Månad: februari 2023

Dagens gästbloggare är Grete-Stina Engelbert. Hon föredrar korta inlägg enligt kåseritraditionen.

Pandemin ställde till det. Det har gått tre år sedan jag sist var här i Paris, men allt känns ändå precis som vanligt. Bor hos kusinen, går långa promenader och sitter på Café och skriver. Dagens café/restaurang heter Canon Des Gobelins på 25 Avenue des Gobelins. Helt perfekt ställe där jag kände mig hemma bland andra laptops-focuserade-skrivare. En äldre man satt och läste i en gulnad pocketbok samtidigt som han gjorde anteckningar i ett block bredvid och en annan man satt med en tjock bunt med textfyllda A4 blad som han noggrant gick igenom med penna och suddgummi.

Jag går nog dit fler gånger.

Men vägen till Paris tog tre dagar tack vare stormen Otto som fick bron att stänga och flygplanen att stå stilla. (31 meter i sekunden på Kastrup) Fem timmar i kö för information och hotellbokning var också en intressant upplevelse. INGA arga eller frustrerade miner trots att det var passagerare från åtta flygplan som trängdes tillsammans framför Easyjets informationsdisk. Folk började prata med varandra och delade med sig av snacks och annat gott. Jag fick två nya spännande väninnor. Dagen efter åt vi en gemensam frukost på hotellet och sedan begav vi oss till Modern Art Museum och hade en toppendag tillsammans. I Paris skildes våra vägar men då hade vi redan bestämt att träffas igen vid annat tillfälle. Alltså Tack Otto för att det ändå blev en vinst.

Länk till Greta-Stinas blogg.

Av Magnus Carling.

Människor har i alla tider ställt sig frågan om det finns ett liv efter döden. Döden berör oss alla, ingen kommer undan och hur mycket vi än försöker glömma att vi alla en gång ska dö så finns döden alltid där. Väntandes, ibland tålmodigt och ibland slår den till med full kraft. 

Livet som vi känner det är så skört och värdefullt att vi människor gör allt vi kan för att hitta svar om vad som händer efter döden. Världens alla religioner försöker ge svar och det finns många vittnesmål om liv efter döden – men ingen kan ge fakta. Vi är helt enkelt hänvisade till vad vi väljer att tro på. 

När jag skrev berättelsen De försvunna ville jag utforska frågan om liv efter döden. Berättelsen handlar om en polisman – David Berg – som förlorat sin ena dotter. Han kämpar med att försöka hitta mening i livet. En dag blir han svårt skadad, hamnar i koma och när han vaknar upp är något annorlunda. Han får kontakt med sin avlidna dotter och hon vill att han ska hjälpa henne att hjälpa de försvunna. Vilka de försvunna är och vad som händer ska jag förstås inte avslöja, men temat om liv efter döden fortsätter genom hela boken. 

Rent vetenskapligt går det inte att bevisa liv efter döden, och det går inte heller att motbevisa. Försök har gjorts att mäta övernaturliga fenomen, som spöken och andar, med viss framgång. Man kan säga att det går att mäta energier och någon sorts förändring i energier sker när en människa dör. Det går samtidigt att argumentera för att människor som ser spöken i själva verket upplever hjärnspöken. Att det är hjärnans tolkning av omvärlden som skapar fenomen som upplevs som något övernaturligt. 

Så kan det vara, men visst är det en kittlande tanke att tänka att det faktiskt finns ett liv efter döden. Att vår själ överlever och vandrar vidare, eller stannar kvar i väntan på att lösa något som måste lösas. Även om det skulle vara hjärnan som spökar så har otroligt många människor upplevt övernaturliga fenomen, inte minst så kallade nära döden upplevelser. Det är svårt att bara avfärda alla som upplevt något. 

Ateister brukar betrakta livet som en fest, som man en dag måste lämna och då tar festen helt enkelt bara slut. Problemet med den liknelsen är att de har sällan, eller aldrig, svar på hur de kom till festen. I det finner jag några svar, men vad jag verkligen tror på håller jag för mig själv. Läser du De försvunna får du några svar om vad jag tror. 

Mer information hittar du på https://magnuscarling.com