Det har blivit administrativa ändringar på Bokmässan, och inte till det bättre. Till en monter med den storlek jag brukar ha, får vi fyra utställarkort. Nu hade dessa blivit personliga. De två som brukar dela på utställartiden kunde inte dela utställarkort, så de fick besökskort istället. Då fick de bara komma in genom specifika ingångar, och inte före klockan nio på morgonen. Dessutom var proceduren att få ut utställarkorten så komplicerad att jag fick ringa biljettkontoret där de fick guida mig igenom hur det gick till att få biljetter som kunde skrivas ut.
Vi fick en överraskning när vi kom till montern. Det långa bordet var kortare än det brukar vara, så vi fick bygga upp med kartonger på gaveln. Därför fick vi ställa plastlådan i hörnan tills Stefan Eriksson kom med sitt trädgårdsbord. Det blev lite rörigt med alla böcker på två bord i L-form och en tendens att lägga böcker där de inte skulle vara när kunderna samlades runt montern. Det berodde nog på att vi hade ovanligt många titlar i år. Nästa år vill jag ha småbord åt mig själv och KG, och ett gemensamt åt de andra.
I år fanns till att börja med ingen trend när det gällde vilken bok som sålde mest. Sedan visade sig att gammaldags science fiction var populärt. Bertil Falks Lönnerstrand-samling samt Ahrvid Engholms Rumtidsenligt! sålde bra. AR Yngve sålde inte alls, men flera var intresserade av en novellsamling av honom med ett Delta-omslag som jag hade som blädderexemplar. Märkligt nog sålde jag flera stycken av Siriuskrönikan, där jag hade tagit med bara några få för att de är dekorativa och som låg på trädgårdsbordet i hörnan. När bara ett exemplar av vissa titlar av dessa fanns kvar började jag få panik. Lyckligtvis för mina nervers skull, hade jag två extra Sirius-lådor i bilen. Siriuskrönikan var packade i lådor det hade varit Siriusvin i och gömt under en pläd, så ingen skulle få för sig att det stod fint Bordeauxvin i bilen.
Jag hade trott att den prisbelönte KG Johansson skulle sälja bättre än han gjorde. Det kan ha med placeringen av montern att göra. Vi stod på den vanliga platsen A01:52, med hörnan ut mot huvudstråket och ett skåp mellan oss och montern vid sidan om, så vi hamnade lite utanför Fantastikgränden. Kunderna vände vid skåpet. Jag har begärt en mer central plats nästa år.
Sandra sålde som vanligt rätt bra, men har problem med tryckeriet, som troligtvis har gått konkurs under pandemin, för hon får inget svar när hon försöker kontakta dem. Vi får se hur vi kan lösa det.
Lisa Rodebrand hade hyrt in sin prisbelönte författare Stefan Dahlström till montern. Han stod tyvärr ut mot huvudstråket, så det tog lite tid innan han började sälja.
Det blev knappt tid för mig att gå ifrån montern, men jag var på två seminarier och besökte dessutom Jan Myrdal-sällskapet och gav dem ett exemplar av Gudinnan från Limhamn, där resan till Khajuraho är inspirerad av Jan Myrdals resa dit. Deras monter hade ett exemplar av den trappstolen jag har beställt på Internet, så jag fick prova på dess funktion som kändes bekväm. Jan Myrdal är ju död sen flera år tillbaka så jag kan inte prata med honom längre, men det var fortfarande god stämning i montern med trevliga människor.
Jag fick besök i vår monter av flera vänner, något jag är tacksam för.
