Av Magnus Carling.
Människor har i alla tider ställt sig frågan om det finns ett liv efter döden. Döden berör oss alla, ingen kommer undan och hur mycket vi än försöker glömma att vi alla en gång ska dö så finns döden alltid där. Väntandes, ibland tålmodigt och ibland slår den till med full kraft.
Livet som vi känner det är så skört och värdefullt att vi människor gör allt vi kan för att hitta svar om vad som händer efter döden. Världens alla religioner försöker ge svar och det finns många vittnesmål om liv efter döden – men ingen kan ge fakta. Vi är helt enkelt hänvisade till vad vi väljer att tro på.
När jag skrev berättelsen De försvunna ville jag utforska frågan om liv efter döden. Berättelsen handlar om en polisman – David Berg – som förlorat sin ena dotter. Han kämpar med att försöka hitta mening i livet. En dag blir han svårt skadad, hamnar i koma och när han vaknar upp är något annorlunda. Han får kontakt med sin avlidna dotter och hon vill att han ska hjälpa henne att hjälpa de försvunna. Vilka de försvunna är och vad som händer ska jag förstås inte avslöja, men temat om liv efter döden fortsätter genom hela boken.
Rent vetenskapligt går det inte att bevisa liv efter döden, och det går inte heller att motbevisa. Försök har gjorts att mäta övernaturliga fenomen, som spöken och andar, med viss framgång. Man kan säga att det går att mäta energier och någon sorts förändring i energier sker när en människa dör. Det går samtidigt att argumentera för att människor som ser spöken i själva verket upplever hjärnspöken. Att det är hjärnans tolkning av omvärlden som skapar fenomen som upplevs som något övernaturligt.
Så kan det vara, men visst är det en kittlande tanke att tänka att det faktiskt finns ett liv efter döden. Att vår själ överlever och vandrar vidare, eller stannar kvar i väntan på att lösa något som måste lösas. Även om det skulle vara hjärnan som spökar så har otroligt många människor upplevt övernaturliga fenomen, inte minst så kallade nära döden upplevelser. Det är svårt att bara avfärda alla som upplevt något.
Ateister brukar betrakta livet som en fest, som man en dag måste lämna och då tar festen helt enkelt bara slut. Problemet med den liknelsen är att de har sällan, eller aldrig, svar på hur de kom till festen. I det finner jag några svar, men vad jag verkligen tror på håller jag för mig själv. Läser du De försvunna får du några svar om vad jag tror.
Mer information hittar du på https://magnuscarling.com
