Jag borde ha varit mer på alerten. För cirka 25 år sedan gick jag en kurs i Husaby i Småland hos Svenska Slottsmässor, där vi lärde hur ett evenemang skulle skötas.
Vad gick fel?
1. Arrangören var otydlig när det gällde adresserna till arrangemangen. Det duger inte med angivelser så som ”parkeringen efter skylten med Folkets Park” och ”Skeneholmsalen på baksidan av biblioteket”. Det kanske räcker för lokalbefolkningen, men inte för folk utifrån.
2. Frånvaran av kartor, där varje evenemang är utmärkt, så folk utifrån hittar dit. Detta borde ha varit en varning.
Då vi snurrade runt i Billesholm och letade efter stället där backluckebokisen skulle försiggå, träffade vi på några damer vid besökskartan som letade efter ”Skeneholmsalen på baksidan av biblioteket”.
Ragnar Söderlind fick till slut guida oss på telefonen till parkeringen där bakluckebokisen skulle äga rum. Det var mitt i ingenting, utan toaletter. Killarna ställde sig vid ett träd men jag fick sätta mig mellan bilarna. Jag borde ha lyssnat till känslan jag fick av de svävande uppgifterna jag fått. Där stod vi på parkeringen mitt i spenaten i en timme utan andra besökare än två kvinnor i en bil som frågade efter bakluckeloppisen. Då de fick klart för sig att det skulle vara bakluckebokis, åkte de därifrån med en besviken grussprutande rivstart. Arrangören syntes inte till, hon hade lämnat ansvaret till Ragnar.
Där hade vi taget oss upp till Billesholm, konkat upp tunga böcker till bilen och kastat bort dyr bensin på ett arrangemang som inte blev till något.
Slutsatsen var:
1. Billesholmsborna vill inte ha besökare utifrån till sina arrangemang.
2. Arrangören är en glad amatör som sprutar ur sig idéer utan förmåga att genomföra dem på ett begripligt sätt.
För att citera Draknästet: Det finns drömmare och det finns planerare.
Vad skulle vi göra istället? Vi besökte Sveriges största cykelaffär som låg mittemot parkeringen, och så åkte vi i varsin riktning hem.
Vi åkte inom Barsebäck hamn i hopp om att få en matbit på restaurangen där, men den var stängt och skulle öppna i maj. Då åkte vi till en utsiktspunkt vid det före detta kärnkraftverket, åt ett äpple och identifierade byggnaderna i horisonten innan vi fortsatte hem.
Bakluckebokisen förvandlades till en biltur i Skåne i höstfärger, men vi skulle ha tagit med fika, för inget fanns att köpa på vägen.
Tora Greve
