Kategoriarkiv: Recensioner

Rymdskeppet Diligentia

Tredje del i serien av Eva Holmquist är här!
Hoppa, så fångar jag
ISBN 978-91-981825-6-9
Ett nytt rymdskepp, Ignotus, närmar sig planeten i Alfa Centaurisystemet. Medan Diligentia bara hade 50 passagerare, har detta tusentals. De hittar en kåkstad på marken och att Diligentia har landat och håller på att ramla sönder. Ingen vet något om de lägre våningarna som innehåller överlevnadsutrustning och rymdskyttlar. Handlingen växlar mellan Ignotus, de religiöst troende i Diligentia och kolonin på planeten.
Man fattar snabbt vem som inte kommer överens på de olika ställen. Det är massor av människor att hålla reda på,  men själva miljön förutsätter det. Till hjälp finns en personförteckning längst fram i boken.
Problemet i rymdskeppet Diligentia: Invånarna där är fanatiskt religiösa. Skrivaren, som har ansvar för loggböckerna, måste stanna ombord tills dessa är säkerhetskopierade. Han slår sig ihop med en säkerhetsexpert från Ignotus. Det blir en kapplöpning mot en tidsinställd bomb att klara av detta.
Problemet i kolonin: De måste samla mat inför vintern, och vet inte hur lång den blir. De har byggt en kåkstad då de inte vet om bostadsmodulerna i de hemliga våningarna i Diligentia.
Problemet i rymdskeppet Ignotus: Kaptenen kämpar mot krafter som inte tar henne på allvar. Till slut hotas själva rymdskeppets säkerhet.
Det är riktigt spännande, man känner andan i halsen vid tidsbristen.
Men jag köper inte skyddsmekanismen runt Ignotus som gör att folk kan gå omkring på skytteldäck utan rymddräkt när slussen är öppen.

Detektivroman från Råå

Bortom Kontroll av Karolina Orrhede. 271 sidor.
ISBN 978-91-982430-0-0
Lite rörig detektivroman i Camilla Läckbergstil med återblicker. Som detektivroman kunde den ha varit skarpare utmejslat med flera tydliga planteringar. Vissa personer gör omotiverade utflykter upp på vinden, så man förstår att där finns något de är ute efter.
Handlingen: En grupp personer vill ta över ett företag som annars skulle läggas ner. Men så börjar den ene efter den andra av investerarna att mördas. Det visar sig att lösningen går att finna i forntiden, därför tillbakablickarna.
Intressant fenomen som diskuteras: Vissa personer tycks få allt att blomstra runt sig, medan andra bara sprider katastrof och olycka. Detta behöver inte ske medvetet eller på grund av personers val, det verkar som om lyckan följer vissa, medan andra hela tiden drabbas av olycka. Central del av boken som väcker mera intresse än mordgåtan.
Två saker jag aldrig lyckades finna ut av: Vem är den skånska miss Marple det hänvisas till? Vilket syfte har prologen som beskriver något som händer mitt i boken?
Personerna: De flesta bara glider förbi som statister. De som står ut som intressanta är Märta och hennes familj, samt Kaiyo. De är huvudpersoner. Boken är läsvärd på grund av dem.

Detektiv från vikingatiden

Gardar Gåtlösaren av Bertil Falk. 235 sidor.
Förlaget Orda AB
ISBN 978-91-7553-978-2
Boken är en deckare, byggt upp av noveller med olika gåtor sammanhållna i en tråd. Det finns framåtrörelse, så att händelser i ett kapitel fortsätter i ett annat. Till exempel träffar Gardar sin blivande hustru tidigt i boken i ett kapitel och gifter sig med henne i ett senare. Författaren har god kännedom om vikingatiden. Han hänvisar till arkeologiska fynd som i dag finns på museer och som finns med handlingen. Några av personerna i boken är omtalade i Snorre Sturlasson Kungasagor, speciellt i kapitlen om Miklagard. Jag vet inte om den skurkaktige Domalde är samme som i Ynglingesagan, han som blotades och Erik Werenskiold ritade en bild av som kunde skrämma ett historieintresserat barn med stor fantasi. Författaren har även kunskaper inom skaldekonst, då han har sprängt in självskrivna kvad i texten.
Gardar Gåtlösaren är ingen fantasyberättelse, även om en drake uppträder. Jag gissade snabbt lösningen då planteringen var ganska tydlig. Det var en av historierna jag gillade bäst.
Boken är en deckare från vikingatiden som är historisk korrekt. Den har något att erbjuda både den historiskt intresserade och de som gillar deckare.

Recension av Det är inte så lätt som du tror från 2014-09-09

Jag försöker samla mina gamla recensioner på andra forum till denna blogg. Här kommer recensionen av Eva Holmquist: Det är inte så lätt som du tror.

Jag har läst Eva Holmquists bok Det är inte så lätt som du tror. Nu har rymdkolonins innevånare klarat av att mjuklanda hela det sönderfallande interstellära rymdskeppet Diligentia och ger sig trevande ut på den lyckligtvis beboeliga planetens yta. Många tänkvärda kommentarer om demokratins problem presenteras. Men det mest intressanta som diskuteras är problemet med att kolonin innehåller så få fertila kvinnor. Det får mig att tänka på Lasse Holms böcker om mänsklighetens gryning och det faktum att alla kvinnor stammar från samma kvinna som levde för 180 000 år sedan, och alla män stammar från samma man som levde för 140 000 år sedan. Mänskligheten var nästan utrotningshotad då de första människorna gick från Afrika till Asien. De är 50 personer i rymdskeppet Diligentia, och det är inte lätt att hålla reda på alla. Vid ett par tillfällen blandar även författaren ihop dem. Den person jag tycker jag kommer närmast, är Lola, som övervinner sin rädsla för att lämna rymdskeppet och vågar bosätta sig med sin make på planetytan. När boken slutar, är gruppen delad i två och de som lämnar rymdskeppet har smugit med sig en av skeppets datorer. I vår tid där demokratin ofta ifrågasätts av unga människor, är det bra med en ungdomsbok som denna. Det ska bli spännande att läsa fortsättningen.

Så tuktas en svinpäls

Under Författarkliniken stod jag vid bokbordet bredvid en annan författare, Pia F. Davidsson. Vi bytte böcker, hon fick Erövraren: Siriuskrönikan av mig och jag fick Så tuktas en svinpäls av henne.  Handlingen i stora drag: Tre kvinnor springer på varandra i ett koloniområde utanför Stockholm. Gemensam nämnare är de svinpälsar de dras med i sina liv. De beslutar sig för att hjälpas åt att lösa varandras livsproblem.
Och det gör de med råge. Det är riktigt förfärliga öden, men jag skrattade hela tiden. En har en alkoholiserad make, den andra en sambo som vill slänga ut henne utan vidare och sätta henne på bar backe, den tredje har en riktigt skum misshandlare till man. Handlingen utspelar sig under två veckor, mellan 8 juni och 20 juni. Hur de går till väga för att lösa problemen ska jag inte röja här, men bland annat får vi en riktigt dråplig beskrivning av hur de gör sig av med ett lik. Boken är ingen deckare. Det är en humoristisk slukarroman med feelgoodkaraktär, trots sitt allvarliga ämne. Det är tillgivenheten och vänskapen mellan huvudpersonerna som anger bokens ton.
Rekommenderas varmt!
ISBN: 978-91-7557-988-7

Waiting for the big blush

The book ”The Incorrigible” is written in English by author Harriet Dument, therefore I will write about it in English. Published by Andra Världar, a Swedish publisher, it can be ordered by number ISBN 978-91-87951-07-7
The novel seems to be a fantasy story about pirates. It contains dragons and supernatural powers called ”weer”. Most of all, it is a soft pornographic novel. The author promised me I would blush when she signed my book. I didn’t. I belong to the swinging hippy generation, familiar with the sexual actions described in the novel.
The story goes like this: The pirate ship ”The Incorrigible” is fighting with another pirate ship after an attack on a town by dragons. Among their loot is a person posing as a girl. The ship has a crew doing different tasks, among others the ship’s doctor, the ship’s cook, the ship’s musician and now this drag queen becomes the ship’s lover. He has a weer to change his body, but only slightly, like facial features and hands. I was waiting for him to change between man and woman at will, but that never happened.  After a lot of thoroughly described soft sex, the ship enters the pirates city Dead Man’s Bluff. The sex metaphores are humorous, like ”Cook Holm have the best sausage in all o’ the seven seas, and nothin’ compares to the way he handle oysters for tha’ creamy soup.” There is also a pirates song which gives me the same feeling as the Norwegian ”Kasper og Jesper og Jonathan”. Sex and some duels carry on in the inn Mom’s Bloody Dagger. At the end, there are two sea fights, against another pirate ship and a ship from the Inquisition, who doesn’t like weers. After having freed some prisoners and a happy reunion, the Incorrigible sets out to sea again and everybody lives a happy sexual life ever after.
I can recommand the novel for people appreciating descriptions of free sex, no matter with whom. It has a warm, loving feeling right through its 249 pages.
This is a feelgood novel.

Autobiografi

Inför biografikursen på folkhögskolan i Ljungskile har jag äntligen läst Ann-Catrin Malmlöfs romaner En kvinnlig konsult på uppdrag i Angola och En kvinnlig konsult på uppdrag i Colombia.
Jag delade lägenhet med Ann-Catrin under bokmässan i Göteborg 2014.
Så till böckerna:
Huvudpersonen Gerd jobbar med kundrelationer inom telecombranschen. Hon är van vid u-landsbefattningar, är språkkunnig och kompetent. Gerd har många drag av författaren, därför kallar jag romanerna autobiografi. Perspektivet är allvetarens och tredje person. Allvetarperspektivet är kryddat med underfundig humor. Språket flyter bra. Handlingen utspelar sig under 1990-talet. Jag upptäckte bara två tryckfel i Angola, och fyra i Colombia.
Det mest intressanta är beskrivningarna av människorna runt Gerd, samt miljön. Jag gillade hennes funderingar kring kackerlackorna i Angola, närmast i föreläsarstil.
Allvetarens perspektiv låter författaren kortfattat gå in i andra människor, som Ros i Colombia. Gerds underfundiga kommentarer till Johannes i Angola låter så här: Det verkade vara så att det mesta i hans omgivning gick sönder när han rörde vid det. Lite senare i boken låter han nyanlända medarbetare äta mat från gatukök så de blir magsjuka. Den sortens människa tycks vi alla stöta på vissa gånger. Den svenska ambassadören i Colombia säger att hans viktigaste uppdrag var att underlätta affärerna för svenska företag. Men han kallar Gerd och hennes medarbetare för turister, så han verkar inte ha riktigt koll på vem som är företagare.
Något jag la speciellt märke till, var att afrikanerna var mer villiga att ta till sig nya tankar, medan latinamerikanerna var låsta i gamla spår.
Vi får stifta noggrant bekantskap med Gerds arbete, men det blir aldrig tråkigt. Jag sträckläste båda böckerna.
Angola: ISBN 978-91-978922-0-9, 147 sidor.
Colombia: ISBN 978-91-978922-1-6, 203 sidor.

Growing leaves

Jag har privilegiet att äga förstautgåvan av Mats Ekmans bok Growing leaves, den med alla låttexterna, innan copyrightdjävulen slog till.
Det är ingen fantastikbok. Det finns drag av det övernaturliga, som tycks gå igen i huvudpersonen Monas familj. Hennes farbror Aron minns tidigare liv, det samma gör Mona själv och så småningom hennes son Aron. Hon har låtsaskompisar som barn.  På slutet i boken antyds att hennes son är den återfödda farbrodern.
Annars är bokens målgrupp snarare alla musikintresserade och de som tycker det är spännande med artistliv. Författaren har ingående kunskap om tekniken bakom musikproducerande.
Vi lär känna artisten Mona genom allvetarens perspektiv. Språket är bra, mycket musikjargong och ovanliga metaforer. Jag upptäckte bara fem tryckfel i hela boken.
Vi får följa Mona genom flera år. Hon har talang, hon utvecklar en teknisk färdighet på många instrument och inom sång. Men hon sätter bara blad och får aldrig blommor, som kollegan Alan påpekar. Därav bokens titel. Vi kommer djupt in i Mona som person, den kreativa enstöringen. Hon är en människa som berör.
Budskapet som går som en röd tråd genom hela boken är: Följ ditt hjärta, gör det du är bestämd för, så du inte ångrar det du aldrig gjorde. Det är en underbar bok, full av livsvisdom. Även du som inte är intresserad av musikartisteri, kan hitta något om själva livet och om att aldrig förlora hoppet. Författaren själv säger att boken är tillägnad alla de begåvade och skickliga musiker och artister som aldrig blivit berömda samt alla de människor som någon gång haft en dröm.
ISBN 978-91-7517-002-2, 213 sidor.

Splatterskräck

Jag har nu arbetat mig ner i högen av böcker till Nathalie Sjögrens bok I nattens mörker.
Den ingår i en genre jag vill kalla splatterskräck. Det finns en marknad. Det bevisas av alla filmer och TV-serier i genren. Tyvärr är det inte min grej. Men jag ska försöka vara objektiv.
Som splatterskräck uppfyller boken alla kriterier suveränt: Utdragna blodiga tortyrscener är huvudsaken. Annars är beskrivningarna sparsamma. Det finns en by med en kyrka. Det finns en skog med ett slott där en demon vid namn Serando bor. Tidsåldern är förindustriell. Det är evig vinter på grund av demonens inflytande. Medborgarna är rädda för att lämna sina hus. Men jag sitter hela tiden med frågor: Varför ger inte människorna sig av? Vad lever de av? Vad äter de? Jag får inget grepp om samhället.
Handlingen: Serando måste stoppas efter århundradens terror. Uppgiften faller på Evilina och Diero. Förhållandet mellan Diero och Serando är det mest intressanta i berättelsen. Handlingen pendlar mellanEvilinas nutid och tillbakablickar till hur Serando blev demon, allt kryddat med splatterskräck.
Språket flyter bra, men en del onödiga småord och upprepningar kunde ha rensats bort. Lite sammanblandning av presens och imperfektum förekommer, och vissa gånger blir formuleringarna melodramatiska. Det finns en del tryckfel i texten. Korrekturläsaren har inte gjort sitt jobb. Om författaren har betalat för tjänsten, bör hon kräva pengarna åter.
Författaren kan det där med skräck och demoner. Jag har även läst hennes novell I stormen hon dansar i steampunkantologin I varje ångetag, och där är inget splatter. Den skräcknovellen kan även en person som jag som inte gillar splatterskräck, läsa med behållning. Därför går jag ut i från att hon gjort ett medvetet val i boken I nattens mörker.
För den som gillar skräck, kan detta bli ett intressant författarskap att följa.
ISBN 978-91-85807-97-0, 299 sidor.

Benjamin

Jag har läst Benjamin av Jakkin Wiss och Toby Johansson.
Ska vi kalla den en komisk skräckroman? En parodi på andra böcker och filmer med samma tema? Det som bär upp boken är alla liknelser och metaforer som är så långt från det konventionella som man kan komma. Tycker du om nonsensskildringar, ska du absolut läsa den.
Handlingen går så här: Spårvagnsföraren Benjamin kör under sista pass en kväll på en person. Han stiger ur och ser att det är en skelettliknande skepnad i svart mantel med lie som medför en chihuahua och tydligen har böjd sig ner mot spårvagnsspåret med en svart plastpåse för att plocka upp efter hunden. Läsaren fattar direkt att han har kört på Döden, men det begriper inte Benjamin. Hans handling medför en del komplikationer och en kedja av beslut för Benjamin, vilket resulterar att han kontaktas av en imp, eller demon som heter Ludwig. Impers uppgift är att jävlas med alla. De är bland annat skull till att bara en strumpa kommer ur tvättmaskinen då de lagt beslag på den andra. Impen beskyller Benjamin för att ha dödat Döden. Benjamins vän och dryckesbroder Johan blir inblandad, samt en ockultist ett par våningar under som heter Anton och bor hemma hos mamma. Jag får lite HP Lovecraft-känslor av honom. Så småningom utökas gruppen med Elina, ett trafikoffer som inte dött, för att Döden själv är död. Definitivt en del Paolo Coelho-känslor i den problematiken. Hela gänget hamnar slutligen i Helvete. Det finns några beskrivningar av Helvete som kan påminna om Caroline L. Jensens, men inte fullt så detaljerade. I Helvete finns ett monster som vill sluka människor, men det är så långsamt att man bara kan gå därifrån innan monstret kommer till skott. Det påminner mig om scenen i Indiana Jones där en sabelfäktande typ angriper hjälten och han tar upp en revolver och skjuter sabelfäktaren. Jag får samma känsla. På något vis har Benjamins satmariga flickvän Maja med hamnat i Helvete, där hon dejtar Satan, som imponeras av hennes ondska. Det är lite Ghostbusters över det faktum att Bossen i Helvete är en kvinna.  Till slut blir hon för mycket att hantera även för Satan då hon kräver att han ska stryka sina nytvättade kalsonger.  Han exporterar henne till närmsta rymdstation. Allt slutar väl, alla lösa trådar knyts ihop (bokstavligen!), och människorna återvänder till Norrköping. Benjamin och Elina får varandra, till trots för att Döden väcks till liv igen och människorna börjar dö som normalt är. De skyddas av en varelse som fäller vita fjädrar och är ”precis tvärt om” Satan.
358 sidor.