Lördagen 4 september.
Barbara Fellgiebel var arrangör och presenterade tyska böcker på slutet av dagen.
Lördag 4 september var Tora på Klingavälsgården i Karup och visade bildväven En hövdings död ur fantasyserien Siriuskrönikan. Hon läste ett kort stycke från Siriuskrönikan: Erövraren. Det var egentligen meningen att läsa en anekdot från Asteroiden, men publiken visade sig vara så intellektuell att en presentation av bildväven passade bra. Efteråt berättade hon på uppmaning utantill om konjaktunnan i Lofoten, som förekommer i Asteroiden.
Bland de andra deltagarna fanns Skrivgruppen Lövhögen, som berättade om sin verksamhet och läste texter ur sina böcker. De verkar ha hög produktion, så det är bra med skrivcirklar där deltagarna kan peppa varandra.
Stina Larsson berättade om hamskiftetraditionen i Norden och Colombia, hennes ursprungliga hemland. Hon skriver ganska läskiga barnböcker, sådana som barn egentligen älskar. Det är en gammal tradition från flera länder, tänk bara på alla antika framställningar av varelser som är hälften djur, hälften människa. Det påminde mig om då den notoriske kriminelle rymlingen från Rumänien i direktsändning i SVT infångades av den pratande polishunden som ropade rymlingens namn: ”Ursut!” innan den kastade sig över rymlingen och tryckte honom till marken. Hans skräckslagna ansikte zoomades in då han trodde han var märkt av en varulv som ropade hans namn. Ursut var småväxt och schäfern stor.
Kristian Graah Hagelbäck berättade om sin bok om Hilda Änglamakerskan, Sveriges enda kända kvinnliga massmörderska.
Det fanns även tid till kaffe, kakor och andra förfriskningar mitt i all underhållning.
Om jag ska säga att det fanns ett återkommande tema denna dagen, så låg det nog i riktning det övernaturliga och skräck.
Söndagen 5 september.
Madeleine Brandin höll litterär salong i Båthuset och Garnhuset i östra Trelleborg med titeln Våra ord får öknen att blomma.
Återigen presenterade Tora bildväven och läste samma korta stycke som dagen innan. En del av publiken var samma, så det blev att prata om något annat efteråt. Då det fanns många författare i publiken, berättade hon om sin egen väg till författandet och hur TiraTiger Förlag kom till. Det har dykt upp en del bondfångare i branschen och alla författare är inte medlem av SFF.
Skrivargruppen Lövhögen var med även denna gång och läste samma texter som dagen innan.
Det var många som läste, bland andra Janos Kato som läste sina underfundigheter och Peter Ahlqvist knöt an med kommentarer till förlagsproblematiken. Han berättade om sina spionromaner från Öst-Tyskland under kalla kriget.
På båda ställena underhölls vi med musik, duktiga sångerskor som sjöng solo och läste sina dikter. Jag är imponerad av alla talanger som finns runtom i Skåne.
Pausmaten här var av vernissagekaraktär, dryck med och utan alkohol och plockmat.
Återkommande tema denna dagen var konst.
Slutsats: Det var bra att vara på två olika ställen tillsammans med flera författare. Förra året var vi samma författare på samma ställe och då kom folk första dagen, men ingen andra dagen.
