Månad: mars 2018

När havet steg av Yvonne Wærn.

Handlingen utspelar sig om 100 år och havet har stigit 50 meter. Yasmine Raket, en 50-årig universitetslärare, dataexpert, har just startat sitt projekt som involverar vad människan bör kräva av en generell AI, när hon får besked om att mormodern har brutit lårbenet på Lanzarote. Det är önskvärt att någon släkting tar hand om henne. På grund av klimatrestriktioner får Yasmine ingen flygbiljett och måste ta sig genom Europa landvägen och över havet för att kunna undsätta sin mormor. Väl där, träffar hon diverse robotar och människor som hon utvecklar starka band till. Samtidigt måste Yasmine och hennes grupp finna en lösning på problemet med det världsstyrande Systemet som är okänsligt för människors behov. Till slut blir det öppna konfrontationer.

Framåtrörelsen är stark så romanen är en riktig bladvändare.

Perspektivet är tydligt, vi ser allt genom Yasmines ögon, det är ett nära jag-perspektiv.

Även dialogerna är strama och detaljerna väl valda så vi ser för oss översvämningarna, de torra palmerna och hur César Manriques hem och ateljé är förvandlat till robotverkstad.

Det är en intelligent roman som diskuterar aktuella AI-frågor på ett kunnigt sätt. Människorna verkar ha samma problem som nu.

Språket: Jag fick läsa romanen innan den kom från korrekturläsaren, så jag kan inte säga annat än att läsningen flöt på utan motstånd.

I helgen vågade jag mig åter ut på en kurs efter det svåra sjukdomsåret. Premissen var: Kom helt blank, utan eget manus. Så jag gick dit utan några andra förväntningar än att jag ville ta reda på mera om enneagrammet, som jag hört fragment om både på ett informationsmöte med Veronica Grönte och under ett möte i Limhamns Företagsgrupp.

Vi skulle dra tre kort. Jag fick ett kort med ordet Underbar, bild på en asiatisk munk i meditation, och en bild från något som såg ut som en gynekologmottagning. Ut från dessa skulle jag skapa en historia. Hur löser man det? Jag kunde ju låta munkens mor dö under förlossningen, men bilden av gynekologen var för proffsig. Därefter kunde jag låta munken förföra en kvinna, men det kändes för billigt. Det fick bli en sciencefictionlösning. Så presenterades enneagrammet, och vi fick välja en av nio personlighetstyper. Jag valde Hjälparen. Då kunde jag beskriva munken rätt utförligt. Vi fick diverse övningar där vi skrev scener från huvudpersonens liv. Därefter fick vi skriva synopsis till en historia utifrån den dramatiska kurvan. Jag jobbade med munken hela helgen och fick ihop både gestaltning och en hel livshistoria. Det var mycket nyttigt. Jag kommer att bruka detta framöver. Tack, Veronica, för att ha givit mig ett helt logiskt verktyg utan oklarheter! Jag kan rekommendera Veronicas kurser. De finns på www.forfattarskola.se

Och här kommer min berättelse om munken, i synopsisform:

Anslag:

Munken bor i kloster.

Han vill hjälpa andra.

Vändpunkt 1:

Föreståndaren för klostret påstår att han är manipulativ och påträngande och försöker hjälpa även de som inte har behov av hjälp.

Han måste meditera mera.

Han får inte hjälpa andra förrän han har bättre insikt.

Mittpunkt:

Munken strävar med meditationen som han egentligen avskyr. Han fastnar i traumatiska händelser tidigare i livet.

MP – nytt hopp, ny kraft:

Underbart, han får kontakt med guden Shiva!

Shiva vill han ska få kontakt med barnet inom sig.

De praktiserar tantrayoga tillsammans.

Vändpunkt 2:

Munken inser att Shiva har använt för mycket kraft och gjort honom gravid istället för att öppna upp för barnet inom honom.

Han är tvungen att ta emot hjälp.

Konfliktlösning:

Munken går till gynekologen och blir undersökt och inlagd för att genomgå en utomkvedsgraviditet och föda barnet genom kejsarsnitt.

Avtoning:

Munken har lärt sig att både ta hand om andra och ta emot hjälp från andra.