Författare: forlag

Sandra Petojevic: Maktens tiaror del 1: Bortom eldravinen.
Vesuvius förlag.
411 sidor.
Författaren är filosofie magister i konst- och bildvetenskap. Det märks på de vackra teckningarna som boken kryllar av. Dessutom är hon påläst om främmande kulturer och religioner, något boken är kryddat med.
Handlingen är spännande upplagd. Boken börjar med att furst Nikoforaz tar makten i riket Erkelzaar och därefter börjar söka efter vissa magiska föremål. Parallellt med hans äventyr ger sig hans syster Fenestra och väninnan Piri ut på ett eget äventyr. Alla möter främmande folk och andra kulturer och det uppstår kulturkrockar. Författaren har en mustig fantasi och man hinner knappt med alla personer och folkslag. Själv gillar jag moaierna, kanske för att jag sett de på Påskön. Landet Kobarashi är kul. Lite mera teknologi än i de medeltida rikena runtom, samt mera tolerant religion. Det finns många fina religiösa diskussioner i boken, samt beskrivningar av olika moralsyn. Det höjer boken över mängden. Det får mig att ifrågasätta Nikoforaz. Han är ganska trångsynt och jag gissar han kommer att få problem. Ska bli spännande att följa honom. De mest intressanta hjältefigurerna är kvinnorna Fenestra och Piri.
Texten borde ansas en del. Att få hjälp med svenskan räcker inte, det vet jag av egen erfarenhet. Det finns för många ”skräpord” som skulle kunna rensas bort, samt upprepningar av samma ord på få linjer. Jag köper inte att en kapten säger ”Himmel!” och ”Äsch också.” Det är feminina uttryck. En del blixtlåsdialog förekommer också. Mitt förslag är att författaren går på någon författarskola och lär hantverket riktigt grundligt. Det finns bra förslag på fb-sidan Författarhjälpen. Dessutom är det kul. Boken är tryckt som print-on-demand vilket ger frihet till att ändra i manuset för varje utgivning. Jag tycker världen som beskrivs är så fantastisk och omfattande att den förtjänar att manglas genom en riktig skola.

Tredje del i serien av Eva Holmquist är här!
Hoppa, så fångar jag
ISBN 978-91-981825-6-9
Ett nytt rymdskepp, Ignotus, närmar sig planeten i Alfa Centaurisystemet. Medan Diligentia bara hade 50 passagerare, har detta tusentals. De hittar en kåkstad på marken och att Diligentia har landat och håller på att ramla sönder. Ingen vet något om de lägre våningarna som innehåller överlevnadsutrustning och rymdskyttlar. Handlingen växlar mellan Ignotus, de religiöst troende i Diligentia och kolonin på planeten.
Man fattar snabbt vem som inte kommer överens på de olika ställen. Det är massor av människor att hålla reda på,  men själva miljön förutsätter det. Till hjälp finns en personförteckning längst fram i boken.
Problemet i rymdskeppet Diligentia: Invånarna där är fanatiskt religiösa. Skrivaren, som har ansvar för loggböckerna, måste stanna ombord tills dessa är säkerhetskopierade. Han slår sig ihop med en säkerhetsexpert från Ignotus. Det blir en kapplöpning mot en tidsinställd bomb att klara av detta.
Problemet i kolonin: De måste samla mat inför vintern, och vet inte hur lång den blir. De har byggt en kåkstad då de inte vet om bostadsmodulerna i de hemliga våningarna i Diligentia.
Problemet i rymdskeppet Ignotus: Kaptenen kämpar mot krafter som inte tar henne på allvar. Till slut hotas själva rymdskeppets säkerhet.
Det är riktigt spännande, man känner andan i halsen vid tidsbristen.
Men jag köper inte skyddsmekanismen runt Ignotus som gör att folk kan gå omkring på skytteldäck utan rymddräkt när slussen är öppen.

Bortom Kontroll av Karolina Orrhede. 271 sidor.
ISBN 978-91-982430-0-0
Lite rörig detektivroman i Camilla Läckbergstil med återblicker. Som detektivroman kunde den ha varit skarpare utmejslat med flera tydliga planteringar. Vissa personer gör omotiverade utflykter upp på vinden, så man förstår att där finns något de är ute efter.
Handlingen: En grupp personer vill ta över ett företag som annars skulle läggas ner. Men så börjar den ene efter den andra av investerarna att mördas. Det visar sig att lösningen går att finna i forntiden, därför tillbakablickarna.
Intressant fenomen som diskuteras: Vissa personer tycks få allt att blomstra runt sig, medan andra bara sprider katastrof och olycka. Detta behöver inte ske medvetet eller på grund av personers val, det verkar som om lyckan följer vissa, medan andra hela tiden drabbas av olycka. Central del av boken som väcker mera intresse än mordgåtan.
Två saker jag aldrig lyckades finna ut av: Vem är den skånska miss Marple det hänvisas till? Vilket syfte har prologen som beskriver något som händer mitt i boken?
Personerna: De flesta bara glider förbi som statister. De som står ut som intressanta är Märta och hennes familj, samt Kaiyo. De är huvudpersoner. Boken är läsvärd på grund av dem.

Gardar Gåtlösaren av Bertil Falk. 235 sidor.
Förlaget Orda AB
ISBN 978-91-7553-978-2
Boken är en deckare, byggt upp av noveller med olika gåtor sammanhållna i en tråd. Det finns framåtrörelse, så att händelser i ett kapitel fortsätter i ett annat. Till exempel träffar Gardar sin blivande hustru tidigt i boken i ett kapitel och gifter sig med henne i ett senare. Författaren har god kännedom om vikingatiden. Han hänvisar till arkeologiska fynd som i dag finns på museer och som finns med handlingen. Några av personerna i boken är omtalade i Snorre Sturlasson Kungasagor, speciellt i kapitlen om Miklagard. Jag vet inte om den skurkaktige Domalde är samme som i Ynglingesagan, han som blotades och Erik Werenskiold ritade en bild av som kunde skrämma ett historieintresserat barn med stor fantasi. Författaren har även kunskaper inom skaldekonst, då han har sprängt in självskrivna kvad i texten.
Gardar Gåtlösaren är ingen fantasyberättelse, även om en drake uppträder. Jag gissade snabbt lösningen då planteringen var ganska tydlig. Det var en av historierna jag gillade bäst.
Boken är en deckare från vikingatiden som är historisk korrekt. Den har något att erbjuda både den historiskt intresserade och de som gillar deckare.

Jag försöker samla mina gamla recensioner på andra forum till denna blogg. Här kommer recensionen av Eva Holmquist: Det är inte så lätt som du tror.

Jag har läst Eva Holmquists bok Det är inte så lätt som du tror. Nu har rymdkolonins innevånare klarat av att mjuklanda hela det sönderfallande interstellära rymdskeppet Diligentia och ger sig trevande ut på den lyckligtvis beboeliga planetens yta. Många tänkvärda kommentarer om demokratins problem presenteras. Men det mest intressanta som diskuteras är problemet med att kolonin innehåller så få fertila kvinnor. Det får mig att tänka på Lasse Holms böcker om mänsklighetens gryning och det faktum att alla kvinnor stammar från samma kvinna som levde för 180 000 år sedan, och alla män stammar från samma man som levde för 140 000 år sedan. Mänskligheten var nästan utrotningshotad då de första människorna gick från Afrika till Asien. De är 50 personer i rymdskeppet Diligentia, och det är inte lätt att hålla reda på alla. Vid ett par tillfällen blandar även författaren ihop dem. Den person jag tycker jag kommer närmast, är Lola, som övervinner sin rädsla för att lämna rymdskeppet och vågar bosätta sig med sin make på planetytan. När boken slutar, är gruppen delad i två och de som lämnar rymdskeppet har smugit med sig en av skeppets datorer. I vår tid där demokratin ofta ifrågasätts av unga människor, är det bra med en ungdomsbok som denna. Det ska bli spännande att läsa fortsättningen.