Kategori: Recensioner

Kanarieöarnas gåtfulla historia av Yvonne Wærn. Fabelfarmor förlag 2019. ISBN 978-91-984431-4

Detta är en faktabok om Kanarieöarnas historia och passar som uppslagsbok för de som vill tränga djupare in i öarnas historia än till solsängens yta.

Texten är djupgående och ger många historikers synpunkter på öarna. En välmatad litteraturlista finns bakerst. Boken är uppdelad i olika ämnen med underrubriker, till exempel Tidiga skrifter, Geologi, Öarnas yttre karaktär, Olika studier av människorna, Olika benämningar på öarna, Namn på de tidiga öborna, Livsvillkor för de tidiga öborna, Bostäder och andra byggnader, Samhällsliv, Familjeliv, Lagar, Fester och sporter, Sjukdomar och botemedel, Andligt liv, Erövringen (eller rovet) av Kanarieöarna. Varje kapitel är indelade i underrubriker. I eboken kan man klicka sig direkt in i önskat kapitel.

Yvonne skriver fängslande om hur Hesiodos och Platon kanske redan som barn hört om de lyckliga öarna, samt sagan om Atlantis. Hon går därefter in på öarnas geologi. Kanarieöarna steg upp ur havet som vulkaner från en så kallad hotspot och är förhållandevis unga, geologiskt sett.

I den översiktliga historian nämns att Fenicier kommer 5000 före Kristus och Cromagnon 3000 år före Kristus. Vad menas? Fanns Fenicier som begrepp för så länge sedan? Och är vi inte alla ättlingar till Cromagnon, även Fenicierna? Jag vet inte om det är helt rätt att dra in rasbiologernas forskning i detta sammanhang. Det är bra att Yvonne beskriver rasbiologerna med ett skeptiskt tonfall ”tyckte han sig se”… Jag köper inte att vissa forskare påstår att visselspråket uppstod för att romarna skar tungorna av folk de senare forslade till Kanarieöarna för att bli av med dem. Just tungan är väsentlig för att framkalla det karaktäristiska visselljudet som numera lärs ut på skolor på La Gomera. Yvonne ställer frågan om inte Kanarieöarna befolkades från olika håll, en spännande tanke. Det bringar mig vidare till nästa fråga: Yvonne nämner inte med ett ord det stora pyramidfältet på Tenerife, som Heyerdahl nosade på och som jag själv besökt två gånger. Det har varit lite hysch-hysch runt pyramiderna, och det görs ingen reklam för dem. Jag köpte en souvenir där, en liten grå värdeväska med en numera knappt tydbar text Piramides de Guiy…a samt en bild på sol, pyramid och segelskepp.

Det finns bilder i den tryckta boken. Köp den. En del tangentbordsfel förekommer i eboksversionen.

Började se mini-serien Childhood’s End vid samma tid då den här boken lästes och kunde inte undgå att till vissa delar se några likheter, bara i positiva bemärkelser, ett gångbart grundtema som funkar fantastiskt bra! Beatrice är en sådan science fiction-roman som håller internationell klass, borde rimligtvis bli översatt och läst förbi landets gränser, precis såsom författarens Googolplex tycks ha blivit.
Så förutom mina små personliga anmärkningar ovan, som bara kan vara utifrån eget perspektiv och egna åsikter, helt suveränt, igen. Nope! Tycks aldrig få nog av att läsa den här författarens romaner, och rekommenderar dem såklart alltid till alla andra bokläsare, gång på gång… så även nu ännu en gång.?

”Varje ras i universum som når så högt att de kan kontrollera sin omgivning, först genom eld, kläder och hyddor eller grottor, så småningom med datorer och konstgjorda intelligenser, kommer åtminstone under en period att använda en stor del av sina framsteg som vapen. Ni minns hur hackerattacker förstörde kärnkraftverk och släckte ned storstäder eller fick trafikflygplan att flyga rakt in i varandra? Tror ni att den första yxan skapades för att hugga ner träd? Hur som helst dröjde det inte länge förrän någon högg sin granne i huvudet med den.”

Vid 2000-talets slut är världen ett knappt kontrollerbart kaos. Israel är sedan länge borta, tredje världen bortkopplad och resterna av västvärlden är förändrad. I Förenta Staterna styr tre presidenter, men inte efter meritokratiska principer utan kvoterade efter ras och kön. Stora delar av mänskligheten är sammankopplad digitalt genom vad som kallas Noisy, ett slags internetsystem i hjärnan. Tanken var att genom sammanlänka folk så skulle förståelsen för varandra öka och mängden kravaller och terrordåd minska. Det stämmer bara delvis, istället fungerar Noisy ibland som rena raketbränslet i konflikthärdar då känslostormar ännu lättare än förut överförs från en individ till nästa. 
För att skänka hopp om samarbete och framtidstro sänds ett rymdskepp med internationellt blandad besättning ut på uppdrag. Vi får i synnerhet följa Ana och Chris, ett par som skiljs åt av expeditionen där den ena får stanna och den andra får åka. Rymdskeppet kontaktas under sin färd av något som kallar sig Beatrice, en utomjordisk hyperintelligens som säger sig vara på väg att rädda mänskligheten. Men talar hon sanning?

Stewe Sundin.

För stort för att prata om. Novellsamling av Anna-Carin Svanå.

Brage Böcker. 110 sidor.

Förutom titelnovellen finns sex noveller till. Den röda tråden är tillkortakommanden, en känsla av otillräcklighet, stress och hämningar. Alla historierna är rappt skrivna med en extra knorr. Många borde känna igen sig under läsandet

I En liten tromb skulle sitta fint möter vi den undertryckta medelålders Marina och hennes dominerande mor som hon känner sig tvungen att ta sig an. De ska fira midsommar i sommarstugan och bestämmer sig för att vara med på ett knytkalas. I ett möte med en gammal vän öppnas Marinas ögon och hon inser att hon skulle kunna ha ett helt annat liv.

I Knäppgöken och hans syster firar den medelålders nyskilda Veronica nyår med sin udda granne och hans syster istället för att gå på en raggningsfest med sin bästa väninna. Hon lär sig att man inte behöver gå över bäcken efter vatten.

I Egentid tar Sandras omtänksamme man hand om barnen en förmiddag för att hon ska få lite egentid. Men denne kokar bort i en massa sysslor som hon tycker att hon måste göra först innan hon setter sig med den efterlängtade romanen och en kopp kaffe. Då hon äntligen tycker att hon kan sitta ner, kommer familjen hem och tror att hon suttit ner och haft det bra hela tiden de varit borta.

För stort för att prata om beskriver manlig vänskap. Två grannar, Arman och Petter, möts i sitt ointresse för fotboll. Arman är hemmaman och passar barnet. Så småningom framkommer att Petter och hans fru har drabbats av en tragedi. Samtidigt känner Arman en viss dragning till Petter. Samspelet mellan de två familjerna är fint skildrat.

Knips handlar om en man som går runt i trädgården och klipper mördarsniglar. Förhållandet till grannarna är spänt och komplicerat. Så småningom får vi veta varför, och en tragedi spelas upp. Han kan inte göra mera än att hämnas på mördarsniglarna.

I Ett främmande barn hamnar en äldre barnlös kvinna ofrivilligt mitt i en demonstration och får panikångest. Samtidigt tvingas hon ta hand om ett okänt barn för att det inte ska råka illa ut.

I Vända sitt ansikte till sitter den stressade Karolin vid sin mors sjukbädd och minns alla gånger modern inte hade tid med henne som barn. Det går upp för henne att hon själv beter sig likadant mot sina egna barn då karriären krockar med familjelivet.

Ur askan av Gallus av Eva Holmquist. Ordspira förlag.

Detta är tredje delen av Gallustrilogin. Jag har inte läst de två första, men ett sammandrag i början av boken förklarar vad som hänt. Mathilda har blivit utbytt mot Hanna från Gallus. Tillsammans med vänner från olika folk av de nio folkslagen som finns på Gallus försöker hon stifta fred i riket. Alla dessa beskrivs med sina säregna drag. Det härskande folket är gallus, fågelvarelser som håller koll på de andra med sitt luftvapen. Vad annars? De är ju fåglar. De burrar upp sig och skjuter fram bröstet när de står i givakt, sysslar med ett evigt putsande och vård av fjädrar. Den jag gillar bäst är kattvarelsen Tekel. Den är lika kattig som gallus är fåglig. Jag kan inte låta bli skratta när jag ser bilderna framför sig. Det är ingen lätt uppgift att försöka ena så olika folkslag som människor, fåglar och tentakelförsedda sjödjur. Både Mathilda och hennes vänner angrips och stängs in och måste befrias. De får klättra både i friskluftsintag och avloppsrör, utförligt beskrivet. Inte nog med det, andra varelser försöker ta över deras kroppar och styra dem. Det är ett sammelsurium av intriger mellan olika folkslag. Boken är skriven för ungdomar som säkert kommer att uppskatta spänningen och det klara budskapet. För en äldre läsare är det mest budskapet och beskrivningarna av varelsernas särdrag som fastnar.

En droppe i rymden av Lisa Rodebrand. 362 sidor. Fantasiförlaget.

Detta är en ungdomsbok inom vad jag skulle kalla science fiction mer än fantasy. Texten är rapp, koncentrerad och glider fram. Strukturen är klar och tydlig.

Huvudpersoner: Diez Thomas, kallad Dito, son till befälhavaren på militärbasen på planeten Kyofanis. André, flykting från jorden. Caroline, flicka från Kolonierna.

Alla dessa är tonåringar. Jag får intryck av en hård värld där barn tvingas bli vuxna tidigt, en riktig nybyggarkultur.

Miljön: Planeten Kyofanis. En ökenliknande värld där natt och dag är mycket längre än på jorden. Urinnevånarna är maskliknande djur som kallas ozriiter. De är telepatiska. Ditos syster får god kontakt med dessa varelser. Människornas koloni där vattentornen spelar stor roll är noggrant beskrivet.

Handlingen: André och Caroline nödlandar på Kyofanis och Dito skickas ut för att ta reda på vem de är. Han blir snart indragen i en konflikt som sträcker sig helt till jorden, där genmanipulerade människor kallad klykoner har tagit makten. På Kyofanis är klykonerna människornas tjänare och hjälpare. Framåtrörelsen är snabb, koncentrationen tät, vilket gör boken till en slukarhistoria. Dito och hans vänner träffar både de olagliga, kriminella som förvisats till en av Kyofanis månar, samt Mark Keyel, en skum typ med oklar agenda som är ute efter Caroline och André. De stackars tonåringarna får fly och rädda varandra hela tiden. Och de kriminella, vad har de egentligen gjort för att förvisas? Svaret är överraskande.

Perspektivet växlar mellan olika personer i olika kapitel, vilket gör det översiktligt. Vi tvivlar aldrig på vem som har perspektivet.

Dialogerna är trovärdiga på tonåringars nivå.

Detaljerna är väl valda, beskrivningarna av de olika hinder i miljön huvudpersonerna måste ta sig igenom är tillräckligt beskrivet till att vi ser utrymmena tydligt för oss.

Jag läste boken på en flygning mellan Malmö – Kiruna turochretur. Den var så spännande att jag inte kunde sluta läsa. Kan absolut rekommenderas!

En kul grej: Jag känner en man som heter Thomas Diez, måste vara den vanligaste namnet i den spansktalande världen.

In Nomine Patris av Ola Wassvik. Ragnarök Förlag. 499 sidor. ISBN 978-91-983163-5-3

Handlingen: Året är 2012. Alternativ verklighet: Det romerska imperiet är kvar och är katolskt. Inkvisitionen får härja fritt och inkvisitörerna läser tankar. Samhället är modernt, men tekniken bygger på ”mind-over-matter”, det vill säga teofysik och är beroende av munkars böner som ska generera kraft. Riket krigar mot de otrogna, ärkefienden perser i öster, azteker som landat i Spanien i väster och mot asatroende nordmän i norr. Handlingen börjar med oförklarliga mord och ovanligt många bannlysningar. Huvudpersonerna ska försöka lösa detta. Det verkar som om någon angriper romerriket inifrån. Alla har diverse teovapen, men måste föra med sig munkar för att dessa ska fungera. Intrigen är intelligent, beskrivningen av de olika personerna färgrik och kan man sin romerska historia listar man snabbt ut vilka ställen som besöks. Men vem är målgruppen? Det borde ha varit en förteckning över städernas romerska och moderna namn i slutet av boken för en bredare målgrupp än de som kan mycket om det gamla romerriket. Den historiska översikten med alla årstal är bra.

Språket: Tyvärr stoppar det otympliga språket upp läsningen. Schabloner, blixtlåsdialog och upprepningar är störande. Var har förlagets redaktör varit? Bara vid att strama upp språket kunde sidantalet ha kortats ner från avskräckande 499 sidor till det halva. Där borde förlaget kunna ställa redaktören till ansvar och kräva tillbaka pengarna för dåligt utförd arbete. Författarens uppgift är att skriva, redaktörens att påpeka förbättringar i själva hantverket. Denna fantasirika romanen förtjänar bättre.

Strukturen: Boken börjar med en prolog och slutar med en epilog. Däremellan får vi följa huvudpersonerna två och två i vartannat kapitel som anges med romerska siffror tills vi får gåtans lösning, det vill säga varför riket angrips inifrån, och av vem. Varje kapitel börjar med en historisk tillbakablick som presenterar civilisationen. Roligt och tankeväckande.

Perspektivet: Allvetande, samt huvudpersonernas. Dessa är Janus, som tillhör organisationen Frumentarii, Livia, som är teofysiker, Ciara och Mendoza som är inkvisitörer, samt professor Adelio som är den mest framträdande forskaren inom teofysik.

Detaljerna: Författaren får de detaljerade beskrivningarna av teovapnen till att verka helt trovärdiga. Det är också spännande att slinka in i alla hemliga utrymmen i riket där huvudpersonerna förföljs och får kämpa emot fiender med otroliga vapen, som exempelvis aztekiska dödsdansare.

Jag ser fram emot en stramt redigerad andraupplaga.

När havet steg av Yvonne Wærn.

Handlingen utspelar sig om 100 år och havet har stigit 50 meter. Yasmine Raket, en 50-årig universitetslärare, dataexpert, har just startat sitt projekt som involverar vad människan bör kräva av en generell AI, när hon får besked om att mormodern har brutit lårbenet på Lanzarote. Det är önskvärt att någon släkting tar hand om henne. På grund av klimatrestriktioner får Yasmine ingen flygbiljett och måste ta sig genom Europa landvägen och över havet för att kunna undsätta sin mormor. Väl där, träffar hon diverse robotar och människor som hon utvecklar starka band till. Samtidigt måste Yasmine och hennes grupp finna en lösning på problemet med det världsstyrande Systemet som är okänsligt för människors behov. Till slut blir det öppna konfrontationer.

Framåtrörelsen är stark så romanen är en riktig bladvändare.

Perspektivet är tydligt, vi ser allt genom Yasmines ögon, det är ett nära jag-perspektiv.

Även dialogerna är strama och detaljerna väl valda så vi ser för oss översvämningarna, de torra palmerna och hur César Manriques hem och ateljé är förvandlat till robotverkstad.

Det är en intelligent roman som diskuterar aktuella AI-frågor på ett kunnigt sätt. Människorna verkar ha samma problem som nu.

Språket: Jag fick läsa romanen innan den kom från korrekturläsaren, så jag kan inte säga annat än att läsningen flöt på utan motstånd.

I helgen vågade jag mig åter ut på en kurs efter det svåra sjukdomsåret. Premissen var: Kom helt blank, utan eget manus. Så jag gick dit utan några andra förväntningar än att jag ville ta reda på mera om enneagrammet, som jag hört fragment om både på ett informationsmöte med Veronica Grönte och under ett möte i Limhamns Företagsgrupp.

Vi skulle dra tre kort. Jag fick ett kort med ordet Underbar, bild på en asiatisk munk i meditation, och en bild från något som såg ut som en gynekologmottagning. Ut från dessa skulle jag skapa en historia. Hur löser man det? Jag kunde ju låta munkens mor dö under förlossningen, men bilden av gynekologen var för proffsig. Därefter kunde jag låta munken förföra en kvinna, men det kändes för billigt. Det fick bli en sciencefictionlösning. Så presenterades enneagrammet, och vi fick välja en av nio personlighetstyper. Jag valde Hjälparen. Då kunde jag beskriva munken rätt utförligt. Vi fick diverse övningar där vi skrev scener från huvudpersonens liv. Därefter fick vi skriva synopsis till en historia utifrån den dramatiska kurvan. Jag jobbade med munken hela helgen och fick ihop både gestaltning och en hel livshistoria. Det var mycket nyttigt. Jag kommer att bruka detta framöver. Tack, Veronica, för att ha givit mig ett helt logiskt verktyg utan oklarheter! Jag kan rekommendera Veronicas kurser. De finns på www.forfattarskola.se

Och här kommer min berättelse om munken, i synopsisform:

Anslag:

Munken bor i kloster.

Han vill hjälpa andra.

Vändpunkt 1:

Föreståndaren för klostret påstår att han är manipulativ och påträngande och försöker hjälpa även de som inte har behov av hjälp.

Han måste meditera mera.

Han får inte hjälpa andra förrän han har bättre insikt.

Mittpunkt:

Munken strävar med meditationen som han egentligen avskyr. Han fastnar i traumatiska händelser tidigare i livet.

MP – nytt hopp, ny kraft:

Underbart, han får kontakt med guden Shiva!

Shiva vill han ska få kontakt med barnet inom sig.

De praktiserar tantrayoga tillsammans.

Vändpunkt 2:

Munken inser att Shiva har använt för mycket kraft och gjort honom gravid istället för att öppna upp för barnet inom honom.

Han är tvungen att ta emot hjälp.

Konfliktlösning:

Munken går till gynekologen och blir undersökt och inlagd för att genomgå en utomkvedsgraviditet och föda barnet genom kejsarsnitt.

Avtoning:

Munken har lärt sig att både ta hand om andra och ta emot hjälp från andra.

Magins röda band av Christer Rindebratt. Pocket. 341 sidor.

Detta är andra boken om Dara, som har kraft att både hela och förgöra. Denna boken är bra, med god framåtrörelse. Alla oklarheter och halvkvädna formuleringar har försvunnit, handlingen går rakt på sak. Det finns en god del humor, som när Dara och hans följe slåss mot en zombiearmé, samt när Sargon och Ishtar förvandlas till fåglar och parar sig flygande. Till sammanhanget hör att Sargon är höjdrädd. Koncentrationen av texten är bra, vi får följa flera olika sällskap som är på jakt efter varandra. Som i all fantasy får vi olika personers perspektiv, men det stör inte. Dialogerna flyter på bra. Profetians monologer tillför även de en portion humor. Crow kämpar för att komma fri från Profetians grepp, och lyckas till slut frigöra en arm att vifta med. Detaljerna är väl valda så man ser för sig miljö och kljutur. Författaren vet mycket om tiden han beskriver och integrerar det bra texten. Han blir aldrig belärande. De få ställen där han ”schmerpfar” rör det sig om besvärjelser och stoppar inte upp flödet. Atmosfären och stämningen flyttar mig till tiden det rör sig om, tills jag sprätter till vid ord som gulliga och att något suger. Annars är flödet bra och strukturen tydlig. Denna boken är en klar förbättring i förhållande till förra!