Kategori: Författaraktiviteter

Av Ahrvid Engholm

Hjärnans medfödda dramaturgi formades på stäppen i tidernas gryning. Det förklarar deckarens populäritet, vars jakt på skurken avspeglar stenåldersmannens jakt på mammuten. Signalsubstanser reagerar på berättelsestrukturen – exposition, konflikt, stegring, upplösning – som vid verkliga hot. Andra genrer uppfyller hjärnans fascination för förändring eller lugnar oss i oroliga tider. Berättelser är mer än underhållning. De är hjärnans sätt att förstå världen.

Historier förklarar tillvaron. Berättelser bygger händelsekedjor av orsak och verkan som åskådliggör världen. Fiktioner förbereder oss på det nya och oväntade. Språkcentrums många kopplingar till andra delar av hjärnan gör läsning till en bred intellektuell stimulans. Berättelser följer den mall som vår gråa svamp på nästan 1,5 kg plockade upp på stenåldern, Aristoteles beskrev för snart 2,5 tusen år sedan och vi idag nagelfar med vetenskapens fulla nyfikenhet.
Berättarkonsten uppstod kring lägerelden. Vid brasans hypnotiska fladder dryftades de hemkomna jägarnas faror och framgångar liksom baslägrets sociala liv. Berättarens målande ord får den ”inre biografen” att flimra, stimulerad av lågorna. Berättelser stärkte sociala band och visade hur faror kunde tacklas ute på fältet.
Stenålderns serietecknare – grottmålarna – vittnar om jaktens betydelse. Hjärnans dramaturgi följer överlevnadens schema: en initial stabilitet (lägret), en hotfullhet (rovdjur, jaktens risker), en stegring (kampen) och lösningen (överlevnad). Aristoteles skulle nicka gillande. Den antike greken beskrev dramats början, mitt – med flera faser – och slut. Början röjer ett problem eller vad som ligger på lur, där kortisol förbereder för stress och ökar vaksamheten och dopamin belönar vår uppmärksamhet. Mitten är extra spännande ty där händer allt, varvid mer dopamin och kortisol ger uppmärksam- och vaksamhet. Slutet knyts ihop av oxytocin som ger trygghet och ro.
Medan Lägerelden falnar samlas hyenorna i periferin likt litterära agenter.

Hjärnan påverkade berättelser. Berättelser påverkade hjärnan. Det var inte bara förströelse, utan gav kunskap och en evolutionär fördel.
Will Storrs säger i The Science of Storytelling (2019) att ”vår historieberättande hjärna omvandlar verklighetens kaos till enkla berättelser om orsak och verkan, som bekräftar att våra subjektiva modeller och känslor är godartade och korrekta”. Det finns otaliga rön om hjärnan och berättande. I Wired for Writing (2012) menar Lisa Cron att vi är ”hårdkodad för att reagera på berättelser; nöjet av gott berättande är naturens sätt att göra oss uppmärksamma”.  Paul Zak från Center for Neuroeconomics har med experiment kopplat oxytocin till konfliktlösning. Yuval Noah Harari menar att berättande är människans superkraft:”Vi är enda arten som via språk skildrar ting vi ser, smakar och berör, men även hittar på historier om det som inte finns”.
Hjärnans biokemi är som gjord för deckare! Brottet väcker kortisol, utredningen triggar dopamin och brottslösningen ger oxytocinerad lättnad. 2024 utgavs enligt Deckarakademin 630 (!) deckare på svenska. Den stimulerande utmaningen att tänka till för att lösa brott ger extra dragningskraft. Hjärnan älskar mysterier och är besatt av att fylla luckor.
Hjärnan försöker räkna ut vad som kommer i ”prediktiv bearbetning” – databehandling i förväg – ungefär som ”elektronhjärnornas” (kretsarna med miljarder transistorer) ”spekulativa exekvering” (förprocessa kod som kan behövas, eller ej, senare). Den ser en antydan om kommande skeende, men så kommer en överraskande twist! Överraskningar engagerar och belönas med dopamin. I deckare är därför gärna den minst misstänkte skyldig.
Andra genrer kidnappar hjärnan på egna sluga sätt. Det snurrar hela tiden en enkel modell av världen i skallen. Berättelser utlöser samma världsbyggande. Det ”automatiska modellbyggandet utnyttjas förträffligt av fantasy- och science fiction-berättare”, säger Will Storr: ”Att bara namnge en planet, ett antikt krig eller en obskyr teknisk detalj startar den neurala processen för att bygga en värld, som om den faktiskt funnes”. Det klassiska författarådet ”Show, don’t tell!” handlar om mer detaljer till stöd för modellbyggandet.
Litterära gestalter underkastas ”personbyggande”. Spegelneuroner aktiveras och försöker sätta oss in i aktörernas egenskaper. Men var försiktig med att strössla för mycket personalia så att läsaren blir helt förvirrad. Hjärnan kan på en gång bara jonglera med 6-8 ting (efter GA Miller) eller antal personer av betydelse för handlingen. Varje sekund tar sinnesorganen emot miljoner bits,den ”minsta informationsenheten”. Men hjärnan sållar bort allt utom en rännil av det viktigaste, så att blott 10 till 50 bits i sekunden (efter D E Broadbent) når medvetandet! Vi kan dock påverkas av en del bortsorterat utan att vi vet om det. Knoppen bortsorterar väsentligheter vid hög databelastning, så skriv rent och klart och repetera viktigheter. När det nyss åhörda flyttas från när- till långtidsminne hindrar repetition att data droppas.
Litterära gestalter har gärna drag av författaren själv. Människan är inte telepatisk och författare når bara ett enda mentalt arkiv: sitt eget. Därför är Robert Heinleins hjältar självsäkra machos, HP Lovecraft skrev om isolerade enslingar, Astrid Lindgrens figurer är alltid varmhjärtade och snusförnuftiga (om de inte försmäktat på en öde ö) och Isaac Asimov skrev om robotar. Betänkt även att hjärnan blir fullt utvecklad vid 25-årsåldern. Då blir personlighet, prioriteringar och intressen stadgade. Vi kan inte vänta oss större ”personutveckling” över den åldern.
Hjärnans nyfikenhet på förändring är viktig för science fiction. ”Förändringar är ändlöst fascinerande för våra hjärnor”, säger Storr. ”Nästan all varseblivning bygger på att en förändring uppfattas.” När något ändras når neural aktivitet duplantishöjd, och Storr utbrister glatt: ”Förändring är porten som öppnar för ett hot att kasta sig mot strupen. Men förändring är paradoxalt även möjligheter. Det är en spricka i universum genom vilken framtiden anländer. Förändring är hopp. Förändring är löften. Det är vår vindlande stig mot en morgondag av framgång.” Minsann.
Sf-litteratur spekulerar kring vetenskap och samhälle och är en försöksbänk för förändring. Hjärnan uppfordras att nå nya tankebanor, av extra vikt idag med krig, pandemier, AIs och Trump. Vi ser en uppgång för dystopier och undergångslitteratur, och även fantasy – en fantasiflykt för den som ringaktar eländet och vill vara som alver och hobbitar med spetsiga öron och lurviga fötter.
Feelgood och romance är en annan reaktion på världsläget. Även om sådana författare idag flockas till konferenser och intervjuas på bästa sändningstid, verkar genrens status vara omvänt proportionell mot läsarnas slukande aptit. Det bjuds en förutsägbar struktur – redan namnet avslöjar böckernas slut – men läsaren söker trygghet och vidöppen oxytocinkran i en kaotisk tid. Hjältinnan – damer dominerar – är lätt att identifiera sig med så att feelgoodandet får bra fäste. I feelgood upplever läsaren riskfria risker. Om så inte vore skulle genren kallas feelbad.
Fast feelbad-böcker finns redan och benämns skräck. Skriftställare som HP Lovecraft och Stephen King gräver i vårt irrationella undermedvetna och skakar om. Skräckläsande är som att sätta sig i en vådlig bergochdalbana och veta att vi gallskriker – men vi trängtar efter adrenalinkicken! Blir man riktigt, riktigt skakis går dopaminutsöndring över till adrenalin (som dessutom hämmar oxytocin).
Vi har politiska thrillers som våldför sig på historieskrivning, med osannolikheter typ en skränande mobb ockuperar USA-kongressen, storkrig i Europa. mordförsök i presidentkampanjer och den i sekler neutrala går med i NATO. Thrillers är deckare på volymläge 11. Istället för Poirot och giftspetsad sherry i grevens bibliotek, får vi superspionen och kärnvapen och hela jorden som spelplan. Efter att en självutnämnd president förenade Krim med de kriminella, kom tjoget skildringar inom samma härad av Tom Clancy. (Strongt gjort med tanke på att han var död!)
Litterära klassiker som stått sig har Hjärnans Dramaturgi att tacka. I Odyssén följer vi hjältens färd genom exposition, hot, stegring, lösning – flera gånger om så att Homeros hade nya äventyr att deklamera varje kväll. (Om Homeros funnits är osäkert, men att han var blind är ställt utom allt tvivel.) I stormen av dramatiska känslokonflikter dränker oss Shakespeare i signalsubstanser. Hamlets introspektiva tvekan, Romeos och Julias omöjliga kärlek är föga finstilt ty Globe-publikens skrän överröstade det subtila. Det är okänt om noll eller tusentals tog sig av daga genom Den unge Werthers lidande, men blotta tanken visar hur lätt vår stackars grå cellklump tar intryck.
”Finlitteratur” avvisar ofta intrig och hjärnans genvägar, till förmån för språkliga utflykter och fragmentariska former. Men språk i sig kan ensamt inte bära en berättelse. Utan dramaturgi uteblir signalsubstansernas spel, hjärnans förväntningar dribblas upp på läktaren och läsarpubliken lämnar i halvtid. ”Avancerad” prosa når därför sällan den breda publiken för deckare, klassiker och narrativ litteratur.
Brottsjournalistik följer deckarens dramaturgi: brott, utredning, gärningsman. (Och duger inte vår gärningsman, sade Palmegruppen, har vi en till.) Politisk rapportering framställs som en dragkamp, med hälarna djupt ned i gruset, i ett nollsummespel som sällan existerar. Numera vill också konsulter och reklambyråer hitta narrativ, fast vad de menar mer är oklart. Också politiker söker rätt berättelse, som Elsa 79, för att fiska röster och håva in väljare.
Nyhetsmedier, sociala plattformar och företagskonsulter tänker dramaturgiskt. Pandemier, krig och affärer framställs i en klassisk konfliktstruktur: hotet (virus, fiender, marknadsras), kampen (lockdown, pansarvärn, omstrukturering), och upplösningen (vaccin, fredsförhandling, produktlansering).
Sf-författaren Robert Heinlein menade att det nog bara finns tre dramaturgier:
1. Snubben som kommer upp sig i livet. Tänk Ingvar Kamprad och IKEA.
2. Pojke möter flicka. Klassiskt! Romanser i alla nyanser.
3. Mannen som lärde sig veta bättre. Fiaskon innebär pudeldags! Få bräcker japanska företagschefer som bugande, hulkande och gråtande ber om förlåtelse.
Historien tog inte slut, mr Fukuyama! Berättelser behövs mer än någonsin bland pandemier, krig, terrorism, globalisering, dumma AIs, tokiga politiker och politisk polarisering. Precis som myter en gång sökte förklara naturens krafter, vill dagens narrativ förklara vår förvirrande tid.
Det gör även ting mer tillspetsade och polariserande. En stark berättelse är inte bara logisk och läsarvänlig – den är biokemiskt kodad för att engagera. Dramaturgi gör kognition och känslor lättmanipulerade. Nyhetsdeskar, politik och media lånar berättelsens knep. Insikt i hjärnkontorets tics och trick är viktigt för närläsning och att veta när narrativ narras.
Och berättandets framtid? AIs emulerar hjärnan och lär ta till sig allt detta. Vi riskerar en flod av dramaturgiskt tillskurna litterära konfektioner tränade på det som redan finns (copyright hanterar publicering, AI-träning motsvarar att inspireras och ligger utanför). Det mediokra blir norm då neurala nätverk triangulerar sig till genomsnittligast gemensamma nämnare. Författare med kroppstemperatur 37 kan bli lika döda som Tom Clancy.
Människans berättande uppkom för att förstå omvärlden, hantera hot och stärka band. Från stenålderns jakthistorier till dagens deckare, thrillers och feelgood har Hjärnans Dramaturgi givit oss överlevnadskunnande, emotionell trygghet och social gemenskap. Dramaturgin aktiverar neurokemiska mekanismer och berättaren följer vårt tankeorgans förväntningar. I fiktion saknas reella risker vilket ger ro och stärker oss i en hård verklighet.
Mediaexplosionen dränker oss i berättelser – på TV, bio, Internet, via spel, reklam och hörlurar. Litterärt berättande är blott en mindre del, men är det ursprungliga och äldsta verktyget för att förstå, bearbeta och uthärda prövningar.

Ahrvid Engholm

Swecon i Lund på Stadshallen 10 – 12 oktober.

Lördag 10.15 – 10.45 i Amfisalen: Tora Greve håller föredrag, Avancerade civilisationer. Där diskuteras de senaste rönen inom forskning på intelligent liv i universum med avslöjande av möjliga Typ 2-civilisationer i vår galaktiska närhet.

TiraTiger Förlag presenterar följande böcker på bokbordet:

TiraTiger Förlags klassikerserie:

Stjärnskaparen ISBN 978-91-7819-493-3 SEK 160

Sirius ISBN 978-91-7819-396-7 SEK 130 – 1 stk

Konstige John ISBN 978-91-7819-582-4 SEK 130

Lönnerstrand 3 ISBN 978-91-7611-802-3 SEK 130

Böcker från ZenZat:

Lönnerstrand 1 ISBN 978-91-976130-5-7 SEK 50

Lönnerstrand 2 ISBN 978-91-981269-3-9 SEK 50

Smakprov från TiraTiger Förlags författare:

Ahrvid Engholm: Rumtidsenligt ISBN 978-91-7773-257-0 SEK 120

KG Johansson: Varning framtid ISBN 978-91-7819-693-7 SEK 120

AR Yngve: Rex Omega ISBN 978-91-7819-030-0 SEK 130

Tora Greve: Övervakaren ISBN 978-91-7819-596-1 SEK 120

Tora Greve : Hammerslag ISBN 978-91-7773-112-2 SEK 160

Tora Greve: Om Sirius ISBN 978-91-8111-631-1 SEK 80

2 stk av varje.

Fick köra med Sten i hans nya elbil som vi fick mata på flera ställen. Jag visade honom raststället på Björkäng, och där fanns även laddstation till bilen.

Jag var inte mycket till hjälp i montern under monteringen, då det var mycket klättring. Det blev mest att hjälpa till med det jag kunde göra stående på golvet. Montern var snyggare i år än förra året.

Det ena bordet vi fick, var något sladdrigt, och det bröt ihop under fredagen. Först fick vi ett som var för litet, och två av tjejerna gick iväg och krävde ett likadant bord som det som bröt ihop. Både Sten och jag hade tagit bild på vår monter så vi kunde lägga upp böckerna någorlunda likadant som innan.

Vi var många utställare och tillräckligt med folk i montern hela tiden. De gångarna jag var monteransvarig, satt jag vid laddstationerna där jag hade utsikt till montern och kunde gripa in om det behövdes. De tiderna jag inte behövdes i montern, besökte jag andra montrar och lyssnade på monterföredrag. Men det var bra att möta upp vid montern varje timme, för jag träffade alltid på bekanta där och andra kunder.

Jag hade två signeringar, och under den andra var säljaren så upptagen av att promota sin egen bok att hon sket i mig, så jag fick sköta både signering och kassa, trots att jag sa till. Det är inte bra. Vi får ha bättre disciplin i montern nästa år.

Det var bra att bo på hotellet. Då kunde jag slinka upp på rummet när kön till toaletten blev för lång.

I det hela taget så var det en bra bokmässa för Fantastikbokklubben. Vi sålde mer i år än förra året. Men det är bra att vara där, då säljer vi mer. Jag kan rekommendera Liseberg Hotel bara 10 minuter ifrån. Där finns rum med två sovrum och fem sängar. Om man slår ihop sig några stycken så kan man dela rum.

Referat från Fantastikmässan:

Det var en väldigt liten mässa, men intimt och mysigt. Lokalerna var fina, med en del där vi hade borden, och en del med mycket hög scen utan trappa. Vi trodde inte någon skulle hitta oss i regnet, men där hade vi fel. Det var nog publik till att de tre matiga föredragen kunde hållas. Mässan kan nog växa, men i regel tar det tid.

Inför Fantastikmässan:

Fantastikmässa Ungdomens hus, Norra Skolgatan 10, Malmö, 2025-05-25 kl. 11 – 15.

Detta är ett arrangemang som bara har varit ett år tidigare, då jag själv var upptagen av annat. Arrangör är Annelie Hollender som verkar vara en driftig tjej. Vi ska varma upp med kreativt skrivande kl. 9.00, vilket är öppet för allmänheten.

Patrik Centerwall ska föreläsa under 20 minuter kl. 11.30 om den svenskspråkiga fantastiklitteraturens historia.

12.30 – 12.40 berättar Josephine Lindqvist om sin debutroman Trollbunden och skrivprocessen som ledde henne dit.

12.45 – 12.55 berättar Tora Greve om inspiration.

13.30 – 14.00 är det öppen scen där utställarna kan läsa sin synopsis, ett kapitel eller en hisspitch och få feedback direkt från publiken.

15.00 stänger mässan och vi packar grejorna.

Jag har varit och tittat på Lilla Galleriet centralt i Malmö. Det är en lokal med potential som ligger mellan Konsthallen, Operan och Stadsbiblioteket, på Helmfeltsgatan 7, mitt i ett stråk med små gallerier och bokantikvariat. Stråket brukar vara välbesökt under Gallerinatten i slutet av september. Galleriägaren Jan Forsmark tillhandahåller stora klaffbord och stolar. Han vill att vi hänger konst på väggarna under Litteraturrundan, så har ni konstverk, ta med det. Det borde gå bra med banderoller och rolluper också. Det är en förhållandevis stor lokal, så vi får plats runt åtta stk. Än så länge är vi två. Han vill att vi har ett program med uppläsningar eller presentation av böckerna.

Jag tog en del bilder när jag var där, så får ni lite intryck av miljön.

Jag står vid bord 16 och har 4 ex kvar av Om rätten till min egen död, första utgåvan. Dessutom presenterar jag två punkiga biografier och annat där UFO förekommer.

26/9: Kom med Bus4you till Göteborg under eftermiddagen. Åkte direkt till hotellet Liseberg Gran Curiosa med en svindyr taxi och fick satt in jätteväskan innan jag gick till Bokmässan.

Fantastikbokklubbens monter var inte alls så som jag trodde. Mina broschyrer och visitkort var inte framsatta. Jag säljer bäst via mina broschyrer. Jag fick själv klistra upp reklamblad på praktisk taget tomma väggar. Trots monterns rörighet, sålde vi över all förväntan.

Hälsade på alla vänner i deras olika montrar. Torsdagen var jag på ett seminar, Att se ner på jorden med Staffan Bergwik. Han intervjuades av Bill Burrau från Ny Teknik. Det handlade mer om kartläggning än om rymden.

Jag var även på ett föredrag på Rymdtorget där Mikael Johansson berättade om sin bok Kvantdatorer. Den köpte jag, för han berättade att på kvantnivå suddas gränsen mellan datorsimulering och verklighet ut. En klassisk processor fungerar inte som en fabrik för varken svarta hål eller nya molekyler. Men med kvantdatorer kan man framställa det faktiska fenomen man vill studera. Det har en tid spekulerats kring möjligheten att hjärnan använder kvanteffekter, att den åtminstone delvis är en kvantdator. Det är just detta Svarte Nairobi gör i civilisationen på Sirius när han använder spaltproblemet och kvantsammanflätning för att förflytta sig mellan olika kroppar. Jag kan inte släppa det med tanke på att Urian faktiskt beskriver hur han gör i den senaste boken i Siriuskrönikan, Urians sanning. Mikael Johanssons var det mest intressanta föredraget under hela Bokmässan.

Då jag kom till hotellet på kvällen, fick jag ensam en tvårumslägenhet med 5 sängar och utsikt i två riktningar, mot Södra vägen och mot Liseberg och Gothia Tower. Detta är ett mycket finare hotell med bättre frukost.

27/9: Var monteransvarig idag och gick bara på ett seminar, När flyttar vi till Mars? Med Magnus Ivarsson och Sandra Billström, intervjuade av Bill Burrau igen. Mars är en för människor ogästvänlig planet. Snarare än att terraforma Mars, blir det att bygga habitat och låta resten av Mars bli naturreservat.

Innan hade jag bl a signering kl. 15 och 16, men de som hade beställt backlist under bordet, kom redan på morgonen och hämtade böcker.

Åt på ICA, där jag fick röding, några ex far skulle sagt, ”Jag såg några pinnar som vakade.” Men de var läckra.

28/9: Detta var dagen jag höll mig undan montern då de flesta var där. Jag gick på seminar istället. Det började kl. 10 med Marcus Wandt och Renata Chlumska. Marcus har samma tendens till åksjuka som mig, men konstigt nog blev han inte sjuk i rymden. Det var festligt med deras diskussion. Båda var energigivare, man kände sig stärkt när man gick därifrån. Man ska följa sin dröm, så har man inget att ångra när man sitter där gammal och orkeslös.

Omedelbart efteråt gick jag på en diskussion om Fakta och science fiction och populärvetenskap. Alastair Reynolds som är sf-författare med bakgrund som forskare i Europeiska rymdorganisationen pratade med Ulf Danielsson som är professor i fysik i Uppsala, och Anna Davour som är vetenskapsjournalist. Dessa blev intervjuade av Per Johan Råsmark från Forskning och Vetenskap. Det mest intressanta med deras diskussion var vilka författare de hade inspirerats av. Det var Arthur C. Clarke, Star Trek och Heinlein. Annars hade de varit mest intresserade av populärvetenskap. Efteråt var det dags för diskussion om Rymden, Himlen och Evigheten mellan Martin Sahlen, astronom i Uppsala, Johan Enander, författare, Maria Kuchen, författare, Martin Modeus, ärkebiskop. Intervjuare var Johanna Koljonen, författare. Det var chockerande att upptäcka hur långt mitt perspektiv har fjärmat sig från det västerländska jordiska mot chefen Shivas utomjordiska, Typ3 civilisatoriska. Alla pratade om att de känner sig små i universum. Nu när jag vet vad som gör människan unik, varför människan är betydelsefull i universum, verkar deras famlande främmande för mig. År det min uppgift att berätta sanningen? Jag känner ett visst motstånd mot att stå upp och profetera. Jag kanske kan smyga in det i min kommande faktabok om Sirius.

Efter en god lunch med en fiskwallenbergare och en spenatwallenbergare i restaurang Season där jag hade matbiljett, gick jag till ett seminarium Varifrån kommer allt? med Bengt Gustafsson och Thomas Hertog, assistent till Stephen Hawking, som intervjuades av Lisa Kirsebom. De berättade att kosmologin har ändrats sen vi var unga. Vi går mot en kvantifierad världsbild. Bengt Gustafsson har skrivit en bok om vetenskap och konst. Alltid trevligt att träffa Bengt Gustafsson. Jag blev kvar i salen då nästa seminar med optimisten Lasse Berg och pessimisten Jonathan Jepssson skulle intervjuas av Björn Wiman med den alarmerande titeln Efter civilisationen. Lasse Berg började prata om utomjordingar och jag skrattade högt. ”Skratta inte så högt”, sa han. Då svarade jag att jag kanske var utomjordingen han pratade om. På något vis är alltid tonen mellan oss skämtsam. Han pratade också om Trump som en typisk harangutang, en silverrygg vi inte har bruk för. Efteråt gick jag ner i montern och hämtade jackan innan jag gick till Fråga Lund-gängets diskussion om att förklara det oförklarbara, vilket även är mitt problem. Thomas von Heijne försökte hålla styr på dem, men det var så sent på dagen att Gabriella och Jessica började tramsa så det spårade ut lite.

29/9: Var monteransvarig, gick dit på morgonen och öppnade montern. Innan jag gick på seminar, fördelade jag ansvaret och signeringarna. Jag visste att jag inte skulle vara tillbaka förrän efter lunch till min nästa signering. Första seminariet var Hallå – finns det någon annan därute? Med Clas Svahn, Erik Zackisson, docent i astronomi, och Beatriz Villaroel, forskare och projektledare för VASCO och ExoProbe som letar efter sonder från utomjordiska civilisationer i vårt solsystem. Intervjuare var Johanna Koljonen. Docenten var helt negativ till Uppsalaforskarnas 7 Dysonsfärer, men han är ju bara en typ som redan har stelnat i den vetenskapliga korrektheten. Clas berättade om AFU och dess betydelse för forskare. Den mest intressanta var Beatriz. Hon verkar forska i ämnen som även Avi Loeb forskar i. Efteråt gick jag till en sal i helt motsatt ända av lokalen för att lyssna på Om tidens uppkomst. Där var redan lång kö. Men jag kom in. Det var återigen Thomas Hertog och Ulf Danielsson som intervjuades om senaste nytt inom kosmologin av Christer Sturmark. Det blir mer och mer tydligt att universum styrs av kvantmekaniken. Tiden är inte konstant, den är även olika för varje människa, något jag själv märkt. Men för det rent praktiska i materian gäller fortfarande Newton. Under lunchen träffade jag Jörgen från Swecon. Vi åt tillsammans och pratade om framtiden för sf med coner. Luncon förbereder sig för att ha Swecon framöver och kommer inte att ha något arrangemang i år.

Resten av dagen jobbade jag i montern, där jag fick besök av olika som hade anmält sin ankomst. Det var bra att ha två signeringstider. Denna gång dök gästerna upp under signeringen. Min stora trunk ser tilltalande ut, så jag lät den stå mot bakväggen i montern istället för att ha den under bordet, med tanke på annat som fanns framme. Vi fyllde i intresseanmälan för nästa år och lämnade in. Tack för denna gång! Jag trodde förra året var sista, men jag är taggat på att fortsätta.

Nu kan vi pusta ut efter en intensiv aktivitetsvecka med utställningar och föredrag.

Det började med SciFiWorld den 27 och 28 april på Slagthuset i Malmö. Som alltid såldes några titlar. Förlaget ställde ut titlar från alla sina författare.

Nästa aktivitet var föredrag hos MIS där Tora Greve höll föredrag om Sirius. Många intressanta frågor efteråt som hon tar med till manuset om Siriuskontakter.

Redan dagen efter började Litteraturrundan. Där har vi varit med om författare som presenterar samma titlar och samma föredrag båda dagarna, även om åhörarna är de samma. Därför presenterade vi science fiction i Lund och fantasy och biografier i Karup. I Lund läste jag ur Övervakaren.

I Karup var det meningen att jag skulle läsa om isklättring. Men åhörarna tjatade på en av de andra att han skulle läsa något ekvivogt, vilket han inte gjorde. Därför bestämde jag mig för att läsa om när härskaren Eros förför en ung aningslös jungfru som aldrig har sett en naken man.

Lördag: Fantastisk litteratur i Lund, Lilla Fiskaregatan 4, inne på gården, kl. 11-15.

Öppet hus med författarsamtal, högläsning och bokerbjudande med signering. Välkomna att träffa författarna, ta en fika och inspireras till läsande och skrivande.

Kl. 12.05 pratar Tora Greve om AI i en Typ 3-civilisation och läser från boken Övervakaren.

Böckerna Övervakaren, Astrobiologerna och Biotron handlar om en Typ 3-civilisation där jag faktiskt förutspår händelser i framtiden. En del av dessa har redan hänt, bl a AI-revolutionen som jag drar till riktigt med. Övervakningssamhälle? Det är bara i sin linda, läs om vad en Typ 3-civilisation kan göra. Miljöfanatiker? Läs om Typ 2-civilisationen på Markab. I en tid där teknologiska mirakel och moraliska dilemman kolliderar, står våra hjältar inför sina mest utmanande uppdrag. Följ med dem när de navigerar genom det okända och står inför det omöjliga. När galaxen kallar på sina modiga upptäckare för att avslöja dess mest välbevarade hemligheter, och skakas av konflikter som kastar våra hjältar in i ett äventyr som kommer att förändra deras öden för alltid. Är du redo att ge dig ut på en resa bortom din mest djärva fantasi?

Har även med senaste nytt i Siriuskrönikan, utkommet 2024.

Söndag: Litteraturrundan 2024, Klingavälsgården i Karups Nygård, Sjöbo kommun, kl. 11-16.

Kl. 12.15 läser Tora Greve ur nyutkomna boken Utforskningen ur Siriuskrönikan, representerad av vantar från Cibiaklanen och Kaliklanen. I en värld där varje beslut formar framtiden och varje upptäckt öppnar nya dörrar till det okända. Välkommen till en plats där äventyret aldrig tar slut.Utforskningen är episk fantasy och handlar om civilisationen på Sirius.

Har även med novellsamlingen om döden samt min andliga självbiografi.

Föredrag om Sirius på MIS, Lorensborgsgatan 5, Malmö, 3 maj kl.19

Välkommen till Sirius, där utforskning är vårt öde, och där sanningen är lika mystisk som rymden själv. I en värld där teknologi och magi flätas samman till en enda osannolik verklighet. Följ med när våra hjältar navigerar genom detta märkliga landskap i jakten på sanningen. Är du redo att resa med oss?

Tora Greve visar bilder och berättar om Sirius. Uppföljning och fördjupning av föredraget på Malmö Stadsarkiv.