Så var sista Andra Världar-mässan avklarat. Trevligt att vara med. I går efter stängning gick vi ut med Anna Vintersvärd och åt en matbit. Vi var bara sex. De andra hade stuckit hem.
Då jag kombinerade resan med höstäventyret som innebar buss och tåg, släpade jag på en resväska som lyckligtvis var rullvänlig men tung. Det var samma som på Bokmässan i Göteborg 2014. Den var lättare hem från Mora än dit.
Tidig fredag morgon körde Torsten mig till Expressbuss till Göteborg. Det var stjärnklart, och Sirius lyste starkt i söder. Bussen gungade behagligt så jag kunde sova. Väl framme fanns tid att turista lite innan tåget till Stockholm. Det var ett MTR-tåg, dvs SAS version av snabbtåg istället för flyg. Räknar man all tid omkring flygande, kan det vissa gånger vara snabbare med ett expresståg. Mycket behagligt och kul medpassagerare. Restaurangvagnen hade fulla rättigheter och folk blev gladare efter ett besök där. Vi såg hjort flera gånger från tåget. Jag blev inte illamående som jag blir på X2000 och det berodde på ny teknologi, berättade personalen.
MTR-tåg Göteborg- Stockholm.
Men i Stockholm fick jag jäkta till bussen, inget turistande. Så följde en fin tur till Mora på en behaglig buss från Masexpressen.
Jag bodde på Mora Hotell. Första kvällen åt jag röding och en dessert med vit choklad, och drack ett glas vitt. Andra kvällen åt jag renstek med en halvflaska rött och vaniljglass i en krokankorg efteråt.
Andra Världars evenemang var lyckat för min del. Jag sålde flera böcker och ställde ut min blå kollektion vantar samt Siriushanddukar. En handarbetsförening hade möte på våningen över och uppskattade min utställning. Jag hade hört rykten om att det fanns ett visst Siriusintresse i Mora. Jag lyckades locka fram en del av dessa, även om jag inte hade annonserat sirianernas närvaro.
Hemvägen var inte så behaglig som ditvägen. Masexpressen till Borlänge var bra. Chauffören berättade att den tillkom då tågen blev så dåliga. En rolig incident: Vi passerade en turistskylt där det stod ”Dalahästtillverkning 3 km”. Strax efteråt mötte vi en hästvagn där det stod ”Djurtransport”. Det framkallade vissa associationer. Efter lunch i Borlänge hamnade jag på ett antikt tåg med ett bolag som hette Tågab. Det måste vara tågversionen av Ryan Air. Det är bra jag är äventyrlig. Först bytte skrället plattform från 4 till 3. Inga planer på att hinna med den långsamma hissen. Rulltrappan upp, så ner trapporna. Fick hjälp av en snäll dam med väskan neråt den manuella trappan. Därefter hittade jag inte vagnen jag skulle vara i. Nej, den fanns inte, sa konduktören. Jag fick gå in i en annan vagn. Först fick jag baxa väskan sidlänges upp genom den smala dörren och så klättra efter själv. Jag bytte plats tre gånger då jag fick flytta mig för bokade passagerare. Lyckligtvis fick väskan plats i ett väskställ som brukade vara rymliga i gamla tåg. Även toaletten var rymligare än på moderna tåg. Till slut hamnade jag i en obokbar kupe där jag kunde stanna kvar. Det var ett riktigt tufftufftåg som fick mig att tänka på Foruståget på 1940-talet. Det hoppade och skumpade och lät så där mysigt tufftufftuff, men vidare behagligt var det inte. En del skylldes rälsens dåliga kvalité, för tåget tuffade på ganska jämnt efter Trollhättan. Till att vara ett antikt tåg gick det väldigt bra. Jag fick trösta mig med nostalgin. Utanför Åmål såg jag fullmånen stiga upp nästan mörkröd över skogen. Men från och med Trollhättan var det regn helt till Malmö. I Göteborg fick vi upprepa tricket med resväskorna. En fick stå uppe och baxa väskan sidlänges nerför stegen, och en stå nere och ta emot. Vi var diverse gamla damer som hjälpte varandra med manövern.
I Göteborg hade jag åter god tid och gick på en liten krog för att äta aftons. Där satt en popgrupp och meskade sig, begapat av någon groupie. Expressbussen till Malmö var en behaglig upplevelse trots regnet som gjorde att det inte gick att se så mycket. Jag somnade och glömde ringa Torsten, men slapp vänta länge innan han kom då vi fick kontakt.
Trevlig utflykt, men jag kommer att sakna Andra Världar.
