Det är det sämsta arrangemanget jag har varit med på. Allt var pinsamt amatörmässigt skött. Arrangören tog betalt för frukost utan att ha ordnat med det, och fick betala tillbaka. Jag fick betala hela rummet då jag blev ensam där, och det var dyrare och sämre än på Marina. All aktivitet skulle försiggå efter klockan 15. Då borde jag ha hela förmiddagen till att jobba med eget. Det fanns inget skrivbord på rummet där jag kunde sitta med datorn och jobba. Jag var tvungen att sitta vid ett köksbord i en mittgång en våning under, och där sprang folk hela tiden till bad och kök, eller så skulle de äta vid bordet. Ett exempel: Jag skulle avsluta en affär på flera tusen kronor via internet samtidigt med att två halvnakna gubbar sprang bakom ryggen på mig till och från badet, samt att ett danskt par skramlade med frukost i köket och dessutom skulle äta vid bordet.
Detta är ett skräckexempel på vad som kan hända om man som ensamföretagare blir allvarligt sjuk och inte har någon backup: Jag fick en vattengympa innan Monika insjuknade i salmonella, hon fick betala tillbaka en del pengar. Vattengympan försiggick i en grund barnbassäng och vi fick äta lunch i deras restaurang för att få vara där överhuvudtaget. Ingen höjdarmeny i den restaurangen. Jag lovades manusgenomgång då lättlästkursen inte kom i gång och jag inte fick tillbaka hela kursavgiften. Den genomgången har jag inte sett något till. Jag vet fortfarande inte vad klangmassage är. Dessutom var hon otillgänglig, jag träffade bara en telefonsvarare. En av dagarna var hon redan i gång med att förbereda nästa kurs. Det där att en ledare ignorerar sina nuvarande kunder för att förbereda åt de nästa har jag bara upplevd en gång innan, i Altea. Ger inte precis mersmak.
Då det är svårt att lära gamla hundar att sitta som tidigare researrangör, var jag inne på två hotell på omvisning inför framtida besök. På Cordial Valle träffade jag ett gäng massörer som gav mig en kontaktadress till Monika, så allt inte behöver rasa för henne nästa gång hon blir sjuk.
Fick gå bort på Marina och fråga varifrån min buss skulle gå dagen efter då jag inte kunde finna ut av adressen som stod på biljetten. Jag har stort sätt varit hänvisad till mig själv hela veckan. Nu är ju inte jag en hjälplös typ då jag kan en massa språk, lätt kommer i kontakt med andra och dessutom kan roa mig själv. En stackars hjälplös människa som bara hade kunnat svenska och kanske engelska hade varit mera illa ute.
5 svar på ”Misslyckat kursvecka hos Monika Sikehag”
Jag måste be dig att omgående plocka bort texten rubricerad ”Misslyckat kursvecka hos Monika Sikehag”, som du har publicerat på din hemsida.
Utan min kännedom har du sedan publiceringsdatum 2017 02 21 hängt ut mig till både namn och person för allmän och global beskådan och åtlöje.
Du har under dessa dryga sex månader åsamkat stor skada för både mig personligen och min verksamhet genom att utgöra den första information som bl a mina nya och gamla personliga kontakter samt presumtiva kunder finner då de söker på mitt namn.
Skador som fullständigt saknar proportion till ditt högst privata och – skulle jag säga – påstådda missnöje vilket du dessutom inte på min direkta förfrågan ens antydde när du var på plats under den aktuella veckan.
Trots att din text saknar de flesta parametrar för vad man kan kalla ”recension” tycks du vilja ge sken av att fylla funktionen som kundinformatör och snickrar ihop ett vingligt scenario som bygger på rena falsarier, förvrängningar, kränkande insinuationer och förlöjligande beskrivningar gällande mitt omdöme och beteende.
Den enda funktion din text egentligen fyller – utöver att du vid fick ”skriva av dig” nån gång i februari – är att i publicerad form, förminska och förtala mig som person.
Det kräver insyn för att läsaren ska ha möjlighet att förhålla sig på annat sätt till texten varför det får som resultat att samtliga läsare efter läsning av din text definitivt avskräcks från fortsatta tankar om att ha kontakt med varken mig eller det jag erbjuder.
Sluteffekten blir att jag upplever mig ställd vid en skampåle till allmänt spott och spe. Och detta sker inte ens på ett litet undangömt torg i en liten isolerad stad utan på vår tids mest offentliga torg kallat World Wide Web, globalt tillgängligt för alla medborgares bedömning
– och vad man kan ana – samtliga läsares misstolkning och därmed missaktning.
Rent tekniskt är det också en gåta hur just din förtalande webbsida kan ligga som nummer 1 och toppresultat i söklistorna på mitt namn. Mitt namn förekommer ju på en hel del andra webbsidor på internet.
Antingen ser vi här ett olycksbådande indicium för att många har sökt på mitt namn och klickat in på just din webbsida.
Alternativt indicium skulle kunna vara att du själv har drivit trafik hit och på så sätt fått upp just den här artikeln som toppetta i sökresultatet.
Oavsett orsak så är det oerhört olyckligt och jag uppmanar dig åter att omedelbart plocka bort texten från din sajt. Är texten inte borttagen söndag 17 09 03 kl 18:00 måste jag göra en polisanmälan med rubricering Förtal samt tillskriva aktuella sökmotorer gällande din url/webbadress.
Detta skickas till dig 170902 kl 18:05. Då jag själv administrerar ett antal webbsajter vet jag att det är mycket enkelt att lyfta bort en sida varför du bör kunna göra detta omgående. Var vänlig meddela mig när så är gjort. / Monika Sikehag
Jag vet inte varför mitt inlägg har hamnat överst på söklistan. Det har inte jag bestämt. Och jag skrev bara vad jag tyckte. Du har ingen rubrik för recensioner på din egen hemsida, därför fick jag skriva på min. Jag kan inte se att det härrör under förtal.
Tora.
Enskede den 12 september 2017
Hej Tora.
Jag är inte säker på att du är den person jag söker men jag tror det. Om det var du som upplevde en misslyckad kursvecka i Puerto de Mogan i februari, då har jag kommit rätt. Då är jag glad om du fortsätter att läsa.
Jag såg ditt inlägg genom att googla på Monika Sikehag och gick sedan vidare till förlaget som lämnar recensionen. Länge tänkte jag kontakta dig, med drog mig för att jag kände att jag måste lägga min historia bakom. Dock dyker den upp varje dag och kanske är detta en väg.
Lite bakgrund.
Historien började med att Monika anlitade mig för att leda en skrivkurs för november 2016. Hon var mycket noga med att allt skulle vara iordning, ställde höga krav på att en firma måste finnas för hennes fakturering. Att jag försäkrade mig i den händelse att jag skulle drabbas av akut sjukdom så att hon inte skulle stå där med mina deltagare. Det var mycket mer än så och jag följde hennes instruktioner till punkt och pricka.
Sommaren gick och jag fick endast en anmälan. Det var en person som gått hos mig i flera terminer på Sundbybergs folkhögskola. I början av augusti drabbades min svärdotter av en svår sjukdom med mycket tuffa cellgiftsbehandlingar och hennes man förlorade sitt jobb i samma veva. Jag fick alltså en hel det att stå i, två små barn, 5 och 2 år gamla och jag jobbade inte på att utöka skaran till skrivkursen ”Vässa pennan”.
Bodil som jag kände sedan tidigare hade gått igenom en liten stroke, förlorat en del av sin orienteringsförmåga och drabbats av en lindrig demens, närminnet sviktade. Hon älskade att deltaga i skrivkursen Skriva sitt liv, som jag ledde. Hon var en aktiv deltagare och mycket omtyckt av alla, trots sina brister. Jag kände mig tvungen att berätta för henne att hon skulle bli ensam, ingen grupp att jobba med, men det bekymrade henne inte det minsta. Då skull vi tillsammans kunna rådda lite i allt det hon skrivit. Dessutom hade Monika lockat med en måbra-vecka med vattengymnastik, klangmassage och coatchsamtal veckan före skrivarveckan.
Monika anordnade ett möte i Stockholm där jag insåg att Bodil skulle få svårt att ta sig från flygplatsen till Mogan. Flygplatsen i las Palmas kan vara väldigt rörig. Vi beslutade att jag skulle hämta och köra ned henne till Monika och sin första vecka. Ett första problem var att Bodil missade sitt plan på lördagen, hon stod i fel incheckning, och var tvungen att köpa en ny biljett och kom först på tisdagen. Monika tog hand om det och sände tydliga instruktioner till Bodil. Hon ordnade även med flygplatsmedhjälpare. Jag hämtade Bodil tisdag kväll och vi anlände framåt natten till en starkt reducerad måbra-vecka.
Monika hade då aviserat att hon inte tänkte agera ”barnvakt” och sa att jag fick lov att komma till Mogan om dagarna. Dock inte första dagen då Monika skulle visa henne runt i området. Jag ska inte belasta dig med allt som hände. Jag hade ju hyrt bil och hade en lägenhet i San Agustin och jag for fram och tillbaka. Ibland stannade jag till kvällen och åt med dem. Men, varje sen kväll fick jag skumma brev från Monika om än det ena än det andra. T ex vad jag skulle ta upp på min skrivarkurs utifrån deras coachsamtal, att hon inte fick dricka alkohol för då bajsar hon på sig… det ena värre än det andra. På lördagen skulle måbra-veckan vara slut och jag insåg att Bodil inte hade det så bra i Mogan. Monika hade aviserat att någon vattengymnastik eller klangmassage skulle det inte bli, för nu hade hon blivit så sjuk att hon måste ligga till sängs hela veckan. Jag kom till Mogan tidigt söndag morgon och föreslog för Bodil att hon kunde bo i mitt extra sovrum i San Agustin under skrivarveckan så slapp jag ligga och köra fram och tillbaka varje dag. Hon accepterade med en lättnadens suck och ett leende. Vi packade ned hennes saker och meddelade Monika att rummet inte behövdes och att vi fortsätter i San Agustin. Väl där hade vi en fantastisk vecka, med morgonskriv på balkongen, utflykter med bil och långa långa härliga samtal. På lördagen körde jag henne till flygplatsen. Då visste hon fortfarande inte vad klangmassage var och hon undrade om hon skulle få några pengar tillbaka för den och för vattengymnastiken som hon betalat. Nu kommer jag till min flathet.
Efterspel
Jag var upprörd, mest å Bodils vägnar som hade blivit lurad och utnyttjad. Jag besökte Monika en eftermiddag i Mogan och hon tog emot, frisk och vänlig. Bjöd på dryck och visade sig från sin bästa sida, ända tills jag frågade om hon betalat tillbaka något till Bodil. Hennes svar fick mig att tappa andan.
Nej hon ska inte ha några pengar tillbaka, tvärtom.
Jag förstår att jag inte är rätt person att gå i polemik med henne, men dristade mig ändå till att fråga hur hon hade tänkt sig med pengar till mig.
Gå hem och läs avtalet, fick jag till svar.
Något egentligt avtal hade vi inte men jag läste på hennes sida vad som gällde för kursledare och jag insåg att jag var lurad. Jag har inte en aning om när hon hade formulerat det. Bodil hade ju ändå betalat nästan tio tusen kronor för sin skrivarvecka. Plus åtta tusen för måbra-veckan. Jag bestämde mig för att satsa på Bodils rättigheter.
Jag besökte Bodil när jag kom till Sverige och vi gick igenom hennes betalningar. Timmen blev sen och vi skulle ses igen för att formulera något sorts krav till Monika. Men vi hann inte ses något mer, hon fick en hjärtinfarkt som inte togs på allvar och dog. Jag var på hennes begravning, träffade hennes söner som var så glada över hennes vistelse på Gran Canaria som avslutning på sitt liv. Monika var ett avslutat kapitel och hon hade varit lycklig och stark då hon kom hem.
Själv försökte jag nå Monika med brev där jag undrade hur hon tänkte ställa sig till de pengar hon fått in för fyra dagar och om ingenting av det skulle komma mig tillhanda. Hon svarade med att hon fått kanarieinfluensan och skulle läsa mitt brev när hon blev klar i huvudet. Gjorde ett nytt försök efter några veckor och fick frågan: Vad exakt var det du ville veta? Sände mitt brev i repris och fick absolut inget svar. En gång till försökte jag och fick inte heller då något svar. Jag har ingen förmåga att driva något mot henne, står mig helt slätt. Men jag inser att hon fortsätter sin verksamhet, vänder sig till godtrogna människor i behov någonting välgörande och det gnager i mig. Att jag är så flat.
Tycker du att man bör agera? Jag blev så glad då jag såg din skrivelse, att någon mer vet hur det fungerar i Puerto de Mogan.
Kajsa Öberg
Hej, Kajsa!
Tack för långt brev. Då är jag inte ensam om att tycka att Monika Sikehag är en av de kursarrangörer som bör rensas ut. Jag fick en del reaktioner på Facebook efter mitt blogginlägg, och där var det en som menade att dåliga kursarrangörer bör rensas ut så de inte får hålla på. En annan ifrågasatte om hon i det hela taget var sjuk då hon sa att hon fått salmonella. Det ifrågasatte inte jag. Även jag hade betalt för klangmassage och vattengympa, och fick pengarna tillbaka då hon inte kunde genomföra det. Däremot hade hon taget betalt för frukost på ett hotell hon inte hade avtal med, vi skulle bara gå dit. Även de pengarna fick jag tillbaka. Jag var inkvarterad på ett ovanligt ohygieniskt pensionat och där fick jag stanna kvar hela veckan. Mina två kurskamrater råkade ut för samma sak, och de skulle stanna två veckor. Då jag är rätt slängd i käften och kan en massa språk, träffade jag en massa andra människor i Puerto de Mogan. Jag fick intryck av att hon inte var speciellt populär. Det är oproffsigt att gå in på ett hotell och använda deras faciliteter utan att fråga. Monika tog 10 Euro/dag för frukost, på hotellet fick jag veta att den kostade 9 Euro/dag för utomstående och dessa har tillträde först efter kl. 9.
Innan jag reste, rekommenderade jag henne att gå Ann Ljungbergs kurs för företagare.
Någon rättsprocess kommer du ingen väg med. Möjligen kan du anmäla henne till Konsumentverket.
Tora.
San Agustin den 7 januari 2017
Till Monika
Tankar om Bodil.
Under alla mina år som människa, pedagog, mamma, vän, massör… ja alla roller som jag befunnit mig i finns det en sanning; om man önskar att en jämlik kommunikation ska uppstå då gäller det att möta sin partner där den är. På den nivån där hon är, med de förutsättningar hon har. Det gäller i mötet med barn, elever, deltagare, publik ja överallt där man är ute efter nå goda resultat.
Så vem var då Bodil som anlände till Puerto de Mogan? För det första var hon trött och kanske förtvivlad över att hon missat det första planet, för att hon missat flera tusen kronor, för att hon missat tre dagar av sin första vecka, en må bra vecka.
Vilka behov och önskningar fanns hos henne? Några vet vi: vattengymnastik, klangmassage och samtal. Och längtan efter solen. Hon hade även böcker med sig som hon ville läsa. Kunde man tänka sig att det hade räckt långt med att introducera den vackra altanen med plats för både sol och skugga? Kanske till och med serva med en tillbringare god dryck, hämta för klangmassage, hämta för vattengymnastik och hämta för samtal. Introducera en lätt tillgänglig restaurang eller fik.
Hon hade inga behov av att lära sig hitta i Mogan. Hon hade inga förutsättningar att lära sig följa en komplicerad karta. Hon hade behov av det hon beställt och betalt för. Och hon hade bara fyra dagar på sig att få det.
Du hänvisade mig till att läsa avtalet och det har jag gjort. Enligt avtalet skulle jag ha mitt boende betalt om kursen blev av. Och enligt avtalet skulle en kurs med endast en deltagare ställas in. Du ställde inte in kursen och jag bekostade själv mitt boende och Bodils kursavgift flöt in till ditt konto.
Nu undrar jag bara en sak. Vad tycker du att min insats under de elva dygn Bodil var på ön är värd? Jag hyrde en bil för två veckor, hämtade Bodil på flygplatsen och skjutsade henne till dig inför hennes måbravecka. Jag kom till Mogan och umgicks med henne, gick på vernissage, deltog i måltid och var såvitt jag förstår ett stöd. Jag hämtade henne tidigt på söndagen, hjälpte henne att packa och hon bodde sju av elva dagar med mig i San Agustin och jag körde henne till flygplatsen. Är detta inte värt någonting?
Hälsningar Kajsa
Ps. En tanke till. Du blev sjuk under hennes vistelse. I vår kontakt under våren var du noga med att jag skulle skaffa en försäkring för mig om jag skulle insjukna eller fått annat förhinder. Det gjorde jag. Har inte du någon motsvarande försäkring?