Här kommer ett nytt inlägg av Ahrvid Engholm. Prenumerera gärna på hans Skrivalista så får ni tillgång till intressanta nyheter inom fantastiken, bland annat hans tidning Intermission. Jag hittade en favoritpulp på länken.
Ahrvid skriver såhär:
Jag har kanske berört det tidigare, men är man intresserad av sf-historia och gamla tidskrifter finns skäl att besöka Archive.org. Det verkar som om man REJÄLT utökat sin samling inscannade titlar, inte minst s k pulpmagasin.
Pulpmagasinen utkom i USA från sent 1800-tal – Argosy startat 1882 anses ofta vara första pulpmagasinet – till mitten av 1950-talet, då den siste distributören av dessa blaskor gick i konkurs (säkerligen beroende på att TV, pocketböcker, serietidningar m m minskade intresset). Magasinen kallades så för att de trycktes på billigt s k pulp-papper. Pappersmassa kallas ”pulp” på engelska, och grejen var att man fick billigare papper genom att inte köra en extra process på pappersmassan som reducerade eller tog bort ligninet (så kallas bindemedlet i träets cellstruktur). Men ligninet var kvar oxiderade lättare, vilket med tiden gör pulp-papper brunaktigt och skörare. (Tidskriftssamlare försöker spara sina godbitar svalt och i plastfickor.)
Det utgavs 100-tals pulpmagasin i USA, varav många inom sf, skräck och fantasy, som Weird Tales (startad 1922) och Amazing Stories (från 1926). WT var Lovecrafts favvo och han medverkade där. Amazing utges fortfarande, litet stapplande och delvis i E-form, och grundades en gång av Hugo Gernsback, en legendar men också en snål djäkel som högst motvilligt betalade sina författare.
Pulpmagasinen motsvaras på ett ungegfär av s k Penny Dreadfuls i Storbritannien och i Sverige av den hemska ”kolorerade veckopressen”, som Fina Författare skrev petitioner mot – men i hemlighet brödskrev för! Inom sf-genrer hade vi främst Jules Verne Magasinet/Veckans Äventyr, men även Levande Livet där en ung Sture Lönnerstrand skrev otaliga sf-noveller och senare lanserade superhjältinnan Dotty Virvelvind.
Jag gillar de gamla pulpmagasinen (vilket iofs inte hindrar att senare sf också duger!), och det bland annat av skäl som dessa:
* Konsten i dem! Kolla in omslagen bara. De är fantastiska, färggranna, fantasifulla, vilda. Dagens sf-böcker har mycket mer ”tillputsade” konstnärer, som med airbrush och numera säkert även Photoshop, tecknar närmast fotorealistiskt – och det blir stelt och skittrist! Den litet mer grovhuggna pulp-konsten var mycket roligare.
* Pulpmagasinen var oerhört varierande. Det fanns alla genrer (även deckare, westerns, love, flyghjältar, sjöäventyr etc), allt från fina berättare till värsta strunt. Och inom sf-magasinen fanns det även populärvetenskap, artiklar om sf, recensioner, vilda brevspalter (som f ö gav läsaradresser så att fans kunde nå varandra – så startades fandom).
* De där blaskorna var hälsosamt opretentiösa. Pretentioner är att vara anspråksfull, men det är ofta anspråk som inte uppfylls. ”Fina” litterära tidskrifter blir enormt ängsliga, de måste hela tiden trippa på tå och bevisa hur ”fina” de är och navigera genom en smal smakkorridor. Och som följd blir de förutsägbara och skittrista! Högkultur är så byxis och nervös att den bajsar på sig. Och det finns outtalade krav på vad som är ”fint” och helst skall parnassens självgoda ideologiska uppfattningar åtföljas. Pulpmagasinen kunde strunta i allt detta! Det var redan lägsta ”rännstenslitteraturen” och behövde därför inte vara rädd för någon eller bevisa något – och inte minst, de hade inte glömt att man måste underhålla. Att underhålla är fint: det betyder att reparera, göra bättre!
* Att kolla in pulpmagasinen ger mycket insikt historiken för sf-genren och dess fandom (fansen skrev i brevspalterna och många av magazinen hade fandomspalter). Många legendariska sf-författare började som unga fans och läsare, och kunde senare få alla sina tidigaste alster publicerade i pulppressen. Det finns en gripande, underhållande skildring av hur det var att skriva för pulpmagasinen, av Frank Gruber: The Pulp Jungle – som ni kan läsa här https://archive.org/details/gruber-frank-the-pulp-jungle-1967 Det är ur pulpmagasinen den moderna sf-litteraturen uppstått.
Ingen kommer att orka att läsa alla gamla pulpblaskor, men prova gärna att botanisera litet grand bland dem. Det verkar som om Archive.org (eller användare hos dem) har scannat tusentals av dessa gamla godingar.
Går man till https://archive.org/details/pulpmagazinearchive finns där bl a
(och siffran anger antal filer, dock troligen en hel del dubletter – listar även kända sf-mags som inte var pulp):
Amazing 750
Astounding 430 (som i början hette Astrounding Stories of SUPER SCIENCE – wittert namn!
Asimov’s (iofs inte pulpmag) 431
Authentic
Famous Fantastic Mysteries 121
Fantastic SF Stories 338
Mag of Fantasy&SF (ej pulp) 598
IF (ej pulp)
New Worlds (145)
Planet stories 125
Science fantasy (ej pulp)
Startling Stories 177
Unkown Worlds 52
Weird Tales 461
https://archive.org/details/pulp_misc_sf har t ex
Wonder Stories (senare Thrilling Wonder Stories, sedan Gernsback sålde det)
Astonishing Stories (redigerades i början av en ung Fred Pohl, som fyllde det med stories från Futurians-kompisar, bl a Asimov)
Captain Future (populär i Sverige som Kapten Frank i JVM/VÄ)
Fantastic Universe (redigerad av svenskättade Hans Stefan Santesson)
Imagination (som ofta hade en yppig rymdbrud på omslaget, vilket f ö även gällde Starling Stories och andra)
Ett annat arkiv för gamla laskor är http://www.luminist.org/archives/periodicals_index.htm med avdelningarna:
OCCULT, PARANORMAL AND METAPHYSICAL PERIODICALS
SCIENCE FICTION, FANTASY AND WEIRD FICTION MAGAZINES
PULP FICTION MAGAZINES
FANZINES, AMATEUR AND SEMI-PRO MAGAZINES, GENRE PUBLISHING REVIEWS
COMIC BOOKS
Där finns också tusentals publikationer.
Formaten är oftast PDF, EPUB, CBR eller kanske ren text. I de första formaten är det helt enkelt bildfiler som lagts ihop och sedan kan läsas med en PDF-läsare. (Jag rekommenderar SumatrPDF, gratis, nätt och läser nästan alla format, https://www.sumatrapdfreader.org/free-pdf-reader ).
Ett smörgåsbord av brödskriveri, men näringsrikt och välkryddat!
–Ahrvid
Ps. Mycket av det är förmodligen formellt ”piratat”, men det är inte säkert – och f ö är det nog få som bryr sig. USA-kongressens vägran att göra utökad skyddstid retroaktiv betyder att det mesta pubbat innan 1963 är i public domain. I många fall är copyrighten också hos ett förlag som kånkat eller lagts ned, varpå tidskriftsinnehållet blivit föräldralöst. Det kommersiella värdet av gammal pulpprosa måste vara mycket, mycket lågt, så politrukerna bör inte följa Disney och Hitler, utan fimpa ”skyddstiden” på 70 år – i praktiken uppemot 120 år då folk lever länge! Det tidigare 50 åren var redan det litet i överkant. Kan inte Greta protestera mot allt mer inskränkande upphosvsrätt?—–
SKRIVA – sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@freelists.org för listkommandon (ex subject: subscribe).
