SweCon 2016

SweCon 2016

Toras ytterst personliga referat från SweCon i Stockholm juni 2016.

Vi var tre entusiaster från SF-gruppen på Tycho Brahe Observatoriet www.tbobs.se som körde upp till Stockholm fredag 17/6, Tora, Torsten och Erik. Tora har kört till Formex på Älvsjömässan innan, och hittade utan problem då den låg i anknytning till E4. Men Stockholm ligger på öar, har inga ringvägar och huvudvägarna strålar i stjärnform ut från en mittpunkt. Vi måste därför köra in till mitten och sedan söderut igen i en annan stråle, så att säga. Stockholm har varit huvudstad i Sverige sen innan modern tid. Annars skulle en besökare från en avancerad civilisation undra varför en så stor stad har anlagts på ett så opraktiskt ställe. Det kanske var därför ambassadören från Sirius uppgav Stockholm som möjlig ambassadstad på planeten jorden. Se www.siriussolarsystem.se/siriussolarsystem4.htm

Väl framme checkade vi in på Quality Hotel Nacka, i gångavstånd från Dieselverkstaden, en gammal industribyggnad omvandlat till ett trevligt kulturhus. Det är svenskarna numera duktiga på. Det finns många exempel runtom i landet. Det sägs svenskarna är ett ingenjörsfolk, så varför inte understryka det faktum även i kultursektorn?

Det blev att kasta sig in i första föredrag Siriuskrönikan i ord och bilder direkt. Lokalen Drama var fyllt. Jag vet inte om det var teasern på Youtube som lockade publik. https://www.youtube.com/watch?v=tW870gFoXXE

Därefter fick vi kasta i oss en smörgås och lite kaffe innan det var dags för nästa session, Öppen mikrofon. Där höll jag ett kort föredrag om Sture Lönnerstrand och hur vi förlorade science fiction-oskulden med alla rymdsonder på 1960-talet. En rolig grej i sammanhanget var att Planetary Society planetary.org så småningom köpte Pioner 10 för att lösa anomalin då NASA inte längre hade intresse för den. Jag var en av sponsorerna.

Rymdhunden av Sture Lönnerstrand
Rymdhunden av Sture Lönnerstrand

Kvällen avslutades med ett föredrag om verklighetens Jurassic Park, intressant om hur forskare försöker få ut DNA från utdöda djur. Föredragshållaren var biolog.

Jag hade satt upp ett bokbord med böcker från förlagen zenzat zenzat.wordpress.com, TiraTiger tiratigerforlag.se och affront www.affront.se Men jag vistades där mycket sällan, då det var så många föredrag och paneler att lyssna på. Men precis den timmen jag satt där lördag morgon, kom SVT och intervjuade mig om Siriusprojektet med konst, konsthantverk och böcker som jag håller på med.

Bokbordet förbereds för SVTs intervju
Bokbordet förbereds för SVTs intervju

Sedan sprang jag till en panel om journalister möter fans och hur man ska bete sig som respektive.

Det blev lite knökigt att omedelbart därefter lyssna till panelen om moderna utopier. Där togs bland annat tråkighetsproblemet upp. Skulle inte himlen vara ett tråkigt ställe? Är inte utmaningarna kryddan i tillvaron? Jag kan bara svara för mig själv: Efter några år med fast anställning började det kännas som att jag var instängd i en skyddad verkstad. Därför bildade jag företag och började jobba med projekt istället, vilket jag gjorde fram till pensionen vid 65 års ålder. Därefter lyssnade jag till en panel om att Sverige hade chans att bli en ledande rymdnation på grund av sina minisatelliter. NASA tänker krigsindustri, med jättebamsingar i rymden. Carolyn Ives Gillman var mycket entusiastisk för mini och nanoteknologi. Det påminner mig om mitt eget projekt, där jag sponsrade ett björndjurs resa till Mars. Det kostade SEK 60. Tyvärr gick raketen åt fanders och mitt björndjur brann upp i jordens atmosfär. Om det inte överlevde, vill säga, de är ju härdiga. Det försvann från min kontroll, åtminstone.

Vi lyckades klämma in en lunch på en vietnamesisk restaurang innan de andra skulle lyssna på föredrag och paneler och jag gick tillbaka till bokbordet. Jag träffade mina kolleger som ska dela monter med mig på Bokmässan i Göteborg, Sandra Petojevic erkelzaar.tsudao.com och Lisa Rodebrand www.fantasiforlaget.se

På kvällen besökte vi panelen om Heinlein. Jessica fick hela tiden dutta mikrofonen upp i munnen på John-Henri. Heinlein är en av min barndoms favoritförfattare, som jag läste på engelska med ordboken framför mig, då det inte fanns så mycket science fiction på norska på 1950-talet. Mina kusiner i Köpenhamn började förse mig med science fiction på danska då de fattade var mitt intresse låg.

Panelen om Heinlein
Panelen om Heinlein

Söndagen påbörjades med ett föredrag om Steampunkens historia av Jonas Larsson. Jag såg han hade en bild på boken Waiting for the Machines to go to sleep som han bläddrade snabbt förbi. Jag hade satt mig provokativt på första bänk och vet inte om det hetsade honom. Annars var det ett mycket bra föredrag som redde ut skillnaden mellan forntida science fiction och steampunk.

Panelen om Robotars moral var rolig. Anna Davour försökte flera gånger påminna panelen om rubriken, men speciellt de två AI-experterna körde fram som rena bulldozers, bokstavligt talat. De pratade om köttvarelser och silikonvarelser. Jag måste analysera varför kraftiga människor, mig själv inräknat, gärna visar mycket kött vid att bära shorts. Jag måste även djupdyka i varför jag har lätt för att skälla på stora AI medan jag gärna jollrar med små AI. Jag jollrar inte ens med mänskliga småbarn.

Panelen om robotars moral
Panelen om robotars moral

Så blev det att kasta i sig en smörgås innan jag störtade iväg till gruppdiskussionen om en fristående bok eller serie. Konklusionen var att en fantasyvärld är så stor att en bok inte kan täcka alla aspekt. Istället för att skriva tusentals sidor som är outhärdliga att läsa i sängen, delar vi böckerna upp i flera.

Så fick jag vittja bokbordet fram till stängningsdags, då vi packade en del boklådor i resväskan och resten av lådorna på ölkärran och drog dem till bilen.

Vi avslutade kvällen inte med dead dog party, men med välsmakande röding på hotellet. Trots allt var vi i södra Norrland.