En recension där Bokhyllan ger boken 5 poäng av 5 och bland annat skriver såhär:
Det
centrala i Noisytrilogin rör en extrem framtida klimatkris och
därefter dess återhämtning i olika delar av världen, så här
långt har man fått ett scenario för hur denna kris och
återhämtning varit i framförallt USA, Sverige och även lite
Norge. Tredje och sista delen… behöver jag nämna att den redan är
hett efterlängtad?
Miljöerna kommer till liv med alla
sinnen, man förflyttas dit med lätthet. Uppskattade
landsbygdsperspektivet. Karaktärerna är komplexa och trovärdiga,
språket anpassas smidigt efter tid och karaktär. Det framtida
världsbygget upplevde jag följdriktigt genom sin dramatiska
utveckling, som tyvärr inte är helt orealistisk med vår nuvarande
verkliga situation. Tyckte om hur tankarna kring religion och
filosofi vävdes in i handlingen. Inget i övrigt att
önska.
Dagboksanteckningarna gick bara rakt in… vet
inte hur jag bättre kan formulera det. Två generationer, mor och
därefter dotter, deras personliga röster är äkta, följer tanken
och känslorna; raka, öppna och ärliga. Beskrivningarna av det
kaotiska tillståndet i världen och händelser i deras egna hårda
liv, den närmsta omgivningen; allt såsom det uppfattas, utan
förskönande omskrivningar.
Ska inte rabbla en massa namn på
karaktärer, men gillade relationsutvecklingen mellan Will och Tova i
nutid (2200-talet), deras dialog. Gillade hur boken slutade… ja,
ganska uppenbart gillade jag helt enkelt allt med Ett slags
frihet. Eftersom jag sätter betyg ger det logiskt toppbetyg och
såklart till sist mina bästa och varmaste rekommendationer.
