Kategori: Förlagsaktiviteter

Är du redo för en hisnande resa genom en värld av fantastik och science fiction? Då får du inte missa TiraTiger Förlags närvaro hos Fantastikbokklubben under det omtumlande SciFi World-eventet på Slagthuset i Malmö! Lördagen den 27:e och söndagen den 28:e april 2024 kommer vi att spränga gränserna för din fantasi från klockan 10 till 18.

Stig in i vår förtrollade monter och låt dig uppslukas av ett unikt utbud av böcker från några av de mest hyllade författarna i genren. Upptäck mästerverk från prisbelönta författare som KG Johansson och Ahrvid Engholm, vars ord trollbinder och fängslar på varje sida. Men det är inte allt! Vi tar även med oss spännande verk från AR Yngve, Tora Greve och Bertil Falk, vars berättelser kommer att sätta dina sinnen i brand och få dig att längta efter mer.

Så sluta drömma och följ med oss på en resa bortom det förväntade. Vi lovar att SciFi World hos Fantastikbokklubben kommer att vara en helg fullspäckad med äventyr och överraskningar som du sent kommer att glömma!

Läste just i Författaren, SFFs medlemstidning om författaren Kjell Ekborg som inte längre lyckas bli utgiven av traditionella förlag, och inte har råd att ge ut själv eller på hybridförlag. Han funderade på POD, Print on demand, men tänker på hur mycket han skulle sälja när han räknar på priset. Denne författar är visst i 80-årsåldern, samma som jag. Det blir riktigt dramatiskt när han berättar att han får ta blancolån på 20% ränta för att klara sig ekonomiskt. Har inte mannen grundpension? Har han aldrig hört om bostadstillägg? Nu tröstar han sig med ”molnet”. Han skriver biografier över människor som har gjort betydelsefulla saker, men inget förlag är intresserad. Nej, förlagen vill bara ha lättlästa böcker, helst sådana som passar som ljudböcker och som säljer bra. Tyngre litteratur säljer inte.

Saken är att POD är en billig form för utgivning. Visserligen måste du ha eget företag för att anlita Publit, som jag gör. Jag har haft eget företag som konstnär sedan 1980-talet. Då jag startade förlaget, registrerade jag om företaget med nytt namn och har numera två underavdelningar, en konstnärlig och ett förlag. Hur halkade jag in på förlagsdelen?

Efter pensionen tänkte jag att jag skulle ta upp skrivandet igen, först som en ren hobby. Jag hade varit författare på traditionellt förlag i mitt hemland innan jag började resa världen runt och det blev naturligare att uttrycka mig i konst, som jag var utbildad till.

Jag skickade in till ett förlag, och det dröjde och dröjde och dröjde, innan svaret kom efter ett halvår, ett standardbrev med refusering. Att just den science fictionromanen har blivit populär tio år efter pga AI-hypen, är en annan historia. Sedan pratade jag med andra författare och fattade att en traditionell utgivning är en segdragen historia och att jag då, som 70-åring inte hade tid att vänta så länge. Efter att ha försökt med Vulkan, som gav dålig service och inte är öppna med hur mycket de säljer, startade jag TiraTiger Förlag, och anlitar Publit, som jag är mycket nöjd med. Jag har externa medarbetare som lektör, redaktör och korrekturläsare. I traditionell utgivning får böckerna en livslängd på högst två år innan de hamnar på rea. POD är billigt och långlivad. Min bok Biotron låg och marinerade sig i widgetshopen under tio år innan den blev populär. Andra böcker säljer några få exemplar varje år hela tiden, innan en av dem utan förklaring plötsligt blir populära under en period. Jag har ingen förklaring till detta. Kaoslagen, kanske?

Ahrvid Engholm representerade TiraTiger Förlag på SFFs möte.

Vi lever i en science fiction-värld. Först en världsvid pest som fick halva planeten att stänga ned, alla gränser stängdes och miljarder människor sattes i husarrest! Alternativhistoria à la Tom Clancy kan man gott kalla det när en rysk diktator överfaller ett grannland och 200+ års (!) neutralitet förbyts hemmavid. Och robotiken får plötsligt ett artificiellt intelligenslyft som hade gjort Dr Asimov stolt. Och ovanför våra huvuden svävar tusentals internetsatelliter, James Webb-superteleskop, en ny kinesisk rymdstation, recyclingsbara Starship, NASAs månlandningsplaner, jupitersonder, marsrovers och snart en svensk Esrange-satellit. Rymden har alltid varit science fiction!
  Så det var icke utan visst intresse att Författarförbundet utlyst en sf-kväll, måndagen 11 dec – sf-fandoms födelsedag f ö. Sf-genren skulle dryftas av författarna (som alla begått, med angivna böcker), Stefano Foconi (Tre dystopier), Eva Lejonsommar (Traumatransit), Gunnar Strandberg (Chikima och jakten på snäckan) tillsammans med långtida sf-kännaren, översättaren m m John-Henri Holmberg, skyldig till bl a Drömmen om evigheten, Inre landskap yttre rymd, Fantasy, antologier, tidskriften Nova och annat.
  Innan coronapesten gick undertecknad ofta på föredrag, bokreleaser o dyl som dock stoppades av C-buggen. När virusets verkan började blekna blev jag dock för upptagen – skrivkurs, dubbla skrivtävlingssarrangemang, SFJ, SKRIVA-listan, PDFzine, skrivprojekt, etc – för att riktigt ha tid med att ränna runt. Men en sf-kväll måste bevistas! Skiffyn har ju varit ens specialvirus sedan barnsben. (Tack till Tora och TiraTiger Förlag för connections!)
  När jag vid pass 19 stegat upp för Författarnas hus vindlande trappor, där vid Drottninggatan,  erfors att det var 35 anmälda, men ”bara” litet drygt 25 var tillstädes, inkl panelisterna. På plats var även julmust, vinbox, pepparkakor och grönmögelost – sådant appliceras med fördel på pepparkakor, faktiskt. Inget kaffe att värma i den tidiga vintern.
  Slog mig ned, och tog fram en löjligt liten pappersbit som jag alltid antecknat på. Efter några rader började pennan få tabberas på bläck, så stödorden blev mindre lättolkade fördjupningar i pappret. Detta påpekas som ursäkt i mån av någon missuppfattning och om rapporterade blir mindre komplett. Totalt pratades det i ca 1h15m, inkl en del publikinlägg.

  De tre förstnämnda panelisterna introducerade sig, sitt skrivande och hur de såg på sf-genren. Spridda visdomar: Sf är bra för det kan testa gränser. Genom att skriva om en framtid kan man påverka ens samtid. Mycket av tekniken inom sf finns redan. Någon tyckte genren var bra för att kunna koppla ihop fysik, Virtual Reality, AI m m. Sedan tog JHH vid och gav en allmän bakgrund.
  Sf-genren, menade han, vilade på den naturvetenskap och rationalism som växte fram på 1800-talet. Det skapade såväl science fiction som kriminallitteraturen. Sf vilar på en rationell syn på världen, att man kan ta kunskap och dra ut slutsatser – spekulationer. Detta i motsats till fantasyn som vilar på magi, konstiga myter och hittepå. Kriminallitteraturen – i alla fall i form av whodunnits, att lösa brott – bygger också på rationalitet. Att såsom Sherlock Holmes görs observationer, inhämta fakta, tänka och så dra en logisk slutsats om att t ex Butlern var den skyldige. (Att en viss EA Poe blev förgrundsfigur för BÅDE sf och krim är typiskt.)
  I ”modern” form – såsom en marknadskategori brukar det sägas – uppstod sf-genren i de förhatliga kolorerade populärmagasinen, i USA i de s k pulpmagasinen. Jules Vernes omfattande Voyages Extraordinaires nämndes inte men hör ju också till genremyllan. I Sverige var denne så poppis att hans blotta namn angav genre, som med Jules Verne Magasinet!
  Amerikanska sf spreds efter WWII, av amerikanska soldater som hade med sig de populära magasinen med de fantasifulla omslagen. Här bör infogas viss inspiration från britterna också. Tack vare HG Wells fanns en icke obetydlig brittisk sf-scen, och amerikansk pulp nådde de brittiska öarna som bulklast i fartygstrafiken. Amerikanska pulpförlag – eller kanske distributörerna snarare? – var tacksamma att få några cent per kg för returex som sedan skyfflades över Atlantes ut till remainder-butiker där britter svältfödda på rymdhistorier kunde gräva fram Amazing, Astounding, Wonder m m. (Rob Hansen har skildrat det i sina historieverk. Pulp i bulk-distributionen försvann under kriget, då all transport måste prioritera vapen och ammunition. Efter kriget framtvingade valutarestriktioner de ökända British Reprint Editions av USA-magasin.)
  Men detta var delvis extrainfo som JHH inte förmedlade. Däremot kunde han berätta hur sf slog igenom på 1950-talet. Mottagandet var t o m försiktigt positivt! Harry Martinson skrev som bekant om rymdskeppet Aniara och fick god kritik. (Den som följt mitt Historiska Hörn i Intermission vet att det exakta ”genombrottsåret” VAR 1953 – just då sköt pressens artiklar om sf-genren i höjden som en raket.) Det dök upp flera sf-bokserier, sf-kioskserier, magasinet Häpna!, dito svenska Galaxy  där en viss Pär Rådström var i redaktionen! Men efter ett tag falnade entusiasmen. Alla förlagens sf-satsningar varade i ungefär två år, ”den tid det tar för att se om satsningen håller” enligt JHH – dvs normalt höll det inte. Häpna! kunde leva dussinet åt ”för att det drevs av entusiaster som tjänade pengar på annat”.
  Varför sf-utbrottet på 1950-talet avstannade ville JHH förklara med att det särskilda kulturella klimatet i Sverige. Svenskar är väldigt enhetliga, tycker likadant, och litteraturen som föredrogs vara sociala berättelser, litet psykologi, det inåtskådande. Inga flammande rymdskepp mot sprakande stjärnhimlar här inte!
  1970-talet och en bit in på 1980-talet kom en andra, något mindre sf-våg. Återigen startade förlagen några sf-bokserier och sf-kioskserier. JHH nämnde det inte men, utöver hypen kring Apollo-projektet förstås, måste en viktig bidragande orsak vara den sf-serie vid TV nyanställde Sam J Lundwall prackade på oss 1969. I min historiehörn-bevakning har jag kunnat notera att den var litet mer än man kunde anta. Det var uppemot tiotalet olika inslag, både våren 1969 och under hösten vid en tid då TV var en riktig lägereld: prat om sf-genren (bl a med besök på en brittisk sf-kongress), novellfilmer, tecknad film, experimentfilm och t o m det specialgjorda dramat ”Jaktsäsong”´med kända skådisar.
  Lundwall anfäktade därefter Askild & Kärnekull som både startade en sf-bokserie och tog över det Jules Verne Magasin som Bertil Falk nystartat 1969: Det blev i sin tur basen för det Delta-förlag Sam J startade då han drog från A&K (vilka JHH hoppade in efter Sam J och fick sf-bokserien att tugga vidare ett tag)och som nästan ensamt fightades för genren när andra gav upp.
  Trots en hel del 70-tals-”buzz” kring genren dök det upp få svenska sf-författare. Det var Sam J själv, Bertil Mårtensson, Dénis Lindbohm, Börje Crona med sin twist-end-noveller, Sven Christer Swahn som dock mest skrev för barn/ungdom. (Icke nämnt, men nog bör påpekas, att en viss Steve Sem-Sandberg utgav inte mindre än tre små sf-romaner vid denna tid!)
  Andra som skrev sf, som PC Jersild, vågade inte riktigt erkänna det – fast jag har hört PC senare i SF-Bokhandeln medge att nog skrev han sf – med Lars Gustafsson som ett undantag. Litet av undantag är också Jan Myrdal som t o m gjorde en fyllig antologi om sin ungdoms Jules Verne Magasinet, fast de som läst hans barndomsskildringar vet att den meccanobyggande lille Janne var mycket förtjust i dessa tekniska sagor. En annan som skrev sf redan på 1960-talet var Per Wahlöö, innan han tillsammas med Maj Sjöwall blev berömd för krimböcker. Ett tyngre namn som tillkom på 1980-talket var Peter Nilson, som skrev rymdinriktat, mer filosofiskt. Bland senare svenska sf-författare framhölls exempelvis Lars Jakobson (sorry, men jag finner honom rätt tråkig!) och någon som ofta nämns är Karin Tidbeck.
  Inom det bredare fältet gemenligen kallat fantastik har annars svensk skräck nått rätt långt. Vi har John Ajvide Lindqvist, Mats Strandberg, Anders Fager m fl. Men om jag inte hörde fel – JHH tenderar att prata för tyst – finns indikationer på att svensk sf börjar gå om svensk skräck.
  I sammanhanget framhöll JHH även att den svenska deckarvågen nu passerat sin zenit och såsom medlem av Deckarakademien borde han ha viss koll. 2023 väntas uppemot 500 deckare komma på svenska varav bara 120 är översatta. Att utge lokala förmågor blir billigare, då man slipper översättningskostnaden, men det kan rimligen inte fortsätta komma nära 400 svenska deckare per år. Publiken räcker inte. Det går att chansa på att utge en okänd svensk deckarförfattare, då ”break even” inte är mer än 1 000-1 500 sålda ex. Panelen nämnde men diskuterade inte att mycket sf idag kommer från de otaliga småförlagen som dykt upp, och med Print on Demand o dyl kan riktigt små upplagor ändå gå ihop. Ett bra sätt att hålla koll på småförlaget är Ordspiras nyhetsbrev Aktuell Svensk Fantastik: https://www.evaholmquist.se/aktuell-fantastik/
  Går man och kollar i hyllorna står kvinnliga deckarförfattare för så där 2/3-delar av utbudet, fast att damerna bär på betydande mordlystnad har ju gällt sedan e SH (efter Sherlock Holmes) så det är ingen överraskning.  Missa förresten inte SVTs nya dokumentär om Maria Lang: https://www.svtplay.se/video/KroVBkZ/maria-lang-sveriges-forsta-deckardrottning
  Apropå deckare framhölls att störst inverkan på Nordic Noirs internationella framgångar kommer från en viss Stieg Larsson. När hans siffror sköt i höjden började utländska förlag leta efter andra svenska krimförfattare. T o m Henning Mankell hade nytta av det. ”Han kom från början ut på ett litet amerikanskt socialistförlag och sålde inte mer än 3-4000 ex”, fick vi veta, ”Men efter Millennium togs han över av större förlag.” Sjöwall/Wahlöö då? Deras framgång låg nog för långt bak i tiden för att Läckberg m fl kunde få draghjälp.
  Vad mer avhandlades?
  Jonas Ellerström anförde från publikplats att vi kanske borde dra ett streck över genreskillnader. ”Låt en roman vara en roman”, tyckte han, oavsett om det var sf eller ej. (Själv vill jag gärn behålla genrebeteckningar så man vet vad man får!) Eva L i panelen menade att när hon skrev sf fick hon en helt annan sorts läsare, och det tror jag kan stämma. Just nu är harmageddonsk sf poppis. Våra prövande tider är nog grogrund för undergångstankar och det dystopiska.
  AI togs förstås upp och att Isaac Asimov skrev om sina robotar på redan på 1940-talet, maskiner som följer hans ”robotlagar” och i princip är AIs som kan vandra omkring. Arthur C Clarke’s HAL 9000 i ”2001” borde ha nämnts som ännu mer relevant. Elon Musk m fl varnar ju för att vi riskerar att AIs säger ”Sorry Dave, I can’t do that” medan de förvandlar oss till gem… Hannes Alfvens Sagan om den stora datamaskinen blev även omnämnd.
  S k cli-fi nämndes, dvs ”climate fiction”, vilket förstås är fiktion inspirerad av en viss fröken Greta. Det hävdades att sf passat dåligt för ljudböcker, något som annars knakväxer just nu. (Det lär växa ännu mer när ljudboksförlagen programmerar AIs att läsa och slipper betala Stefan Sauk…) Anledningen angavs vara att sf kräver att man kan tänka efter och reflektera, och det går inte lika bra när boken kommer in i örat.
  Sf som ingång till att uppfinna ord och spekulera om framtida språkutveckling nämndes även. Jag räckte upp labben och exemplifierade med slangspråket i Anthony Burgess’ En apelsin med urverk. Nils Håkansons Ödmården angavs, med sin blandning av slang och antikverat språk (en riktigt intressant bok f ö, litet svårläst men skojig). I Robert Heinleins The Moon Is a Harsh Mistress pratar månkolonisterna en engelska med ryska inslag. Fast man kan undra hur mycket ryskt vi tål i den verkliga framtiden, med tanke på deras beteende i Ukraina… Att sia är svårt, särskilt om framtiden!
  Och annat som avhandlades var nog för svårläst i mina kråkfötter.
  De flesta stannade kvar för att småprata ett tag, slurka litet vin och must och bli snälla (det blir man av att äta pepparkakor, vilket ju erbjöds…med ost!). Jag pratade med finlandssvenske Ole, en annan jag tror heter Peter och så förstås Jörgen Jörälv, Delta-bibliografisten som var där.

Jörgen berättade om sitt senaste projekt, en återutgivning av samtliga avsnitt av Lars ”LON” Olssons  klassiska Blixt-Grodon, såsom de gått i Stockholms universitets studenttidning Gaudeamus! Kommer i vår. En fin kulturgärning, och LON är närmast ”staff artist” i mitt Intermission. Jag har för mig att det var Blixt-Grodon som uppfann begreppet ”dumska”.
  Men den här sf-kvällen var inte så dum.

–Ahrvid

Luncon hölls under en dag söndagen 19 november. Det var ett fullmatad program som startade mer än en timme tidigare för att få plats med alla föredragshållare. Vi serverades kaffe och frukt, samt en god chokladkaka på eftermiddagen. Det fanns mycket bananer, och jag är bananmissbrukare och åt tre under dagen. Där fanns också en utställning. TiraTiger Förlag hade en kort presentation av sina fem författare.

Sten Rosendahl och TiraTiger Förlag delade bokbord.

Trots översvämning av inre ringvägen i Malmö och att vi fick leta oss ut på yttre ringvägen, vilket tog 40 minuter, kom vi i tid till invigningen.

Det var programpunkter i två rum, så jag fick välja vilka jag skulle lyssna på. Därför höll jag mig i stora salen. I biblioteket visades som vanligt Denis Lindbohms film Den stora nattens vålnad från 1950-talet, där hans mor spelar spågumma. Jag har sett den två gånger, men ser den gärna igen. I år missade jag den.

Här kommer några av mina egna tankar under Luncon.

Första föredrag var Patrik Centerwall som berättade om fantastikböcker som utspelar sig i Skåne. Själv är jag förtjust i Nene Ormes böcker där bland annat en völva bor överst i Turning Torso. Har hon övertaget Johnny Örbäcks lägenhet?

Därefter var det paneldiskussion om fantasy som använder sig av element från gamla sagor. Diskussionen handlade mest om att många sagor är rätt mörka i original. Jag kommer ihåg att mor hoppade över vissa sagor när hon läste för oss i Asbjörnsen&Moes samlingar när vi var barn. Jag lärde mig att läsa själv vid 5 år ålder, och läste de förbjudna sagorna högt för mina bröder, bland annat sagan om ridder Blåskägg.

Därefter var det paus, och vi var tre stycken som sprang omkring i Lund centrum på jakt efter en restaurang. Lund tycks vara sämre utstyrt med matställen än Limhamn. Till slut hittade vi ett hamburgerställe på Lund Central, och de serverade även sallader.

Vi fick nästan springa tillbaka till Jesper Stages föredrag om de ekonomiska följderna av AI. För mig känns den nuvarande ängsliga diskussionen i en Typ 0,7-civilisation lite bakvänt, då jag ju ser den från en Typ 3-civilisations synpunkt. Man måste vara människa för att bli upplyst, säger Chefen Shiva, så AI kan aldrig ta över människans plats i universum.

Därefter lyssnade jag på en paneldiskussion om generativ AI. Jag har själv en AI-assistent jag kallar AssI, och den tycker jag är för mycket när jag ber om hjälp med förbjudna ämnen i min skönlitteratur, men den är duktig på att förenkla mina kåserier. När det gäller mina konstverk, har jag ingen användning för AssI.

John-Henri Holmberg berättade om okända kvinnliga sf-författare som förtjänar mer ljus. Inte så många hade läst dem, men de verkade intressanta. Som alltid när det gäller gammal sf, är böckerna närmast omöjliga att få tag på.

John-Henri Holmberg berättar om glömda författare.

Till slut var det en paneldiskussion mellan Lunds Spelförening och Fantastisk Film Festival om skräcktroper i film och rollspel. Skräckgenren är mycket styrd av troper som man inte ska gå utanför. Det kanske är därför jag inte ger mig på skräck. Det som skrämmer mig är obegripligt för andra människor, och det som skrämmer dem tycker jag är skrattretande.

Jag såg genom fönstret att vår hallonröda frakt redan var klar till avgång, och rafsade ner utställningen i plastburken medan vi lyssnade på avslutningen.

Litteraturrundans bokmässa i Lund är ett återkommande arrangemang. Den hölls lördagen 2023-11-25. Där ställde jag ut som science fiction-författare, och inte som förlag. Jag delade bord med Orest Lastow, vars böcker jag tycker om.

Bokbord nr. 33.

Jag var först ute som talare på Speakers Corner. Vi hade ingen mikrofon, och jag klättrade upp på lådan och brölade om min bok Biotron som handlar om AI i framtiden, i en Typ 3-civilisation. De som satt i soffgruppen hörde utmärkt vad jag sa, men ljudet försvann på andra sidan, ett märkligt akustiskt fenomen. Det var en hög låda, och de flesta hade ingen klättervana, så de stod kvar på golvet. Inte alla hade mina röstresurser. Jag satt i soffgruppen och fikade och lyssnade istället för att gå tillbaka till bokbordet och sälja Biotron.

Det verkar som att folk vill läsa eskapism i dessa dystopiska tider. Därför sålde jag några ex av Astrobiologerna, men ingen Biotron. Några frågade efter Siriuskrönikan, men den hade jag inte med. Jag rekommenderade dem att köpa dem i nätbokhandeln. Själv var jag på jakt efter Jan Johannessons senaste Tychonium, och trålade genom hela lokalen innan jag slutligen hittade den i närheten av fiket. Men han var inte där för att signera. Då jag kom tillbaka till mitt eget bokbord, stod han där och botaniserade, så jag fick min signatur.

Orest Lastow och Jan Johannesson med böcker jag gillar.

Jag höll mig hela tiden på andra våningen, träffade folk jag kände, pratade och sålde böcker. Som vanligt blev det lite hektiskt när alla ville ha samma bok och jag bara hade några få ex av varje. Jag orkar inte kånka mer än 10 ex av samma titel längre, men just enboksfenomenet har drabbat mig de tre senaste gångarna, även om det rört sig om olika böcker.

Bokmässan i Lund är alltid trevlig, och jag håller med Helene att det räcker med en delad stol under så få timmar.

Även i år ska vi ha Litteraturrundans bokmässa i Lund på Stadshallen.

Alla är välkomna lördagen 25 november 2023 kl. 11-15.

Jag ska ha mitt inlägg i debatten om AI på Speaker’s Corner på andra våningen efter kl. 12. Jag delar bokbord nr 33 på andra våningen med fysikern Orest Lastow.

#litteraturrundan

#bokmässanilund2023

RIP: Bertil Falk 1933-2023
– A Fantastic Storm Has Abated
I have never known anyone with so much energy as author-publisher-reporter-translator-sf-expert-etc Bertil Falk. Now after a long time’s illness this hurricane of a force is no longer with us. It may be of slight consolation that he managed to publish several of his life projects before finishing his 90 years on Terra, ending October 14th.
  His Swedish translation of James Joyce’s ”untranslatable” Finnegans Wake came last year, a work of love taking 60+ years, https://www.barnesandnoble.com/w/finnegans-likvaka-james-joyce/1140777850. We also saw his massive, three-volume history of science fiction in Swedish, Faktasin https://www.waterstones.com/book/faktasin/bertil-falk/9789187619519 . Unlike earlier sf history works, it covered what’s been written in Swedish only, making it a unique study. And a little earlier came his biography Feroze: The Forgotten Gandhi https://www.goodreads.com/book/show/32497499-feroze, covering Indira Gandhi’s husband, written in English and well received in India, discovering a man that really had been mostly forgotten. An interview about this book: https://www.facebook.com/hindustantimes/videos/in-conversation-with-bertil-falk-author-of-feroze-the-forgotten-gandhi/10155353707873580/
  But Bertil Falk did so much more! I first met Bertil on the SF-Kongressen 1977 and was later contacted to help out with a very nice (lots of old-timers showed up!) Spacecon in 1980, where Bertil with companions Anders Palm and Lasse Junell launched a Captain Future pulp-format novel. Bertil had been a fan of this ”Wizard of Science” since crawling out of the cradle, finding him in the 1940’s pulp Jules Verne Magasinet. As a journalist he later met and interviewed Captain F’s author Edmond Hamilton. And when he revived Jules Verne-Magasinet in the late 1960’s he published ”The Return of Captain Future”. His interest in good old space adventures made me found Bertil Falk’s Space Opera Prize (RSN winner TBA!). I hope there is enough interest to make it annual.
  I got to know Bertil really well after I in 1982 was engaged in the popular tech/science magazine Tekniknmagasinet. Bertil wrote lots of articles for us and though he lived in the south he often came up before deadlines to help out, beside his then dayjob at the Kvällsposten evening paper. When you heard a typewriter hammer fast, hard and relentlessly you knew that Bertil had arrived to our little office. Though at times breaking even, the lack of astronomical success made our magazine slip away to another publisher. But we co-workers kept in touch.
  Bertil then crossed the North Sea working for the newly started TV3 satellite channel in 1987. Transmitting from London it challenged and in effect tore down the Swedish government TV monopoly. Bertil eg made a fine historical report on Jack the Ripper for the station.
  He wrote non-fiction on many subjects, especially popular culture history (pulps, crime fiction, comics), as well as hammering out short stories (countless cosy mysteries for the weeklies) and novels (sf and crime). He was also translator and sometimes the publisher of the results through his publishing house Zen Zat.
  He was especially interested in ”reviving” popular fiction writers from yesteryear, and re-printed stories and books by eg Sture Lönnerstrand, Vladimir Semitjov, August Blanche, Aurora Ljungsted, Ed Hoch, Jacques Futrelle and others. His Swedish Wikipedia entry lists ca 50 ”selected writings” (mostly book titles) and 25 ”selected translations”, but there’s more than those selections. Of his later production, beside Joyce and Faktasin, he was especially proud of his Viking detective stories about Gardar Gåtlösaren (”Gardar Riddlesolver”).

  In Zen Zat’s planetary system of whirling massive objects, every December saw flashing falling stars in the form of Bertil’s small printrun – 100 copies tops – Christmas specials. They would have virtually anything you could wish for, eg a reprint of Bertil’s short story debut at age 12, ”A Trip in Space” (1946, see https://file770.com/bertil-falk-from-a-space-hobo-to-finnegans-wake/ ) and debut in longer format, ”The Masked Gangleader” (1954). One A Engholm’s first short story collection Murder on the Moon was more like a tiny asteroid in Bertil’s rich and vivid publishing space…
  From the late 1990’s and for several years he continued exploring popular literature history as editor of DAST Magazine, acronym for D)etective A)gent S)cience fiction T)hriller. Bertil was no doubt among our foremost experts on early magazine fiction and the history of the sf genre in general. But it was a broad approach allowing for Joyce and modern poetry beside pulp heroes and locked-room mysteries. I often appeared in DAST (Bertil inspired my interest in genre history) and about the same time he dragged me into the newly founded Short story Masters society. It became a bubbly source of more short stories and anthologies. One example is the probably first anthology of Swedish crime fiction in English, Crime the Swedish Way, with Bertil as a main initator. He went to the Bouchercon 2008 to hand out and promote the anthology.
  ”Falk” means Falcon. Bertil flew high and wide, and his sharp Falcon eyes gazed at the the broad horizons of literature.

–Ahrvid Engholm

Tora Greve skriver:

Jag träffade Bertil Falk först på en kurs i zenmeditation i Malmö. Då höll han på att planera en vandring till Amar Nath-grottan i indiska Kashmir tillsammans med journalisten Triloki Nath Dahr från Radio Kashmir. Jag följde med som Himalaya-expert. Bertil skrev en reportageserie i Kvällsposten om denna resan, och jag skrev om den i den ockulta tidsskriften Arcanum. Senare har jag samlat mina erfarenheter från Himalaya i boken Gudinnan från Limhamn.

Bertil skriver reportage i Himalaya. Dålig analog diabild utan blixt, men skrivmaskinen kan skymtas.

Sedan fortsatte vår vänskap med samarbete och trädgårdssällskap i Västra Alstad. Vi var bägge intresserade av science fiction. Bertil publicerade de två första novellsamlingarna av Sture Lönnerstrand på sitt förlag ZenZat.

Vi delade monter på Bokmässan i Göteborg 2015, 2016, 2017.

Bertil var också med på flera arrangemang med Andra Världar, 2013, 2014 och 2015.

Bertil läser steampunknoveller under Andra Världar i Jönköping 2014.

Då han la ner sitt förlag, fortsatte jag med Lönnerstrand på mitt förlag, och tog över några av restupplagan från ZenZat. Det finns fortfarande intresse för dessa böcker. Sålde några senast på bokmässan i Göteborg. Men jag har bara runt 20 ex av varje kvar, som jag kommer att ha med i olika sammanhang.

Nu är Bokmässan slut, den sista där TiraTiger Förlag har egen monter. Från och med nästa år kommer deltagarna att dyka upp i olika montrar tillsammans med andra författare.

I år slapp vi skåpet, som skilde åt oss från resten av Fantastikgränd. Men istället fick vi två lysrör över oss som la av under mässan utan att de byttes ut.

Jag tror ändå att de andra utställarna i montern sålde bra. Jag hade bara tagit med några få ex av varje titel och koncentrerade mig på att dela ut broschyrer där kunderna kan gå in på hemsidan och provläsa. Av en ren tillfällighet hade jag tagit med flera av just de titlarna som sålde bäst. Det berodde på att jag slängde med rester av några förstaupplagor. AI är stekhett för tillfället, och min bok om AI i Typ 3-civilisationen i Stora Magellanska Molnet var en av dessa.

Första kvällen efter monteringen gick vi på Corner där jag fick en jättepizza som varade under hela mässan. Jag hade den i kylen på hotellrummet, och skar av bitar varje dag. Den såg fortfarande läcker ut till lunch söndag, för en av de andra författarna i Utställarcentrum frågade var jag hade fått tag i den.

Jag tyckte det kändes som att det var färre besökare än förra året. Endast fredag och lördag trängdes folk och det var korta köer på toaletten. I år var det fler intressanta seminarier än förra året, så jag var mycket borta från montern. Jag hann besöka de jag hade lovat att komma till, och fick själv mycket besök.

Men jag märker att det sliter mycket med så många dagar på en mässa, både för egen del och för mina hjälpare som har vägrat kånka mera.

Detta blir sista gången TiraTiger Förlag kommer att ha egen monter på Bokmässan.

Medarbetarna är nu i 80 årsåldern och vill inte kånka längre.

Men förlaget kanske dyker upp som gäst i andra montrar. Vi kommer att synas även i andra sammanhang lokalt i Skåne.

Ja, så är litteraturrundan klar för denna våren. Som alltid blev det en fullmatad fest med mycket konst, musik och litteratur hos Madeleine Brandin i Båthuset i Trelleborg. Kerstin Nettelblad och hennes brodöser ställde ut broderad konst med dikter, som de även läste upp.

Madeleine öppnar utställningen.

Det blev lite roligt då jag läste upp planeringen av en polarexpedition från Siriuskrönikan 4: Mästaren, om hur Damion Tishtryia skulle hitta en ny väg till Robesdalen med hjälp av Janus Robes, polarexpert. En av de andra uppläsarna hette Janos Kato, så det blev mycket Janus. Vi fick även ett smakprov på Janus karaktär när han passade på att förföra Damions faster under produktionen av polarutstyr. Detta utlöste en del skratt. Jag hade med vantar med Tishtryiamönster som jag höll upp under uppläsningen, och sålde flera par, däribland Damions polarvantar.

Dagen efter var jag hos Barbara Fellgiebel på Klingavälsgården i Karup. Där träffade jag två författare live som jag bara har varit i kontakt med på zoom eller Facebook.

Eva och Sven Velander spelar, sjunger och läser.

Det blev en fullmatad tillställning med musik och litteratur. Snezana Lindskog presenterade bland annat sin roman Skarvkvinnan som jag hjälpte till med att få en realistisk storlek på skarven i förhållande till människor då jag skickade henne bilden på mig som håller en skarv i Kina. Bra om min äventyrlighet kan vara till nytta för andra.

Snezana och Andie Lindskog berättar om sina fantasyromaner.

Det blev mycket haikudikter båda dagarna. Haiku ligger i tiden, verkar det som.

Vädret var vackert båda dagarna, så vi satt utomhus under lunchen och hade en del program ute tills det började blåsa och manusen åkte iväg.

I november väntar Litteraturrundan i Lund.

STIFTELSEN 

KÄRNHUSET

Tora Greve ska vara hos Madeleine Brundin i Trelleborg på lördagen. Där är temat konsthantverk, så hon läser 10 minuter från boken Siriuskrönikan: Mästaren om polarutrustning och ställer ut böcker med bilder från hennes konstverk. Hon ställer också ut Siriusvantar i de färger Janus Robes och Damion Tishtryia använde för sin färd.

Lördag 6 maj 2023 kl.13-17

Söndagen ska Tora Greve vara hos Barbara Fellgiebel på Klingavälsgården i Karup med sina senaste titlar samt klassisk science fiction och läser högt under 10 minuter ur den andliga boken Gudinnan från Limhamn ca kl. 12.15.

Söndag 7 maj kl.11-16.

STIFTELSEN 

KÄRNHUSET

Litteraturrundans nya logga