Min gästbloggare denna vecka är Astri Kleppe.
Mina svenska rötter finns i Tjust, och det var på släktgården Heda utanför Gamleby jag första gången upplevde något oförklarligt. Fast det var egentligen inte min egen upplevelse, utan min kusins, ändå brände den sig in i mig.
På den tiden spelade vi ständigt kort, och den här eftermiddagen hade vi suttit i flera timmar och spelat uppe i salen, ett vackert rum med blå tapeter och möbler från gammelfarmors tid. Plötsligt tittade min kusin upp, jag minns hur han liksom stelnade till, och när jag frågade vad det var, visste jag det redan: han hade sett något.
I nästa ögonblick rusade han nedför trappan, och det tog som en evighet innan jag kom mig för att vända mig om för att titta efter det han sett. Solen föll tyst över de breda tiljorna och den bruna chiffonjén, jag satt ett tag och tittade efter det som nyss varit där, innan jag reste mig upp och sprang ner till den vanliga världen där de vuxna drack kaffe i syrénbersån, medan barnen spelade boll på gräsmattan under körsbärsträden.
I min nya bok Moderfloden smyger jag in den här incidenten, fast den ju ingenting har att göra med det Estland där bokens centrala drama utspelar sig, ett drama som är lika obarmhjärtigt verkligt och omystiskt som en cementtunnel. Men om det verkligen finns magi i världen, nog är en av dess främsta manifestationer det vi kallar kärlek och förälskelse. Kärleken är en oerhörd kraft, med en oerhörd förmåga att skapa lycka och olycka, kreativitet och förstörelse, och Moderflodens nav är ett passionsmord.
Hösten 1939 skapade detta mord stora tidningsrubriker hemma i Estland: offret var son till en framstående politiker, och det rörde sig uppenbarligen om ett passionsmord. Men snart skulle Sovjetunionen ockupera Baltikum, och man fick annat än kändisar och passionsmord att oroa sig över.
Med tiden uppstod en djup vänskap mellan mig och den kvinna som 1939 höll i pistolen, vilket ledde till att jag i december 2022 gav ut boken Moderfloden som handlar om denna märkliga kvinna, och om kriget och nuet, om kärlek och mord.
Mitt intresse för sådant vi uppfattar som oförklarligt har funnits med mig ända sedan mina småländska barndomssomrar, där gammelfastrarna berättade historier som fick Selma Lagerlöfs otäcka Sintram att framstå som hemtrevlig. I min (norska) novellsamling Aldo Meyers visjon från 2020, är en röd tråd den glidande gränsen mellan det vetenskapliga och det oförklarliga (ett utdrag), och i min nästa bok, som är i redigeringsfasen, är det oförklarliga ett centralt tema. Boken som heter Malört, Minne, är en spänningsroman, delvis baserad på verkliga händelser.
Mer information om mina böcker finns här.
