Science fiction i Dubai

Anna Davidova står ut i 45 graders värme i Dubai för att presentera svensk science fiction som kommit ut på engelska. På bilderna ser miljön imponerande ut, men jag väljer att visa bilden på våra böcker.

Svenska sciencefictionböcker på engelska. Foto: Anna Davidova
Svenska sciencefictionböcker på engelska.
Foto: Anna Davidova

Bobbi A. Sand: Jag är skillnad

Bobbi A Sand: Jag är skillnad. ISBN 978-91-980434-3-3

Det är spännande, en slukarbok. Man bryr sig verkligen om att veta hur det går för Jonathan och bandmedlemmarna. Det är en realistisk genre jag vanligtvis inte brukar läsa, men denna kunde jag inte lägga ifrån mig utan att sträckläsa. Det är utan tvekan en av de bästa böckerna jag har läst i år. Språket är genomarbetat och flyter lätt. Dessutom är det trevligt med Malmömiljön som jag känner så väl.

Boken handlar om hårdrocksångaren Jonathan med artistnamnet Maxi Delica och hans band Permafrost. Förhållandet mellan bandmedlemmarna beskrivs. Vi får även en ingående beskrivning av hur de sminker sig och framträder både som band, på turné och som privatpersoner. De tycks leva för det mesta i en fantasivärld, förstärkt av alkohol och droger. Miljön är den artistiska som finns runt Möllevångstorget i Malmö. Jonathan visar sig ha psykiska problem som grundar sig i förträngda upplevelser i barndomen. Vid hjälp av terapeuten Stefan avtäcker han sitt sinnes hemligheter och kommer fram till en hoppfull insikt. Jag säger inte mer än att det rör sig om starka terapiscener och mycket dramatik på vägen dit.

Kan rekommenderas på det varmaste!

Info inför Bokmässan 2016

Siriuskrönikan3: Drottningen. 2016.
Siriuskrönikan3: Drottningen. 2016.

Vi är flera utställare i monter A01.52 under 2016.

Huvudutställare:

Tora Greve kommer att ha release av sin high fantasyroman Siriuskrönikan3: Drottningen torsdag kl. 17. Den är del i ett konstprojekt som initierades av KHVC på Malmö Högskola.

Annars tar hon med Siriuskrönikan1 och 2, samt de sista exemplaren av science fictionromanen Biotron. Några novellsamlingar halkar också med under bordet.

Sandra Petojevic ställer ut fantasytrilogin Maktens tiaror och presenterar dessutom författaren Anna Runhage med dennes bok Havsprinsen som Sandra har illustrerat.

Bertil Falk kommer att ha med sin vikingafantasydäckare Gardar Gåtlösaren samt några novellsamlingar med Sture Lönnerstrand.

Gästutställare:

Lisa Rodebrand tar med science fictionromanerna Revolt och En droppe i rymden fredag-lördag samt presenterar Elin Niklasson med boken Med hjärtat i halsgropen och Staffan Rodebrand med 5-bussen.

Anders Blomström tar med sin bok Eldskytten, historisk fantasydäckare från 1300-talet. Han ställer ut torsdag och söndag, men kommer att finnas på mässan under hela perioden.

För de som besöker vår monter kommer det att finnas både något att tugga på och på releasen torsdag någon ”dryck”, som det alltid stod i annonserna för Dragörbåten.

SweCon 2016

SweCon 2016

Toras ytterst personliga referat från SweCon i Stockholm juni 2016.

Vi var tre entusiaster från SF-gruppen på Tycho Brahe Observatoriet www.tbobs.se som körde upp till Stockholm fredag 17/6, Tora, Torsten och Erik. Tora har kört till Formex på Älvsjömässan innan, och hittade utan problem då den låg i anknytning till E4. Men Stockholm ligger på öar, har inga ringvägar och huvudvägarna strålar i stjärnform ut från en mittpunkt. Vi måste därför köra in till mitten och sedan söderut igen i en annan stråle, så att säga. Stockholm har varit huvudstad i Sverige sen innan modern tid. Annars skulle en besökare från en avancerad civilisation undra varför en så stor stad har anlagts på ett så opraktiskt ställe. Det kanske var därför ambassadören från Sirius uppgav Stockholm som möjlig ambassadstad på planeten jorden. Se www.siriussolarsystem.se/siriussolarsystem4.htm

Väl framme checkade vi in på Quality Hotel Nacka, i gångavstånd från Dieselverkstaden, en gammal industribyggnad omvandlat till ett trevligt kulturhus. Det är svenskarna numera duktiga på. Det finns många exempel runtom i landet. Det sägs svenskarna är ett ingenjörsfolk, så varför inte understryka det faktum även i kultursektorn?

Det blev att kasta sig in i första föredrag Siriuskrönikan i ord och bilder direkt. Lokalen Drama var fyllt. Jag vet inte om det var teasern på Youtube som lockade publik. https://www.youtube.com/watch?v=tW870gFoXXE

Därefter fick vi kasta i oss en smörgås och lite kaffe innan det var dags för nästa session, Öppen mikrofon. Där höll jag ett kort föredrag om Sture Lönnerstrand och hur vi förlorade science fiction-oskulden med alla rymdsonder på 1960-talet. En rolig grej i sammanhanget var att Planetary Society planetary.org så småningom köpte Pioner 10 för att lösa anomalin då NASA inte längre hade intresse för den. Jag var en av sponsorerna.

Rymdhunden av Sture Lönnerstrand
Rymdhunden av Sture Lönnerstrand

Kvällen avslutades med ett föredrag om verklighetens Jurassic Park, intressant om hur forskare försöker få ut DNA från utdöda djur. Föredragshållaren var biolog.

Jag hade satt upp ett bokbord med böcker från förlagen zenzat zenzat.wordpress.com, TiraTiger tiratigerforlag.se och affront www.affront.se Men jag vistades där mycket sällan, då det var så många föredrag och paneler att lyssna på. Men precis den timmen jag satt där lördag morgon, kom SVT och intervjuade mig om Siriusprojektet med konst, konsthantverk och böcker som jag håller på med.

Bokbordet förbereds för SVTs intervju
Bokbordet förbereds för SVTs intervju

Sedan sprang jag till en panel om journalister möter fans och hur man ska bete sig som respektive.

Det blev lite knökigt att omedelbart därefter lyssna till panelen om moderna utopier. Där togs bland annat tråkighetsproblemet upp. Skulle inte himlen vara ett tråkigt ställe? Är inte utmaningarna kryddan i tillvaron? Jag kan bara svara för mig själv: Efter några år med fast anställning började det kännas som att jag var instängd i en skyddad verkstad. Därför bildade jag företag och började jobba med projekt istället, vilket jag gjorde fram till pensionen vid 65 års ålder. Därefter lyssnade jag till en panel om att Sverige hade chans att bli en ledande rymdnation på grund av sina minisatelliter. NASA tänker krigsindustri, med jättebamsingar i rymden. Carolyn Ives Gillman var mycket entusiastisk för mini och nanoteknologi. Det påminner mig om mitt eget projekt, där jag sponsrade ett björndjurs resa till Mars. Det kostade SEK 60. Tyvärr gick raketen åt fanders och mitt björndjur brann upp i jordens atmosfär. Om det inte överlevde, vill säga, de är ju härdiga. Det försvann från min kontroll, åtminstone.

Vi lyckades klämma in en lunch på en vietnamesisk restaurang innan de andra skulle lyssna på föredrag och paneler och jag gick tillbaka till bokbordet. Jag träffade mina kolleger som ska dela monter med mig på Bokmässan i Göteborg, Sandra Petojevic erkelzaar.tsudao.com och Lisa Rodebrand www.fantasiforlaget.se

På kvällen besökte vi panelen om Heinlein. Jessica fick hela tiden dutta mikrofonen upp i munnen på John-Henri. Heinlein är en av min barndoms favoritförfattare, som jag läste på engelska med ordboken framför mig, då det inte fanns så mycket science fiction på norska på 1950-talet. Mina kusiner i Köpenhamn började förse mig med science fiction på danska då de fattade var mitt intresse låg.

Panelen om Heinlein
Panelen om Heinlein

Söndagen påbörjades med ett föredrag om Steampunkens historia av Jonas Larsson. Jag såg han hade en bild på boken Waiting for the Machines to go to sleep som han bläddrade snabbt förbi. Jag hade satt mig provokativt på första bänk och vet inte om det hetsade honom. Annars var det ett mycket bra föredrag som redde ut skillnaden mellan forntida science fiction och steampunk.

Panelen om Robotars moral var rolig. Anna Davour försökte flera gånger påminna panelen om rubriken, men speciellt de två AI-experterna körde fram som rena bulldozers, bokstavligt talat. De pratade om köttvarelser och silikonvarelser. Jag måste analysera varför kraftiga människor, mig själv inräknat, gärna visar mycket kött vid att bära shorts. Jag måste även djupdyka i varför jag har lätt för att skälla på stora AI medan jag gärna jollrar med små AI. Jag jollrar inte ens med mänskliga småbarn.

Panelen om robotars moral
Panelen om robotars moral

Så blev det att kasta i sig en smörgås innan jag störtade iväg till gruppdiskussionen om en fristående bok eller serie. Konklusionen var att en fantasyvärld är så stor att en bok inte kan täcka alla aspekt. Istället för att skriva tusentals sidor som är outhärdliga att läsa i sängen, delar vi böckerna upp i flera.

Så fick jag vittja bokbordet fram till stängningsdags, då vi packade en del boklådor i resväskan och resten av lådorna på ölkärran och drog dem till bilen.

Vi avslutade kvällen inte med dead dog party, men med välsmakande röding på hotellet. Trots allt var vi i södra Norrland.

Lightspeed Magazine

Där publiceras Tora Greves novell The Philosophers Stone i majnumret, tillsammans med en intervju av författaren. TiraTiger Förlag kan inte ta äran av att ha publicerat denna novell i original, det var affront förlag som visade framfötterna. Vi kan bara gratulera affront till att ha lyckats i USA!

Framsidan Lightspeed Magazine maj 2016
Framsidan Lightspeed Magazine maj 2016

Fantastisk rik värld

Sandra Petojevic: Maktens tiaror del 1: Bortom eldravinen.
Vesuvius förlag.
411 sidor.
Författaren är filosofie magister i konst- och bildvetenskap. Det märks på de vackra teckningarna som boken kryllar av. Dessutom är hon påläst om främmande kulturer och religioner, något boken är kryddat med.
Handlingen är spännande upplagd. Boken börjar med att furst Nikoforaz tar makten i riket Erkelzaar och därefter börjar söka efter vissa magiska föremål. Parallellt med hans äventyr ger sig hans syster Fenestra och väninnan Piri ut på ett eget äventyr. Alla möter främmande folk och andra kulturer och det uppstår kulturkrockar. Författaren har en mustig fantasi och man hinner knappt med alla personer och folkslag. Själv gillar jag moaierna, kanske för att jag sett de på Påskön. Landet Kobarashi är kul. Lite mera teknologi än i de medeltida rikena runtom, samt mera tolerant religion. Det finns många fina religiösa diskussioner i boken, samt beskrivningar av olika moralsyn. Det höjer boken över mängden. Det får mig att ifrågasätta Nikoforaz. Han är ganska trångsynt och jag gissar han kommer att få problem. Ska bli spännande att följa honom. De mest intressanta hjältefigurerna är kvinnorna Fenestra och Piri.
Texten borde ansas en del. Att få hjälp med svenskan räcker inte, det vet jag av egen erfarenhet. Det finns för många ”skräpord” som skulle kunna rensas bort, samt upprepningar av samma ord på få linjer. Jag köper inte att en kapten säger ”Himmel!” och ”Äsch också.” Det är feminina uttryck. En del blixtlåsdialog förekommer också. Mitt förslag är att författaren går på någon författarskola och lär hantverket riktigt grundligt. Det finns bra förslag på fb-sidan Författarhjälpen. Dessutom är det kul. Boken är tryckt som print-on-demand vilket ger frihet till att ändra i manuset för varje utgivning. Jag tycker världen som beskrivs är så fantastisk och omfattande att den förtjänar att manglas genom en riktig skola.

Rymdskeppet Diligentia

Tredje del i serien av Eva Holmquist är här!
Hoppa, så fångar jag
ISBN 978-91-981825-6-9
Ett nytt rymdskepp, Ignotus, närmar sig planeten i Alfa Centaurisystemet. Medan Diligentia bara hade 50 passagerare, har detta tusentals. De hittar en kåkstad på marken och att Diligentia har landat och håller på att ramla sönder. Ingen vet något om de lägre våningarna som innehåller överlevnadsutrustning och rymdskyttlar. Handlingen växlar mellan Ignotus, de religiöst troende i Diligentia och kolonin på planeten.
Man fattar snabbt vem som inte kommer överens på de olika ställen. Det är massor av människor att hålla reda på,  men själva miljön förutsätter det. Till hjälp finns en personförteckning längst fram i boken.
Problemet i rymdskeppet Diligentia: Invånarna där är fanatiskt religiösa. Skrivaren, som har ansvar för loggböckerna, måste stanna ombord tills dessa är säkerhetskopierade. Han slår sig ihop med en säkerhetsexpert från Ignotus. Det blir en kapplöpning mot en tidsinställd bomb att klara av detta.
Problemet i kolonin: De måste samla mat inför vintern, och vet inte hur lång den blir. De har byggt en kåkstad då de inte vet om bostadsmodulerna i de hemliga våningarna i Diligentia.
Problemet i rymdskeppet Ignotus: Kaptenen kämpar mot krafter som inte tar henne på allvar. Till slut hotas själva rymdskeppets säkerhet.
Det är riktigt spännande, man känner andan i halsen vid tidsbristen.
Men jag köper inte skyddsmekanismen runt Ignotus som gör att folk kan gå omkring på skytteldäck utan rymddräkt när slussen är öppen.

NaNoWriMo

NaNoWriMo
NaNoWriMo

Jag testade att skriva intensivt på samma manus under en månad. Jag har skrivit både här hemma och på semestern. Låg vid simbassängen på nakenbadet på hotellet och skrev för fullt. Jag valde att skriva Sirius4, fortsättningen på Sirius3 som är så gott som färdigt.  I dag lade jag upp hela manuset, även om det inte är färdigt. De tre sista kapitlen är bara anteckningar. Men jag ser att jag inte hinner skriva mera denna månad. Ska vara med på  Limhamns julmarknad, dessutom ett forskningsprojekt på mitt långsamma åldrande. Forskarna ska gå genom hela min kropp med massor av test. Jag är dessutom förkyld och får ta med massor av mediciner som de är nyfikna på.

sf-gruppen på TBO 2015-10-17 kl. 17 – 19

Närvarande sju personer, som tappert kämpade sig uppför Galgbacken i regnet.
Bertil Falk från zenzat förlag visade en dokumentär han gjort om Stålmannens skapare Jerry Siegel och Joe Shuster. Intressant i sammanhanget är att kvinnan som stod modell för Lois Lane sedan gifte sig med Jerry Siegel. Dokumentären tar upp det faktum att de två stackarna inte tjänade något på Stålmannen, då de sålde rättigheterna för en struntsumma och sedan förblev utfattiga. En välgjord dokumentär, med intervjuer av paret Siegel i Helsingborg.  Designen var Stålmannen-lik, med tredimensionell text i rubriken. Trots detta lyckades inte Bertil Falk sälja dokumentären till något amerikansk bolag. Kan det finnas skumma kapitalistiska intressen som inte vill ha någon dålig publicitet? En av de intervjuade, som kämpade för Shuster och Siegels rättigheter, vara ganska frän i sina uttalanden.
Efter filmen festade vi på hemgjorda kanapeer och cider. Det fanns även rödvin, men den åkte intakt hem igen även om bara en bil stod på parkeringen. sf-gruppen möts så sällan att vi gott kan festa lite under mötet.
Då kanapeerna var uppätna, höll Tora Greve från TiraTiger förlag ett föredrag om Sirius, med bilder bl a tagna med Meaden på TBO och röntgensatelliten Chandra. Den celesta mekaniken i Sirius solsystem diskuterades och världsbygget utifrån den. Som avslutning berättades om en bedragare med New Age-försänkningar som försökte lura pengar av folk för att upprätta en siriansk ambassad först på Valhallavägen i Stockholm och sedan på en bondgård i de mörka småländska skogarna. Enligt rykten lär den presumtiva ambassadören ha flyttat till Mora, men det är obekräftat.
Under programmet åkte en skål baconcrisp fram som tilltugg och lördagsgodis.

Bokutställning och tilltugg
Bokutställning och tilltugg