Kategorier
Provläsning bok KG Johansson

Provläsning forts.

Toni

Anderna är en bergskedja som sträcker sig längs nästan hela Sydamerikas västra sida, från Venezuela ned till Argentinas sydligaste trakter. Delar av bergen är bebodda men mycket är ännu outforskat, trakter med tät djungel eller oländiga berg, och kring bergskedjan finns många fascinerande myter och mysterier (El Dorado, staden av guld, ungdomens källa – de gigantiska figurerna på Nazcaslätten – allt möjligt).

Min vän Toni försvann in i ett sådant mysterium.

Vi växte upp i Arizona och hade turen att ha föräldrar med fasta arbeten, och till och med höga löner. Vi bodde i Flagstaff och båda mina föräldrar pendlade till Barringerkratern, där pappa arbetade i en souvenirbutik medan mamma guidade rundturer. När jag var liten fick jag ofta följa med dem till jobbet på lovdagar och liknande: under de första åren fick jag beundra böcker och souvenirer i butiken, och när jag hade fyllt tio kunde jag gå med på rundturer och höra mamma berätta. Hon är gammal nu men då var hon kring trettiofem, lång och stilig med mörkt kortklippt hår och mycket ljusa blå ögon, och jag beundrade henne mycket. Ett par år senare kunde jag hjälpa pappa i butiken och lärde mig att beundra honom också. Han var mindre tjusig än mamma men han har alltid varit en väldigt varm människa, inte ens den suraste gnetigaste turist kunde få honom ur humör, och jag gjorde mitt bästa för att efterlikna honom och märkte snart att kunderna blev mer vänliga mot mig – men dessutom mina klasskompisar och lärare. Det var då jag lärde känna Toni Bell.

Jag heter Janet Banks, kalla mig Janey – hej, hej – så Toni blev alltid uppropad direkt efter mig, vi hamnade ihop i grupparbeten och så vidare, och eftersom vi bodde i samma kvarter var det praktiskt att vi fick skjuts eller cyklade tillsammans till skolan. Hennes föräldrar undervisade på universitetet, mamman i franska och pappan i något som hette mytologiska studier.

Det var så vi fick höra talas om Way Naqullu. Det var i high school, vi hade sett en gammal film för att studera hur engelska lät under mitten av 1900-talet, och den handlade om någon dal i Tibet där människor blev extremt långlivade. Jag minns inte så mycket mer, vi lyssnade mest efter diftonger och sammandragningar och sådant, men när jag nämnde filmen för pappa visade sig att han kände till den. Den hette Lost Horizon, sa han, och byggde på någon ännu äldre roman. Men det roliga var att sådana myter fanns här och där i världen. Särskilt i Sydamerika, där det fanns flera ”ungdomens källor” på olika platser, och den som hette Way Naqullu låg i Anderna, i svåråtkomliga trakter mellan Venezuela i norr och Colombia i söder.

Jag tror att vi var femton när vi fick veta det där. Självklart skrattade vi åt det: vi var inte sådana tonårsflickor som har en brudkista och sparar och planerar och har sjukförsäkring. Vi var mitt i ungdomen och så skulle det förbli. Alltid.

På det sättet, och med hjälp av diverse partydroger, engångsligg och mer eller mindre sporadiska pojkvänner tog vi oss genom high school och college. Toni följde i sin pappas spår och studerade mytologi, jag gjorde inte som någon av mina föräldrar – jag tror att jag helt enkelt var trött på att åka fram och tillbaka till kratern – utan som hennes mamma: jag läste franska, och jag doktorerade, och innan jag var trettio hade jag en lektorstjänst som nästan ärvdes efter hennes mamma – jag började terminen efter att Tonis mamma hade slutat. Vid det laget hade jag också gift mig och fått barn.

Alltsammans var mycket förutsägbart men jag led inte av det. Toni och jag pratade om den saken – hon hade med nöd och näppe klarat grundkurserna i mytologi men sedan tröttnade hon och tog arbete på en elektronikbutik i Flagstaff; hon trodde att hon hade legat med typ 167 killar/män senast vi pratade om den saken; och hon bodde i en husvagn. Men hon var verkligen inte trailer trash. Hon tyckte om, sa hon, att hålla alla dörrar öppna. Hon kunde lämna sitt jobb när hon ville, jobb fanns alltid (och jag hörde den underförstådda fortsättningen: för den som var framåt och frimodig och sällan sa nej till lite kul), och: man är bara ung en gång.

Jag påpekade att vi skulle fylla trettioett nästa år. Hon sa ”Det ordnar sig”, skrattade och beställde in mer drinkar. Men det fanns ett par ögonblick, senare den kvällen, när jag kom på henne med att … fundera. Jag kunde ju gissa vad hon tänkte på, och det visade sig att jag hade rätt.

”Det där med ungdomens källa”, sade hon till slut.

”Vad?” Jag mindes inte.

”Den där filmen. I high school. Vi pratade med din pappa om den och –”

”Ja”, sade jag, ”jag minns.”

Hennes blick försvann i fjärran.

”Vad tänker du på?”

Hon sade: ”Outforskade delar av Anderna”.

Kategorier
Författaraktiviteter

Läsarvärlden för alla bokälskare

.✨📚 Utforska den magiska Läsarvärlden – en online-festival där författare delar sina berättelser och passion för litteratur med bokälskare över hela Sverige den 15 april! 🌐📚 Anmäl dig idag för att delta i denna fantastiska litterära upplevelse! https://annljungberg.kartra.com/page/lasarvarlden #LitterärFest #Läsarvärlden #boklyftet

Jag ska läsa ur min bok Valpens välde på läsarvärlden.

framsida bok
Valpens välde. Bildväv och foto: Tora Greve.

Kategorier
Författaraktiviteter

Den heliga vinthunden

För några år sedan läste jag en intressant bok om ett antrolpologiskt forskningsprojekt utfört av Jean-Claude Schmitt. (Den heliga vinthunden, isbn 91-7054-480-8)

Kaffestund med sakprosa.

Det handlade om fransk folktro, bönders sammanblandning med kristna legender (läs: helgonhistorier) som mynnade ut i en helgonförklarad hund, Sankt Guinefort. Inte så konstigt att bönderna blandade samman sina egna historier med de kristna. Prästerna stod i sin predikstol och mässade på latin, vilket bönderna inte förstod. Fransiscanermunken Etienne de Bourbonne förstod att det inte rörde sig om kättertro, men han försökte ändå gräva djupare. Det visade sig att det fanns en hel kult kring helande av sjuka småbarn förknippat med den heliga vinthunden. Ritualen att skicka ett spädbarn genom en träklyka nio gånger försiggick i Dombes vid floden Chalaronne, i en skog som fortfarande existerar i Sandran, Ains. Plattformerna i skogen syns än.

Vissa forskare vill ha det till att historian om den heliga vinthundens död och martyrskap stammar enda från Indien och har följt de indo-europeiska folkens vandringar in i Europa. Men det tycks vara äldre än så. Heliga hundar har varit förknippade med stjärnan Sirius i Stora Hunden i alla tider. Dödsguden Anubis har hundhuvud. De så kallade hundedagarna som varar från slutet av juli till slutet av augusti sägs ha sammanhang med att Sirius och solen förstärker varandra och skapar ett klimat som gynnar sjukdomar. Inte så konstigt, även på 8 ljusårs avstånd kastar Sirius skugga på jorden.

Historien om den heliga vinthunden går så här: Hunden Guinefort lämnades ensam med ett barn i en vagga. Då kröp en orm fram och ville angripa barnet. Hunden kastade sig över ormen och dödade den. När husse kom hem, såg han bara blodet runt hundens nos, och trodde den hade dödat och ätit barnet, därför slog han ihjäl hunden. Men så upptäckte han att barnet låg fredligt i sin vagga, och att den ihjälbitna ormen låg under vaggan. Det trogna djuret blev ett helgon, medan mannen som slog ihjäl sin hund gick det illa för. Där finns olika slut om hur det gick för honom, men hunden fick en helgongrav där det sedan växte upp ett träd med helande egenskaper. Att det skulle vara just en vinthund berodde på att den räknades som ädlare än en vanlig jakthund eller en vakthund.

Katolska kyrkan lyckades inte ta död på legenden. De försökte tala om att bara människor kunde bli helgon, och att den mänskliga Guinefort hade dödats av den romerska kejsar Diokletian tusen år innan. Hans relikvieskrin finns fortfarande i Pavia. Endast skallen med en romersk hjälm är kvar, monterad på en docka, som forskarna tycker är som en parodi. Resten av honom är styckat och finns i olika kyrkor.

Så sent som in på 1900-talet utfördes ritualer där den heliga vinthunden var inblandad. De kanske håller på än.

Kategorier
Författaraktiviteter

Att fokusera på skrivandet blir min framtid

Denna veckas gästbloggare är Monica Ivesköld.

Jag skrev dikter som sjuåring och skapade tidningar och böcker/noveller som tioåring. Så har det fortsatt. När jag i slutet av 80-talet var delägare i Lexikon (ett av dåtidens största utbildningsföretag och fortfarande stort inom utbildning), fanns det inte många fackböcker. Min dåvarande chef bad mig starta ett företag och på kvällar och helger skriva kurs- och fackböcker. Så blev det. Jag startade Milord Inspiration. De första åren var detta ett handelsbolag. Numera är det en enskild firma.

Från slutet av 80-talet har jag således skrivit fackböcker. Jag har fram till idag gett ut 70 böcker. Manus för ytterligare ett antal är på gång. Just idag när jag skriver detta, har ett förlag beslutat ge ut min senaste bok – ”Skriva fackböcker”.

Milord Inspiration har de senaste åren (sen 2012) satsat på onlinekurser. Jag blev då en av de tjugo första certifierade utbildningskonsulterna inom e-learning i Sverige. Långt dessförinnan var jag även certifierare för alla som ville ta datakörkortet.

Nu vid årsskiftet beslutade jag lägga ner onlinekurs-verksamheten med fler än trettio e-learningskurser. Ca sjutton av dessa kommer utbildningsföretaget Kursakademin att ta över och lägga upp på sin plattform. Resterande lägger jag ner. MEN … jag kommer att dokumentera samtliga och skriva nya fackböcker i ämnena. Så du kan räkna med att det kommer ca tjugofem nya böcker de närmaste åren. Först ut är således boken med namnet ”Skriva fackböcker”. Sedan kommer boken ”Smekmånad livet ut” (en bok för alla parrelationer som vill förbättra och förfina sin kommunikation och leva lyckligt ihop). Därefter kommer en annorlunda bok ”Word – Orden runt på 80 dagar” (är arbetsnamnet).

Förutom alla dessa fackböcker, har jag även publicerat en roman ”Porten till friheten” och nästa roman (med arbetsnamnet ”Elvira”) kommer inom kort. Jag har skrivit åtta roman-manus som samtliga kommer att publiceras.

Två barnböcker har det blivit genom åren. Första boken skrev jag med mina norska barnbarn – ”Pojkarna Bus och de tre nycklarna”. Nästa barnbok skrev jag med mina svenska barnbarn – ”Axel, Erik och sjöodjuret Fnurk” (den lanserades i januari 2023). Troligen blir det ytterligare en barnbok där jag har målat alla bilder själv i akvarell.

Slutligen har jag deltagit i ca trettio olika antologier med mina noveller och fler blir det. En av dem har jag varit redaktör för.

Här kan du kika på några av de senaste släppta böckerna:

Romanen Porten till friheten (där du kan lyssna på prologen): https://www.bokus.com/bok/9789189261129/porten-till-friheten/

Länk till FramgångsRIK & Lycklig: https://www.bokus.com/bok/9789163734229/framgangsrik-lycklig/ (den här boken kan du få köpa direkt av mig för 50 kronor + frakt) – hör av dig så fixar jag!

Länk till Pojkarna Bus och de 3 nycklarna: https://www.bod.se/bok/monica-iveskoeld/pojkarna-bus-och-de-3-nycklarna/9789176994191.html

Länk till Handbok för textproduktion: https://www.bokus.com/bok/9789176998892/handbok-for-textproduktion-layout-design-och-formgivning-vad-gor-skill/

Länk till antologin Lyckliga tider: https://www.bod.se/bokshop/lyckliga-tider-monica-iveskoeld-9789174630336

Länk till Excel-boken: https://www.bod.se/bokshop/excel-bli-en-formel-1-foerare-monica-iveskoeld-9789180070324

Länk till Börja skriva framgångsRIKT: https://www.bod.se/bokshop/boerja-skriva-framgangsrikt-monica-iveskoeld-9789179690380

Länk till Redigera framgångsRIKT: https://www.bod.se/bokshop/redigera-framgangsrikt-monica-iveskoeld-9789177855798

Monica Iveskölds böcker.

Jag bloggar fem dagar i veckan. Du hittar mina bloggar här:

www.monicaiveskold.se (som läggs ner under 2023)

www.resultat-direkt.se (som blir kvar)

Dessutom syns jag i sociala medier varje dag (sju dagar per vecka). Framför allt på Instagram och Facebook men jag har även filmer på YouTube, inlägg i Pinterest och på LinkedIn osv.

Här har du länkar ifall du vill följa mig:

LinkedIn: https://se.linkedin.com/in/monicaiveskold

Facebook-länkar: https://www.facebook.com/MilordInspiration/,
https://www.facebook.com/ResultatDirekt/,
https://www.facebook.com/Nycklar-i-vardagen-digitala-utbildningar-1506477816277818/,
https://www.facebook.com/Monica-Ivesköld-Författare-och-Konstnär-1555808734711936/

Pinterest: https://se.pinterest.com/monicaiveskold/

YouTube-kanal: https://www.youtube.com/channel/UCemn9EdhCtXONf3htNGSEmw/videos?shelf_id=0&sort=dd&view=0

Instagram: https://www.instagram.com/monicaiveskold/

Jag hoppas du vill följa mig och läsa några av mina böcker! Önskar dig en varm framtid och en strålande vår!

Monica Ivesköld

Kategorier
Författaraktiviteter

Astri Kleppe om det övernaturliga

Min gästbloggare denna vecka är Astri Kleppe.

Framsidan på Astri Kleppes bok.

Mina svenska rötter finns i Tjust, och det var på släktgården Heda utanför Gamleby jag första gången upplevde något oförklarligt. Fast det var egentligen inte min egen upplevelse, utan min kusins, ändå brände den sig in i mig.

På den tiden spelade vi ständigt kort, och den här eftermiddagen hade vi suttit i flera timmar och spelat uppe i salen, ett vackert rum med blå tapeter och möbler från gammelfarmors tid. Plötsligt tittade min kusin upp, jag minns hur han liksom stelnade till, och när jag frågade vad det var, visste jag det redan: han hade sett något.

I nästa ögonblick rusade han nedför trappan, och det tog som en evighet innan jag kom mig för att vända mig om för att titta efter det han sett. Solen föll tyst över de breda tiljorna och den bruna chiffonjén, jag satt ett tag och tittade efter det som nyss varit där, innan jag reste mig upp och sprang ner till den vanliga världen där de vuxna drack kaffe i syrénbersån, medan barnen spelade boll på gräsmattan under körsbärsträden.

I min nya bok Moderfloden smyger jag in den här incidenten, fast den ju ingenting har att göra med det Estland där bokens centrala drama utspelar sig, ett drama som är lika obarmhjärtigt verkligt och omystiskt som en cementtunnel. Men om det verkligen finns magi i världen, nog är en av dess främsta manifestationer det vi kallar kärlek och förälskelse. Kärleken är en oerhörd kraft, med en oerhörd förmåga att skapa lycka och olycka, kreativitet och förstörelse, och Moderflodens nav är ett passionsmord.

Hösten 1939 skapade detta mord stora tidningsrubriker hemma i Estland: offret var son till en framstående politiker, och det rörde sig uppenbarligen om ett passionsmord. Men snart skulle Sovjetunionen ockupera Baltikum, och man fick annat än kändisar och passionsmord att oroa sig över.

Med tiden uppstod en djup vänskap mellan mig och den kvinna som 1939 höll i pistolen, vilket ledde till att jag i december 2022 gav ut boken Moderfloden som handlar om denna märkliga kvinna, och om kriget och nuet, om kärlek och mord.

Mitt intresse för sådant vi uppfattar som oförklarligt har funnits med mig ända sedan mina småländska barndomssomrar, där gammelfastrarna berättade historier som fick Selma Lagerlöfs otäcka Sintram att framstå som hemtrevlig. I min (norska) novellsamling Aldo Meyers visjon från 2020, är en röd tråd den glidande gränsen mellan det vetenskapliga och det oförklarliga (ett utdrag), och i min nästa bok, som är i redigeringsfasen, är det oförklarliga ett centralt tema. Boken som heter Malört, Minne, är en spänningsroman, delvis baserad på verkliga händelser.

Mer information om mina böcker finns här.

Kategorier
Författaraktiviteter

Paris igen

Dagens gästbloggare är Grete-Stina Engelbert. Hon föredrar korta inlägg enligt kåseritraditionen.

Pandemin ställde till det. Det har gått tre år sedan jag sist var här i Paris, men allt känns ändå precis som vanligt. Bor hos kusinen, går långa promenader och sitter på Café och skriver. Dagens café/restaurang heter Canon Des Gobelins på 25 Avenue des Gobelins. Helt perfekt ställe där jag kände mig hemma bland andra laptops-focuserade-skrivare. En äldre man satt och läste i en gulnad pocketbok samtidigt som han gjorde anteckningar i ett block bredvid och en annan man satt med en tjock bunt med textfyllda A4 blad som han noggrant gick igenom med penna och suddgummi.

Jag går nog dit fler gånger.

Men vägen till Paris tog tre dagar tack vare stormen Otto som fick bron att stänga och flygplanen att stå stilla. (31 meter i sekunden på Kastrup) Fem timmar i kö för information och hotellbokning var också en intressant upplevelse. INGA arga eller frustrerade miner trots att det var passagerare från åtta flygplan som trängdes tillsammans framför Easyjets informationsdisk. Folk började prata med varandra och delade med sig av snacks och annat gott. Jag fick två nya spännande väninnor. Dagen efter åt vi en gemensam frukost på hotellet och sedan begav vi oss till Modern Art Museum och hade en toppendag tillsammans. I Paris skildes våra vägar men då hade vi redan bestämt att träffas igen vid annat tillfälle. Alltså Tack Otto för att det ändå blev en vinst.

Länk till Greta-Stinas blogg.

Kategorier
Förlagsaktiviteter

Om rädsla

Min gästbloggare Monica Hamrin har skrivet om sin senaste bok:

Fackboken Känn rädsla utan rädsla

Jag heter Monica Hamrin och har skrivit boken”Känn rädsla utan rädsla”, utgiven på eget förlag 2019.

Bedömer att boken är lika aktuell idag som när den gavs ut.

Att jag valde att skriva om rädsla, var av fler anledningar.

Dels utifrån att jag är psykoterapeut, och har i min tjänstgöring stött på många klienter som kommit och känt sig stressade, där det visst sig under samtalen, vara mer rädsla än stress. Den fysiska upplevelsen av stress och rädsla är nära besläktade och kan vara svåra att skilja på, kan upplevas ungefär på samma sätt.

Dessutom har jag inte lyckats hitta någon bok om rädsla och anknytningsproblem, det vill säga den relation som man har med exempelvis sina föräldrar. Där vissa anknytningsproblem lätt kan leda till en ökad sårbarhet av och för rädsla, av obefogad karaktär.

Jag hade själv önskat att jag haft den här boken när jag växte upp, eller att någon annan i min närhet läst den. För att kunna förklara för mig så jag hade förstått mig på rädslan och dess funktion. Förklarat för mig hur mycket rädsla jag själv skapar genom mina tankar och min fantasi. Att jag fått förmågan att skilja på faktiska hot och mina tänkta hot.

Boken tar som sagt upp om anknytning och kännetecken på anknytnings-mönstren.

Den tar också upp om hjärnan i stora drag. Hur hjärnan fungerar, och ger förklaring till varför de olika delarna i hjärnan inte alltid är överens, vad det gör med oss och vad det kan få för konsekvenser.

Naturligtvis är en stor del av boken vikt för huvudämnet ~ rädsla och många av våra vanligaste rädslor:

Att inte duga.

Att inte räcka till.

För att nämna några. Hur rädslan kan gå från att vara, tillfällig, till att övergå i, oro, ångest och fobi.

Den tar upp om våra känslor och hur vi förhåller oss till dem.

Boken ger tips på vad som kan motverka rädslan och skapa ett bättre förhållande till vår rädsla, genom att acceptera att rädslan har något bra och är upplysande.

Vem tycker inte att det är läskigt att stå i talarstolen med publik framför sig.

Är du en av dem, föreslår jag att du köper boken, eller lånar den på biblioteket och läser den, med förhoppning att du kommer att kunna, stå ut och hantera din rädsla, så den inte blir ett hinder för dig.

Trevlig läsning önskar jag dig!

https://www.adlibris.com/se/bok/kann-radsla-utan-radsla-bli-van-med-din-radsla-9789151910734

Monica

Kategorier
Författaraktiviteter

Finn det ett liv efter döden?

Av Magnus Carling.

Människor har i alla tider ställt sig frågan om det finns ett liv efter döden. Döden berör oss alla, ingen kommer undan och hur mycket vi än försöker glömma att vi alla en gång ska dö så finns döden alltid där. Väntandes, ibland tålmodigt och ibland slår den till med full kraft. 

Livet som vi känner det är så skört och värdefullt att vi människor gör allt vi kan för att hitta svar om vad som händer efter döden. Världens alla religioner försöker ge svar och det finns många vittnesmål om liv efter döden – men ingen kan ge fakta. Vi är helt enkelt hänvisade till vad vi väljer att tro på. 

När jag skrev berättelsen De försvunna ville jag utforska frågan om liv efter döden. Berättelsen handlar om en polisman – David Berg – som förlorat sin ena dotter. Han kämpar med att försöka hitta mening i livet. En dag blir han svårt skadad, hamnar i koma och när han vaknar upp är något annorlunda. Han får kontakt med sin avlidna dotter och hon vill att han ska hjälpa henne att hjälpa de försvunna. Vilka de försvunna är och vad som händer ska jag förstås inte avslöja, men temat om liv efter döden fortsätter genom hela boken

Rent vetenskapligt går det inte att bevisa liv efter döden, och det går inte heller att motbevisa. Försök har gjorts att mäta övernaturliga fenomen, som spöken och andar, med viss framgång. Man kan säga att det går att mäta energier och någon sorts förändring i energier sker när en människa dör. Det går samtidigt att argumentera för att människor som ser spöken i själva verket upplever hjärnspöken. Att det är hjärnans tolkning av omvärlden som skapar fenomen som upplevs som något övernaturligt. 

Så kan det vara, men visst är det en kittlande tanke att tänka att det faktiskt finns ett liv efter döden. Att vår själ överlever och vandrar vidare, eller stannar kvar i väntan på att lösa något som måste lösas. Även om det skulle vara hjärnan som spökar så har otroligt många människor upplevt övernaturliga fenomen, inte minst så kallade nära döden upplevelser. Det är svårt att bara avfärda alla som upplevt något. 

Ateister brukar betrakta livet som en fest, som man en dag måste lämna och då tar festen helt enkelt bara slut. Problemet med den liknelsen är att de har sällan, eller aldrig, svar på hur de kom till festen. I det finner jag några svar, men vad jag verkligen tror på håller jag för mig själv. Läser du De försvunna får du några svar om vad jag tror. 

Mer information hittar du på https://magnuscarling.com 

Kategorier
Författaraktiviteter

Kapten Dynamit

Kapten Dynamit är alltid aktuell! Läs mer om honom i boken Rumtidsenligt!

Den skojigaste ”litterära figuren” jag uppfunnit, efter Ture Storm förstås, är Kapten Dynamit. Det är en maskerad hjälte som strax före andra världskriget kämpar mot tyska agenter och ryska spioner i Stockholm, från ett hemligt laboratorium högt uppe i Stjärnskrapan (där hans civila identitet jobbar, som redaktör för äventyrsblaskan Stjärnmagasinet). Kaptenen är förstås inspirerad av de olika hjältar som befolkade dåtidens pulpmagasin. The Shadow, Doc Savage, Captain Future, m fl. TiIll sin hjälp har han den unge Johnny Krut, uppfinnaren Doktor Korrekt, och sekreteraren Lolly som i hemlighet är förälskad i Kaptenen.
  Och kaptenen var verksam redan som en liten knatte! En tid efter OS i Stockholm 1912 får han nys om ryska spioner, och tillsammans med sin vän den unge Revolver-Harry och påhejad av Otto Witt, tar han upp jakten…
  Nystartade Nye Nova i Norge har som meddelats kört en sorts adventskalender med nya artiklar och annat i en ”lucka” varje dag fram till jul. Lucka 18 blev min novell ”Unge Kapten Dynamit och spionmysteriet”, från Rumtidsenligt (jo, jag meddelade redaktörerna att de kunde låna något ur samlingen – det blir ju bara litet extra reklam). Kolla in:

https://www.nyenova.no/luke-18-unge-kapten-dynamit-och-spionmysteriet-novelle-av-ahrvid-engholm/

(Körs oöversatt, på svenska. Det hade förstås varit kul att få se novellen på norska iofs.)
  Kommentera gärna!

–Ahrvid

Kategorier
Förlagsaktiviteter

Bokmässan i Lund 2022

Det blev en riktigt trevlig bokmässa i Lund, trots trilskande lokaler. Vi fick kånka upp boklådorna till andra våningen i Stadshuset då hissen la av. Lyckligtvis hade jag packat varje låda lätt med bara halvparten böcker, den andra halvparten runtomkringsaker som bordsduk och några stickade vantar att lägga dit där bordsduken inte räckte.

Bokbord TiraTiger Förlag.

Vantarna gjorde lycka. Men jag sålde inte många böcker. Jag hade sagt till innan att jag skulle ha andra böcker än på Lundcon månaden innan. Likväl kom folk och frågade efter just de böckerna. De fick köpa andra av samma författare. Samtidig hade jag en julutställning på KKV Textil där mitt konsthantverk låg ute med en swishskylt. Jag hörde hela tiden swishen plinga i telefonen, så det var visst vällyckad. Annars var det mycket folk på utställningen i Lund. Något vi kunde önskat, var en kaffevagn med frallor eller smörgåsar som åkte runt till oss utställare. Vi var tre från mitt förlag, men det var en del som stod ensamma.

Karin berättar om sin bok.

Då utställningen var slut, körde vi skrindan med de tre boklådorna till parkeringshuset och lastade in i bilen. Efteråt gick vi till Scotts för att äta middag. Arnold med kannibalmuseet tackade Helene för det fina arrangemanget hon hållit i och överräckte en champagneflaska.

Arnold tackar Helene för arrangemanget.

En sak är mycket bra i Lund: Jag har alltid fått god mat där. De har fina restauranger. Men annars är Lund kort sagt en skitstad att komma till som besökare. Lundensarna blev lite ställda när jag sa det. Lund är ju så mysig! Men den är sönderadministrerat så varken bilister eller cyklister kommer fram. Det visade sig när vi utvecklade detta, att just de svårigheterna jag som besökare påpekade, även gällde lundensarna själva. Någon saknade havet. Att det inte finns något hav i Lund kan ju inte staden hjälpa, det beror på placeringen. Men cyklisterna påpekade två problem: Det finns inga cykelställ på Stortorget utanför Stadshuset. Jag såg ett ställ utanför ett av husen på Stortorget, med fem platser till cyklar. För det andra regnar det mycket i Lund, och broläggningen blir hal så cyklarna lätt halkar. Själv gillar jag broläggning, mycket nostalgiskt, men jag cyklar ju inte i Lund. Satsningen på spårvagn är rätt misslyckat. Lund har för smala gator, och det finns endast en linje som ofta är sönder. Extra långa bussar hade funkat bättre. Så lundensarna själva hittade många fler administrationsfel i Lund än jag kunde hitta på.