Magins röda band.

Magins röda band av Christer Rindebratt. Pocket. 341 sidor.

Detta är andra boken om Dara, som har kraft att både hela och förgöra. Denna boken är bra, med god framåtrörelse. Alla oklarheter och halvkvädna formuleringar har försvunnit, handlingen går rakt på sak. Det finns en god del humor, som när Dara och hans följe slåss mot en zombiearmé, samt när Sargon och Ishtar förvandlas till fåglar och parar sig flygande. Till sammanhanget hör att Sargon är höjdrädd. Koncentrationen av texten är bra, vi får följa flera olika sällskap som är på jakt efter varandra. Som i all fantasy får vi olika personers perspektiv, men det stör inte. Dialogerna flyter på bra. Profetians monologer tillför även de en portion humor. Crow kämpar för att komma fri från Profetians grepp, och lyckas till slut frigöra en arm att vifta med. Detaljerna är väl valda så man ser för sig miljö och kljutur. Författaren vet mycket om tiden han beskriver och integrerar det bra texten. Han blir aldrig belärande. De få ställen där han ”schmerpfar” rör det sig om besvärjelser och stoppar inte upp flödet. Atmosfären och stämningen flyttar mig till tiden det rör sig om, tills jag sprätter till vid ord som gulliga och att något suger. Annars är flödet bra och strukturen tydlig. Denna boken är en klar förbättring i förhållande till förra!