Förlagets författare/konstnär Tora Greve är nu invalt i Sveriges Författarförbund. Sen tidigare är hon medlem av KRO/KIF.
Hon ger ut även på andra förlag och är översatt till tyska och engelska. Därför behöver hon den juridiska hjälp som Författarförbundet kan ge. Hon är mycket tacksam och får nu anledning att betala tillbaka lite av den hjälp hon redan fått.
Vi var sex stycken som vågade oss upp den frusna Galgebacken. En kom i taxi, som först vägrade köra upp.
Alla från förra mötet, Solgruppen, stannade kvar för att lyssna på föredraget ”Typ 3-civilisation och textil konst” som hölls på LunCon några veckor innan. Nu hade en del hänt sen dess. Föredragshållaren Tora Greve hade deltagit på ett webinar från Green Bank Observatory och kunde berätta nytt om forskningen kring Tabbys stjärna. Science fiction har plötsligt kommit närmare realiteterna.
En kul grej: Filmen om Supernova 1987A som visades på Solgruppmötet, slutade med att det skulle bli spännande att få se bilderna framöver. Föredraget på SF-mötet hade bland annat en färsk Hubblebild på det objekt.
Efter att ha avklarat Mora, blev det Lund helgen 22 – 23 oktober. Evenemanget ägde rum i IOGTs lokaler. Det var föredrag, panel och diverse filmer. Det var ett fullspäckat program, många gånger två programpunkter som krockade. Vi var sammanlagt tre från SF-gruppen på Tycho Brahe Observatoriet som deltog.
Först hörde jag en panel diskutera tidsresor under rubriken Wibbley Wobbley Timey Wimey. Där deltog Sofie Berthet, Patrik Centerwall, Magnus Dahlström och Karolin Nilsson med Fia Karlsson som moderator. Det jag lade mest märke till, var tidsresor som en hjälp till att göra personliga val, något Sofie Berthet diskuterar i sin bok Dimensioner.
Därefter gick vi till en Kinarestaurang på andra sidan parken och åt en brakmiddag, både huvudrätt med skaldjur, dessert med friterad banan och till det kinesiskt öl, som fick oss att jollra nostalgiskt.
Två danskar höll de mest intressanta föredragen. Lördagen höll Jesper Stage föredrag om The Space Merchants. Han visade på en del orimligheter, bland annat i konflikten mellan Han Solo och Jabba the Hutt i Star Wars. Han påpekade även att det borde bli höga fraktkostnader mellan olika solsystem i en galax, så handel mellan dem måste vara enbart med gods som inte fanns på aktuell mottagarplanet. Annars är det mycket kapitalism inom handel mellan olika civilisationer. Något vi känner igen från jorden är att fiender mycket väl kan handla med varandra.
Tora Greve höll föredrag om Typ 3-civilisationer och textil rymdkonst. Där visades bildvävar inspirerade av geonteknologi. Även grafiska bilder på Dysonsfärer visades och skillnaden mellan de olika typerna civilisationer diskuterades. Personliga erfarenheter av olika rymdsonder drogs upp samt det faktum att man som privatperson kan sponsra och köpa en övergiven rymdsond och fortsätta forskningen.
Omedelbart efter visades Bertil Falks intervju med Supermans skapare Siegel och Schuster, samt Lois Lanes modell. Hon berättade att hon sökte modelljobbet då hon var arbetslös utan utbildning, men med ett acceptabelt utseende. Bertil Falk själv berättade kort om hur filmen kom till.
Så visades Dennis Lindbohms film från 1956, Den stora nattens vålnad. Mycket tidstypisk, med cigarettbolmande detektiver, bulliga bilar och vänsterkörning. En fin karaktär med stark personlighet var sibyllan, spelad av Lindbohms egen mor.
Efter tre bild och filmprogram i Lilla salen åkte vi hem till Malmö.
Söndag fortsatte programmet, först med Knut Larn som berättade om en för mig okänt, men intressant fransk författare som var samtida med Jules Verne och HG Wells, J-H Rosny. Han skrev ut från survival of the fittest, där människan inte var den optimala utvecklingen. Helt främmande varelser är något som intresserar mig, men jag är rädd de flesta inte kan relatera till sådana, de vill ha något de känner igen. Därför skrivs inte bästsäljare i denna genre, som kallades hard SF. Jag får tillstå att TiraTiger förlag inte sysslar med bästsäljare, snarare med smala projekt som människor har svårt att identifiera sig med.
Bokbordet var en fredlig oas i biblioteket. Vi var tre och tre som samsades om små soffbord och trivdes tillsammans med kaffe och chokladkaka, sålde en och annan bok, men bytte mest böcker oss emellan.
Sista föredrag för oss från TBO innan middag på Harrys och hemresa till Malmö var biologen Jessica Abbott som föreläste om En mångfald av liv. Hon berättade om kriterierna för vad som ska kallas liv, vilket inte är så självklart som vi tror. Jag kom att tänka på det stackars björndjuret som skulle till Mars som jag sponsrade och som hamnade på botten av Stilla Havet. Det lever nog kvar i kapseln och kryper ut när den har vittrat sönder, tusen år efter min egen död.
Det var en fullmatad helg.
Tora Greves föredrag krockade med ett annat i den andra salen, så vi utlovade att det ska hållas på SF-gruppens möte på Tycho Brahe Observatoriet lördag 12 november kl. 17. Alla är välkomna till Oxie då.
Så var sista Andra Världar-mässan avklarat. Trevligt att vara med. I går efter stängning gick vi ut med Anna Vintersvärd och åt en matbit. Vi var bara sex. De andra hade stuckit hem.
Då jag kombinerade resan med höstäventyret som innebar buss och tåg, släpade jag på en resväska som lyckligtvis var rullvänlig men tung. Det var samma som på Bokmässan i Göteborg 2014. Den var lättare hem från Mora än dit.
Tidig fredag morgon körde Torsten mig till Expressbuss till Göteborg. Det var stjärnklart, och Sirius lyste starkt i söder. Bussen gungade behagligt så jag kunde sova. Väl framme fanns tid att turista lite innan tåget till Stockholm. Det var ett MTR-tåg, dvs SAS version av snabbtåg istället för flyg. Räknar man all tid omkring flygande, kan det vissa gånger vara snabbare med ett expresståg. Mycket behagligt och kul medpassagerare. Restaurangvagnen hade fulla rättigheter och folk blev gladare efter ett besök där. Vi såg hjort flera gånger från tåget. Jag blev inte illamående som jag blir på X2000 och det berodde på ny teknologi, berättade personalen.
MTR-tåg Göteborg- Stockholm.
Men i Stockholm fick jag jäkta till bussen, inget turistande. Så följde en fin tur till Mora på en behaglig buss från Masexpressen.
Jag bodde på Mora Hotell. Första kvällen åt jag röding och en dessert med vit choklad, och drack ett glas vitt. Andra kvällen åt jag renstek med en halvflaska rött och vaniljglass i en krokankorg efteråt.
Andra Världars evenemang var lyckat för min del. Jag sålde flera böcker och ställde ut min blå kollektion vantar samt Siriushanddukar. En handarbetsförening hade möte på våningen över och uppskattade min utställning. Jag hade hört rykten om att det fanns ett visst Siriusintresse i Mora. Jag lyckades locka fram en del av dessa, även om jag inte hade annonserat sirianernas närvaro.
Hemvägen var inte så behaglig som ditvägen. Masexpressen till Borlänge var bra. Chauffören berättade att den tillkom då tågen blev så dåliga. En rolig incident: Vi passerade en turistskylt där det stod ”Dalahästtillverkning 3 km”. Strax efteråt mötte vi en hästvagn där det stod ”Djurtransport”. Det framkallade vissa associationer. Efter lunch i Borlänge hamnade jag på ett antikt tåg med ett bolag som hette Tågab. Det måste vara tågversionen av Ryan Air. Det är bra jag är äventyrlig. Först bytte skrället plattform från 4 till 3. Inga planer på att hinna med den långsamma hissen. Rulltrappan upp, så ner trapporna. Fick hjälp av en snäll dam med väskan neråt den manuella trappan. Därefter hittade jag inte vagnen jag skulle vara i. Nej, den fanns inte, sa konduktören. Jag fick gå in i en annan vagn. Först fick jag baxa väskan sidlänges upp genom den smala dörren och så klättra efter själv. Jag bytte plats tre gånger då jag fick flytta mig för bokade passagerare. Lyckligtvis fick väskan plats i ett väskställ som brukade vara rymliga i gamla tåg. Även toaletten var rymligare än på moderna tåg. Till slut hamnade jag i en obokbar kupe där jag kunde stanna kvar. Det var ett riktigt tufftufftåg som fick mig att tänka på Foruståget på 1940-talet. Det hoppade och skumpade och lät så där mysigt tufftufftuff, men vidare behagligt var det inte. En del skylldes rälsens dåliga kvalité, för tåget tuffade på ganska jämnt efter Trollhättan. Till att vara ett antikt tåg gick det väldigt bra. Jag fick trösta mig med nostalgin. Utanför Åmål såg jag fullmånen stiga upp nästan mörkröd över skogen. Men från och med Trollhättan var det regn helt till Malmö. I Göteborg fick vi upprepa tricket med resväskorna. En fick stå uppe och baxa väskan sidlänges nerför stegen, och en stå nere och ta emot. Vi var diverse gamla damer som hjälpte varandra med manövern.
I Göteborg hade jag åter god tid och gick på en liten krog för att äta aftons. Där satt en popgrupp och meskade sig, begapat av någon groupie. Expressbussen till Malmö var en behaglig upplevelse trots regnet som gjorde att det inte gick att se så mycket. Jag somnade och glömde ringa Torsten, men slapp vänta länge innan han kom då vi fick kontakt.
Trevlig utflykt, men jag kommer att sakna Andra Världar.
Recension 5-bussen av Staffan Rodebrand.
Detta var en slukarbok. Jag förmådde inte lägga den från mig förrän hela var läst klockan cirka tre på natten.
Jag är gott känt på Öland och har skådat både fåglar och stjärnor på Ölands södra udde, samt vandrat mycket på Alvaret. Du kommer att älska boken om du har varit mycket på Öland och känner igen varenda sten och träd på Alvaret.
Handlingen: Någon eller något från rymden har lämnat en massa konstiga föremål på Alvaret. Det verkar vara en återkommande företeelse, de landar på olika ställen på Jorden varje sjuttonde år. Både rysk maffia och CIA är ute efter dessa föremål. Den svenske polisen Janne från Öland och kvinnan från Säpo, Linda, ska försöka lösa fallet utan att bli lurade av CIA eller överfallna av tungt beväpnad rysk maffia.
Ett udda gäng bestående av olika originella existenser samt en gruppering med anknytning till motorcyklar har redan varit ute på Alvaret och försett sig med fynd på Alvaret.
Det är dags för CIA och ryska maffian att ta hand om resterna. Detta leder till diverse skärmysslingar mellan dem. Mitt i allt detta fastnar ett par som forskar i orkideer och ligger i tält ute på Alvaret. Det råder dessutom brist på poliser, som är upptagna med annat på olika håll. Den lokala polisen ser ingen annan råd än att samarbeta med lokalbefolkning och motorcykelgänget. De måste dessutom spåra vart olika farliga föremål sålda av gänget, har tagit vägen.
Slutstriden utkämpas utanför Afrikas horn.
Det är spännande hela tiden.
Vi var fem som delade monter, TiraTiger Förlag, Vesuvius förlag, zenzat och slutligen Fantasiförlaget som delade en plats tillsammans med Anders Blomström.
Förra året frågade jag Bokmässans ledning om inte vi fantastikförfattare kunde få lov att ställa ut samlat runt ett torg. Resultatet blev en Fantastikgränd, vilket var lika bra. Resultat: Vi sålde mycket bättre.
Första kvällen trivdes vi i monter A01:52 tillsammans på restaurang Incontro efter att vi hade monterat upp sakerna i montern.
Den 22 kl. 17 hade vi releaseparty för Sirius 3: Drottningen, där Sandra Petojevic från Vesuvius stod för maten och sirianerna för drickat. Jag har nog aldrig upplevd så fint vin på en release.
Fredagen kom Lisa Rodebrant från Fantasiförlaget och avlöste Anders, men han hade fått besöksbiljetter och bistod oss andra hela tiden.
Lite kul med dräkter skulle vi ju ha.
Anna Davidova står ut i 45 graders värme i Dubai för att presentera svensk science fiction som kommit ut på engelska. På bilderna ser miljön imponerande ut, men jag väljer att visa bilden på våra böcker.
Bobbi A Sand: Jag är skillnad. ISBN 978-91-980434-3-3
Det är spännande, en slukarbok. Man bryr sig verkligen om att veta hur det går för Jonathan och bandmedlemmarna. Det är en realistisk genre jag vanligtvis inte brukar läsa, men denna kunde jag inte lägga ifrån mig utan att sträckläsa. Det är utan tvekan en av de bästa böckerna jag har läst i år. Språket är genomarbetat och flyter lätt. Dessutom är det trevligt med Malmömiljön som jag känner så väl.
Boken handlar om hårdrocksångaren Jonathan med artistnamnet Maxi Delica och hans band Permafrost. Förhållandet mellan bandmedlemmarna beskrivs. Vi får även en ingående beskrivning av hur de sminker sig och framträder både som band, på turné och som privatpersoner. De tycks leva för det mesta i en fantasivärld, förstärkt av alkohol och droger. Miljön är den artistiska som finns runt Möllevångstorget i Malmö. Jonathan visar sig ha psykiska problem som grundar sig i förträngda upplevelser i barndomen. Vid hjälp av terapeuten Stefan avtäcker han sitt sinnes hemligheter och kommer fram till en hoppfull insikt. Jag säger inte mer än att det rör sig om starka terapiscener och mycket dramatik på vägen dit.
Kan rekommenderas på det varmaste!
Vi är flera utställare i monter A01.52 under 2016.
Huvudutställare:
Tora Greve kommer att ha release av sin high fantasyroman Siriuskrönikan3: Drottningen torsdag kl. 17. Den är del i ett konstprojekt som initierades av KHVC på Malmö Högskola.
Annars tar hon med Siriuskrönikan1 och 2, samt de sista exemplaren av science fictionromanen Biotron. Några novellsamlingar halkar också med under bordet.
Sandra Petojevic ställer ut fantasytrilogin Maktens tiaror och presenterar dessutom författaren Anna Runhage med dennes bok Havsprinsen som Sandra har illustrerat.
Bertil Falk kommer att ha med sin vikingafantasydäckare Gardar Gåtlösaren samt några novellsamlingar med Sture Lönnerstrand.
Gästutställare:
Lisa Rodebrand tar med science fictionromanerna Revolt och En droppe i rymden fredag-lördag samt presenterar Elin Niklasson med boken Med hjärtat i halsgropen och Staffan Rodebrand med 5-bussen.
Anders Blomström tar med sin bok Eldskytten, historisk fantasydäckare från 1300-talet. Han ställer ut torsdag och söndag, men kommer att finnas på mässan under hela perioden.
För de som besöker vår monter kommer det att finnas både något att tugga på och på releasen torsdag någon ”dryck”, som det alltid stod i annonserna för Dragörbåten.
SweCon 2016
Toras ytterst personliga referat från SweCon i Stockholm juni 2016.
Vi var tre entusiaster från SF-gruppen på Tycho Brahe Observatoriet www.tbobs.se som körde upp till Stockholm fredag 17/6, Tora, Torsten och Erik. Tora har kört till Formex på Älvsjömässan innan, och hittade utan problem då den låg i anknytning till E4. Men Stockholm ligger på öar, har inga ringvägar och huvudvägarna strålar i stjärnform ut från en mittpunkt. Vi måste därför köra in till mitten och sedan söderut igen i en annan stråle, så att säga. Stockholm har varit huvudstad i Sverige sen innan modern tid. Annars skulle en besökare från en avancerad civilisation undra varför en så stor stad har anlagts på ett så opraktiskt ställe. Det kanske var därför ambassadören från Sirius uppgav Stockholm som möjlig ambassadstad på planeten jorden. Se www.siriussolarsystem.se/siriussolarsystem4.htm
Väl framme checkade vi in på Quality Hotel Nacka, i gångavstånd från Dieselverkstaden, en gammal industribyggnad omvandlat till ett trevligt kulturhus. Det är svenskarna numera duktiga på. Det finns många exempel runtom i landet. Det sägs svenskarna är ett ingenjörsfolk, så varför inte understryka det faktum även i kultursektorn?
Det blev att kasta sig in i första föredrag Siriuskrönikan i ord och bilder direkt. Lokalen Drama var fyllt. Jag vet inte om det var teasern på Youtube som lockade publik. https://www.youtube.com/watch?v=tW870gFoXXE
Därefter fick vi kasta i oss en smörgås och lite kaffe innan det var dags för nästa session, Öppen mikrofon. Där höll jag ett kort föredrag om Sture Lönnerstrand och hur vi förlorade science fiction-oskulden med alla rymdsonder på 1960-talet. En rolig grej i sammanhanget var att Planetary Society planetary.org så småningom köpte Pioner 10 för att lösa anomalin då NASA inte längre hade intresse för den. Jag var en av sponsorerna.
Kvällen avslutades med ett föredrag om verklighetens Jurassic Park, intressant om hur forskare försöker få ut DNA från utdöda djur. Föredragshållaren var biolog.
Jag hade satt upp ett bokbord med böcker från förlagen zenzat zenzat.wordpress.com, TiraTiger tiratigerforlag.se och affront www.affront.se Men jag vistades där mycket sällan, då det var så många föredrag och paneler att lyssna på. Men precis den timmen jag satt där lördag morgon, kom SVT och intervjuade mig om Siriusprojektet med konst, konsthantverk och böcker som jag håller på med.
Sedan sprang jag till en panel om journalister möter fans och hur man ska bete sig som respektive.
Det blev lite knökigt att omedelbart därefter lyssna till panelen om moderna utopier. Där togs bland annat tråkighetsproblemet upp. Skulle inte himlen vara ett tråkigt ställe? Är inte utmaningarna kryddan i tillvaron? Jag kan bara svara för mig själv: Efter några år med fast anställning började det kännas som att jag var instängd i en skyddad verkstad. Därför bildade jag företag och började jobba med projekt istället, vilket jag gjorde fram till pensionen vid 65 års ålder. Därefter lyssnade jag till en panel om att Sverige hade chans att bli en ledande rymdnation på grund av sina minisatelliter. NASA tänker krigsindustri, med jättebamsingar i rymden. Carolyn Ives Gillman var mycket entusiastisk för mini och nanoteknologi. Det påminner mig om mitt eget projekt, där jag sponsrade ett björndjurs resa till Mars. Det kostade SEK 60. Tyvärr gick raketen åt fanders och mitt björndjur brann upp i jordens atmosfär. Om det inte överlevde, vill säga, de är ju härdiga. Det försvann från min kontroll, åtminstone.
Vi lyckades klämma in en lunch på en vietnamesisk restaurang innan de andra skulle lyssna på föredrag och paneler och jag gick tillbaka till bokbordet. Jag träffade mina kolleger som ska dela monter med mig på Bokmässan i Göteborg, Sandra Petojevic erkelzaar.tsudao.com och Lisa Rodebrand www.fantasiforlaget.se
På kvällen besökte vi panelen om Heinlein. Jessica fick hela tiden dutta mikrofonen upp i munnen på John-Henri. Heinlein är en av min barndoms favoritförfattare, som jag läste på engelska med ordboken framför mig, då det inte fanns så mycket science fiction på norska på 1950-talet. Mina kusiner i Köpenhamn började förse mig med science fiction på danska då de fattade var mitt intresse låg.
Söndagen påbörjades med ett föredrag om Steampunkens historia av Jonas Larsson. Jag såg han hade en bild på boken Waiting for the Machines to go to sleep som han bläddrade snabbt förbi. Jag hade satt mig provokativt på första bänk och vet inte om det hetsade honom. Annars var det ett mycket bra föredrag som redde ut skillnaden mellan forntida science fiction och steampunk.
Panelen om Robotars moral var rolig. Anna Davour försökte flera gånger påminna panelen om rubriken, men speciellt de två AI-experterna körde fram som rena bulldozers, bokstavligt talat. De pratade om köttvarelser och silikonvarelser. Jag måste analysera varför kraftiga människor, mig själv inräknat, gärna visar mycket kött vid att bära shorts. Jag måste även djupdyka i varför jag har lätt för att skälla på stora AI medan jag gärna jollrar med små AI. Jag jollrar inte ens med mänskliga småbarn.
Så blev det att kasta i sig en smörgås innan jag störtade iväg till gruppdiskussionen om en fristående bok eller serie. Konklusionen var att en fantasyvärld är så stor att en bok inte kan täcka alla aspekt. Istället för att skriva tusentals sidor som är outhärdliga att läsa i sängen, delar vi böckerna upp i flera.
Så fick jag vittja bokbordet fram till stängningsdags, då vi packade en del boklådor i resväskan och resten av lådorna på ölkärran och drog dem till bilen.
Vi avslutade kvällen inte med dead dog party, men med välsmakande röding på hotellet. Trots allt var vi i södra Norrland.