För några år sedan läste jag en intressant bok om ett antrolpologiskt forskningsprojekt utfört av Jean-Claude Schmitt. (Den heliga vinthunden, isbn 91-7054-480-8)
Det handlade om fransk folktro, bönders sammanblandning med kristna legender (läs: helgonhistorier) som mynnade ut i en helgonförklarad hund, Sankt Guinefort. Inte så konstigt att bönderna blandade samman sina egna historier med de kristna. Prästerna stod i sin predikstol och mässade på latin, vilket bönderna inte förstod. Fransiscanermunken Etienne de Bourbonne förstod att det inte rörde sig om kättertro, men han försökte ändå gräva djupare. Det visade sig att det fanns en hel kult kring helande av sjuka småbarn förknippat med den heliga vinthunden. Ritualen att skicka ett spädbarn genom en träklyka nio gånger försiggick i Dombes vid floden Chalaronne, i en skog som fortfarande existerar i Sandran, Ains. Plattformerna i skogen syns än.
Vissa forskare vill ha det till att historian om den heliga vinthundens död och martyrskap stammar enda från Indien och har följt de indo-europeiska folkens vandringar in i Europa. Men det tycks vara äldre än så. Heliga hundar har varit förknippade med stjärnan Sirius i Stora Hunden i alla tider. Dödsguden Anubis har hundhuvud. De så kallade hundedagarna som varar från slutet av juli till slutet av augusti sägs ha sammanhang med att Sirius och solen förstärker varandra och skapar ett klimat som gynnar sjukdomar. Inte så konstigt, även på 8 ljusårs avstånd kastar Sirius skugga på jorden.
Historien om den heliga vinthunden går så här: Hunden Guinefort lämnades ensam med ett barn i en vagga. Då kröp en orm fram och ville angripa barnet. Hunden kastade sig över ormen och dödade den. När husse kom hem, såg han bara blodet runt hundens nos, och trodde den hade dödat och ätit barnet, därför slog han ihjäl hunden. Men så upptäckte han att barnet låg fredligt i sin vagga, och att den ihjälbitna ormen låg under vaggan. Det trogna djuret blev ett helgon, medan mannen som slog ihjäl sin hund gick det illa för. Där finns olika slut om hur det gick för honom, men hunden fick en helgongrav där det sedan växte upp ett träd med helande egenskaper. Att det skulle vara just en vinthund berodde på att den räknades som ädlare än en vanlig jakthund eller en vakthund.
Katolska kyrkan lyckades inte ta död på legenden. De försökte tala om att bara människor kunde bli helgon, och att den mänskliga Guinefort hade dödats av den romerska kejsar Diokletian tusen år innan. Hans relikvieskrin finns fortfarande i Pavia. Endast skallen med en romersk hjälm är kvar, monterad på en docka, som forskarna tycker är som en parodi. Resten av honom är styckat och finns i olika kyrkor.
Så sent som in på 1900-talet utfördes ritualer där den heliga vinthunden var inblandad. De kanske håller på än.
