Referat Bokmässan 2017

eller: Då Urian skulle marschera med rasisterna.

Det var mycket färre människor på Bokmässan i år än förra året. Jag hade fått två extra kvadratmeter pga ett tomrum mellan två montrar. Det blev för stort. Inte för att vi inte kunde fylla dessa, men för att det blev för långt avstånd till kunderna, så vi fick springa fram och tillbaka. Det gick bra med avlösningen för mat och vila i Utställarcentrum. Det blev inga uppläsningar i montern då vi var omgivna av högljudda talare med mikrofon på alla kanter.

Monter A01:52

Torsdag kväll hade vi vinfest i montern med Ulrika Fjellborgs praliner och Siriusvin från familjen Sichel i Bordeaux, rött denna gången. Peter Sichel är stor Siriusanhängare och läser Voltaires berättelser om Sirius.

Siriusvin

Jag träffade flera kolleger och kurskamrater och lyssnade på ett par framföranden på Litteraturscenen, Sofie Berthet om lättläst för dyslektiker och Göran Greider som intervjuade Tomas Lappalainen om världens första medborgare. På andra våningen besökte jag Ann Ljungbergs monter på fredagen och hälsade på de nyutbildade lektörerna, samt gick genom en första kapitel analys med lektören Kris Kite Stenmark.

Sofie Berthet på besök i vår monter

Jag höll föredrag med bildvisning på Litteraturscenen söndag morgon kl. 10. Föredraget hade titeln ”Siriuskrönikan. Tora Greve läser och berättar om fantasy, astronomi och konst.” Istället för att läsa förordet som jag hade tänkt, berättade jag fritt om astronomin bakom Sirius solsystem. Orsaken till att jag blev konstnär istället för författare var att jag reste mycket omkring och bodde i olika länder. Då är det lättare att uttrycka sig med bilder istället för ord. Det satt några enstaka åhörare och lyssnade i början. Författarförbundet sa att det var tidigt på dagen, men jag tänkte: ”Hur många är intresserade av att höra om Sirius?” Så jag drog en historia som hade en viss aktualitet. Dagen innan hade polisen kämpat med att hålla rasister och antirasister isär. Därför berättade jag att jag hade föreslagit för Urian, den rasistiska huvudpersonen i Siriuskrönikan, att han skulle mingla med rasisterna och marschera med dem. Urian gav sig i väg och kom tillbaka ut på eftermiddagen, glad och nöjd. Här är hans referat: ”Jag uppsökte rasisterna och blev mycket besviken. Det var några blekansikten varav många hade rakade huvuden, så jag misstänkte de var blandras som ville dölja sin identitet. När jag drog i gång mitt röntgenseende, upptäckte jag att deras genetiska kod var samma som hos alla människor på jorden. Jag blev riktigt förbannad, och gick ut på staden för att lugna ner mig. Där träffade jag en annan grupp och några snygga tjejer med riktig färg så som de människorna vi skickade till jorden för länge sedan. Jag hängde med dem istället.”

Dogonorkestern i Västafrika 2013

”Det var antirasisterna”, sa jag. Under tiden jag berättade om Urians äventyr i Göteborg, visade jag bilder. Då jag tittade ut över stolsraderna, var det fullt i salen och folk lyssnade intresserad. Jag fortsatte med att berätta om bilderna och sirianernas samhällssystem. Ingen kom till signeringen i Författarförbundets monter, men sedan kom de till vår monter precis bakom scenen och fick signering där.

Så här ser Urian ut

Min korrekturläsare Erik Johansson besökte vår monter och hjälpte till med packningen efteråt. Två av boklådorna blev aldrig uppackade, så jag tänker påfyllningen får bli kvar i bilen som står i låst garage nästa år, och så hämtar vi efter som det behövs. De senaste åren har vi bott på Gothia Towers och hyrt in oss i deras garage, mycket bekvämt.

Till nästa år har vi beställt två bord, golvmatta, lagerhylla, el.