft magic där intrigerna är huvudsaken. Nu fattar jag varför jag avskyr The Lord of the Rings och gillar Game of Thrones. Jag tycker magi är billigt. Den smula magi som finns i Siriuskrönikan är baserad på kvantfysisk sammanflätning.

Vi åt lunch på en trevlig restaurang med Medelhavsstuk mitt emot Lund C.

Efteråt deltog vi i en bokcirkel om Hail Mary av Andy Weir. Den boken gav mig en viss Heinlein-känsla. Begreppet feelgoodscience fiction kom upp.

Jesper Stage höll ett föredrag om rymdekonomi och vad som orsakar brist på resurser.

På grund av familjens barnbarn och barnbarnsbarn har jag känt mig tvungen att ta del av den sydostasiatiska kulturen, både historisk och litterärt. Men det visade sig mer aktuellt för mig själv att lyssna på panelen i Southeast Asian Fantasy. Även där finns en annorlunda dramatisk kurva än i väst. Det mesta som produceras ligger ute på Youtube. Deltagarna i panelen imponerade med sin entusiasm och vilja att lära japanska och kinesiska. Nuvarande författare som experimenterar med främmande dramatiska kurvor kommer kanske att gå med förlust just nu, tills det multinationella når ny publik.

Dagens sista föredrag hölls av en solglasögonprydd Bellis som berättade om klassiska dystopier.

Jag gick därifrån med insikten om att det inte är negativt med andra dramatiska kurvor än den västerländska. Numera är människan global och får andra intryck. Jag ska sluta gå på fåniga författarkurser som lär ut valfisken för att tvinga in skrivandet i en västerländsk kristen mall. Förlaget har ekonomi till att klara av mina litterära experiment, oavsett som det säljer eller inte.

Jag borde ha varit mer på alerten. För cirka 25 år sedan gick jag en kurs i Husaby i Småland hos Svenska Slottsmässor, där vi lärde hur ett evenemang skulle skötas.

Vad gick fel?

1. Arrangören var otydlig när det gällde adresserna till arrangemangen. Det duger inte med angivelser så som ”parkeringen efter skylten med Folkets Park” och ”Skeneholmsalen på baksidan av biblioteket”. Det kanske räcker för lokalbefolkningen, men inte för folk utifrån.

2. Frånvaran av kartor, där varje evenemang är utmärkt, så folk utifrån hittar dit. Detta borde ha varit en varning.

Då vi snurrade runt i Billesholm och letade efter stället där backluckebokisen skulle försiggå, träffade vi på några damer vid besökskartan som letade efter ”Skeneholmsalen på baksidan av biblioteket”.

Ragnar Söderlind fick till slut guida oss på telefonen till parkeringen där bakluckebokisen skulle äga rum. Det var mitt i ingenting, utan toaletter. Killarna ställde sig vid ett träd men jag fick sätta mig mellan bilarna. Jag borde ha lyssnat till känslan jag fick av de svävande uppgifterna jag fått. Där stod vi på parkeringen mitt i spenaten i en timme utan andra besökare än två kvinnor i en bil som frågade efter bakluckeloppisen. Då de fick klart för sig att det skulle vara bakluckebokis, åkte de därifrån med en besviken grussprutande rivstart. Arrangören syntes inte till, hon hade lämnat ansvaret till Ragnar.

Där hade vi taget oss upp till Billesholm, konkat upp tunga böcker till bilen och kastat bort dyr bensin på ett arrangemang som inte blev till något.

Slutsatsen var:

1. Billesholmsborna vill inte ha besökare utifrån till sina arrangemang.

2. Arrangören är en glad amatör som sprutar ur sig idéer utan förmåga att genomföra dem på ett begripligt sätt.

För att citera Draknästet: Det finns drömmare och det finns planerare.

Vad skulle vi göra istället? Vi besökte Sveriges största cykelaffär som låg mittemot parkeringen, och så åkte vi i varsin riktning hem.

Vi åkte inom Barsebäck hamn i hopp om att få en matbit på restaurangen där, men den var stängt och skulle öppna i maj. Då åkte vi till en utsiktspunkt vid det före detta kärnkraftverket, åt ett äpple och identifierade byggnaderna i horisonten innan vi fortsatte hem.

Bakluckebokisen förvandlades till en biltur i Skåne i höstfärger, men vi skulle ha tagit med fika, för inget fanns att köpa på vägen.

Tora Greve

Det har blivit administrativa ändringar på Bokmässan, och inte till det bättre. Till en monter med den storlek jag brukar ha, får vi fyra utställarkort. Nu hade dessa blivit personliga. De två som brukar dela på utställartiden kunde inte dela utställarkort, så de fick besökskort istället. Då fick de bara komma in genom specifika ingångar, och inte före klockan nio på morgonen. Dessutom var proceduren att få ut utställarkorten så komplicerad att jag fick ringa biljettkontoret där de fick guida mig igenom hur det gick till att få biljetter som kunde skrivas ut.

Vi fick en överraskning när vi kom till montern. Det långa bordet var kortare än det brukar vara, så vi fick bygga upp med kartonger på gaveln. Därför fick vi ställa plastlådan i hörnan tills Stefan Eriksson kom med sitt trädgårdsbord. Det blev lite rörigt med alla böcker på två bord i L-form och en tendens att lägga böcker där de inte skulle vara när kunderna samlades runt montern. Det berodde nog på att vi hade ovanligt många titlar i år. Nästa år vill jag ha småbord åt mig själv och KG, och ett gemensamt åt de andra.

I år fanns till att börja med ingen trend när det gällde vilken bok som sålde mest. Sedan visade sig att gammaldags science fiction var populärt. Bertil Falks Lönnerstrand-samling samt Ahrvid Engholms Rumtidsenligt! sålde bra. AR Yngve sålde inte alls, men flera var intresserade av en novellsamling av honom med ett Delta-omslag som jag hade som blädderexemplar. Märkligt nog sålde jag flera stycken av Siriuskrönikan, där jag hade tagit med bara några få för att de är dekorativa och som låg på trädgårdsbordet i hörnan. När bara ett exemplar av vissa titlar av dessa fanns kvar började jag få panik. Lyckligtvis för mina nervers skull, hade jag två extra Sirius-lådor i bilen. Siriuskrönikan var packade i lådor det hade varit Siriusvin i och gömt under en pläd, så ingen skulle få för sig att det stod fint Bordeauxvin i bilen.

Jag hade trott att den prisbelönte KG Johansson skulle sälja bättre än han gjorde. Det kan ha med placeringen av montern att göra. Vi stod på den vanliga platsen A01:52, med hörnan ut mot huvudstråket och ett skåp mellan oss och montern vid sidan om, så vi hamnade lite utanför Fantastikgränden. Kunderna vände vid skåpet. Jag har begärt en mer central plats nästa år.

Sandra sålde som vanligt rätt bra, men har problem med tryckeriet, som troligtvis har gått konkurs under pandemin, för hon får inget svar när hon försöker kontakta dem. Vi får se hur vi kan lösa det.

Lisa Rodebrand hade hyrt in sin prisbelönte författare Stefan Dahlström till montern. Han stod tyvärr ut mot huvudstråket, så det tog lite tid innan han började sälja.

Det blev knappt tid för mig att gå ifrån montern, men jag var på två seminarier och besökte dessutom Jan Myrdal-sällskapet och gav dem ett exemplar av Gudinnan från Limhamn, där resan till Khajuraho är inspirerad av Jan Myrdals resa dit. Deras monter hade ett exemplar av den trappstolen jag har beställt på Internet, så jag fick prova på dess funktion som kändes bekväm. Jan Myrdal är ju död sen flera år tillbaka så jag kan inte prata med honom längre, men det var fortfarande god stämning i montern med trevliga människor.

Jag fick besök i vår monter av flera vänner, något jag är tacksam för.

För min del blev det att välja mellan SciFi World och Litteraturrundan. Om det blir samma krock nästa år, kanske jag skulle vara med på båda – att jag drar in mitt arrangemang i Litteraturrundan på SciFi World?

Jag fick ett bord i en hörna i salen där Swedish Garrison av Star Wars-imperiet höll till med sin insamling åt Barncancerfonden. Jag hade förberett både med väggbilder och rollup. Då det visade sig att jag var en av de som fick tegelvägg bakom mig, blev det rollupen. Jag hade med bara några få av varje titel då mitt onda knä inte tillät mig att kånka för mycket. Det var bättre att supplera efterhand.

Vid sidan om mig hade jag två manliga författare som satsade stort på att sälja sina böcker. Själv tog jag det lugnare, pratade med folk bara när de visade intresse för böckerna och delade ut förlagets visitkort och broschyr. Jag tipsade om att det fanns provläsning av böckerna på hemsidan. På mässor får du alltid höra, ”Jag ska bara gå en runda först”, och då vet du att du aldrig ser dem mer. Men här stämde det inte. Det fanns ett stort café där folk kunde sitta ner och vila. I denna hetsiga mobiltid är alla alltid uppkopplade. Jag inbillade mig att de gick in på förlagets hemsida, klickade till provläsningar och blev sugna. De kom tillbaka och handlade. De titlar som gick bäst, var berättelser om klassiska flygande tefat och kontakt med rymdvarelser. Det kanske har blivit så att tefaten har förpassats till litteraturen där de hör hemma.

En del äldre herrar har upptäckt den nya vågen svensk science fiction och var sugna på att handla, men deras vuxna barn påminde om att bokhyllan var full. Utdelning av visitkort igen med tips om att inhandla eboken i widget-shopen på hemsidan.

Jag höll samma priser som i widget-shopen på de nyaste titlarna. I tillägg hade jag en liten kampanj på Noisy-trilogin där jag hade satt ett lägre pris.

Det var mycket folk under lördagen, med en kö som sträckte sig runt ett helt kvarter. Söndagen var lugnare. Jag var ensam i montern, men Star Wars-imperiet ställde upp med vitklädda soldater utan att jag frågade och passade montern när jag var tvungen att gå därifrån. Stort tack till Dart Vader och hans mannar!

Det ska bli spännande att se om visitkorten har tillfört något ytterligare.

Referat Bokmässan i Lund 2021-11-13

Trots varningar om att inte utsätta mig för allmänhetens smittor bara en vecka innan avresan till Antarktis, vågade jag gå på Bokmässan i Lund. Packfull av boostervacciner både mot covid och säsongsinfluensa gick jag till Apotek Hjärtat och frågade om de sålde extra skydd. Som författare i fantasygenren väntar ändå alla att man ska lajva, så jag tänkte klä ut mig till rymdvarelse.

Tog bara med höstens nyutgivning, antologin Om rätten till min egen död som jag medverkar i, samt min yogipunkbiografi Gudinnan från Limhamn. Båda böckerna hade release på Lund Stadsbibliotek den dagen och firades med framträdande på scenen. Jag läste ett stycke med anknytning till Lund där den kände lundaprofilen Adolf Herrlin spelade huvudrollen. Varje författare fick bara 5 minuter vardera på scenen, så jag sa att de som ville veta hur det gick med kärlekshistorien mellan Adolf Herrlin och den gammalegyptiska gudinnan Seshat fick köpa boken.

Det visade sig att jag fick napp. Folk i publiken som känt eller vetat om honom kontaktade mig efteråt och köpte boken. Jag träffade intressanta människor, bland andra Eva Marie Widmark som varit guide på en båt i Antarktis. Hon var med på den båten där min Mount Everest-väninna Lilly var med då båten gick i kvav i The roaring forties. Eva Marie är dessutom barnbarn till polarforskaren Hjalmar Riiser-Larsen som givit namn åt Larsen-shelfen.

Eva Marie var bland de som kände Adolf Herrlin och berättade att han hade konstruerad en motsvarighet till det intelligenta hemmet. Morgontidningen kom med linbana upp i lägenheten och samtidigt drog morgonkaffet i gång. Jag kommer ihåg att han hade massor av fyndiga manicker.

Läs mer om Litteraturrundan på litteraturrundan.se

Läs mer om Gudinnan från Limhamn på tiratigerforlag.se/gudinnan-fran-limhamn/

Lördagen 4 september.

Barbara Fellgiebel var arrangör och presenterade tyska böcker på slutet av dagen.

Lördag 4 september var Tora på Klingavälsgården i Karup och visade bildväven En hövdings död ur fantasyserien Siriuskrönikan. Hon läste ett kort stycke från Siriuskrönikan: Erövraren. Det var egentligen meningen att läsa en anekdot från Asteroiden, men publiken visade sig vara så intellektuell att en presentation av bildväven passade bra. Efteråt berättade hon på uppmaning utantill om konjaktunnan i Lofoten, som förekommer i Asteroiden.

Bland de andra deltagarna fanns Skrivgruppen Lövhögen, som berättade om sin verksamhet och läste texter ur sina böcker. De verkar ha hög produktion, så det är bra med skrivcirklar där deltagarna kan peppa varandra.

Stina Larsson berättade om hamskiftetraditionen i Norden och Colombia, hennes ursprungliga hemland. Hon skriver ganska läskiga barnböcker, sådana som barn egentligen älskar. Det är en gammal tradition från flera länder, tänk bara på alla antika framställningar av varelser som är hälften djur, hälften människa. Det påminde mig om då den notoriske kriminelle rymlingen från Rumänien i direktsändning i SVT infångades av den pratande polishunden som ropade rymlingens namn: ”Ursut!” innan den kastade sig över rymlingen och tryckte honom till marken. Hans skräckslagna ansikte zoomades in då han trodde han var märkt av en varulv som ropade hans namn. Ursut var småväxt och schäfern stor.

Kristian Graah Hagelbäck berättade om sin bok om Hilda Änglamakerskan, Sveriges enda kända kvinnliga massmörderska.

Det fanns även tid till kaffe, kakor och andra förfriskningar mitt i all underhållning.

Om jag ska säga att det fanns ett återkommande tema denna dagen, så låg det nog i riktning det övernaturliga och skräck.

Söndagen 5 september.

Madeleine Brandin höll litterär salong i Båthuset och Garnhuset i östra Trelleborg med titeln Våra ord får öknen att blomma.

Återigen presenterade Tora bildväven och läste samma korta stycke som dagen innan. En del av publiken var samma, så det blev att prata om något annat efteråt. Då det fanns många författare i publiken, berättade hon om sin egen väg till författandet och hur TiraTiger Förlag kom till. Det har dykt upp en del bondfångare i branschen och alla författare är inte medlem av SFF.

Skrivargruppen Lövhögen var med även denna gång och läste samma texter som dagen innan.

Det var många som läste, bland andra Janos Kato som läste sina underfundigheter och Peter Ahlqvist knöt an med kommentarer till förlagsproblematiken. Han berättade om sina spionromaner från Öst-Tyskland under kalla kriget.

På båda ställena underhölls vi med musik, duktiga sångerskor som sjöng solo och läste sina dikter. Jag är imponerad av alla talanger som finns runtom i Skåne.

Pausmaten här var av vernissagekaraktär, dryck med och utan alkohol och plockmat.

Återkommande tema denna dagen var konst.

Slutsats: Det var bra att vara på två olika ställen tillsammans med flera författare. Förra året var vi samma författare på samma ställe och då kom folk första dagen, men ingen andra dagen.