Benjamin

Jag har läst Benjamin av Jakkin Wiss och Toby Johansson.
Ska vi kalla den en komisk skräckroman? En parodi på andra böcker och filmer med samma tema? Det som bär upp boken är alla liknelser och metaforer som är så långt från det konventionella som man kan komma. Tycker du om nonsensskildringar, ska du absolut läsa den.
Handlingen går så här: Spårvagnsföraren Benjamin kör under sista pass en kväll på en person. Han stiger ur och ser att det är en skelettliknande skepnad i svart mantel med lie som medför en chihuahua och tydligen har böjd sig ner mot spårvagnsspåret med en svart plastpåse för att plocka upp efter hunden. Läsaren fattar direkt att han har kört på Döden, men det begriper inte Benjamin. Hans handling medför en del komplikationer och en kedja av beslut för Benjamin, vilket resulterar att han kontaktas av en imp, eller demon som heter Ludwig. Impers uppgift är att jävlas med alla. De är bland annat skull till att bara en strumpa kommer ur tvättmaskinen då de lagt beslag på den andra. Impen beskyller Benjamin för att ha dödat Döden. Benjamins vän och dryckesbroder Johan blir inblandad, samt en ockultist ett par våningar under som heter Anton och bor hemma hos mamma. Jag får lite HP Lovecraft-känslor av honom. Så småningom utökas gruppen med Elina, ett trafikoffer som inte dött, för att Döden själv är död. Definitivt en del Paolo Coelho-känslor i den problematiken. Hela gänget hamnar slutligen i Helvete. Det finns några beskrivningar av Helvete som kan påminna om Caroline L. Jensens, men inte fullt så detaljerade. I Helvete finns ett monster som vill sluka människor, men det är så långsamt att man bara kan gå därifrån innan monstret kommer till skott. Det påminner mig om scenen i Indiana Jones där en sabelfäktande typ angriper hjälten och han tar upp en revolver och skjuter sabelfäktaren. Jag får samma känsla. På något vis har Benjamins satmariga flickvän Maja med hamnat i Helvete, där hon dejtar Satan, som imponeras av hennes ondska. Det är lite Ghostbusters över det faktum att Bossen i Helvete är en kvinna.  Till slut blir hon för mycket att hantera även för Satan då hon kräver att han ska stryka sina nytvättade kalsonger.  Han exporterar henne till närmsta rymdstation. Allt slutar väl, alla lösa trådar knyts ihop (bokstavligen!), och människorna återvänder till Norrköping. Benjamin och Elina får varandra, till trots för att Döden väcks till liv igen och människorna börjar dö som normalt är. De skyddas av en varelse som fäller vita fjädrar och är ”precis tvärt om” Satan.
358 sidor.