Waiting for the big blush

The book ”The Incorrigible” is written in English by author Harriet Dument, therefore I will write about it in English. Published by Andra Världar, a Swedish publisher, it can be ordered by number ISBN 978-91-87951-07-7
The novel seems to be a fantasy story about pirates. It contains dragons and supernatural powers called ”weer”. Most of all, it is a soft pornographic novel. The author promised me I would blush when she signed my book. I didn’t. I belong to the swinging hippy generation, familiar with the sexual actions described in the novel.
The story goes like this: The pirate ship ”The Incorrigible” is fighting with another pirate ship after an attack on a town by dragons. Among their loot is a person posing as a girl. The ship has a crew doing different tasks, among others the ship’s doctor, the ship’s cook, the ship’s musician and now this drag queen becomes the ship’s lover. He has a weer to change his body, but only slightly, like facial features and hands. I was waiting for him to change between man and woman at will, but that never happened.  After a lot of thoroughly described soft sex, the ship enters the pirates city Dead Man’s Bluff. The sex metaphores are humorous, like ”Cook Holm have the best sausage in all o’ the seven seas, and nothin’ compares to the way he handle oysters for tha’ creamy soup.” There is also a pirates song which gives me the same feeling as the Norwegian ”Kasper og Jesper og Jonathan”. Sex and some duels carry on in the inn Mom’s Bloody Dagger. At the end, there are two sea fights, against another pirate ship and a ship from the Inquisition, who doesn’t like weers. After having freed some prisoners and a happy reunion, the Incorrigible sets out to sea again and everybody lives a happy sexual life ever after.
I can recommand the novel for people appreciating descriptions of free sex, no matter with whom. It has a warm, loving feeling right through its 249 pages.
This is a feelgood novel.

ConFuse 2015 i Linköping

För första gången i mitt liv åkte jag till en science fictionmässa. Vi var tre från science fictiongruppen på Tycho Braheobservatoriet.
TiraTiger Förlag skulle ställa ut både egna böcker och några från andra förlag där författaren Tora Greve medverkar.

TiraTiger Förlag
TiraTiger Förlag

Vi lyssnade till flera föredrag, företrädesvis med vetenskapliga förtecken, men även annat, som ett om ölbrygging och en omvisning i Linköpings stadskärna.

Ölbryggarens val med Magnus Westerlund
Ölbryggarens val med Magnus Westerlund
Stadsvandring med Maria Reuterhagen
Stadsvandring med Maria Reuterhagen

Som mina läsare av mina texter om Typ 3-civilisationen redan har noterat, är jag förtjust i människors förhållande till AI och blandvarelser mellan människa och AI.  Därför lyssnade jag till flera föredrag och en panel inom ämnet. Patrick Doherty från Uppsala universitet höll ett föredrag på engelska, AI and Robotics: A look into the future. Olle Häggström pratade om Kan Terminator bli verklighet? Till slut en panel om AI & Robots in film, TV and literature på engelska.

Panel med Patrick Centerwall, Madeline Ashby, Tommy Persson, Oskar Källner, Thomas Padron-McCarthy
Panel med Patrick Centerwall, Madeline Ashby, Tommy Persson, Oskar Källner, Thomas Padron-McCarthy

Förutom att jag själv höll ett föredrag om Astronomisk växtfärgning, klarade jag att lyssna på andra föredrag om Math fiction, Shintoismen och Atomkärnan.

Anna Davour berättar om atomkärnan.
Anna Davour berättar om atomkärnan.

Det blev också tid att umgås. Träffade bland andra Ahrvid Engholm, som modererar Skrivalistan, samt Anna Vintersvärd från Andra Världar förlag.

Ahrvid Engholm
Ahrvid Engholm
AnnaVintersvärd
AnnaVintersvärd

Hur jag lyckades sälja slut på två titlar begriper jag inte, då jag var på föredrag nästan hela tiden och besökte mitt bokbord bara sporadiskt. De astronomiska vantarna var också populära.
Det var en trevlig tillställning. Jag tänker gå på flera av den sorten.

To all commentators in English

This blog is related to Swedish science fiction and fantasy. We are only interested in commentaries about that kind of literature, and preferably in the Scandinavian languages. Most of the discussion is held in a secret group on Facebook. Spam is not welcome.
Of course, if our books are translated to English we will be interested in discussions on the topic in that language too.

 

Händelser juni 2015

TiraTiger Förlag besökte Andra Världars bokmässa på Sagomuseet Garvaren i Ljungby tillsammans med förlaget zenzat. Vi ställde ut och sålde böcker.

Bertil Falk och Tora Greve

Bertil Falk och Tora Greve

Bertil Falk, zensat och Anna Vintersvärd, Andra Världar
Bertil Falk, zensat och Anna Vintersvärd, Andra Världar

Autobiografi

Inför biografikursen på folkhögskolan i Ljungskile har jag äntligen läst Ann-Catrin Malmlöfs romaner En kvinnlig konsult på uppdrag i Angola och En kvinnlig konsult på uppdrag i Colombia.
Jag delade lägenhet med Ann-Catrin under bokmässan i Göteborg 2014.
Så till böckerna:
Huvudpersonen Gerd jobbar med kundrelationer inom telecombranschen. Hon är van vid u-landsbefattningar, är språkkunnig och kompetent. Gerd har många drag av författaren, därför kallar jag romanerna autobiografi. Perspektivet är allvetarens och tredje person. Allvetarperspektivet är kryddat med underfundig humor. Språket flyter bra. Handlingen utspelar sig under 1990-talet. Jag upptäckte bara två tryckfel i Angola, och fyra i Colombia.
Det mest intressanta är beskrivningarna av människorna runt Gerd, samt miljön. Jag gillade hennes funderingar kring kackerlackorna i Angola, närmast i föreläsarstil.
Allvetarens perspektiv låter författaren kortfattat gå in i andra människor, som Ros i Colombia. Gerds underfundiga kommentarer till Johannes i Angola låter så här: Det verkade vara så att det mesta i hans omgivning gick sönder när han rörde vid det. Lite senare i boken låter han nyanlända medarbetare äta mat från gatukök så de blir magsjuka. Den sortens människa tycks vi alla stöta på vissa gånger. Den svenska ambassadören i Colombia säger att hans viktigaste uppdrag var att underlätta affärerna för svenska företag. Men han kallar Gerd och hennes medarbetare för turister, så han verkar inte ha riktigt koll på vem som är företagare.
Något jag la speciellt märke till, var att afrikanerna var mer villiga att ta till sig nya tankar, medan latinamerikanerna var låsta i gamla spår.
Vi får stifta noggrant bekantskap med Gerds arbete, men det blir aldrig tråkigt. Jag sträckläste båda böckerna.
Angola: ISBN 978-91-978922-0-9, 147 sidor.
Colombia: ISBN 978-91-978922-1-6, 203 sidor.

Growing leaves

Jag har privilegiet att äga förstautgåvan av Mats Ekmans bok Growing leaves, den med alla låttexterna, innan copyrightdjävulen slog till.
Det är ingen fantastikbok. Det finns drag av det övernaturliga, som tycks gå igen i huvudpersonen Monas familj. Hennes farbror Aron minns tidigare liv, det samma gör Mona själv och så småningom hennes son Aron. Hon har låtsaskompisar som barn.  På slutet i boken antyds att hennes son är den återfödda farbrodern.
Annars är bokens målgrupp snarare alla musikintresserade och de som tycker det är spännande med artistliv. Författaren har ingående kunskap om tekniken bakom musikproducerande.
Vi lär känna artisten Mona genom allvetarens perspektiv. Språket är bra, mycket musikjargong och ovanliga metaforer. Jag upptäckte bara fem tryckfel i hela boken.
Vi får följa Mona genom flera år. Hon har talang, hon utvecklar en teknisk färdighet på många instrument och inom sång. Men hon sätter bara blad och får aldrig blommor, som kollegan Alan påpekar. Därav bokens titel. Vi kommer djupt in i Mona som person, den kreativa enstöringen. Hon är en människa som berör.
Budskapet som går som en röd tråd genom hela boken är: Följ ditt hjärta, gör det du är bestämd för, så du inte ångrar det du aldrig gjorde. Det är en underbar bok, full av livsvisdom. Även du som inte är intresserad av musikartisteri, kan hitta något om själva livet och om att aldrig förlora hoppet. Författaren själv säger att boken är tillägnad alla de begåvade och skickliga musiker och artister som aldrig blivit berömda samt alla de människor som någon gång haft en dröm.
ISBN 978-91-7517-002-2, 213 sidor.

Splatterskräck

Jag har nu arbetat mig ner i högen av böcker till Nathalie Sjögrens bok I nattens mörker.
Den ingår i en genre jag vill kalla splatterskräck. Det finns en marknad. Det bevisas av alla filmer och TV-serier i genren. Tyvärr är det inte min grej. Men jag ska försöka vara objektiv.
Som splatterskräck uppfyller boken alla kriterier suveränt: Utdragna blodiga tortyrscener är huvudsaken. Annars är beskrivningarna sparsamma. Det finns en by med en kyrka. Det finns en skog med ett slott där en demon vid namn Serando bor. Tidsåldern är förindustriell. Det är evig vinter på grund av demonens inflytande. Medborgarna är rädda för att lämna sina hus. Men jag sitter hela tiden med frågor: Varför ger inte människorna sig av? Vad lever de av? Vad äter de? Jag får inget grepp om samhället.
Handlingen: Serando måste stoppas efter århundradens terror. Uppgiften faller på Evilina och Diero. Förhållandet mellan Diero och Serando är det mest intressanta i berättelsen. Handlingen pendlar mellanEvilinas nutid och tillbakablickar till hur Serando blev demon, allt kryddat med splatterskräck.
Språket flyter bra, men en del onödiga småord och upprepningar kunde ha rensats bort. Lite sammanblandning av presens och imperfektum förekommer, och vissa gånger blir formuleringarna melodramatiska. Det finns en del tryckfel i texten. Korrekturläsaren har inte gjort sitt jobb. Om författaren har betalat för tjänsten, bör hon kräva pengarna åter.
Författaren kan det där med skräck och demoner. Jag har även läst hennes novell I stormen hon dansar i steampunkantologin I varje ångetag, och där är inget splatter. Den skräcknovellen kan även en person som jag som inte gillar splatterskräck, läsa med behållning. Därför går jag ut i från att hon gjort ett medvetet val i boken I nattens mörker.
För den som gillar skräck, kan detta bli ett intressant författarskap att följa.
ISBN 978-91-85807-97-0, 299 sidor.

Benjamin

Jag har läst Benjamin av Jakkin Wiss och Toby Johansson.
Ska vi kalla den en komisk skräckroman? En parodi på andra böcker och filmer med samma tema? Det som bär upp boken är alla liknelser och metaforer som är så långt från det konventionella som man kan komma. Tycker du om nonsensskildringar, ska du absolut läsa den.
Handlingen går så här: Spårvagnsföraren Benjamin kör under sista pass en kväll på en person. Han stiger ur och ser att det är en skelettliknande skepnad i svart mantel med lie som medför en chihuahua och tydligen har böjd sig ner mot spårvagnsspåret med en svart plastpåse för att plocka upp efter hunden. Läsaren fattar direkt att han har kört på Döden, men det begriper inte Benjamin. Hans handling medför en del komplikationer och en kedja av beslut för Benjamin, vilket resulterar att han kontaktas av en imp, eller demon som heter Ludwig. Impers uppgift är att jävlas med alla. De är bland annat skull till att bara en strumpa kommer ur tvättmaskinen då de lagt beslag på den andra. Impen beskyller Benjamin för att ha dödat Döden. Benjamins vän och dryckesbroder Johan blir inblandad, samt en ockultist ett par våningar under som heter Anton och bor hemma hos mamma. Jag får lite HP Lovecraft-känslor av honom. Så småningom utökas gruppen med Elina, ett trafikoffer som inte dött, för att Döden själv är död. Definitivt en del Paolo Coelho-känslor i den problematiken. Hela gänget hamnar slutligen i Helvete. Det finns några beskrivningar av Helvete som kan påminna om Caroline L. Jensens, men inte fullt så detaljerade. I Helvete finns ett monster som vill sluka människor, men det är så långsamt att man bara kan gå därifrån innan monstret kommer till skott. Det påminner mig om scenen i Indiana Jones där en sabelfäktande typ angriper hjälten och han tar upp en revolver och skjuter sabelfäktaren. Jag får samma känsla. På något vis har Benjamins satmariga flickvän Maja med hamnat i Helvete, där hon dejtar Satan, som imponeras av hennes ondska. Det är lite Ghostbusters över det faktum att Bossen i Helvete är en kvinna.  Till slut blir hon för mycket att hantera även för Satan då hon kräver att han ska stryka sina nytvättade kalsonger.  Han exporterar henne till närmsta rymdstation. Allt slutar väl, alla lösa trådar knyts ihop (bokstavligen!), och människorna återvänder till Norrköping. Benjamin och Elina får varandra, till trots för att Döden väcks till liv igen och människorna börjar dö som normalt är. De skyddas av en varelse som fäller vita fjädrar och är ”precis tvärt om” Satan.
358 sidor.

Blogg

Gamla inlägg flyttade från den gamla hemsidan:
Tora Greve: Jag lovade att skriva om andra författares böcker.

2013-11-07.
Eva Holmquist: Förlora för att vinna. 310 sidor.
I undertiteln står det att boken är ett rymdäventyr med fantasykänsla. För unga läsare, skulle jag vilja tillägga. Det finns både spänning och romantik som inte är otäck eller obehaglig. Första intrycket av boken när jag öppnar den: För litet avstånd mellan textens kant och bokens kant. Det ända stavfel jag hittade, finns på sidan 55. Imponerande! I början är handlingen lite trevande, antagligen för att vi ska lära känna världen och varelserna som bebor den. Man tappar aldrig intresset, även om startsträckan är lång. Själva världen och varelserna i den är tillräckligt fängslande. Det är en värld mycket annorlunda än vår. Varelserna kallar sig själva för vailaner, och de genomgår en livscykel i tre led. De verkar stamma från blommorna snarare än däggdjuren, men troligtvis är de något helt annat. Det är intressant att vailanerna finner upp teknologi bara vid att få en apparats funktion beskrivet för sig. Jag hade gärna hört mera om hur vailanerna avgör hur det finns liv på andra planeter. Det står bara att diskussionen var detaljerad och intressant. Jag skulle vilja ta del av den.
Boken är tydligt delat i två delar. Först handlar det om jordens ambassadör Sophie och vailanfamiljen hon ger sig i väg med. Därefter byter berättelsen spår och prisjägaren Dreomal och hjälten Vael dyker upp. Här får vi bevis för att kärleken lika gärna kan falla på en lort som på en lilja, då Sophie bildar par med sistnämnda. Här tar berättelsen fart och inbjuder till sträckläsning.
Boken berör två intressanta problem, dels tankar om hur överbefolkning föder krig, dels genomskådandet av invanda mönster som att resultatet av parbildande måste bli barn.
Jag gillar denna världen.

2013-08-24.
Aengeln Englund: Gainea. 282 sidor. Fantasy.
Boken börjar med att skapargudinnan Un vaknar och skapar sig en kropp. Hon har en dröm om att skapa en värld där omtänksamhet, värme och lycka finns. Därefter följer en mycket detaljerad beskrivning av hennes skapande. Under de 35 första sidorna finns bara hon och naturen hon skapar. Då skapas hennes första människa, In, som blir en av sju odödliga hjälpare. Härefter uppfattar jag In som bokens huvudperson. Un skapar människor och troll direkt av sand. Det finns ingen barnalstring. Ändå känner människorna sexuell lust och ligger med varandra. Magi är en naturlig egenskap hos människorna. Det händer inte så mycket i början. Först på sidan 58 börjar handlingen ta fart. Svårigheterna börjar när människorna inte kan leva Uns dröm och tar med sitt lidande tillbaka till Uns medvetande när de dör.
Till slut råkar de sju hjälparna i konflikt med varandra. Det blir intressant på sidan 202.
Vad jag kan sakna är tempo i berättelsen. Det finns inga planteringar som antyder framtida konflikter. Människorna förblir på något vis inte helt mänskliga. Språket är neutralt, utan andra störningar än ordet ”så” som återkommer ofta. En lixanalys skulle kunna uppmärksamma detta. Det finns en del magiska ord som uttalas, och dessa får sin förklaring direkt i den smula händelseförlopp som finns.
I förordet skriver författaren att det kanske blir en fortsättning om 10 böcker. Vi får hoppas Un skapar lite intressantare varelser i nästa bok.

2013-08-21.
Nellie C Lind: Dödens gåva. 353 sidor. Fantasy.
Berättarstilen är modern, med en del ålderdomliga vändningar och många adjektiv. Handlingen utspelar sig någonstans i ett Europaliknande land i ett samhälle som påminner om den förkristna vikingatiden. Jag får känslan av en parallell värld, inte riktigt vad vi förknippar med de historiska vikingarna. Gudavärlden är helt annorlunda. Huvudpersonerna är systrarna och völvorna Istrid och Dagnie. Sistnämnda inleder ett kärleksförhållande med dödens gud Arodim. Den unge mannen Jorulv vill också ha Dagnie, och Istrid vill ha honom. Flickornas farmor, gamla völvan Åshild, skickar en förbannelse över Döden under dödsögonblicket. Det är bäddat för konflikt, då Döden kan förgöra allt. Gudar och människor umgås förhållandevis naturligt, dock med en del förvecklingar beroende på deras artskillnader. Slutet är lyckligt.
Boken är del ett i en berättelse om völvornas gudar. Jag har svårt att föreställa mig fortsättningen, då vi får ett lyckligt avslut här. Det kanske blir en helt ny berättelse.

2013-08-20.
Maria Bielke von Sydow: Ingmar Bergman kände aldrig skuld. 203 sidor. Diskbänkrealism.
Detta är en riktig feelgood-bok. Trevliga människor med normala problem föses tillfälligtvis samman. Det är synd om hon som miste sin son och känner skuld för detta. Det visar sig sedan röra sig om ett mord, inte en olycka. Den sexuellt utåtagerande författaren med såret på benet – är det klamydia eller något värre? Storstadslärarinnan och mannen från landet är också ett spännande par. Det känns som att jag skulle vilja läsa mera om dessa människor. Jag streckläste boken. Jag kunde inte upptäcka några tryckfel, ens. Det är oerhört proffsigt skrivet. Jag känner igen miljöerna både i Malmö och på Gran Canaria. Men finns verkligen så otäcka människor som romanen beskriver på Malmö Högskola?

Eva Holmquist: Kedjor känns bara när du rör dig. 224 sidor. Science fiction.
Boken var spännande, läste i ett streck. Trovärdig miljö ombord på rymdkolonin. På 350 år kan mycket hända. Folk verkar ha degenererat. Inte så konstigt, när de startade med 50 personer. Intressant det där med rymdkolonin som religiöst föremål. Roligt med dörrarna som säger psch. Påminner om Startrek. Författaren lär vara en stor fan av denna serie. Men – i och med att jag läste allt i ett, upptäckte jag en fras som hela tiden återkom – Sjutton också. Därför rekommenderar jag alla att köra sin bok i Lix-analys, så återkommande fraser och ord kan plockas bort.