Kategori: Författaraktiviteter

För några år sedan läste jag en intressant bok om ett antrolpologiskt forskningsprojekt utfört av Jean-Claude Schmitt. (Den heliga vinthunden, isbn 91-7054-480-8)

Det handlade om fransk folktro, bönders sammanblandning med kristna legender (läs: helgonhistorier) som mynnade ut i en helgonförklarad hund, Sankt Guinefort. Inte så konstigt att bönderna blandade samman sina egna historier med de kristna. Prästerna stod i sin predikstol och mässade på latin, vilket bönderna inte förstod. Fransiscanermunken Etienne de Bourbonne förstod att det inte rörde sig om kättertro, men han försökte ändå gräva djupare. Det visade sig att det fanns en hel kult kring helande av sjuka småbarn förknippat med den heliga vinthunden. Ritualen att skicka ett spädbarn genom en träklyka nio gånger försiggick i Dombes vid floden Chalaronne, i en skog som fortfarande existerar i Sandran, Ains. Plattformerna i skogen syns än.

Vissa forskare vill ha det till att historian om den heliga vinthundens död och martyrskap stammar enda från Indien och har följt de indo-europeiska folkens vandringar in i Europa. Men det tycks vara äldre än så. Heliga hundar har varit förknippade med stjärnan Sirius i Stora Hunden i alla tider. Dödsguden Anubis har hundhuvud. De så kallade hundedagarna som varar från slutet av juli till slutet av augusti sägs ha sammanhang med att Sirius och solen förstärker varandra och skapar ett klimat som gynnar sjukdomar. Inte så konstigt, även på 8 ljusårs avstånd kastar Sirius skugga på jorden.

Historien om den heliga vinthunden går så här: Hunden Guinefort lämnades ensam med ett barn i en vagga. Då kröp en orm fram och ville angripa barnet. Hunden kastade sig över ormen och dödade den. När husse kom hem, såg han bara blodet runt hundens nos, och trodde den hade dödat och ätit barnet, därför slog han ihjäl hunden. Men så upptäckte han att barnet låg fredligt i sin vagga, och att den ihjälbitna ormen låg under vaggan. Det trogna djuret blev ett helgon, medan mannen som slog ihjäl sin hund gick det illa för. Där finns olika slut om hur det gick för honom, men hunden fick en helgongrav där det sedan växte upp ett träd med helande egenskaper. Att det skulle vara just en vinthund berodde på att den räknades som ädlare än en vanlig jakthund eller en vakthund.

Katolska kyrkan lyckades inte ta död på legenden. De försökte tala om att bara människor kunde bli helgon, och att den mänskliga Guinefort hade dödats av den romerska kejsar Diokletian tusen år innan. Hans relikvieskrin finns fortfarande i Pavia. Endast skallen med en romersk hjälm är kvar, monterad på en docka, som forskarna tycker är som en parodi. Resten av honom är styckat och finns i olika kyrkor.

Så sent som in på 1900-talet utfördes ritualer där den heliga vinthunden var inblandad. De kanske håller på än.

Denna veckas gästbloggare är Monica Ivesköld.

Jag skrev dikter som sjuåring och skapade tidningar och böcker/noveller som tioåring. Så har det fortsatt. När jag i slutet av 80-talet var delägare i Lexikon (ett av dåtidens största utbildningsföretag och fortfarande stort inom utbildning), fanns det inte många fackböcker. Min dåvarande chef bad mig starta ett företag och på kvällar och helger skriva kurs- och fackböcker. Så blev det. Jag startade Milord Inspiration. De första åren var detta ett handelsbolag. Numera är det en enskild firma.

Från slutet av 80-talet har jag således skrivit fackböcker. Jag har fram till idag gett ut 70 böcker. Manus för ytterligare ett antal är på gång. Just idag när jag skriver detta, har ett förlag beslutat ge ut min senaste bok – ”Skriva fackböcker”.

Milord Inspiration har de senaste åren (sen 2012) satsat på onlinekurser. Jag blev då en av de tjugo första certifierade utbildningskonsulterna inom e-learning i Sverige. Långt dessförinnan var jag även certifierare för alla som ville ta datakörkortet.

Nu vid årsskiftet beslutade jag lägga ner onlinekurs-verksamheten med fler än trettio e-learningskurser. Ca sjutton av dessa kommer utbildningsföretaget Kursakademin att ta över och lägga upp på sin plattform. Resterande lägger jag ner. MEN … jag kommer att dokumentera samtliga och skriva nya fackböcker i ämnena. Så du kan räkna med att det kommer ca tjugofem nya böcker de närmaste åren. Först ut är således boken med namnet ”Skriva fackböcker”. Sedan kommer boken ”Smekmånad livet ut” (en bok för alla parrelationer som vill förbättra och förfina sin kommunikation och leva lyckligt ihop). Därefter kommer en annorlunda bok ”Word – Orden runt på 80 dagar” (är arbetsnamnet).

Förutom alla dessa fackböcker, har jag även publicerat en roman ”Porten till friheten” och nästa roman (med arbetsnamnet ”Elvira”) kommer inom kort. Jag har skrivit åtta roman-manus som samtliga kommer att publiceras.

Två barnböcker har det blivit genom åren. Första boken skrev jag med mina norska barnbarn – ”Pojkarna Bus och de tre nycklarna”. Nästa barnbok skrev jag med mina svenska barnbarn – ”Axel, Erik och sjöodjuret Fnurk” (den lanserades i januari 2023). Troligen blir det ytterligare en barnbok där jag har målat alla bilder själv i akvarell.

Slutligen har jag deltagit i ca trettio olika antologier med mina noveller och fler blir det. En av dem har jag varit redaktör för.

Här kan du kika på några av de senaste släppta böckerna:

Romanen Porten till friheten (där du kan lyssna på prologen): https://www.bokus.com/bok/9789189261129/porten-till-friheten/

Länk till FramgångsRIK & Lycklig: https://www.bokus.com/bok/9789163734229/framgangsrik-lycklig/ (den här boken kan du få köpa direkt av mig för 50 kronor + frakt) – hör av dig så fixar jag!

Länk till Pojkarna Bus och de 3 nycklarna: https://www.bod.se/bok/monica-iveskoeld/pojkarna-bus-och-de-3-nycklarna/9789176994191.html

Länk till Handbok för textproduktion: https://www.bokus.com/bok/9789176998892/handbok-for-textproduktion-layout-design-och-formgivning-vad-gor-skill/

Länk till antologin Lyckliga tider: https://www.bod.se/bokshop/lyckliga-tider-monica-iveskoeld-9789174630336

Länk till Excel-boken: https://www.bod.se/bokshop/excel-bli-en-formel-1-foerare-monica-iveskoeld-9789180070324

Länk till Börja skriva framgångsRIKT: https://www.bod.se/bokshop/boerja-skriva-framgangsrikt-monica-iveskoeld-9789179690380

Länk till Redigera framgångsRIKT: https://www.bod.se/bokshop/redigera-framgangsrikt-monica-iveskoeld-9789177855798

Jag bloggar fem dagar i veckan. Du hittar mina bloggar här:

www.monicaiveskold.se (som läggs ner under 2023)

www.resultat-direkt.se (som blir kvar)

Dessutom syns jag i sociala medier varje dag (sju dagar per vecka). Framför allt på Instagram och Facebook men jag har även filmer på YouTube, inlägg i Pinterest och på LinkedIn osv.

Här har du länkar ifall du vill följa mig:

LinkedIn: https://se.linkedin.com/in/monicaiveskold

Facebook-länkar: https://www.facebook.com/MilordInspiration/,
https://www.facebook.com/ResultatDirekt/,
https://www.facebook.com/Nycklar-i-vardagen-digitala-utbildningar-1506477816277818/,
https://www.facebook.com/Monica-Ivesköld-Författare-och-Konstnär-1555808734711936/

Pinterest: https://se.pinterest.com/monicaiveskold/

YouTube-kanal: https://www.youtube.com/channel/UCemn9EdhCtXONf3htNGSEmw/videos?shelf_id=0&sort=dd&view=0

Instagram: https://www.instagram.com/monicaiveskold/

Jag hoppas du vill följa mig och läsa några av mina böcker! Önskar dig en varm framtid och en strålande vår!

Monica Ivesköld

Min gästbloggare denna vecka är Astri Kleppe.

Mina svenska rötter finns i Tjust, och det var på släktgården Heda utanför Gamleby jag första gången upplevde något oförklarligt. Fast det var egentligen inte min egen upplevelse, utan min kusins, ändå brände den sig in i mig.

På den tiden spelade vi ständigt kort, och den här eftermiddagen hade vi suttit i flera timmar och spelat uppe i salen, ett vackert rum med blå tapeter och möbler från gammelfarmors tid. Plötsligt tittade min kusin upp, jag minns hur han liksom stelnade till, och när jag frågade vad det var, visste jag det redan: han hade sett något.

I nästa ögonblick rusade han nedför trappan, och det tog som en evighet innan jag kom mig för att vända mig om för att titta efter det han sett. Solen föll tyst över de breda tiljorna och den bruna chiffonjén, jag satt ett tag och tittade efter det som nyss varit där, innan jag reste mig upp och sprang ner till den vanliga världen där de vuxna drack kaffe i syrénbersån, medan barnen spelade boll på gräsmattan under körsbärsträden.

I min nya bok Moderfloden smyger jag in den här incidenten, fast den ju ingenting har att göra med det Estland där bokens centrala drama utspelar sig, ett drama som är lika obarmhjärtigt verkligt och omystiskt som en cementtunnel. Men om det verkligen finns magi i världen, nog är en av dess främsta manifestationer det vi kallar kärlek och förälskelse. Kärleken är en oerhörd kraft, med en oerhörd förmåga att skapa lycka och olycka, kreativitet och förstörelse, och Moderflodens nav är ett passionsmord.

Hösten 1939 skapade detta mord stora tidningsrubriker hemma i Estland: offret var son till en framstående politiker, och det rörde sig uppenbarligen om ett passionsmord. Men snart skulle Sovjetunionen ockupera Baltikum, och man fick annat än kändisar och passionsmord att oroa sig över.

Med tiden uppstod en djup vänskap mellan mig och den kvinna som 1939 höll i pistolen, vilket ledde till att jag i december 2022 gav ut boken Moderfloden som handlar om denna märkliga kvinna, och om kriget och nuet, om kärlek och mord.

Mitt intresse för sådant vi uppfattar som oförklarligt har funnits med mig ända sedan mina småländska barndomssomrar, där gammelfastrarna berättade historier som fick Selma Lagerlöfs otäcka Sintram att framstå som hemtrevlig. I min (norska) novellsamling Aldo Meyers visjon från 2020, är en röd tråd den glidande gränsen mellan det vetenskapliga och det oförklarliga (ett utdrag), och i min nästa bok, som är i redigeringsfasen, är det oförklarliga ett centralt tema. Boken som heter Malört, Minne, är en spänningsroman, delvis baserad på verkliga händelser.

Mer information om mina böcker finns här.

Dagens gästbloggare är Grete-Stina Engelbert. Hon föredrar korta inlägg enligt kåseritraditionen.

Pandemin ställde till det. Det har gått tre år sedan jag sist var här i Paris, men allt känns ändå precis som vanligt. Bor hos kusinen, går långa promenader och sitter på Café och skriver. Dagens café/restaurang heter Canon Des Gobelins på 25 Avenue des Gobelins. Helt perfekt ställe där jag kände mig hemma bland andra laptops-focuserade-skrivare. En äldre man satt och läste i en gulnad pocketbok samtidigt som han gjorde anteckningar i ett block bredvid och en annan man satt med en tjock bunt med textfyllda A4 blad som han noggrant gick igenom med penna och suddgummi.

Jag går nog dit fler gånger.

Men vägen till Paris tog tre dagar tack vare stormen Otto som fick bron att stänga och flygplanen att stå stilla. (31 meter i sekunden på Kastrup) Fem timmar i kö för information och hotellbokning var också en intressant upplevelse. INGA arga eller frustrerade miner trots att det var passagerare från åtta flygplan som trängdes tillsammans framför Easyjets informationsdisk. Folk började prata med varandra och delade med sig av snacks och annat gott. Jag fick två nya spännande väninnor. Dagen efter åt vi en gemensam frukost på hotellet och sedan begav vi oss till Modern Art Museum och hade en toppendag tillsammans. I Paris skildes våra vägar men då hade vi redan bestämt att träffas igen vid annat tillfälle. Alltså Tack Otto för att det ändå blev en vinst.

Länk till Greta-Stinas blogg.

Av Magnus Carling.

Människor har i alla tider ställt sig frågan om det finns ett liv efter döden. Döden berör oss alla, ingen kommer undan och hur mycket vi än försöker glömma att vi alla en gång ska dö så finns döden alltid där. Väntandes, ibland tålmodigt och ibland slår den till med full kraft. 

Livet som vi känner det är så skört och värdefullt att vi människor gör allt vi kan för att hitta svar om vad som händer efter döden. Världens alla religioner försöker ge svar och det finns många vittnesmål om liv efter döden – men ingen kan ge fakta. Vi är helt enkelt hänvisade till vad vi väljer att tro på. 

När jag skrev berättelsen De försvunna ville jag utforska frågan om liv efter döden. Berättelsen handlar om en polisman – David Berg – som förlorat sin ena dotter. Han kämpar med att försöka hitta mening i livet. En dag blir han svårt skadad, hamnar i koma och när han vaknar upp är något annorlunda. Han får kontakt med sin avlidna dotter och hon vill att han ska hjälpa henne att hjälpa de försvunna. Vilka de försvunna är och vad som händer ska jag förstås inte avslöja, men temat om liv efter döden fortsätter genom hela boken. 

Rent vetenskapligt går det inte att bevisa liv efter döden, och det går inte heller att motbevisa. Försök har gjorts att mäta övernaturliga fenomen, som spöken och andar, med viss framgång. Man kan säga att det går att mäta energier och någon sorts förändring i energier sker när en människa dör. Det går samtidigt att argumentera för att människor som ser spöken i själva verket upplever hjärnspöken. Att det är hjärnans tolkning av omvärlden som skapar fenomen som upplevs som något övernaturligt. 

Så kan det vara, men visst är det en kittlande tanke att tänka att det faktiskt finns ett liv efter döden. Att vår själ överlever och vandrar vidare, eller stannar kvar i väntan på att lösa något som måste lösas. Även om det skulle vara hjärnan som spökar så har otroligt många människor upplevt övernaturliga fenomen, inte minst så kallade nära döden upplevelser. Det är svårt att bara avfärda alla som upplevt något. 

Ateister brukar betrakta livet som en fest, som man en dag måste lämna och då tar festen helt enkelt bara slut. Problemet med den liknelsen är att de har sällan, eller aldrig, svar på hur de kom till festen. I det finner jag några svar, men vad jag verkligen tror på håller jag för mig själv. Läser du De försvunna får du några svar om vad jag tror. 

Mer information hittar du på https://magnuscarling.com 

Kapten Dynamit är alltid aktuell! Läs mer om honom i boken Rumtidsenligt!

Den skojigaste ”litterära figuren” jag uppfunnit, efter Ture Storm förstås, är Kapten Dynamit. Det är en maskerad hjälte som strax före andra världskriget kämpar mot tyska agenter och ryska spioner i Stockholm, från ett hemligt laboratorium högt uppe i Stjärnskrapan (där hans civila identitet jobbar, som redaktör för äventyrsblaskan Stjärnmagasinet). Kaptenen är förstås inspirerad av de olika hjältar som befolkade dåtidens pulpmagasin. The Shadow, Doc Savage, Captain Future, m fl. TiIll sin hjälp har han den unge Johnny Krut, uppfinnaren Doktor Korrekt, och sekreteraren Lolly som i hemlighet är förälskad i Kaptenen.
  Och kaptenen var verksam redan som en liten knatte! En tid efter OS i Stockholm 1912 får han nys om ryska spioner, och tillsammans med sin vän den unge Revolver-Harry och påhejad av Otto Witt, tar han upp jakten…
  Nystartade Nye Nova i Norge har som meddelats kört en sorts adventskalender med nya artiklar och annat i en ”lucka” varje dag fram till jul. Lucka 18 blev min novell ”Unge Kapten Dynamit och spionmysteriet”, från Rumtidsenligt (jo, jag meddelade redaktörerna att de kunde låna något ur samlingen – det blir ju bara litet extra reklam). Kolla in:

https://www.nyenova.no/luke-18-unge-kapten-dynamit-och-spionmysteriet-novelle-av-ahrvid-engholm/

(Körs oöversatt, på svenska. Det hade förstås varit kul att få se novellen på norska iofs.)
  Kommentera gärna!

–Ahrvid

I går släpade jag iväg mig på ett offentligt författarmöte, arrangerad av Skönlitterära sektionen i Sveriges Författarförbund. Det hölls på Scen 1 på Malmö AmatörteaterForum, som vi fick information om innan programmet började. Jag tog mig till Malmö med buss 34, därefter till fots med gps, och möttes i ingångsdörren av arrangörerna. Då vi var flera som kom samtidigt, upptäckte vi att vi leddes in i en hiss som sedan åkte upp till tredje våningen med oss.

Jag kommenterar bara de inslagen som gjorde djupast intryck på mig.

Det som lockade mig till mötet var Taliah Pollacks läsning ur en roman hon skriver på med projektnamn Den ariska judinnan. Nej, det är inte Eva Braun, men texten om två kvinnor på äventyr i Berlin gav ändå mersmak.

Huvudnumret i mötet var Clara Bolmsjös intervju med Lisa Zetterdahl som vunnit Borås Tidnings debutantpris för sin diktsamling Hästar. Hon läste en hästhistoria från sin senaste roman och påpekade att den inte alls handlade om hästtjejer, det var om en flicka i puberteten och hennes utveckling till kvinna. Även denna läsning gav mersmak, då författaren tycks ha djupdykt i unga flickors problematik. Hästarna tycks lika osympatiska som de som fanns i min fars stall då jag själv var i puberteten, de la öronen bakåt och bet. I och med att jag växte upp på en hästgård, blev jag aldrig frivillig hästtjej, men jag träffade alla hästtjejer som vistades där, så jag känner igen miljön. Författaren var så respektingivande lång att jag tänkte att för mer än tusen år sedan borde hon haft samma problem med hästar som Gange-Rolv som grundlade vikingakolonin Normandie i Frankrike. Men numera är ju hästarna större.

Ett citat av Lisa Zetterdahl från 2022: ”Det finns ett hålrum inuti mig. Jag vet ungefär var det
sitter. En dag måste män in där och bebisar ut därifrån.
Men resten av tiden, är det tomt då?”

Fredrik Marisol Ekelund skulle ha varit där och läst sin dikt om kriget i Ukraina, en stark dikt om hur ett helt folk på grund av sitt stöd till en diktator nu utsetts för resten av världens hat. Då författaren just för tillfället är i Argentina, lästes dikten av Michael Economou, som även läste två korta egna dikter.

ReneVasquéz Dias läste från sin roman Judits slavinna från 2021, inspirerad av Bibeln. Det verkar vara en thriller där både modiga kvinnor och en här från Babylon förekommer.

Programmet varade i två timmar med mingel i foajén efter huvudinslaget. Lokalen var bokat en timme längre, men de äldsta av oss föredrog att åka hem och smälta vad vi hört.

Tora Greve.

Den afrikanska stammen dogon påstår att de haft kontakt med en ”ful fiskvarelse” från Sirius solsystem för länge sedan. Denna varelse berättade att Sirius består av två stjärnor, något franska forskare fick veta av dogonerna redan på 1700-talet.

Avvikelser i banorna till de båda stjärnorna i Sirius-systemet fick astronomerna under 1800-talets slut att misstänka att det även skulle finnas en Sirius C på 0,05 solmassor. Denna har krympt i storlek efter observationer med Hubbleteleskopet och måste vara mindre än 4 Jupitermassor och röra sig 10 AU som längst bort från Sirius A. Alltså är den närmare en planet eller en brun dvärg i storlek än en tredje stjärna. Att något finns där som förorsakar avvikelserna kan inte bortförklaras. Är det den fula fiskvarelsens moderplanet?

Om det funnits planeter i Sirius solsystem innan Sirius B blev supernova, kan dessa ha slungats ut ur sitt solsystem. Det lär finnas massor av planeter, kallad FFPs, utan sol som driver omkring i vår galax. Dessa kan ha slungats ut under supernovaexplosioner. Utan en sol måste eventuellt liv på en sådan planet vara mycket exotiskt. Om en civilisation frivilligt valt att åka omkring i galaxen med sin planet som farkost är en annan sak som jag inte tänker spekulera vidare om här.

Varelsen Washta från Sirius B tycks vara ovanligt aktiv på internet i något som kallas The Galactic Federation of Light genom mediet Sheldan Needle med flera. Det tycks vara samma jolmiga godhetsbudskap som Sten Lindgren sysslade med när ufologin var ung på 1960-talet.

Då mor flyttade till en mindre lägenhet visade sig att hon hade sparat diverse kartonger från vår barndom. På det nya stället var det platsbrist så vi fick ta hand om kvarlåten själv. Min kartong innehöll tidiga teckningar och alster jag skrivet. På 1950-talet skrev och illustrerade jag en egen tidning som mina vänner läste. Där fanns följetonger, egna astronomiska observationer och skämt. De tidigaste berättelserna om Sirius stod i dessa handskrivna alster. Sirianerna var ”the bad guys”, antagonister mot de trevliga, men busiga varelserna från Rigel i Orion.

Enligt texten ska Kylon fira sin födelsedag, och ställer till med fest. I verkligheten firar inte sirianerna födelsedag, då deras planet vobbler sig genom Sirius solsystem. Kylon och Netra förbereder sig på olika sätt, vilket är noggrant beskrivet. Stopp! Tänk er en tjej i 12 – 13 års åldern som är rena lantisen och inte vet något om transvestiter. Beskrivningen av Kylon är just en sådan.

Maten på festen är kyckling. Sirianerna är i själva verket vegetarianer. Netras far var även militant vegan. Endast netromiterna äter kött. Vidare beskrivs musiken som framförd på fem grammofoner. Stopp! På den tiden fanns endast så kallade stenkakor, 78-varvare. Inte ens Radio Luxemburg var uppfunnen. Det närmaste populärmusik vi kom var BBC Light Program, en radiokanal som var så stark i vårt område ute vid Atlanten att den slog ut den nationella radion, speciellt om de starka Atlanterhavsstormarna blåste ner Boknsändaren. Rock’n roll var ett fenomen som såvitt börjat i USA. Ett begrepp som dj låg årtionden framåt i tiden. Hur kunde en lantis på 1950-talet låta sirianerna dansa till discomusik?

Jag kan inte svara på var dessa fantasierna samt olika människors kontakter med Sirius kommer ifrån. Plockar vi upp det från något gemensamt medvetandefält?

På Novellmästarnas årsmöte den12 mars 2022 erhöll jag sällskapets Oliver Twist-pris, så kallat för att det förutom ett tjusigt diplom (bild lär dyka upp i kommande Intermission, så får ni se) ger pristagaren en burk OLIVER och en påse av godiset TWIST. Motiveringen från diplomet:

”För hans litterära produktion med specifik finurlighet och humor som berikar sf-genren, dels för intiativet till och genomförandet av den årliga Fantastiknovellpristävlingen. Därtill är hans samlande och ständigt växande kunskap om faktasifíktionen redovisat i artiklar och sammanfattningar en källa till lärdom.”

Och det låter ju fint, för mitt novellskrivande, för tävlingen och nu senast för sf-forskning som jag redovisat i hittills 20+ nummer av Intermission.
  Från årsmötet kan också meddelas att bidrag till Fantastiknovelltävlingens prissummor säkrades. Tävlingen utlyses senare i vår – men den sugne kan självfallet börja vässa pennan redan nu.
  Jag tror det är det ungefär tredje priset jag erhållit i mitt blygsamma liv. Först Alvarn, sedan ett Best Fanzine för SFJ (ESFS), och nu Oliver Twist. (Därtill har jag någon gång – med större mellanrum – vunnit pristävlingar. Någon quiz på en con, tredje pris eller något i en intern skrivtävling på denna lista för typ 20 år sedan och en gång vann jag en bärbar elektronisk skrivamaskin märke Canon då jag ritat en reklam-skämtteckning tema ”Kan nå’n kan Canon”. Men den maskinen var oanvändbar då den skrev med ett  sorts tunt plastskrivband som brände fast text och därmed inte kunna åstadkomma karboner. När jag skrev på skrivmaskin körde jag alltid med karbonkopior.)

–Ahrvid

Under 2022 kommer Sirius A och Sirius B att befinna sig som längst från varandra. Astronomerna förbereder sig för att observera Sirius B, som är en ovanligt stor vit dvärgstjärna.

Sirius är den starkaste stjärnan vi kan se från jorden. Den kallas Hundstjärnan då den ligger i stjärnbilden Stora Hund. Sirius har i alla kulturer förknippats med Hundedagarna, de dagar i juli som svenskarna kallar fruntimmersveckan när denna stjärna dyker upp igen efter att ha varit dold av solljuset. Innan kylskåpet trodde folk på allvar att Sirius var orsak till att all mat blev dålig just denna vecka.

Många folkslag har navigerat efter Sirius. Det heter att då vattenhunden lämnade stranden och gick ner i havet för gott för 10 miljoner år sedan, korsade Sirius himmelsekvatorn. Den rör sig fortfarande mot vårt solsystem och kommer att vara som närmast om 60 000 år innan den åker ut igen, men den kommer alltid att vara nära oss.

Sirius B har exakt solens massa packat i ett utrymme lika litet som jorden, vilket gör den till en onormalt stor vit dvärgstjärna. Ett föremål därifrån av samma storlek som ett paket spelkort skulle väga tio lastbilar fyllda med cement. Sirius B kan faktiskt böja ljuset med sin fruktansvärda gravitation.

Sen den först sågs av Alvan Clark i andra halvan av artonhundratalet, har den kallats Valpen. Den rör sig i en elliptisk bana där närmaste punkten till Sirius A ligger på motsvarande Saturnus bana och den längst bort skulle ligga bortanför Neptunus.

Avvikelser i banorna till de båda stjärnorna fick astronomerna under 1800-talets slut att misstänka att det även skulle finnas en Sirius C på 0,05 solmassor. Denna har krympt i storlek efter observationer med Hubbleteleskopet och måste vara mindre än 4 Jupitermassor och röra sig som längst bort 10 AU från Sirius A. Att något finns där som förorsakar avvikelserna kan inte bortförklaras.

Sirius A har en massa dubbelt så stor som solens, och är runt 250 miljoner år gammal. Sirius B måste ha haft en massa fem gånger solens innan den smällde av som en röd jättestjärna för runt 120 miljoner år sedan och berikade Sirius A med tyngre metaller. Sirius solsystem måste ha legat mycket längre ifrån oss då Sirius B blev supernova. Vi har inga bevis för att den påverkade livet på jorden. En supernova av den storleken och på nuvarande avstånd borde ha skakat om livet på jorden ordentligt.

Vad hände på jorden för 120 miljoner år sedan? Det var då Gondwanaland bröts sönder. Om det hade något med Sirius B som supernova att göra, är tveksamt.

Eventuella planeter i bana runt Siriusstjärnorna måste ha kastats ut från solsystemet eller in i en av stjärnorna under smällen. Det är ett ungt stjärnsystem som brinner snabbt och någon planet kan inte ha hunnit utveckla liv.

Likväl påstår den afrikanska stammen dogon att de haft kontakt med en ”ful fiskvarelse” från Sirius solsystem för länge sedan. Denna varelse berättade att Sirius består av två stjärnor, något franska forskare fick veta av dogonerna redan på 1700-talet, innan vetenskapen upptäckt Sirius B.

Finns det verkligen någon som har kontakt med varelser från Sirius?

Fortsättning följer …