Intryck Luncon 2022

Det var en fullmatad kongress med massor av intressanta punkter.

John-Henri Holmberg gjorde en rivstart med ett föredrag om Space Opera och varifrån ordet hade sitt ursprung. Lite nedsättande, science fiction-versionen av soap opera, kallad så för att den vände sig till husmödre medan de städade, alltså lättare underhållning utan litterärt värde, enligt kultursnobbarna.

Jag såg som vanligt Dennis Lindbohms film Den stora nattens vålnad, där hans mor spelar spågumma och är filmens hödjpunkt. Jag älskar den filmen. Inför visningen höll John-Henri Holmberg ett kort föredrag om fan-scenen i Lund-Malmö-området på 1950-talet. I korridoren utanför loppisen visades bilder från den tiden.

Vi var ett par stycken som gick till en god thairestaurang och åt lunch innan vi lyssnade till Johan Anglemarks intervju med hedersgästen Elisabeth Östnäs. Hon skriver historiskt om vikingar med fantasyinslag och har fått några litteraturpriser. Min smak går i riktning science fiction, så intervjun väckte ingen läslust, trots att hon verkade mycket kunnig och hade gjort grundlig research.

Därefter ledde Sten Rosendahl en panel om utgivning av fantastiklitteratur. John-Henri Holmberg berättade om den tiden det gick att jobba på etablerade förlag med fantastik. För att gå med plus behövde förlaget sälja 5000 exemplar av en bok, något som de räknar med är orealistiskt inom fantastiken. Daniel Brandt delade med sig sin erfarenhet med förlagsvärlden, från etablerade förlag till explosionen av småförlag som nu tycks dominera. Kristina Hård berättade den dramatiska historien om då förlaget som antagit henne och förberedde en trilogi, gick konkurs. Sedan har hon startat eget, Kraxa, tillsammans med två andra. Tora Greve startade TiraTiger Förlag som ett dotterbolag till det redan existerande företaget Torasol för att ge ut böcker åt en äldre otålig författare som höll på med ett konstnärligt projekt. Numera finns fem författare i förlaget, som har en stark ekonomi i ryggen och inte behöver utge publikfriande litteratur. Böckerna ges ut som print-on-demand via Publit och nödvändiga medarbetare, som formgivare, lektör och redaktör hyrs in efter behov. Siriuskrönikan är ett exempel med egensinnig siriansk dramatisk kurva som bland annat gjorde att författaren kom in i Sveriges Författarförbund.

Erik Persson på Filosofiska Institutionen i Lund höll ett föredrag om Isaac Asimovs robotlagar och hur dessa bör implementeras i utvecklingen av AI.

Vi lyssnade även till en panel som diskuterade fantastiklitteraturens hantering av första kontakt med utomjordiska varelser.

Efter den fullmatade dagen var vi så möra att vi skippade fantasyföredragen och tog tåget hem till Malmö för att hämta oss till söndagen.

Vi startade lugnt med kaffe och en macka innan vi kastade oss över föredraget Metodik för världsbygge av Orest Lastow. Jag kan lugnt säga att det blev conens höjdpunkt. Jag sprang ut och köpte hans bok bums efteråt, på grund av den originella dramatiska kurvan. Lastow är fysiker, uppfinnare, entreprenör och författare. Han benade ur (bokstavligen med fiskbensmetoden) hur den västerländska dramatiska kurvan ser ut. Den är religiöst betingat, för att ingjuta moral i publiken. Då ska det finnas en hjälte, en skurk och hjältens resa i den kristna världen. Världarna i science fiction är fysikaliska, har sin grund i verkligheten. Fantasyvärldarna är i sin värsta form ofysikaliska. I sin lindrigaste form kan vi prata om soft magic där intrigerna är huvudsaken. Nu fattar jag varför jag avskyr The Lord of the Rings och gillar Game of Thrones. Jag tycker magi är billigt. Den smula magi som finns i Siriuskrönikan är baserad på kvantfysisk sammanflätning.

Vi åt lunch på en trevlig restaurang med Medelhavsstuk mitt emot Lund C.

Efteråt deltog vi i en bokcirkel om Hail Mary av Andy Weir. Den boken gav mig en viss Heinlein-känsla. Begreppet feelgoodscience fiction kom upp.

Jesper Stage höll ett föredrag om rymdekonomi och vad som orsakar brist på resurser.

På grund av familjens barnbarn och barnbarnsbarn har jag känt mig tvungen att ta del av den sydostasiatiska kulturen, både historisk och litterärt. Men det visade sig mer aktuellt för mig själv att lyssna på panelen i Southeast Asian Fantasy. Även där finns en annorlunda dramatisk kurva än i väst. Det mesta som produceras ligger ute på Youtube. Deltagarna i panelen imponerade med sin entusiasm och vilja att lära japanska och kinesiska. Nuvarande författare som experimenterar med främmande dramatiska kurvor kommer kanske att gå med förlust just nu, tills det multinationella når ny publik.

Dagens sista föredrag hölls av en solglasögonprydd Bellis som berättade om klassiska dystopier.

Jag gick därifrån med insikten om att det inte är negativt med andra dramatiska kurvor än den västerländska. Numera är människan global och får andra intryck. Jag ska sluta gå på fåniga författarkurser som lär ut valfisken för att tvinga in skrivandet i en västerländsk kristen mall. Förlaget har ekonomi till att klara av mina litterära experiment, oavsett som det säljer eller inte.