Fantasirik roman som förtjänat bättre redaktör

In Nomine Patris av Ola Wassvik. Ragnarök Förlag. 499 sidor. ISBN 978-91-983163-5-3

Handlingen: Året är 2012. Alternativ verklighet: Det romerska imperiet är kvar och är katolskt. Inkvisitionen får härja fritt och inkvisitörerna läser tankar. Samhället är modernt, men tekniken bygger på ”mind-over-matter”, det vill säga teofysik och är beroende av munkars böner som ska generera kraft. Riket krigar mot de otrogna, ärkefienden perser i öster, azteker som landat i Spanien i väster och mot asatroende nordmän i norr. Handlingen börjar med oförklarliga mord och ovanligt många bannlysningar. Huvudpersonerna ska försöka lösa detta. Det verkar som om någon angriper romerriket inifrån. Alla har diverse teovapen, men måste föra med sig munkar för att dessa ska fungera. Intrigen är intelligent, beskrivningen av de olika personerna färgrik och kan man sin romerska historia listar man snabbt ut vilka ställen som besöks. Men vem är målgruppen? Det borde ha varit en förteckning över städernas romerska och moderna namn i slutet av boken för en bredare målgrupp än de som kan mycket om det gamla romerriket. Den historiska översikten med alla årstal är bra.

Språket: Tyvärr stoppar det otympliga språket upp läsningen. Schabloner, blixtlåsdialog och upprepningar är störande. Var har förlagets redaktör varit? Bara vid att strama upp språket kunde sidantalet ha kortats ner från avskräckande 499 sidor till det halva. Där borde förlaget kunna ställa redaktören till ansvar och kräva tillbaka pengarna för dåligt utförd arbete. Författarens uppgift är att skriva, redaktörens att påpeka förbättringar i själva hantverket. Denna fantasirika romanen förtjänar bättre.

Strukturen: Boken börjar med en prolog och slutar med en epilog. Däremellan får vi följa huvudpersonerna två och två i vartannat kapitel som anges med romerska siffror tills vi får gåtans lösning, det vill säga varför riket angrips inifrån, och av vem. Varje kapitel börjar med en historisk tillbakablick som presenterar civilisationen. Roligt och tankeväckande.

Perspektivet: Allvetande, samt huvudpersonernas. Dessa är Janus, som tillhör organisationen Frumentarii, Livia, som är teofysiker, Ciara och Mendoza som är inkvisitörer, samt professor Adelio som är den mest framträdande forskaren inom teofysik.

Detaljerna: Författaren får de detaljerade beskrivningarna av teovapnen till att verka helt trovärdiga. Det är också spännande att slinka in i alla hemliga utrymmen i riket där huvudpersonerna förföljs och får kämpa emot fiender med otroliga vapen, som exempelvis aztekiska dödsdansare.

Jag ser fram emot en stramt redigerad andraupplaga.