Månad: april 2026

Jag har valt att ha med böcker som kan inspirera till vandringar i miljön runt Villa Vandra i Snogeholm.

Science fantasyböckerna iSiriuskrönikan diskuterar en möjlig civilisation i Sirius solsystem, och hur varelserna använder kvantmekanik för att klara av problemen med två solar. Det enda sättet att ta sig runt på planeten, är vid att vandra. Vandringarna är inspirerade av mina egna vandringar på alla kontinent över hela jorden.

Mästaren: En omvandrande kvinnohandlare önskar att han kunde upptas i sin mors stam, men han har inte de rätta förutsättningarna. Han träffar mannen han tillber flera gånger och blir besviken. Vad han inte vet, är att Mästaren känner till hans hemlighet.

Washta: Wassar Tishtryia är ett barn när Kaksidiklanen väljer honom att ta upp arvet efter hans bästa vän, som omkommit i en lavin. Fylld av sorg bestämmer han sig för att förverkliga deras gemensamma drömmar och accepterar sin nya ställning under namnet Washta Kaksidi. Hans vandring till Kaksididalen, bortom hovets bekvämlighet, beskrivs.

Eva Ullerud skriver: Att skriva denna typ av fantasy, där en hel värld ska uppfinnas och presenteras för läsaren, ställer stora krav på författaren. Världen har vanligen regler som skiljer sig från våra men hur konstig den än kan te sig måste den vara konsekvent och logisk för att läsaren ska kunna ta den till sig. Detta behärskar Tora Greve till fullo.

Faktaboken Om Sirius blev snabbt populär. Det visar att det behövs en bok som kan reda ut problemen mellan vetenskap och New Age. Den finns i två upplagor, den ena i A5 för att passa in tillsammans med Siriuskrönikan, den andra i A6, som är en uppslagsbok man kan ta med i fickan.

Stefan Dahlström skriver: Boken knyts ihop snyggt med hennes egen relation med Sirius och jag lockas att läsa mer av Toras skönlitterära verk. Det är en lättläst bladvändare med en personligt tilltal som jag uppskattar och är en bra inkörsport till hennes övriga böcker.

En oscariansk steampunkroman om hur satelliten Smart-1 kunde ha skickats till månen 1903 istället för 2003 med den teknik som fanns redan då. Inspirerad av egna vandringar på Hardangervidda och i Rjukanområdet. Gaustatoppen spelar en stor roll i boken. Boken kan även läsas som en arbetarroman från industrialiseringen av Norge-Sverige på 1800-talet. Vid djupdykning av arbetarlitteraturen på Rjukan bibliotek, kom jag över det faktum att de hade ovärderligt material från Lenin, där han själv hade valsat fram spritkopior på en mimeograf av sina tankar och spritt i Europa. Detta material hade arbetarna gömt under kyrkogolvet i Rjukan kyrka under andra världskrig – det minst sannsynliga ställe att gömma kommunistlitteratur.

Recensioner: Cecilia Wrige i Populär Astronomi:

Det bästa med boken är att författarinnan lyckas skildra både den tekniska sidan av ingenjörernas arbete med acceleratorn samt karaktärernas inre liv på ett intressant sätt. Både den som tycker om rymdfysik och den som gillar att läsa om människoöden kommer att hitta något här. Den är en perfekt kombination av relationsdrama och sci-fi som jag rekommenderar till alla som vill krypa upp i soffan med mysig rymdläsning. Till det bör här tilläggas att den här boken är väldigt bra!

Yvonne Waern skriver om Hammerslag på sin blogg:

Tora Greve har skänkt oss en intressant och mystisk historia, berättad i ett oerhört vackert, skimrande språk. Med glimten i ögat berättar hon om både forskare och teosofer. Därtill presenterar hon tekniska problem och deras lösningar på ett skickligt sätt. Vid sidan av själva berättelsen gör detaljrika skildringar av miljö, inredningar och arkitektur i Norge boken mycket läsvärd.

Delad vårdnad är fortsättningen på Hammerslag, där jag går närmare in på teosofins inflytande i Skandinavien vid århundraskiftet 1800-1900. Novellen publicerades i New Nordic Steampunk Stories, Köpenhamn 2018.

Handlar bland annat om egna vandringar i Himalaya. Jag räknar boken som min andliga biografi efter mötet med Shiva, men även andra kommer till tals. Bland annat återger jag en dråplig historia om Guru Dattatreya. Dåvarande överstepräst i templet i Chidambaram får berätta sin historia, samt en munk från Saraswati-orden får berätta om sitt möte med Shiva. Jag har själv skrivet novellen om Vasugupta, inspirerad av min egen vandring till Hareswargrottan. Bertil Falk skriver i tidningen Kulturen: Tora Greve är också en duktig gångare, vilket hon demonstrerade för några årtionden sedan då hon gjorde den pilgrimsfärd som kallas Amar Nath Yatran till en grotta på 4008 meters höjd i Himalaya i Kashmir. Otränade Bertil Falk från Västra Alstad, som också var med, fick släpa sig uppför den branta pilgrimsvägen medan Tora lugnt och metodiskt med sina erfarenheter från norsk ”på tur” gick sin zenlunk utan att förtröttas.

Här kommer jag att publicera nyheter om vad vår författare Tora Greve kommer att göra under Litteraturrunda på Villa Vandra 15 maj kl. 11-15.
Jag har valt att ha med böcker som kan inspirera till vandringar i miljön runt Villa Vandra i Snogeholm.

Referat från Koncentrat Malmö mars 2026

Det var utlyst som en sf-kongress. Men då vi kom dit, visade det sig vara en litterär salong i ett privat hem, precis som Barbro Ring och Sigrid Undset berättade om under 1920 och 30-talet. Johan Jönsson, som är förläggare på Vendels förlag, hade en fantastisk lägenhet i tre våningar på Dalaplan. Det var lite känsligt med fotograferandet, så jag avstod från det, med undantag av en bild där jag behöver göra det klart vad jag menar. Den intellektuella nivån var hög. För att tala i klartext, det var namnen på föredragshållarna som lockade Erik Johansson och mig.

Först ut var Jesper Stage, som pratade om Imperiets logik: Kolonins ekonomi i fantastiken. Där utgick han från ekonomin i verkliga kolonialimperier och jämförde med några utvalda kolonialimperier från fantastiken. Den krassa frågan var: Vad önskar kolonialherrarna få ut ekonomiskt från sina kolonier?

Anna Bark Persson var hedersgäst och höll ett tal om kvinnliga hbtq-civilisationer på Mars, som är det senaste nya inom Mars-mytologin.

Det var den tredje föredragshållaren Johanna Koljonen som triggade min känsla av vad den litterära salongen egentligen hade som underliggande tema. Hon berättade om fanfiction. Det fick mig att tänka på att det främsta kriteriet för att kalla sig människa, är förmågan till kreativitet, och att historien är full av fanfiction.

Knud Larn och Johan Jönsson hade ett samtal om fansin och den tryckta texten som fortfarande spelar roll inom science fiction-rörelsen. Statistiken visar att den tryckta boken ökar efter en tids uppgång för den digitala. När vi tänker framåt, kommer vår tid att minnas på grundlag av tryckta texter, då det digitala medium på grund av ständiga uppdateringar och sin känslighet kommer att vara utdaterat i framtiden. Jag var i kontakt med Knud Larn för några år sedan i förbindelse med en skandinavisk steampunkantologi där Eva Holmqvist och jag fick representera Sverige. Knud Larn ger ut en vacker tryckt fansin.

Lunch intog vi på olika restauranger runt Dalaplan. Besökarna utifrån fick rådet att följa efter oss Malmöbor för att hitta de bästa matställena, och vi var några som intog en god lunch på en thairestaurang. Det var stora portioner, så vi gick tillbaka med magen på knäna.

Den första föredragshållaren efter lunch var Ola Wikander som skulle berätta om drakar. Det hördes inte så frestande ut för mig, som har noll intresse av drakar. Men det visade sig bli det bästa föredraget den dagen. Han berättade om sin forskning av gamla skrifter från de äldsta tiderna människan började skriva ner sina berättelser. Kaosgudinnan Tiamat var en undflyende orm, och det fick mig att tänka på kaoslagen, som egentligen styr i materien. Under hans föredrag fick jag intryck av att de gamle myterna är en fanfiction av berättelser runt lägerelden från tiden innan människan skrev ner sina historier. Är hela Gamla Testamentet egentligen en fanfiction av äldre myter? Detta var så intressant att jag inte kunde stå emot att köpa två av föredragshållarens böcker.

Samtalet mellan Anna Davour och Torill Kornfeldt som pratade om vetenskapsjournalistik blev ett antiklimax efter det lysande föredrag innan. De har båda ett gediget arv inom sf, så jag hade väntat mig mera av deras samtal.

Kristina Hård kom jag först i kontakt med då hon gav ut böcker på Kabusa förlag och blev inblandad i konkursen mitt i en trilogi. Sedan startade hon Kraxa förlag tillsammans med två vänner. Hennes samtal med Johan Jönsson om fantastikutgivning bekräftade bara vad författarförbundets tidning Författaren redan skrivet om: Förlagen har blivit strängare när det gäller vilken litteratur som det är kommersiellt lönsam att ge ut, och att även kända författare numera riskerar att bli refuserade av sina mångåriga förlag. Min magkänsla och mitt ofantliga kontrollbehov göra att jag ger ut mina böcker på eget förlag, efter tveksamma utgivningar på andra.

Efter en paus introducerades Thomas Lennartssons konstutställning, som hängde på en av väggarna i vardagsrummet. Det gick att se att konstnären var naturvetare. Konstverken var matematiskt uppbyggda. Endast ett konstverk, nr. 13: Geometriska mönster, hade formar som kunde påminna om kaoslagen.

Som avslutning intervjuade Maria Nygård den litterära salongens hedersgäst Anna Bark Persson. Det var ett lätt intervjuobjekt, bara att trigga henne med några få ord, så berättade hon om vikingaidealet inom action, där den muskliga hannen var huvudperson, långt från verklighetens människor som levde i norden på vikingatiden.

Efter avslutningen skulle stolarna bäras upp på vinden, vilket Erik och jag avstod från, kloka av tidigare erfarenheter av överansträngning av 80-åriga kroppar.

Detta var den bästa conen jag varit på, rent intellektuellt.