Recension: Sirius
av Tora Greve
Tira Tiger Förlag, 2025
ISBN 978181116311
En stjärnklar vinternatt tittar du på stjärnbilden Orions bälte. Strax under strålar något starkt. Det är den stjärna som, utöver vår egen sol, lyser allra starkast på vår himmel: Sirius. Sirius är egentligen två stjärnor, en vit dvärg och en vit stjärna som slagit följe. Såväl astronomi som astrologi har intresserat människor i årtusenden och trots allt vi lärt oss finns så otroligt mycket spännande kvar att upptäcka, vare sig man blickar mot rymden eller ser vilka spår som finns i uråldriga kulturer och här spelar dubbelstjärnan Sirius en intressant roll.
På årets bokmässa släpps Sirius av Tora Greve. Det är en fackbok som inbjuder läsaren till en imponerande djupdykning i stjärnans bakgrund, historia och inte minst myter. I boken granskar författaren kritiskt källor från dåtid till nutid, allt från avhandlingar till fackböcker och skönlitteratur, med resonemang och slutsatser. Den är samtidigt personligt hållen med anekdoter som gör texten levande.
Sirius spänner över allt från vetenskap till tro, förr och nu. Första kapitlet ägnas åt naturvetenskap och astronomi. Det andra åt mytologi och stjärnans betydelse i olika civilisationer, från Yolngu stammen i Australien till Mesopotamien, Indien, Kina, Grekisk mytologi och de gamla Egyptiernas siriuskalender. Men berättelsen stannar inte där utan går vidare till spännande myter, som den afrikanska stammen Dogon som påstår sig ha haft kontakt med en varelse från Sirius för länge sedan. Teosofi, ockultism och mycket annat med anknytning till Sirius diskuteras i boken och varje kapitel avslutas med lästips.
Författaren Tora Greve är en äventyrare som åkt världen runt och har kvinnligt svenskt rekord i observerade solförmörkelser. Science fiction, fantasy och historia har, vid sidan om astronomi, ufologi och äventyrsresor varit hennes hobby hela livet. Därtill är Tora Greve textilkonstnär och författare. Det Tora Greve studerat och gestaltat i såväl böcker som textilvävar är just planeten Sirius.
I bokens sista kapitel ”Mitt eget förhållande till Sirius” knyter Tora Greve ihop säcken genom att berätta hur hon skapat den värld som finns i hennes tidigare verk, fantasy-serien om ett bebott Sirius. Jag tycker själv det är mycket intressant att få en inblick i just skapandet av en fiktiv värld.
Trots sitt rika innehåll är Sirius en nätt och lättläst bok som kan ge läsaren idéer till att forska vidare. Om jag skulle önska något vore det kanske att texten varit något längre.
Eva Ullerud
