Splatterskräck

Jag har nu arbetat mig ner i högen av böcker till Nathalie Sjögrens bok I nattens mörker.
Den ingår i en genre jag vill kalla splatterskräck. Det finns en marknad. Det bevisas av alla filmer och TV-serier i genren. Tyvärr är det inte min grej. Men jag ska försöka vara objektiv.
Som splatterskräck uppfyller boken alla kriterier suveränt: Utdragna blodiga tortyrscener är huvudsaken. Annars är beskrivningarna sparsamma. Det finns en by med en kyrka. Det finns en skog med ett slott där en demon vid namn Serando bor. Tidsåldern är förindustriell. Det är evig vinter på grund av demonens inflytande. Medborgarna är rädda för att lämna sina hus. Men jag sitter hela tiden med frågor: Varför ger inte människorna sig av? Vad lever de av? Vad äter de? Jag får inget grepp om samhället.
Handlingen: Serando måste stoppas efter århundradens terror. Uppgiften faller på Evilina och Diero. Förhållandet mellan Diero och Serando är det mest intressanta i berättelsen. Handlingen pendlar mellan Evilinas nutid och tillbakablickar till hur Serando blev demon, allt kryddat med splatterskräck.
Språket flyter bra, men en del onödiga småord och upprepningar kunde ha rensats bort. Lite sammanblandning av presens och imperfektum förekommer, och vissa gånger blir formuleringarna melodramatiska. Det finns en del tryckfel i texten. Korrekturläsaren har inte gjort sitt jobb. Om författaren har betalat för tjänsten, bör hon kräva pengarna åter.
Författaren kan det där med skräck och demoner. Jag har även läst hennes novell I stormen hon dansar i steampunkantologin I varje ångetag, och där är inget splatter. Den skräcknovellen kan även en person som jag som inte gillar splatterskräck, läsa med behållning. Därför går jag ut i från att hon gjort ett medvetet val i boken I nattens mörker.
För den som gillar skräck, kan detta bli ett intressant författarskap att följa.
ISBN 978-91-85807-97-0, 299 sidor.